Ovanför marken, under himlen

Just som det kändes som allra mest färglöst så bröt solen fram genom molnen. Det som förut kändes totalt omöjligt, att njuta av dagen, blev med ens verklighet och ett måste. Den är en helt otrolig tröst, solen. Jag slutar aldrig förvånas över hur den kan göra skillnad, göra gott, bara genom att synas och stiga.

Igår var jag trött. Somnade tidigt, tidigt på kvällen. Ändå hade jag sovit på eftermiddagen/kvällen. Sov djupt gjorde jag med. Så jag behövde väl sova då. Inte mer med det liksom. Inget att skicka några vykort med glansig bild av stjärnor om.

Om en och en halv timma börjar matchen IFK-Elfsborg. Två timmars frid och ro från tankar och känslor. Bara ett fotbollsrus framför webbradion. Det är ju det som Elfsborg betyder för mig. Frid. Även fast hjärtat slår så hårt så hårt och blodet rusar genom kroppen under de där timmarna.

Innan dess tänkte jag ta en promenad med Kita, hunden. Känna efter om luften är ren igen. Smaka på livet utanför dörren. Lyssna till hur det låter när man går på rensopad asfalt. Det var så länge sedan det ljudet fanns till. Knarret från tunga skor på snö blev till knastret av sko på grus och nu så är det inget kvar att lyssna till om man inte anstränger sig. Snart kan jag känna fruktigt gräs under naken fot. Det är snart, så snart det är läge för det.

Återigen flyger livet förbi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback