För-sovit mig
Nähä. Inte då. Inte jag inte. Gå upp i tid när man har lovat att ta en fika med en vän i stan. Nä, inte jag. Sova är gott. Jättegott. Så gott att klockor må ringa men mina öron lyssnar liksom inte. Så när jag väl, med ett visst välbehag, rullade ur sängen så fann jag att klockan inte alls var 7 som den skulle vara utan hade gått åstad och blivit halv 12 helt på eget bevåg.
Så av fika blev det intet. Egentligen skulle jag lagt mig rekordtidigt igår kväll. Redan vi 20.30, som vi ju alla vet faktiskt bara, på riktigt, är 19.30 i några veckor till tills kroppen ställt om sig till omvärldens krav. Kunde jag somna? Fast jag var snortrött? Inte då.
Helt plötsligt fann jag mig fullt upptagen med att sopa och moppa golven, samla ihop tidningar och sopor och vara allmänt stissig och störig. Ärligt talat få funderar jag på om man kan luta hela kåken. Så att smutsen liksom lade sig i ett hörn och man sedan enkelt kunde antingen sopa upp det lätt eller alternativ två, lägga en matta över skiten.
Men det gör sig nog inte så lätt. För att inte tala om hur grannarna skulle reagera när de plötsligt fann sig sittande i i favoritfåtöljen i ett hörn av rummet bara för att WoB blivit tokig på alla hund och katthår och all sand som den väna jycken drar in mest hela tiden.
Förresten, vad är det som gör att man kan gå alldeles jättetyst i sin lägenhet på dagen? Man tassar omkring så lätt så lätt på tå och inget i hela världen skvallrar om att man knatar omkring. Men på natten så exploderar golven bara man andas på dem. Går man sedan på dem, vilket är det som de är till för förutom att ha saker på, så låter det som om en hel hjord elefanter springer maraton. Ska man öppna kylskåpet så låter det som gevärseld och blir man helt plötsligt sugen på ett glas vatten så låter kranen som Niagarafallen. Märkligt.
Det allra värsta är att jag bara fick bort den värsta skiten. Idag får jag fortsätta med att dammsuga och moppa igen. Det här vädret med konstant snösmältning är ju underbart. Men dessutom så blir vovven dyngsur på tassar, ben och mage och när hon sedan blir smutsig på de samma med så är det inte mycket att göra. Det räcker med en promenad för att lägenheten ska var übersmutsig när vi väl kommer in. Nu snackar vi lortig alltså.
Men det är väl priset man får betala för att ha en god vän att gå på promenad med.
I vilket fall så somnade jag inte alls tidigt utan väldigt sent. Sista gången jag tittade på klockan så var den 6 på morgonen.
Därav den sena timmen jag vaknade på. Så efter att nu ha druckit några koppar kaffe så är det dags att ge sig ut i världen igen. Vart vägen leder vet jag inte men det är väl det som är äventyret med livet?
Så av fika blev det intet. Egentligen skulle jag lagt mig rekordtidigt igår kväll. Redan vi 20.30, som vi ju alla vet faktiskt bara, på riktigt, är 19.30 i några veckor till tills kroppen ställt om sig till omvärldens krav. Kunde jag somna? Fast jag var snortrött? Inte då.
Helt plötsligt fann jag mig fullt upptagen med att sopa och moppa golven, samla ihop tidningar och sopor och vara allmänt stissig och störig. Ärligt talat få funderar jag på om man kan luta hela kåken. Så att smutsen liksom lade sig i ett hörn och man sedan enkelt kunde antingen sopa upp det lätt eller alternativ två, lägga en matta över skiten.
Men det gör sig nog inte så lätt. För att inte tala om hur grannarna skulle reagera när de plötsligt fann sig sittande i i favoritfåtöljen i ett hörn av rummet bara för att WoB blivit tokig på alla hund och katthår och all sand som den väna jycken drar in mest hela tiden.
Förresten, vad är det som gör att man kan gå alldeles jättetyst i sin lägenhet på dagen? Man tassar omkring så lätt så lätt på tå och inget i hela världen skvallrar om att man knatar omkring. Men på natten så exploderar golven bara man andas på dem. Går man sedan på dem, vilket är det som de är till för förutom att ha saker på, så låter det som om en hel hjord elefanter springer maraton. Ska man öppna kylskåpet så låter det som gevärseld och blir man helt plötsligt sugen på ett glas vatten så låter kranen som Niagarafallen. Märkligt.
Det allra värsta är att jag bara fick bort den värsta skiten. Idag får jag fortsätta med att dammsuga och moppa igen. Det här vädret med konstant snösmältning är ju underbart. Men dessutom så blir vovven dyngsur på tassar, ben och mage och när hon sedan blir smutsig på de samma med så är det inte mycket att göra. Det räcker med en promenad för att lägenheten ska var übersmutsig när vi väl kommer in. Nu snackar vi lortig alltså.
Men det är väl priset man får betala för att ha en god vän att gå på promenad med.
I vilket fall så somnade jag inte alls tidigt utan väldigt sent. Sista gången jag tittade på klockan så var den 6 på morgonen.
Därav den sena timmen jag vaknade på. Så efter att nu ha druckit några koppar kaffe så är det dags att ge sig ut i världen igen. Vart vägen leder vet jag inte men det är väl det som är äventyret med livet?
Kommentarer
Trackback