Nog är det för tokigt?

Hon är nog lite för klok för sitt egna bästa. Hon gav mig tröst och vila i mig själv. Utmanade mina spöken och tillrättalagde mina tankar. Så gott att ha sådana vänner när livet blir en smula för mycket. Att vara fel är något hon säger jag inte ska vara. Så jag blir väl rätt då. Rätt för mig. Hur ska jag annars veta vem jag är om ingen berättar det för mig, frågade jag henne. Hon sade att jag vet det själv, men låtsas annat. Så rätt så klart. Så bra.

Hon själv värker. Gör ont men gör gott. Vacker som en dag men tänker kanske lite ett steg längre än de flesta. Att vara henne kan inte vara lätt. Att vara hennes måste vara väldigt lätt och jag gratulerar mannen.

Själv är jag tung. Så tung. Men lite lättare just nu. För jag har kastat av mig bojorna. De ligger i köket och där får de allt ligga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback