WoBWorld

Jag satt i köket och räknade cigaretter och kom fram till att jag nog banne mig måste ta mig ut. Magmolandet har gett sig efter att.. tja, vi ska inte gå in på det, men jag har i alla fall borstat tänderna väldigt noga.

Lusten att ge mig ut är starkt begränsad. Näst intill obefintlig faktiskt. All snö är vackert när man sitter inne och tittar ut. Men att vara ute och längta in är en helt annan sak. Känner jag på mig. Det är dagar som den här när jag önskar, ack vad jag önskar, att jag vore snorrik och kunde skicka ut någon enklare människa på ciggjakt. Men med min ekonomi så är det tyvärr jag själv som är den enklare människan.

Djuren har gömt sig. Kita, hunden, blev ytterst putt när jag störde hennes skönhetssömn genom att försöka borsta igenom hennes tovor på magen. Chips ligger och smålurar i min säng. Så det där med att djuren kan vara ett gott sällskap håller inte när man skärskådar teorin. Inte alls.

Kanske skulle man ställa sig under duchen och låtsas att man är på... tja, egentligen vart fan som helst som inte är här? Eller göra lite varma mackor? Dricka thé? Stå på huvudet? Sova? Läsa? Bara vara? Jag kan för mitt liv inte bestämma mig för vad jag ska syssla med den närmsta tiden. Men vis av erfarenhet så vet jag ju att det där löser sig vare sig man vill eller inte. Saker liksom bara händer.

Så jag sätter mig väl ned och väntar på att de ska hända. Sakerna.