Styrkan i hoppet

Det goda livet. Det är nog det jag lever just nu. Igår var en strålande dag. Ett lugn härskade i mig, ett lugn jag inte känner igen men välkomnar. Städning och promenader och allmänt välmående var det jag ägnade mig åt. Underbart helt enkelt.

Inte vet jag vad det beror på, men det känns inte som något jag behöver rota i, utan bara njuta av. Dessutom somnade jag som en sten tidigt igår och vaknade pigg och vid god vigör i morse redan vid 6 tiden.

Idag blir det nog inte mycket gjort, inget som liksom är sådär jätteviktigt. Bara vara. Bara leva. Vara mig. Utan alla nojor och ångest och oro.

Fasen vad livet kan vara trevligt. Jag misstänker väl att det här kommer att gå över, men de där goda perioderna kommer oftare och oftare och tätare och tätare. Det gör att även när jag mår dåligt så kan jag se fram mot att må bättre senare. Det är skillnad mot tidigare när jag var totalt tom på hopp. När världen var totalt svart och tunneln oändlig. Nu ser jag hela tiden ljuset i slutet och det gör att vandringen blir så mycket lättare.

Hopp är nog det vackraste man som människa kan ha. Frånvaron av det samma är det allra vidrigaste man kan råka ut för. Det är frånvaro av hopp som gör att människor tar livet av sig, för man är säker på att inget någonsin kommer bli annorlunda. Men vet man med sig att ljuset finns så kan man ta sig igenom det allra svartaste.

Så jag ska njuta av dagen. Göra saker som jag vågar och vill.

Gott så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback