WoBWorld

Jag önskar natten vore här. Med dess trygghet och värme. Med alla de tankar som kommer till själen då. Men nu är det blott kväll. För många år sedan sov alla vid den här tiden, nu värmer vi oss vid televisonens kalla sken. Väntar på att någon ska göra bort sig. Ligga med någon den borde skytt. Kanske kommer någon vinna fri ekonomi? Kanske kan du somna lycklig?

Så jag önskar allt det där vore slut. Att mörkret blev permanent och allt jag själv kunde sjunka ned i något som visar sig vara trygghet. Men allt dansar för mig. Sveper omkring världen som ett skynke och skänker dimma åt allt jag ser.

Men nog borde livet vara enklare? Nog borde det vara oss givet så som ock vi giver? Inget är rättvist och på internet nämner man sin behåfärg. Inte för någon nytta men för att ha något att göra medan maken är orättvis och dum. Själv har jag ingen att vara orättvis mot så jag går fri. Ingen nämner sin behåfärg, ingen som betyder något för mig. Ingen säger något. Katten sover. Musiken i mina högtalare är något jag experimenterar med och inte är nöjd med. Men jag orkar inte byta. Så jag lyssnar. Fast jag inte vill.

Kanske borde jag ligga still? I väntan på natten? Jo. Så får det bli.