WoBWorld

Ibland gör det rätt ont att finnas till. Just nu så är det skönt att leva men svårt att vara vaken. Värk av alla de slag hemsöker mig. Som för att universum vill visa mig att jag var allt för lycklig allt för länge. Sängen, min bädd, väntar på mig. Men först måste jag ut med Kita, hunden, tömma kattlådan och glädjas åt att Elfsborg tog en vacker seger.

Hågkomsten att livet inte väntar slår mig som ett rakbladsvasst slag i bakhuvudet. Hur jag än försöker så kommer jag inte att kunna hinna med att läsa alla böcker som jag skulle ha nytta av. Musik finns som jag inte kommer höra och musik kommer höras som jag inte kommer finns till för att höra. Det gör lika ont i mig som tanken på att döda en skugga.

Förvisso, allt man söker finns redan. Man finner det bara inte alltid. Så jag återkommer till det som jag sett, hört, smakat och ibland, då och då finner jag något nytt att lära. Mitt i livet, mitt i mitt liv. Centrum för det som är min värld. Med smaken av surt vin i gommen och tankarna långt borta.