Ledsna ögon

Som rök är en lördag. Strax borta. Ett minne, kanske. En smak på tungan. En doft som vi vill veta av. Men det är snart slut. Allt det kalla kommer tina, försvinna. Förtvina. Bli något som man kanske tänker på ibland när man sitter i solen. Kanske inte.

Så en e-sträng ljuder. Som en båge. En pil rakt in där det gör som ondast. Tobak och glädje. Vatten för törsten och sova för vilan. Intet annat.  De sorliga går bort i våra dagar. De räknas inte. Vi förväntas skratta och må bra och fan ta sig om du inte mår bra. Fast jag mår utmärkt. Jag vågar inte annat.

Trä skyddar våra tårar. Ögon skall man se med och inget annat. Kreativitet skall dö och försvinna. Valsa samma dans som de andra. Var som alla vill du ska vara så att de slipper din sorg. De bär sin egna och tiger de med.

Som rök är en lördag. Den svinner upp i liften, blandas ut och blir allt gråare. På söndagen luktar den inte längre. Skratta, le och må bra. Hur kunde du göra annat?

En e-sträng ljuder. Hör du luften? Ser du doften? Kan du smaka orden? Vill du leva en stund till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback