Det gröna gräset, fullgod kost och fin tablett.

Det är inte helt ovanligt att jag gråter. Det är inte ovanligt alls. Det händer titt som tätt. Djupt nere i mig själv finns sidor som jag inte känner.

Varje sida läggs till den förra, mellan det som var och det som blir. Boken om mig är inte skriven, bara författad. Kanske borde mitt liv vara annorlunda men jag vet inget annat sätt. Idag blev jag kär. I hon som satt i sätet framför mig. Du vet redan om det där. Hon satt där, helt svart i håret, luktade hela vägen tillbaka till mig. Inte fan vet jag om hon vill ha något annat än det som hon har. Men jag älskar henne. I flera sekunder. Sen är hon borta. För kvar är bara jag.

Tom Jones sjunger, innan han opererade näsan, när han hade två kulor, medan jag har alla mina tolv hemma.

SÅ troligen, för det är väl det som allt handlar om? Troligen, kanske, för en stund sedan. Troligen kommer jag att avlida. Men du är inte säker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback