Vittnesmål nummer tusen

Min granne sade åt mig att jag ser sliten ut. Eller sleten som vi säger här i trakterna. Jotack. Oerhört sleten är jag. Jag är bara en själ som vill väl, snälla missförstå mig inte.

Ringarna runt mina ögon har blivit permanenta. Gulbrunaktiga. Kinderna hänger. Håret är otvättat. Magen buktar. Kuken hänger med huvudet. Troligen hade jag blivit avlivad om jag varit en hund. Kött på din tallrik om jag vore gris.

Golven sviktar, taket bågnar. Blues på mina öronsnibbar. Blått är mitt blod. Lite som Herr Westlings. Han som aldrig kommer få ett barn med hans efternamn. En rik träl, begagnad redan innan den nya njuren gjort honom trygg.

Nu ska jag sluta. Mina. Ögon.

Blå toner i en röd värld. Gröna tankar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback