Mitt i ensamhetens hetta

Inte ska man sitta här och deppa. Bättre att lägga sig och deppa. Man deppar så trivsamt i sängen har jag märkt. Man kan ligga där och tycka alldeles förfärligt synd om sig själv utan att det skadar någon alls. Som man ligger där så finner man tanken på alla dessa andra, ansiktslösa, människor som sitter med sina vackra familjer framför tvn och jäser efter tacobuffén lite bitterljuv. Själv är man alldeleles ensam och alléna. Som ett frö för vinden.

Nä, så illa är det inte. Men lite tråkigt har jag det allt. Tv är liksom ingen ersättning för andra människor. Internet är inte det heller. Visst kan man kika på fb och se att andra väljer att tillbringa sin tid framför datorn, men man undrar samtidigt varför? Hur kommer det sig att de sitter där när de kan göra något annat? Varför sitter jag här när jag kan ligga i sängen? Sova. Vill jag nog allt. Glömma snön utanför och kylan och vinden och stjärnorna och månen och bilarna som far förbi då och då.

I morgon, alltid detta imorgon, ska jag nog ta och åka någonstans. In till Knalleland och smaka på kylan och känslan av att vara en bland många. Låta lägenheten vila utan mig. Släcka alla lampor och låta katten falla i sömn. Ta bussen in förbi vita skogar och bredvid den istäckta Viskan. Ta en promenad i livet.

Om bara morgon kom snart. Jag orkar inte vänta. Fast mitt tålamod har aldrig varit min starka sida. Omedelbar behovstillfredställelse. Nu, nu, nu!

Så jag får väl kanske sätta mig ned. Röka lite i köket och låta mitt fladdrande hjärta lugna sig. Efter det ska jag allt styra kosan mot sovrummet, min lilla bubbla och vila mitt heta huvud på kuddarna. Locka på Chips, katten, klappa henne och somna. För i morgon ska jag röra på mig.

Eller så sitter jag uppe hela natten och tittar på tv. Det funkar det med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback