Förstår du eller förligger du?
Karl Anderssons sonsonson sitter i ett kallt vardagsrum. Blott ett stenkast från där han levde och verkade. Eller värkade han? Jag vet inte, hans gener fick jag i gåva den dagen på en snöig aprilsund. Då när jag gjorde storartad entré. Genom att låta min moder lida och min fader fasa.
Så jag bär på den där själen, för han har slutat bära på den. Mina förfädrer bodde i himlen och på jorden. Arvet efter ruserna bär jag på mödrars sida, arvet efter fabriksarbetare på min faders. Sida.
Troligen, kanske, borde jag sluta fundera. Bara vara. Men det ligger. Inte. För. Mig.
Men allt jag ska göra idag har jag redan tänkt ut. Sedan ska jag nog tänka in lite.
Så jag bär på den där själen, för han har slutat bära på den. Mina förfädrer bodde i himlen och på jorden. Arvet efter ruserna bär jag på mödrars sida, arvet efter fabriksarbetare på min faders. Sida.
Troligen, kanske, borde jag sluta fundera. Bara vara. Men det ligger. Inte. För. Mig.
Men allt jag ska göra idag har jag redan tänkt ut. Sedan ska jag nog tänka in lite.
Kommentarer
Trackback