En gulsvart dag.
Att sova gott är lite som att vara förbannat noggran med underarbetet innan man lackar en bil. Inatt sov jag som en kung igen även om det blev någon sorts obehaglig mardröm mot slutet. Men återigen vaknade jag helt snurrig och dundertrött och det är så underbart.
Idag är en bra dag. Elfsborg spelar mot Kalmar och det hela visas på Tv4. Så fantaskt att kunna sitta i fotöljen och följa det hela, inte betala en spänn för det och bara, nästan, vara där. Visst, det är inte i närheten som att stå med Guliganerna på plats och sjunga så högt man bara kan, men jag kan väl småsjunga här med.
Det är så otroligt hur det där laget har fångat mitt hjärta. Jag som fram till 25 års ålder fullständigt avskydde allt som hade med sport att göra och fotboll i synnerhet. Men det var innan jag kom på att man inte behöver spela själv för att det ska var njutbart. Eftersom jag fullständigt suger på allt som har med sport att göra förutom möjligen bangolf där jag kan ha tur så fick sport mitt inre att krulla ihop sig. Minnet av alla hånfulla ord på gymnastiken i skolan brände i mig och jag bara hatade det där.
Men sport är så mycket större än att bara utöva den. Precis som allt annat. Man måste inte kunna spela gitarr för att kunna njuta av en bra bluesgitarrist. Man måste inte kunna skriva en enda vettig mening för att kunna försjunka totalt in i en bok. Inte beöver man kunna regissera för att kunna tycka att en film är bra.
Det är liksom hela kulturen kring Elfsborg som är så vacker. Att kunna möta totala främlingar på vägen till Arenan och skratta och prata och vara tillsammans bara för att man förenas av kärleken till ett lag. Att hålla ordning på spelscheman, taktik, nya spelare och diskutera den eviga tränarfrågan. Att när någon kommer hem till en genast bli igenkänd som en Guligan eftersom det hänger en spelartröja och en halsduk på en krok i hallen där alla kan se den.
Så idag är en bra dag. Helt klart. Även om solen har åkt på släktträff och regnet vikarierar så länge. För jag har något att se fram mot och vet redan nu att jag kommer att kunna tänka på det som kommer ske i en vecka.
Därför så lägger jag alla tankar och konstiga känslor i en guldlåda, stänger locket och låser med en silvernyckel. De får ligga där och förädlas medan jag själv har tankarna på annat håll.
I övrigt så är det rätt så lite jag tänker göra idag. Hämta upp den allra sista tvätten, ta en promenad till affären, moppa golven. Städa toaletten. Gå ut med soporna. Klappa katten och bara vara. Det är lördag. Då får man göra sådant.
Visst är det rätt så gott att leva?
Idag är en bra dag. Elfsborg spelar mot Kalmar och det hela visas på Tv4. Så fantaskt att kunna sitta i fotöljen och följa det hela, inte betala en spänn för det och bara, nästan, vara där. Visst, det är inte i närheten som att stå med Guliganerna på plats och sjunga så högt man bara kan, men jag kan väl småsjunga här med.
Det är så otroligt hur det där laget har fångat mitt hjärta. Jag som fram till 25 års ålder fullständigt avskydde allt som hade med sport att göra och fotboll i synnerhet. Men det var innan jag kom på att man inte behöver spela själv för att det ska var njutbart. Eftersom jag fullständigt suger på allt som har med sport att göra förutom möjligen bangolf där jag kan ha tur så fick sport mitt inre att krulla ihop sig. Minnet av alla hånfulla ord på gymnastiken i skolan brände i mig och jag bara hatade det där.
Men sport är så mycket större än att bara utöva den. Precis som allt annat. Man måste inte kunna spela gitarr för att kunna njuta av en bra bluesgitarrist. Man måste inte kunna skriva en enda vettig mening för att kunna försjunka totalt in i en bok. Inte beöver man kunna regissera för att kunna tycka att en film är bra.
Det är liksom hela kulturen kring Elfsborg som är så vacker. Att kunna möta totala främlingar på vägen till Arenan och skratta och prata och vara tillsammans bara för att man förenas av kärleken till ett lag. Att hålla ordning på spelscheman, taktik, nya spelare och diskutera den eviga tränarfrågan. Att när någon kommer hem till en genast bli igenkänd som en Guligan eftersom det hänger en spelartröja och en halsduk på en krok i hallen där alla kan se den.
Så idag är en bra dag. Helt klart. Även om solen har åkt på släktträff och regnet vikarierar så länge. För jag har något att se fram mot och vet redan nu att jag kommer att kunna tänka på det som kommer ske i en vecka.
Därför så lägger jag alla tankar och konstiga känslor i en guldlåda, stänger locket och låser med en silvernyckel. De får ligga där och förädlas medan jag själv har tankarna på annat håll.
I övrigt så är det rätt så lite jag tänker göra idag. Hämta upp den allra sista tvätten, ta en promenad till affären, moppa golven. Städa toaletten. Gå ut med soporna. Klappa katten och bara vara. Det är lördag. Då får man göra sådant.
Visst är det rätt så gott att leva?
Kommentarer
Trackback