WoBWorld

Det är så tyst i mitt hem nu. De väggar som omslöt kärlek och gemenskap igår finner nu bara tom luft. Även fast musik spelar så finns det inget alls att spara och besluta sig för att älska. Men det är som det måste vara just nu. Ibland så borde livet vara annorlunda men är som det är. Tankar på att tänka tankar och tänka vackra tankar på drömmar man haft och levt i.

Det finns ett antal människor som är mig viktiga. En del lever inte längre, en del känner jag inte, en del känner inte mig, en del är inte ens födda än. Så jag smakar på minnet eller drömmarna om dem och finner smaken vara vanilj och svalkande citron. Det kanske är förmätet av mig att våga närma mig dem men jag vill, pockar på. Som en plebej som bara önskar tjäna.

Letar ord och förvissning. Läser om de som gjort skillnad och ser dem som gör den.

Hunden sover bredvid mig i soffan. Hon snarkar tyst. Katten har slagit sig själv till ro i en byrålåda i sovrummet och jag kan inte förmå mig till att förebrå henne för att hon hårar ner mina nytvättade strumpor.

Genom allt ekar ljudet av tystnaden. Jag röker för att fylla luften med stank. För att skynda på döden lite. För att slippa vara oberoende. För att slippa. Punkt.

Så det är dags att lägga sig ned. Att sova. Mitt hjärta kommer göra sitt eländiga jobb natten igenom även om jag inte övervakar det. Är jag otryggt oförvissad om.