Men, lilla vän, tänk för en stund

Ingen redaktör skådar mina alster. Fast jag så gärna vill. Men livet är ingen slalombana. Inget störtlopp. Fan. Som om jag visste något om skidsport. Jag slår över till en annan kanal om jag ser skiten. Fula grötstinna människor som åker frammåt eller nedåt eller uppåt.

Så jag (en inte helt ovanlig början på en mening i min lilla blogg) skiter i allt. Men inget. Vill så mycket men kan inget. Finner geni i alla men stupiditet i mig själv. Hela tiden. Fasen. Jag är nog en sån där missförstådd konstnär som kommer bli rik 100 efter jag är död. För mina ord spela roll.

Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback