Nä, jag är fan inte ok alls. Totalt fel.

Äsch. Bortgjord. Av mig själv. Igen. Så klart. Självfallet. Givetvis. Att vara sin egna värsta fiende är utmattande. Eller snarare tillför det en smärta som inte borde finnas. För att undvika smärtan driver jag en kniv in rakt i min egna rygg. Eller snarare lever.

Jag gick och klippte mig igår. För att jag behövde det. För att jag ville. För att jag inte hade råd. Nu hade jag totalt glömt att jag är livrädd att sitta där, i stolen och överlämna mig själv och mina rädslor åt någon annan. Så jag tillgrep recept nummero ett. En pilsner. Eller tolv, jag kommer inte riktigt ihåg hur många det blev. Alls. Troligen dyrt i pengakostnad men ännu dyrare med tanke på att jag inte är en bra drickare. En del gillar att dricka och är bra på det. Jag gillar att dricka men suger på utförandet.

Så jag svamlade, svimmade och somnade i den där stolen. Ramlade mer eller mindre ut från stället. Bortgjord inför en kvinna som inte alls visste hur Lennon såg ut i håret 1964. Inte heller -65. Så allt blev som det blev. Fan vad jag hatar mig själv. Att jag bar inte kan. Att jag bara inte vill, inte orkar, inte fixar att vara som folk.

Sedan träffade jag på min äldsta sons kamrater och tog över allt hela tiden. Sade åt den att de var dumma i huvudet men på ett sådant där sätt att de inte kunde bli arga. När min son dök upp såg jag hans förakt glimma i ögonen och jag gick därifrån med svansen mellan benen och skämdes så att jag ville gråta. Sen grät jag lite innan jag gjorde mig omöjlig på bussen hem genom att negligera andras smärta och samtidigt utropa mig till kung av världen.

Idag ska jag på ett viktigt möte och luktar konstigt. Fan, jag måste duscha. Sluta kräkas och hitta någon tablett som göra att jag inte vill hoppa ur mitt egna skinn.

Så jag är väl fel då. Så fel man bara kan vara. Det finns ingen mall i världen som jag passar in i. Helst skulle jag just nu bara... jag vet inte. Det finns inte. Sluta finnas för några dagar, så att jag kan börja finnas igen och vara hel.


 

They opened up the door, to my insanity
they should've slammed it shut right then
and thrown away the key

they stitched up my head, from my labotomy

they should've never let me out
i'm public enemy

i'm not ok

i'm not ok
the voices in my head always say
--
[chorus]
i should be committed
but being so twisted
'cus everyone knows
i'm just another psycho

i went to the doctor

it wasn't a shocker
when he said i should know
i'm just another psycho
--
shoved into a hole
got covered up with dirt
that's no way to treat someone whose feelings don't get hurt
i don't need a reason
to hurt you just for fun
i terrorize your perfect life, yeah you better run

i'm not ok

i'm not ok
the voices in my head always say (voices in my head)

[chorus]


--Mick solo--


i'm not ok

Kommentarer
Postat av: Junie

Ibland kan man ju bara fråga sig varför man gör vissa saker mot sig själv. Men många beteenden som kanske är gälla rop på hjälp emottages med förakt av alla de där normala människorna. Och jag vet inte ens riktigt vad det är jag skriver nu. Jag blev bara så ledsen, även fast jag inte känner dig. Ta hand om dig.

Postat av: WoB

Det är väl så att saker man gör mot sig själv är gör man för att dämpa någon annat. Har jag börjat tro.



Du skriver så att jag förstår. :-)



Hey, jag bokar in mig på en tid hos dig som psykolog 2016 i april. Är det ok??? :-)

2010-02-26 @ 15:43:51
Postat av: Junie

Haha ja. Vid det laget borde, SKA, jag ju vara psykolog :)

2010-02-26 @ 15:56:24
URL: http://sockeriogat.wordpress.com
Postat av: WoB

28:onde är jag ledig så kan vi ta det då? 14.30 tack. Jag har annat att göra 17.00 serru :-)

2010-02-26 @ 16:04:37
Postat av: Junie

Jag bokar in det i min kalender nu, hade iofs redan en annan inbokad 14.00 men du kan få förtur.

2010-02-26 @ 16:45:10
URL: http://sockeriogat.wordpress.com
Postat av: WoB

Jag bugar mig och inser storheten i det som skett

2010-02-26 @ 16:47:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback