Skäms återigen. Börjar bli en god vana.

Blogg.se är inte så smart. Gjorde någon ändring i dagens första inlägg och helt plötsligt blev dert det senaste. märkligt. Nu vet jag varför jag aldrig, aldrig, aldrig, bara ibland, gör ändringar i det jag skriver på bloggen. Annars är jag rätt noga med det där men här så tycker jag det kvittar noll roll. Stavfel och syftningsfel och bortglömda ord får liksom vara kvar. Ibland blir det ju nästan bättre av det har jag märkt.

Jajaj. Just nu har jag dåligt samvete. För jag som just skrivit om lusten och nyttan och njutningen av musik, eller läs in vad du vill, som inte spelar roll har just kommit på att det är ju precis därför det finns dansbandsmusik. Någon jag själv alltid räknat som djävulens musik.

Men det är väl därför folk ägnar sig åt det där. För att glömma en stund. Inte behöva tänka så förbannat mycket. Inte tänka alls kanske. Likadant med Idolfolket. Själv avskyr jag det. Men tanken är ju faktiskt rätt god när jag väl vågar tänka efter. Att slippa tänka, att bara vara. Hänge sig. Vackert ord. Hänge. NÄ, inte hänge som i något som hänger. Men något som man hänger sig åt.

Så kanske ska jag än en gång hänga med huvudet lite, skämmas för att jag gått omkring och trott mig själv vara bättre än andra bara för att jag lyssnar till Morrisey och Lennon och annat som gör att man MÅSTE tänka.

Fan vad man har mycket att lära i livet. Hur ska man hinna med?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback