WoBWorld

Nä. Nu. Får. Det. Sluta. vArA, i mig. Penicillin för själen. Sådant som gör magen arg och tanken glad. Jag vet inte längre vad jag ska gå med allt det som jag har i mig. En otur till psyket?

Nä. Nu. Ska jag nog röka lite till, glömma vad jag tänker, gå ut med hunden och vara en helt vanlig människa. Kanske. Återigen kanske. Det där ordet, den där betydelsen återkommer. Kommer åter. *ter mig.

I ett vit rum, med svarta tapeter. Strängar som skorrar och läten som låter. Troligen, kanske kommer jag hitta tillbaka till något som liknar verkligheten. Kunna skriva om egentliga saker. Som att jag ätit. Eller att en kvinna bad mig vara något jag inte vill vara. Eller om att smöret är härsket eller vad fan som helst som betyder något. Kokain ska man visst sniffa men jag vet inte så noga. Droger verkar korkat. Att göra.

Jag lovar, du har inte orkat läsa så här långt för jag har slutat skriva. Jag bara pladdrar. Likt någon som slagit sig själv så hårt i huvudet som det bara kan göras.

Vad säger du? Ska vi skiljas åt från mig en stund? Vila och komma ihåg att solen skiner där ute där väggen slutar, tar slut.