HF
Jag har drabbats av HF. Handlingsförlamning. Jag går en promenad genom lägenheten, vilket går väldigt fort kan jag säga. Finner sängen obäddad. Katten hungrig och den där mobilen över hela köksbordet. Men inget blir gjort.
Nu är det ju inte så farligt att ha HF en dag som idag. Men det retar mig. Vägen går förbi den stora garderoben där dammsugaren gömmer sig men att öppan dörren kommer jag inte mig för. Kanske skulle man helt enkelt göra det just enkelt för sig och gå och lägga sig? Nä, inte än.
Så vad göra, vad göra, vad göra? Jag känner mig som ett barn som sitter i baksätet på en av föräldrarnas hopplösa semesterresor. Jag frågar hela tiden, är vi framme snart, är vi framme snart, är vi framme snart? Men bilen kommer ingenstans. Alltså, rent mentalt då.
Nätet har jag snart dammsugit färdigt på information. Känns det som. Fast det är ju förvisso rätt så stort det där InterNet så kanske har jag missat någon sida? Man vet ju aldrig.
Nä. Dags för mer kaffe.
Helt klart.
Nu är det ju inte så farligt att ha HF en dag som idag. Men det retar mig. Vägen går förbi den stora garderoben där dammsugaren gömmer sig men att öppan dörren kommer jag inte mig för. Kanske skulle man helt enkelt göra det just enkelt för sig och gå och lägga sig? Nä, inte än.
Så vad göra, vad göra, vad göra? Jag känner mig som ett barn som sitter i baksätet på en av föräldrarnas hopplösa semesterresor. Jag frågar hela tiden, är vi framme snart, är vi framme snart, är vi framme snart? Men bilen kommer ingenstans. Alltså, rent mentalt då.
Nätet har jag snart dammsugit färdigt på information. Känns det som. Fast det är ju förvisso rätt så stort det där InterNet så kanske har jag missat någon sida? Man vet ju aldrig.
Nä. Dags för mer kaffe.
Helt klart.
Kommentarer
Trackback