Huller om buller

Man funderar en hel del när man dammsuger. Fel, jag tänker en hel del när jag dammsuger. Man har liksom inget val för lyssna till musik gör sig ju inte och att lyssna på dammsugaren blir man väl knäppa av tror jag. Destutom får man alltid vara för sig själv när man går där och drar munstycket över golv och mattor. Djuren är inte så kärvänliga då. Mest vill de bara bort och ifrån och längre ifrån.

EN sak jag kom på där jag gick och stretade var en anledning till att jag har så förbannat svårt att be om hjälp, vad det än gäller. Det beror helt enkelt på att jag knappt alls kan säga nej när någon annan ber mig om hjälp. Så jag misstänker alltid att den jag ber om hjälp liksom jag tänker "faaaaaaan". Men så är det nog inte. Kanske.

En annan sak jag kom på var att det är märkligt hur väl man känner på sig att dammsugarpåsen är full. Det är nog inte ljudet man går på. Inte heller att det sugs sämre. Man bara vet. Det finns en massa saker man bara vet. Utan att veta varför. Tyst kunskap tror jag beskrivningen är. Som att man liksom bara känner på sig när det är dags att bromsa när det slår om till rött och man sitter där i bilen. Man vet hur hårt och när man ska börja för att inte studsa rakt in i röven på bilen framför.

Eller som att man känner på sig att barnen inte mår bra, fast de betygar tvärtom. Eller när man nästan på sekunden kan avgöra när damen man lever med tänker säga upp bekantskapen. Små små tecken som man tolkar inuitivt. Rät dumma exempel jag drar upp nu märker jag, men det var en rätt trivial tanke med. En dammsugartanke.

Just nu känner jag på mig att hunden vill ut igen. Inte för att hon gör annat än ligger på golvet utslagen som en liten minihäst. Men jag misstänker att hon vill det. Katten däremot vill få tillbaka sin lägenhet en stund. Få spankulera utan att en glad leklysten hund dyker på.

Själv så är jag sugen på något att äta. Känner jag på mig. Men det får nog vänta.

Fan min balkong är helt felplacerad. Vem vill ha en balkong i norrläge? Snön smälter aldrig, det är solsken typ tre sekunder per dygn och dessutom så känns mig balkong på något sätt vinglig, uppflugen på fasaden som en enorm bur.

Nä. Det får bli att mumma sig lite, för nu luktar jag nog skumt. Duscha gör jag efter jag varit ute. Jag ska ändå inte luktas på.

Du ser. Tankar som finns i skallen är nästan totalt utan logik. De bara poppar upp, som små vänner som bara dyker upp och sedan går igen.

Konstigt.

Förresten så måste jag ställa tillbaka dammsugaren igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback