En bön om barmhärtighet.
Skjut mig. NÅgon. Bara skjut mig. Nä, inte för att döda, det skulle jag nog bli sur över, men frammåt. Bort från där jag är. Känner för att radda upp en massa svordomar, men det bär mig emot. Orden har alltid varit mina vänner och mitt vapen. Jag kan mörda dig bara genom min mun eller genom mina fingrar. Men jag önskar att jag kunde ge mig själv näring genom dem. Som att vattna en blomma. Men det ger inget, att prata med mig själv.
Jag söker ensamhet. Alltid ensam även i stunder jag kanske skulle behöva någon. Rejektera. Kasta bort. Slänga iväg. Fuck dig. Knulla you. Trampar på alla som inte är jag. Vill alla väl men kan inte väla.
Så jag ber dig. Skjut mig. Inte när jag ser, men ta mig på en promenad, låt mig njuta av solen och kasta iväg en kula rakt in i min skalle. Låt blod, svett, ben, kött och brosk skvätta. Låt mig sluta tänka för en sekund. Vi ska alla dö men låt mig vara lycklig innan dess. Snälla.
Snälla.
Jag söker ensamhet. Alltid ensam även i stunder jag kanske skulle behöva någon. Rejektera. Kasta bort. Slänga iväg. Fuck dig. Knulla you. Trampar på alla som inte är jag. Vill alla väl men kan inte väla.
Så jag ber dig. Skjut mig. Inte när jag ser, men ta mig på en promenad, låt mig njuta av solen och kasta iväg en kula rakt in i min skalle. Låt blod, svett, ben, kött och brosk skvätta. Låt mig sluta tänka för en sekund. Vi ska alla dö men låt mig vara lycklig innan dess. Snälla.
Snälla.
Kommentarer
Trackback