WoBWorld

Jag har köpt en brandsläckare. Jomen. Här ska det inte brinnas inne inte. Det har varit en skräck för mig sedan jag ens kommer ihåg att jag började tänka på annat än att dricka mjölk från kära mors bröst. En stor skräck som dessutom gjorde mig helt paralyserad när jag var liten och skulle försöka sova. Mången mardröm har handlat om att vakna och vara död.

Men det där med brandsläckare har jag dragit på. Mest för att de bara inte blivit av. Så dumt.

Men nu ringde det på dörren och där stod en karl som var från nått företag som sålde brandsläckare och annat som har med brandskydd att göra. Det roliga är att jag och min son precis innan pratat om att vi ALDRIG skulle köpa något från en uppsökande försäljare. Men, det här var inte svårt att slå till på.

Ett 10 års abonnemang på brandsläckare för 3 papp, på 36 månaders avbetalning. Livet är jag rätt rädd om så ibland är en avbetalning faktiskt inte så dum som det låter. Den byts ut när den blir dålig eller är använd. Då är det bara att ringa så kommer de hem med en ny. SÅ bra. Dessutom så står den redan i min hall.

Så vad är det som gör att jag ständigt ändrar mig beträffande vad jag ALDRIG skulle göra? Hade det inte varit lättare att bra knata iväg och köpa en? Jo, kanske. Fast. Fan vet om inte det här var en schysst affär. Även om jag just sagt att jag ALDRIG ska ta något på avbetalning igen.

Men i andra fall ändrar jag mig hela tiden. Tänker en tanke och är säker på att den är den rätta för att nästa sekund komma på att så tycker jag ju inte alls. Så knepigt.

Jaja. Nu har jag i alla fall brandsläckare. Det käns faktiskt tryggt. Brandvarnare i varje rum, brandsläckare och brandstege utanför.

Här ska det minsan inte vaknas och vara död inte.