WoBWorld

Vi är i lika dålig form min katt och jag. Jag köpte en pinne med ett snöre på och en flamsig sak i änden på ICA MAXI för 25 spänn som vi har haft det vansinnig roligt åt min lilla pälsboll och jag. Jag viftar från rum till rum och Chips jagar och jagar. Men det tar slut rätt snabbt för tillslut så lägger sig katten platt på golvet och skiter fullständigt om jag viftar eller inte. Hon slänger en snabb blick och blundar sedan, som om pinnen med snöret inte fanns.

Själv är jag rätt trött efter att ha sprungit från rum till rum så vi är väl rätt överrens vi två. Sängen locka måste jag erkänna, även fast jag druckit 3 muggar med kaffe. Jäkla piller till att trötta ut.

Men, Clapton spelar och sjunger om kokain på datorn och mörkret smeker mig som en kvinnohand. Så helt fel är inte livet. Så jag sväljer mina piller, drar hungrigt på ciggen och funderar på vad jag ska drömma om inatt. Jag har en halv kyckling i kylen och några pilsner i skafferiet så helt desperat är jag inte. Nu fattas bara en kvinna att kyssa på så vore jag nöjd.

Ah du kära ångest som hemsöker mig. Jag känner mest bara för att gå och gömma mig i en grotta eller nått. Inte en spänn på fickan har jag, snarare så har jag upptäckt att jag inte ens har så det räcker till alla räkningar, kul. Men de flesta är betalda i alla fall. Gudskelov. Men sen är det stopp och lite till. Men nog om mina pengabekymmer. Det löser sig med tiden kan jag tro.

Men allt det där gör att jag inte mår något vidare alls. Ångesten sitter som en klump i bröstet och jag känner mig mer ensam än jag någonsin gjort. Jag försökte äta lite men det maten bara växer i munnen på mig och jag kan inte svälja.

Usch och fy har jag bara att säga och rapportera.

Förövrigt hoppas jag att de som nu propsar för att sjuksköterskestrejken kan vara samhällsfarlig kommer ihåg hur viktigt arbetet är när det sedan skall mötas vid förhandlingsbordet. Om jobbet är så viktigt så ska det väl betalas därefter med.

Jag vrider på mig i stolen och ryggen knastrar som från en gammal man. Är jag det, en gammal man? Fan, jag vet inte längre. I samma sekund som jag känner mig som högst 15 bast så upptäcker jag att jag kan komma ihåg, lätt, vad som hände för 30 år sedan. Fan det är 54 år sedan Elvis spelade in "That´s allright mama`". Vart tog alla dessa år vägen. Hur fan kan det komma sig att det är 27 år sedan jag förlorade oskulden? För helvete, jag kan inte fatta det hela. Alls.

Men ändå så ser jag ju alla tecken. Jag har inga rynkor alls förutom en bekymmersrynka mellan ögonbrynen, men jag har gott om grå hårstrån i håret och ännu mer i pipskägget. Jag har "med åren blivit tämligen fet", precis som Gustav II Adolf. Min ekonomi är i trasor, totalt söndersmulad. Jag har inget att erbjuda en kvinna förutom min uppenbara beundran och en kuk som står i alla lägen.

Men vart tog de vägen, alla dessa år? Kommer resten av livet att gå lika fort? Fan vad rädd jag blir. Jag vill inte dö. Någonsin. Jag vill inte vittra och försvinna under aska, sten och grus. Vet du, vet ni, vad jag vill göra? Jag vill bli inlåst i en lastbil med takfönster och en bra vän tillsammans med ett oändligt lager av Vodka och sprit och någonstans att spy och bara åka, åka omkring. Glömma allt. En musikanläggning laddad med bra musik vill jag ha med.

Där skulle vi sitta min vän och jag, Dricka oss genom minuter, timmar och dagar som blev till år. Alltid nära till nästa flaska. Alltid nära till lyckan. Där vill jag sitta tills jag skakar så mycket att de var tvungna att borra fram mig under Absolut vaniljflaskor och Creedenslåtar. Det skulle vara dags att injencera rena toner i mitt blod, Cream, Beethoven, Elvis, vem som helst som kunde ge mig lindring.

Jag skulle spränga alla väggar som fångade mig, sparka sönder alla dörrar, springa ut i naturen, rulla runt i gräset, skakande, brakande, full av ångest och livslycka. Som ett barn på utflykt. Ingen tanke, helt utan plan. Bara röra mig. NU!!!!!!

NU!!!!!!!

Så... obehagligt. Det brusar i hela mig. Allt skrämmer mig. Det räcker att katten kommer in rummet för att jag ska hoppa högt. Inte behagligt alls. Jag har inte den allra minsta aning om hur jag ska ta mig till affären. Det verkar bli en mardrömspromenad. Jag drar mig minst sagt.

Men, jag ska plocka i mig lite av mina piller och hoppas att det går vägen. Livet känns allt med som en mardröm som det inte går att vakna upp ur. Precis när allt skulle bli så bra, med lägenhet och allt, så brakar allt samman istället.

Jaja. tuff skit och hårda papper liksom. Till affären ska jag väl klara mig i alla fall. På nått sätt. Annars ligger jag väldigt, väldigt risigt till.

Jag tycks ha hamnat i ett mellanläge. Jag knatar omkring härhemma och är så glad för att jag har detta som jag kan kalla hem. Samtidigt är jag lite ensammen. Man känner sig lite isolerad så långt från sina vana jaktmarker. Jag brukar inte ha så svårt för ensamhet men nu sliter det lite i sällksapstarmen måste jag erkänna.

Men, det är annandag påsk och hela världen laddar upp inför ännu en arbetsvecka. Själv har jag ju ingen sån så jag laddar upp inför... tja.. nått.

Det är i alla fall en Povel dag. Dags för lite positiva tongångar, lite glatt och lagom sådär.

I egentligen skulle jag helst öppna en öl eller 12 och sjunka in i alkoholens lugn och frid men det ska jag noga akta mig för. Man behöver ju inte gå tillbaka in i lejonburen när man just kommit ut därifrån med livet i behåll. Så det får bli annat att göra. Läsa kanske? Fan, jag har ingen koncentrationsförmåga alls. Jag läser samma rader gång på gång och kan för mitt liv inte komma igåg vad jag nyss har läst.

Titta på tv kanske. Lite lagom för lilla hjärnan att behandla. Fan, jag är inte sugen på tv. Sova? Nä, det har jag ju gjort i två dagar nu känns det som.

Så, vad ska en rasktlös latoxe som jag göra då? Ja den som det visste. Städat har jag redan gjort. Det gick ju relativt fort eftersom jag städade hela lägenheten för bara nån dag sedan. Sortera cd skivor kanske?

Äh, vem lyssnar någonsin till cd-skivor.

Nä, jag får rycka upp mig lite. Hitta på nått vettigt att göra i väntan på att nästa vecka tar sin början.

Så där ja. Då står Lasagnen på svalning och jag kan snart gå och lägga mig med magen full med mat och veta att jag varit en duktigt kille idag. Inte så illa. Det är ju ingen av de där höjdardagarna man kommer att komma ihåg när man blir gammal men heller ingen av de man kommer att avsky i flera år frammåt. En mellandag med en svag tipp mot det lite tråkiga, melankoliska och magonda.

I morgon vet jag av gammal erfarenhet att det bara kan bli bättre. Lite föda, lite sömn, lite vila. Sen så är snart Carlzon på benen igen och kan börja skrämma unga flickor och gamla tanter igen :-)

Det var rackars att man inte har lite samarin eller ännu bättre ranitidin hemma så att magen kommer i lag igen. Just nu så svider den som en brinnade påskbrasa inuti mig. Men det kanske blir lite bättre när jag fått lite mat i magen förstås. Jaja, bara man kan sova så är det ok.

Jag har fått ett lockande erbjudande från Polare M att komma hem till dem i kväll men jag ska nog vara tråkig och vara hemma och gnälla för att jag har det tråkigt. Se där en motsättning i lilla Jonas. Men bara tanken på att sätta sig på bussen blir lite för mycket. Nä, då är det bättre att hålla sig hemma och äta Lasagne och sedan nana hela natten gott.

Så får det bli.

Här har ni lite bilder från mitt nya hem. Men de blev bedrövligt suddiga eftersom linsen på mobilen är smutsig och jag skulle behöva en tops eller nått för att rengöra den. Men eftersom jag är man så äger jag inga tops. Så ni får hålla till godo med de suddiga bilderna.

Jag har varit vaken i 23 timmar nu. Strax ett dygn och det tar liksom inte slut. Försöker sova men det vill sig inte. Livet bara rullar på, helt utan styrsel. Utan köl jagar jag fram på livets... äh, skit i orden. Jag är helt enkelt för jävla trött.

Ska sova. Strax.

När verkligheten slår dig rakt i veka livet. När du finner att dina armar domnar. När magen knyter sig och strupen snör ihop sig. Det är då du vet att du lever. Allt det som gjort dig fel och vind och ful kommer upp till ytan, smeker din kind och drabbar ditt hjärta. Dina misstag slår tillbaka. Dina felsteg välter ner dig i diket.

Allt det som är verkligtheten gör att du finner dig... trängd. Mellan livets klossar. Söndermald, som om inget fanns att se mer.

Ska det vara så?

Nu har den uppmärksamme läsaren fått ta del av en del av det jag kallar min poetiska ådra. Nu vill jag veta om det är någon jag skall fortsätta med eller bara lägga ner. Själv har jag fått bra kritik på sidor som "sockerdricka.se" och "argus.nu". Men nu vill jag veta vad du tycker. Ska jag göra ett försök och skicka in skiten till ett förlag eller ska jag stunta i det. Jag har redan gått ut med ett erbjudande att skicka över mina samlade försök till poesi som en pdf-.fil och det gick väl sådär. Inte många som nappade på det direkt.

Men idag har jag bombat er med mina taffliga försök. Ge mig kritik för h-vete. Jag behöver verkligen veta om jag ska fortsätta eller lägga ner.

Snälla!!!!

Vet inte. Men det känns som om något har lossnat i mitt liv. Ett behov av en annan människa där jag till slut inte visste om det var den egentliga personen jag sökte eller bara någon överhuvdtaget.

Men nu ska jag äntligen finna ro och kunna sluta ett kapitel i mitt liv.

De pratar om vårtecken på tv. Så underbart att det överhuvudtaget har kommit så långt till att det börjar diskuteras. VÅR för h-vete!!!

Äntligen kanske man kan börja andas igen.

Jag har sovit en stund och planerar sova flera timmar till. Men jag vaknade av någon märklig anledning så jag får väl lyda kroppen som säger att jag ska vakna till, ta en cigg och en pilsner till innan jag sover vidare. Det är ju fredag liksom.

Nu har tabletten kickat in så jag är lugn som en filbunke. Ska ta lite mer lugnande och mina sömntabletter plus alla andra piller jag måste skicka i mig för att fungera som folk. Sova tror jag är nyckeln

Ja. jag vet. Jag är förbannat fel just idag. Men just idag. precis idag, så skulle jag vilja kicka in tänderna på henne. PÅ hon som låtsas att allt är dom det alltid varit. Lyssna till kent, "Columbus" från skivan "Tillbaka  till samtiden". Tänker inte lägga ut nån text. Just på grund av att du ska ladda ner skivan, köpa den, skaffa den. Lyssna till låten. Sen fattar du. Vill bara att folk erkänner att saker är som de är. Annars är de fi**or. Typ.