Så var det kvällning

Jag bor inte i en lägenhet. Jag bor hemma. Allt som jag ser är mitt. Ingen annans. Kanske mina barns den dag jag faller. Men just nu mitt. Den svarta prästen säger inget. Alls. Han vill mig illa men jag vill alla väl. Just nu. Kanske vill jag inte det strax, men för tillfälet så är allt bra. Allt är bra. Armar är tunga, ben likaså. Vi leker med tanken på att vara annorlunda men finner att allvaret finner oss.

Så katten äter. Jag röker. Fingrarna springer och tanken rymmer. Men i allt det där så sitter jag trygg.

För jag bor i ett hem.

Mitt hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback