Du går din väg jag går min
På bussen till staden stack mina tankar. De försvann och lämnade ett omättligt djup av kunskap. Träd, snö, svart himmel virvlade förbi utanför bussfönstret. Jag såg mig själv i de där fönstren. Hörde alla andetag som drogs bland passagerarna. Den oerhörda tillilt vi alla har till en ensam förare av det där kolossfordonet. En man, eller kvinna, men en ratt och inget mer mellan döden och oss.
Staden var tom och kall. Så som en mellanstor stad i vårt lilla land brukar vara på kvällen. På vintern. Hade det varit sommar hade inte kvällen varit i närheten att få härska men nu äger den oss mest hela tiden. Innan natten löser av den.
Jag gick den vanliga vägen. Mellan buss, affär och hopp. Inget fann jag annorlunda. Blues, gammal som rytmen som spökar i varje människa följde mig. Jag tänkte på kvinnor som jag älskat och funderat på varför de aldrig älskat mig. Kanske kräver jag en smula åt helvet för mycket? Trohet, kärlek, klokskap. Vänskap och eldig erotik. Troligen.
På vägen hem så fann jag mig sitta med samma melodi i hörlurarna. Gång på gång och jag fann sanningen när det gäller mig och kärleken. Jag har nog aldrig varit trogen någon. Bara mig själv. Så sorgligt. Så ensamt. Så mycket det som bildar allt det som jag vaknar upp på morgonen och kallar mig. Aldrig trogen, alltid på väg. Men ständigt i gårdagen. Men jag går min väg nu. jag lämnar allt det som var. Kastar av mig E, Am och B7. Bluesen får gå hem nu. Jag är kvar. Dom gick.
Så sant, så klokt. Så gammalt. Varför har jag fastnat i en tid som var före mig? Är det på grund av det som jag misstror livet? Kanske. Jag drömmer om Walesiska kullar, om hög hatt, stärkkrage och kvinnor som doftar viol. Gå på promenad med käpp. Tvätta sig i en bäck och veta att livet är oändligt och att Gud finns. Nu vet jag att han/hon är trött och skiter i allt. Men då kunde jag fått tro.
Så alla kvinnor som jag lutat mig emot är svaga. Kvinnan är de facto det svaga könet. De har bara en bra lobby som utmålar dem som jungrur och änglar och helgon men de är mest bara horor och vi män är bara och återigen bara horkarlar. Vi vill bara njuta men någon tvingar oss att göra det vi inte vill. När jag säger vi så menar jag både kvinnor och män. Vi lever i en illusion. Blott skuggan på klippväggen av riktiga livet.
E, Am, B7. Hela dagen, hela natten och vi vaknar i ett skriande cressendo. Av inget.
Most Likely You Go Your Way (And I'll Go Mine)
You say you love me
And you're thinkin' of me,
But you know you could be wrong.
You say you told me
That you wanna hold me,
But you know you're not that strong.
I just can't do what I done before,
I just can't beg you any more.
I'm gonna let you pass
And I'll go last.
Then time will tell just who fell
And who's been left behind,
When you go your way and I go mine.
You say you disturb me
And you don't deserve me,
But you know sometimes you lie.
You say you're shakin'
And you're always achin',
But you know how hard you try.
Sometimes it gets so hard to care,
It can't be this way ev'rywhere.
And I'm gonna let you pass,
Yes, and I'll go last.
Then time will tell just who fell
And who's been left behind,
When you go your way and I go mine.
The judge, he holds a grudge,
He's gonna call on you.
But he's badly built
And he walks on stilts,
Watch out he don't fall on you.
You say you're sorry
For tellin' stories
That you know I believe are true.
You say ya got some
Other kinda lover
And yes, I believe you do.
You say my kisses are not like his,
But this time I'm not gonna tell you why that is.
I'm just gonna let you pass,
Yes, and I'll go last.
Then time will tell who fell
And who's been left behind,
When you go your way and I go mine.