Politik och så jag då

Alla lämnar sina ungdoms ideal. Kommunisten blir Såsse. Ungmoderaten blev en Ny Moderat. Själv är jag totalt korkad eftersom jag inte tänker lämna mina tankar om en god(are) värld. Såsom jag ser svaret. Vissa skulle kalla mig socialist. Själv vill jag gärna se mig som Socialliberal.

Mina morföräldrar fick lämna hus, vänner, familj och trygghet på grund av kommunismens, eller snarast den röde tsarens, Stalins, härjningar. En idiologi som bygger på våld som sköts av våldsamma människor kan aldrig gå bra. 

Men den rena kapitalismen tilltalar mig inte heller. Alls. Ett samhälle där allt och alla har ett pris och inget mer känns för mig totalt empatilöst. Och jag tror mig ha fått vatten på kvarnen de sista åren.

Men mitt problem är ju att jag talar nedanför alla andra. Jag är en av de som fallit, alltså blir allt jag säger ett försvarstal.

Men det är väl det som demokrati handlar om? Att alla får säga vad de vill? Även vi som föll?

Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback