WoBWorld

Jag har blivit helt galen i en enda låt. En enda melodi som står på repeat och som jag nog tror jag kan tillbringa resten av livet med. Jag vill gifta mig med den låten, skaffa små barn och ett hus på landet och ta med hunden opch katten och titta på tv med den där låten. Jag lovar att aldrig vara otrogen (nån gång ska man prova det med), att alltid komma ihåg dens födelsedag och köpa de allra vackraste blommor varje dag. Strö rosor på sovrumsgolvet och tända ljus. Testamentera alla mina skulder till den och därefter leva lycklig alla dagar.

Det sker sällan att jag fastnar för en låt på det sättet. Som alltid när jag sover så har jag musik på. Det är enda sättet för mig att sova på. Annars ligger jag bara och lyssnar på mig själv och som även du vet är det högst tröttsamt även i små portioner. Men när jag låg där och sov så vaknade jag. Av just den låten. Fattade inte vad det var som var så bra men sen förstod jag. Den är ytterst poppig, fast rå, så rå, och den är helt otroligt svår att förstå sig på. Det bara går inte. Texen går mig för en gångs skull rätt förbi. Men ljudet. Jag får den inte ur skallen. Den är som att sitta på en liten båt i havet och veta att världen är trygg, känna att vågorna bär en upp och sedan ned och återigen upp.

Den gör mig lycklig för att jag vet helt plötsligt att musik är så bra som jag alltid trott det är.

Som alla gissat så är det Stones jag pratar om. För jag har ju läst en biografi om Keith Richards och då är det bara Stones som gäller. Men jag har alltid gillat dem. Sedan jag satt i mitt pojkrum och slog på mig första gitarr, drack en stulen folköl och rökte en stulen cigg. 1981 eller något sådan.

Men jag har avfärdat dem, allt de gjort efter 1974. Men så fann jag den här låten på den allra senaste skivan. 2005. Ett gäng gubbar. Men herregud vad det liksom... svänger? Den går mig inte ur skallen. Det gör att jag vill spela gitarr och sjunga och bara vara lycklig.

Så klart finns den inte på DinTub. Men lita på mig att den är bra :-)