Kärlekens alla val

Helgen har varit underbar. Fantastiskt normal om man säger. Det var länge, länge sedan jag var normal. När det föll så föll även de normala helgerna. Det känns som en lisa att veta att livet kan var sådär lågmält normalt utan execcer och dunkaden skalle och ångest upp över väggarna.

Jag vet inget om framtiden. Alls. Jag är för härdad för att våga tro på något nu längre. Vet gör jag ännu mindre. Men jag vet vad jag vill. Fast en sådan sak är inte bara upp till mig. Sakta, sakta. Ett steg i taget. Lära känna varandra, prata och leka och laga mat ihop. Dricka kaffe under spisfläkten utrustade med var sin cigarett. Prata med barnen, två ovanligt trevliga prickar. Leka lite med hunden. Be en stilla bön om at detta inte bara är en kort tid i livet utan kan vara något som håller en smula längre än några sekunder.

Vi har gjort normala saker. Gått på promenad till affären. Ätit gott. Visst drack vi lite rödvin, men lusten att hälla i mig är borta, i alla fall just nu. Det finns inget att döva. Inget att fly från. Möjligen är det så att jag flyr till något. Men det kommer jag väl på så småningom.

Vi pratar om att gå på föreläsningar och diskutera det vi upplever. Hon har sagt att hon inte vill bli "nån kändis". Det gjorde hon efter at jag berättade att folk ibland stannar på mig gatan och säger att "du är ju den där bloggaren". Än så länge har ingen varit otrevlig, men den dagen kommer säkert. Men jag vet att kvinnan inte vill dras in i det där så jag kommer hålla det strikt.

Men en sak är säker. Jag kan inte låsa dörren till det faktum att jag är kär. Det är en allt för stor del av mitt liv för att jag ska kunna låtsat att det inte finns.

Det finns många anledningar till att skriva. jag gör det för att överleva. Jag gör det för att jag bara måste. Jag har alltid skrivit, innan datorer och internet på små lappar, anteckninsblock, skrivmaskin. På servetter och kvitton. Inne i skallen skriver jag hela tiden. Leker med ord och tankar.

Jag påstår på inget sätt att det jag skrive är bra och absolut inte viktigt för någon annan än mig själv. Men just för mig är det livsviktigt. Hur ska jag annars få ordning på alla tankar jag har? Jag vill ge de jag älsk.... oj, nu sade jag det nästan en det är för tidigt att använda det ordet i alla fall här på nätet. Allt för mycket är oklart och förvirrat.

Men jag vet att jag längtar efter henne. Det är inte det att jag vill vara med henne hela tiden. Bara den tiden som hon vill ge mig. I all den där vettiga vansinniga vanlighet. Dricka the på kvällen, sitta och småprata. Lära känna de som hon känner.

Vem hon är kommer jag inte avslöja på något sätt. Jag respekterar hennes önskan. Men jag vill berätta för alla att det finns en vacker, balanserad kvinna i mitt liv och mitt hjärta hoppar och skuttar på det där gamla välkända sättet. I själen känner jag ett lugn. Denna gång är det inte total passion från första sekund. Snarare något mycket vackrare, något som inte brinner så varmt att man inte kan vara i närheten, snarare en eld som ger värme och brinner vackert med röda, gula och orange lågor.


Förövrigt vill jag varmt rekommendera Marcus Birros nya blogg som skall handla  om hans privatliv och framför allt om kärlek. Underbart att han inte ger sig för näthatet. Han är den bloggaren som jag kan tycka behövs mest i det här landet. Ett underbart språk och en mycket klok man. En man som så ofta säger det jag skulle vilja säga och skriva om jag bara vore en bråkdel så begåvad och driven.
Ni finner den här Missa inte något underbart.



Förövrigt helgen i kort resumé


Jonas Carlzon | Skapa en profillänk


Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja jösses här gäller det att hänga med i svängarna! Jag vet folk som får gå omkring och leta efter kärleken under varje sten, men du verkar tvärtom finna den överallt! Så underbart! Jag är glad för din skull och hoppas att denna gång går mera smärtfritt (även om smärta och hjärta på något sätt hör ihop förståss) Jag är nyfiken på vem denna kvinna är! :).



Marcus Birro ja, jag var kändiskär i hono när jag var 17 år och han var med i debattprogram och sa en massa smarta saker som fick mitt huvud att toknicka instämmande. Kul att höra att han håller stilen fortfarande, jag har tyvärr inte hållit mig uppdaterad på hans bloggande, men ska kolla in det. Själv har jag fotfarande bloggsemester, men kommer snart igen...



Lev väl och stay happy!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback