Så flyter dagarna ihop
En rad motstridiga känslor rasar i mig. En av dem säger åt mig att jag borde njuta av dagen, lugnet och ta tillfälle i akt att bara vara. En annan talar med hög röst åt mig att jag nog skulle ta och göra något vettigt. Magen värker efter en kopp kaffe för mycket, ryggen värker för att jag har sovit obekvämt. Huvudet värker av de andra obehagen.
Så jag får väl försöka finna mig själv bland allt det där. Hur nu det ska gå till? Kanske mår jag bättre efter en promenad med hunden. Kanske inte.
Men det är väl så det ska vara, första dagen i mars när snön vräker ner på de nyss tinade trottoarerna och katten ligger bekvämt i sin fotölj och tvättar sig. Mars är ju en månad för katter. Det är även en månad när man inte vet i vilken tid man befinner sig. Är det vinter eller vår? Kommer sommaren snart eller är det bara ett minne man bär med sig, att det borde bli sol och varmt snart?
Igår kunde jag finna att snömängderna på balkongen, de som roat mig och oroat mig i någon månad hade smält undan så att det bara var små kullar kvar på de kvarglömda plaststolarna. Men nu höjer sig de där kullarna igen. Men det går undan. När väl regnet och värmen vinden för göra sitt så töar snön upp fort. Så fort att jag kan se fågelkvittret som kommer framför mig.
Skit samma egentligen. När man sitter inne så spelar det ju faktiskt föga roll vad det är för väder. Så jag håller mig väl inne så mycket som möjligt och låtsas att solen skiner in genom fönstren, att Viskan flyter varm och trög förbi och att gräset är grönt och frodigt där ute. Det funkar ett tag i alla fall. Tror jag.
Så jag får väl försöka finna mig själv bland allt det där. Hur nu det ska gå till? Kanske mår jag bättre efter en promenad med hunden. Kanske inte.
Men det är väl så det ska vara, första dagen i mars när snön vräker ner på de nyss tinade trottoarerna och katten ligger bekvämt i sin fotölj och tvättar sig. Mars är ju en månad för katter. Det är även en månad när man inte vet i vilken tid man befinner sig. Är det vinter eller vår? Kommer sommaren snart eller är det bara ett minne man bär med sig, att det borde bli sol och varmt snart?
Igår kunde jag finna att snömängderna på balkongen, de som roat mig och oroat mig i någon månad hade smält undan så att det bara var små kullar kvar på de kvarglömda plaststolarna. Men nu höjer sig de där kullarna igen. Men det går undan. När väl regnet och värmen vinden för göra sitt så töar snön upp fort. Så fort att jag kan se fågelkvittret som kommer framför mig.
Skit samma egentligen. När man sitter inne så spelar det ju faktiskt föga roll vad det är för väder. Så jag håller mig väl inne så mycket som möjligt och låtsas att solen skiner in genom fönstren, att Viskan flyter varm och trög förbi och att gräset är grönt och frodigt där ute. Det funkar ett tag i alla fall. Tror jag.
Kommentarer
Trackback