WoBWorld

Det snöar igen. Inget ovanligt nu för tiden kanske men jag är fortfarande helt faschinerad över att det kan komma så mycket snö. Det har ju liksom inte snöat mer än precis nödvändigt de senaste, hm, 20 åren. Nu har det väl kanske kommit en smula mer än nödvändigt men ändå. Själv tycker jag bara det är mysigt men jag förstår dem som måste ut med bilen att de inte är så glada. För att inte tala om alla äldre som är lite stöppliga på benen. Det kan inte vara lätt att ta sig fram bland södrivorna och den glatta is som finns under snön på stadens trottoarer.

Men som sagt. Själv så sitter jag inomhus och tittar på snön som vräker ner. Allt, säger allt är vitt. Snacka om att de senaste årens gnäll om att det inte kommer någon snö på vintern har tystats.

Det enda jag gruvar mig lite för är att sätta mig på bussen in till staden för att handla. Det är nödvändigt eftersom mitt kylskåp och mitt skafferi är pinsamt tomma. Jag gillar inte att åka buss i sådant här väder. Det är en liten noja jag har. Att lägga sitt liv i händerna på en busschaufför som kanske kör i diket vilken sekund som helst. Hua. Men det är väl bara att stänga av den lilla rösten i bakhuvudet och koncentrera sig på musiken i öronen. Tack gode gud för MP3-spelare.

Men först får jag väl göra de sedvanliga åthövorna för att komma ikapp i världen. Duscha, borsta tänderna, raka mig och kamma till mig. Sen får jag se vilken buss det blir. Jag har all tid i världen på mig.

 

Fånigt mycket snö är det. Tänk inte på det oerhört smutsiga balkongräcket. Det där ska jag göra något åt. Någon gång