Blåsor och blå plastben.

Fasen. Jag blir tokig. Har lyckats bita mig i tungan riktigt jäkla ordentligen. Vaknade av att hela käften var full med blod och det kändes som om huvudet skulle explodera. Tog mig en bra stund innan jag fattade att jag skulle öppna munnen och sluta bita. Så dumt. Nu har jag ett sår på sidan av tungan, ett sår som jag dessutom lyckats bita i gång på gång igen. Så fånigt.

Men annars är världen precis så där vacker som den ska vara. Men hunden är nog understimulerad. Hon håller på att vakta på katten som om den stackars varelsen vore ett vilsekommet får som ska in i fållan igen. Något som högeligen retar katten som inte alls känner sig som ett får. Igår satt jag i köket när först katten rusade in, hoppade upp på fönsterbrädan och glodde ilsket på hunden som kommit rusande efter. Kita som drabbats av en smula övermod gick fram och stack fram nosen mot Chips, som snabbt som attan lappade till Kita på nosen. Hårt, så hårt att det hördes.

En mycket förvirrad hund, som aldrig stött på ett sådant får tidigare, pep förskräckt till, gnydde lite och lommade iväg och lade sig en bit ifrån. Där låg hon och såg sårad ut in i själen medan Chips kallt vände sig om och tittade ut genom fönstret.

Ja de är för tokiga de där två.

Men idag blir det nog några långapromenader med hunden så att hon får ur sig lite energi. Hon har ett blått plastben som piper och som visst älskar mer än något annat. Det går hon omkring med i munnen och söker lekkompisar. Kastar jag iväg det så hämtar hon det, biter ihjäl det en smula och kommer sedan fram till mig och dunk, ligger det på golvet medan hon sitter och flämtar strax bakom och bara väntar på att jag ska leka igen.

Det roligaste är när hon kommer med "benet" till Chips och tror att hon ska leka. Ja jösses. Sällan ser man ett sådant förakt för de enkla hundarna som Chips visar. En kattdam lekar inte med blå plastben. Möjligen med ett garnnystan. Men det är ju en helt annan sak.

Nä. Kaffe och promenad. Innan jag själv börjar gå omkring me det där benet i käften i brist på annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback