Morgonbön eller nått.

Välkommen världen. Stig in i mitt hem. Gör mig glad och trygg. Jag har sovit. Eller nått. Ett tillstånd när jag inte funnits. Somnade vid 3, vaknade vid 6 med hela kroppen i uppror. Ångesten blev mig övermäktig. Både katt och hund låg i min säng och själv så svävade jag tre meter ovanför och log åt att de kom överrens.

Men nu är jag nog vaken. Tror jag. Eller så är stunden som är nu en dröm med. Jag vet inte och jag bryr mig inte. Alls.

Jag undrar vart hon gömmer sig. Hon som ska göra mig hel och nyttig. Som jag ska passa upp och som passar ner mig. Jag letar men finner ingen. Bara musik som pulserar i mitt hjärta. Min lever skriker på hjälp men jag slår dövörat till. Hårt och distinkt.

Kanske skulle jag men jag vill inte. Det blir till att genomlida en dag till. En med förhöjd vakenhet och försjunkna tankar. Jag skrev mycket i går och idag blir det nog det samma. Eller så kniper jag käft.

Lungorna värker, av alla cigaretter och all smuts jag lever med. Återigen skriker min lever. Men den som lever får se. Vad ska man med se till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback