Allt man varit kan man bli igen

Det var länge sedan jag lyssnade till Springsteen. Av någon anledning. Men nu reparerar jag det. Nä, inte den senare, gråtråkiga Bruce utan den frustande, livsbejakande tidiga Bossen. Det är som att få rött varmt blod rakt in i hjärtat efter att man blött i månader.

Musik är något förunderligt. Den kan vara totalt frånkopplad resten av världen, konsten, litteraturen, filmer och kärleken man har i bröstet. Eller så kan den vara en del av just allt det där. Utan musik tror jag att världen går under på några få bleka sekunder. Det är lätt att hitta sina känslor när ljudvågorna och texterna når örat. Så nära till tårar och lycka och kärlek och skratt och minnen, minnen, minnen.

Så just nu går jag i en sommarvarm Borås-värld. En sol steker och allt luktar torrt och asfalt och grönt. Att vara 15 igen kan man bara vara i få mikrosekunder.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback