När en stackare blir en kung

Fasen. Allt som man sitter och tycker så där vansinnigt synd om sig själv eftersom man faktist har en bra anledning så får man ändå vara glad. Bara för att livet är sådär märkligt trivsamt att leva. Fast det är rätt synd om mig, ont i halsen som jag har.

Här har jag suttit och raljerat om fläskhostan och pratat om hur dumma alla är som oroar sig. Jodå. Det funkade alldeles utmärkt tills jag själv fick en gnutta ont i halsen och lite ont i ena benet. Första tanken som slog mig var så klart att nu jälkar, nu är det över. Jag kommer ligga och dö här i Viskafors alldeles ensammen och katten kommer att äta upp mina stackars kvarlevor. Ungefär så tänkte jag. Så dumt.

Förutom att ha ont i halsen har jag även haft besök. Vansinnigt trevligt sådant. Dessutom fick jag äntlige hjälp med att bli av med alla de tomburkar som legat i min klädkammare och gett mig dåligt samvete bara jag gått förbi dörrhelvetet. Men nu är de flesta pantade och borta. Lite om jag själv. Fyra stora sopsäckar tror jag det blev och då har jag fortfaraden några ICA-påsar kvar. Om jag fattat saken rätt så blev två unga män en smula rika på kuppen. Själv blev jag lycklig medan de pantade. Gott när man kan kombinera saker på det där sättet.

Men för att återvända till min hals så gör den ont. Har jag sagt det? Jätteont minsan. Stackars stackars mig. Håhåjaja. Så jag får väl lägga mig till sängs alldeles ensammen och sova bort det sjuka. I morgon ska jag till sjukgymnasten för att börja nysta i det där onda i ryggen som jag har gått och haft i sisådär 15 år.

Så på det hela taget har det varit en vansinnigt bra dag. Förutom då att jag har ont i halsen. Bara så att ni vet. Jätteont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback