Min värld
Idag är dagen jag borde låta allt ske. Men jag kanske inte gör mer än lite. För att låta livet vila lagom, vila mest. Mina barn tittar på mig från korten på min chiffonjé. Unga, så unga. Så små. Nu är de större men fortfarande förfärande unga. De balanserar alla tre på barndomens klippa, längst upp, längst ut. Redo att kasta sig ner i vuxenhetens bråddjup och fälla ut sina vingar för att segla själva på luftmassorna.
Det är väl som det ska vara, allt det där, kan jag tro. Även fast jag inte gärna vill erkänna att det inte längre roar dem att bygga kojor under köksbordet. Då när allt var en smula lättare, vackrare, finare. Skönare.
Men, det är andra tider nu. Saft är utbytt mot energidryck och bullar mot kyssar. Vart jag ska ta vägen med mitt liv vet jag inte riktigt. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska bli när jag blir vuxen. Öknen blir ibland utbytt mot djungel eller skog eller hav eller rymd men jag är lika vilsen vart jag än befinner mig.
Så. Det får bli ännu en kopp kaffe. Ännu en cigg. Ännu en stund i total tystnad.
I min värld.
"Vart jag ska ta vägen med mitt liv vet jag inte riktigt. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska bli när jag blir vuxen."
...sådär funderar jag hela tiden, men så tänkte jag såhär: Vadå bli? Jag ÄR ju Cattis, med allt vad det innebär & jag behöver fan inte hänga upp min rätt att få uppskattning på nån dj-a yrkestitel!
Fast, samtidigt gnager det av längtan, i hela mej, att hitta en plats, ett "mitt gebit" & slippa den här mitt emellan ingenting-platsen, jag traskar runt i!
SÅ velig är jag... snurr å tack för mej!
Sant att man är sig själv. Helt utan etikett och diplom att hänga på väggen. Men själv så vill jag nog gärna veta på morgonen vad jag ska pyssla med under dagen. Inte för någon annans skull men för mig egen. Fast, om jag känner mig själv rätt så kommer jag skolka från mig själv om jag visste så skit samma :-)