Tonen som klingar helt rätt.

G (sic) vet inte längre. Kanske borde jag bara ta slut. Jg har nyss pratat med min son och förklarat att jag gör mig bäst som olycklig. Orden slår mig hårt i intellektet. För det är ju så. Den lidande poeten är nog det bästa jag kan åstadkomma. En poet som glad känner jag inte.

Herregud. Är mitt öde att ta slut på mig själv innan det är dags?

Kanske.

Troligen.

Kanske.

Igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback