Inuti tystnaden
Det är något speciellt med nyårsdagen. På den gamla goda tiden, när jag jobbade, så åkte jag ofta på nyårsdagen av någon anledning. Men det brukade vara helt ok. För det första fick man hålla sig lite lugn på nyårsafton och sedan fick man den där belöningen av att arbeta med gott OB fast absolut inget alls hände. Det är ok att ta det lugnt på en nyårsdag.
Det där gäller ju givetvis i ännu högre grad när man är ledig. Oavsett anledning till att man inte för tillfället följer den heliga jobblinjen. Så jag sitter i köket, röker lite på min pipa, äter ett salt kex och funderar på att kanske helt enkelt ta mig en tupplur.
Man får sova mitt på blanka eftermiddagen på nyårsdagen. Det är ok. Helt ok.
Men världen står ju inte totalt still. I tidningarna kan man läsa de sedvanliga otrevligheterna. Mord och barns försvinnande och våldtäkter och folk som missade himlen när de sköt nyårsraketer och istället träffade sina egna ögon. Allt är oerhört sorgligt.
När det gäller nyårsraketer så blir jag för varje år allt mer bakåtsträvande. Jag tycker gott att det kan komma två krav på handahavandet när det gäller de där potentiella dödsverktygen. Först och främst en licens, eller körkort för att få använda dem. Dessutom ett krav på nykterhet.
Igår vid tolvslaget stod det ett glatt gäng och sköt raketer precis utanför mitt fönster. Det är oerhört vackert. Det är det. Men de stod precis bredvid järnvägen och de stod allt närmare raketerna allt som tiden gick. Ärligt talat. Att stå precis under högspäningsledningarna över en järnväg och skjuta upp raketer lite hit och dit. Hur smart är det? Dessutom var det barn med.
Det kunde slutat hur som helst det hela. Nu gick det ju bra men jag var hela tiden beredd på att agera i min roll som sjukvårdsutbildad.
Men det där löser sig nog med tiden tror jag. Någon inser nog att det är rätt dumt att låta en massa fyllehundar sluta med ammunition helt utan att veta vad de gär.
Nog om det. Nu ska jag fortsätta försöka lösa problemet med soffhämtningen i morgon. Eller så får jag åka in och tigga mer tid. Borde ju inte vara några problem. Soffan är betald och det har varit helger. Vi får se. Men nog ska det bli gott att kunna ligga i soffan och titta på film när jag väl fått hem kolossen.
Det där gäller ju givetvis i ännu högre grad när man är ledig. Oavsett anledning till att man inte för tillfället följer den heliga jobblinjen. Så jag sitter i köket, röker lite på min pipa, äter ett salt kex och funderar på att kanske helt enkelt ta mig en tupplur.
Man får sova mitt på blanka eftermiddagen på nyårsdagen. Det är ok. Helt ok.
Men världen står ju inte totalt still. I tidningarna kan man läsa de sedvanliga otrevligheterna. Mord och barns försvinnande och våldtäkter och folk som missade himlen när de sköt nyårsraketer och istället träffade sina egna ögon. Allt är oerhört sorgligt.
När det gäller nyårsraketer så blir jag för varje år allt mer bakåtsträvande. Jag tycker gott att det kan komma två krav på handahavandet när det gäller de där potentiella dödsverktygen. Först och främst en licens, eller körkort för att få använda dem. Dessutom ett krav på nykterhet.
Igår vid tolvslaget stod det ett glatt gäng och sköt raketer precis utanför mitt fönster. Det är oerhört vackert. Det är det. Men de stod precis bredvid järnvägen och de stod allt närmare raketerna allt som tiden gick. Ärligt talat. Att stå precis under högspäningsledningarna över en järnväg och skjuta upp raketer lite hit och dit. Hur smart är det? Dessutom var det barn med.
Det kunde slutat hur som helst det hela. Nu gick det ju bra men jag var hela tiden beredd på att agera i min roll som sjukvårdsutbildad.
Men det där löser sig nog med tiden tror jag. Någon inser nog att det är rätt dumt att låta en massa fyllehundar sluta med ammunition helt utan att veta vad de gär.
Nog om det. Nu ska jag fortsätta försöka lösa problemet med soffhämtningen i morgon. Eller så får jag åka in och tigga mer tid. Borde ju inte vara några problem. Soffan är betald och det har varit helger. Vi får se. Men nog ska det bli gott att kunna ligga i soffan och titta på film när jag väl fått hem kolossen.
Kommentarer
Trackback