Kanske skulle jag men troligare borde jag....

Känner mig helare. Helad är långt ifrån sanningen men helare. Inget jag äger fattas mig. Egentligen. Det är bara jag som inte orkat. Men nu orkar jag. Punkter blir vattendelare i världen. Kommatecken säger åt mig att just komma, utropstecken ropar åt mig att någon är viktigt.

Text. Ord, det enda jag kan. För det kan jag. Men resten är mig ett mysterium. Hur man lever ett liv. Hur man borde leva sitt liv. Jag är en känsla hela tiden. Ett mentalt felsteg. Evolution utan utveckling. Kanske är jag gud? Toligare satan. Allra mest troligt en person som inte tror på dem där. Alls.

Kommentarer
Postat av: Junie

En av anledningarna till att man bloggar, det är väl att man får existera lite mer? Finnas någonstans där vem som helst har tillgång till ens tankar. Hjälper lite när man annars bara är en liten fläck i människovimlet, en som andra kanske lägger märke till ibland men inte har en aning om vem man är. För mig existerar ju du bara genom orden du skriver. Men det är något ganska fint det också. Jag tycker om tanken på att jag själv också bara är ord för vissa människor. Och bilder ibland förstås, ibland är man en bild men oftast är man bara ord.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback