Nyår o så

Ujuju. Det har varit nyår. Först nu vågar jag krypa ut ur grottan. Nyårsaftonen var sannerligen lyckad, med gott att äta och gott att dricka. Så, jag åt och drack. Sen åt jag lite till och när jag ändå gjorde det kunde jag ju dricka litet till oxå. Så det gjorde jag. Vid tolvslaget stod hela stora familjen ute och var beredda med raketer och bubbel. Första nyåret jag vakar in ute tror jag. Sen small det och dundrade ett tag. Sedan, när vi kom in skulle jag bara vila ögonen lite. Men det slutade med att jag vaknade dagen efter, med en hejdundrande huvudvärk och en kvardröjande krutdoft i näsan.

Men roligt var det.

Summering av julen

Julen har varit precis så bra som den borde va. För en gång skull var allt perfekt. Julkpapparna satt som hand i handske. Ja menar, jag fick en humidor med 25 Havannacigarrer, en pipa och en flaska cognac. Bland annat. Hur ska man klaga på det? Fast, jag ser nu, när jag räknar upp det, att det ser ut som om givaren, alltså Hulda Hustrun, vill min hälsa illa.

Tja, jag hostar gärna, om jag får vara lite småfull samtidigt.

Skinkan var perfekt, pipan vacker och så passande att jag även fick en fickplunta. Passar bra att ta med sig lite Cognac i pulkabacken, i en stötsäker flaska.

Det enda som fattades var snö. Fast det har vi ju fått desto mer av nu så det kvittar väl i det långa loppet.

Julen 2005? 5 tummar upp!

Frossa

Ah vi lever nu i frosseriets glansdagar. Tiden mellan julbordets högtid och det nya årets löften. I hemmoroidsalvans tidevarv. Alla människor rör sig sakta och trögt och själva tiden tickar långsamt, långsamt. Snart nytt år. Ny vind, ny tid. Dax att rycka upp sig, sluta med det mesta och börja med annat. Börja tänka på "Beach-2006" och lägga ut en massa pengar, igen, på ett gymkort eller något för själen liknande balsam. Men inte än. Inte än på ett tag.

Först skall julbordet smältas, julklpappar bytas ut mot andra, eller hela, saker. Först en till hejdundrande fylla. Till.

Som sagt. Snart, men inte än.

Vit vin o glöggfrossa

Jag har revoutionerande nya rön att komma med. Gin, glögg, öl och vitt vin i kombination ger en rasande, galloperande och envis magkatarr. Obeveklig och sträng magtattarr. "Jättemycketmagkatarr".

Det måste vara det vita vinet.


Rull Fulle

Glögg är bra. Julöl är bra. Glögg och julöl är nästan lika bra som glögg, julöl och whiskey... men bara nästan. Uscha vad morgondagen kommer bli tuff i några skälvande, glansiga morgontimmar.

Julens bekymmer No 1

Tusan, det är inte långt till julafton och jag har som vanligt inte köpt en endaste sak än. Såklart. Alltid sent ute. Alla pladdrar om hur de har köpt en, två, tolv, tjugo julklappar till sina nära och kära. Jag har köpt noll. Alltså inga. Alls. Till någon. Överhuvudtaget.

Illa illa. Men ingen panik. Andas lugnt och stilla. Lugnt o stilla.. HJÄÄÄÄLP

Små, små paket o deras stora kusiner

Just nu, precis nu när jag skriver detta, har vi 53 paket under granen. Och jag har inte köpt en enda själv än så länge. Tar nog tid, julklappsöppnandet i år.

Julklappars införskaffande

Julen, de dåliga samvetenas högtid. Alla runt mig köper klappar. Varenda männsika. Det finns de som påstår sig vara helt färdiga med julinköpen. Jag tror inte på dem. Själv har jag inte ens börjat. Min Hulda Hustru, som jag evigt dyrkar och beundrar ´pekar glatt på ett antal paket och säger: "det är dina klappar där i den högen". Vad säger man? Jag kan inte visa upp någon hög. Inte ens en liten bula eller svulst.

"Jo, ja ska väl komma till det", säger man då samtidigt som paniken och det dåliga samvetet plågar själen. För vad fasen skall man köpa? Jag är helt urusel på det där med att köpa julklappar til kvinnor. Man vågar ju inte köpa något till köket, inte ens en liten ynka sked, för då kan man få på moppe för att man är mans shouvanist och det vill man ju inte vara. Smink samma sak där. Kläder, vem förstår sig på kvinors stolrekar. Inte jag i alla fall. Bling-bling och juveler då? Tja, det är ju det där med pengar o så. Kanske kan jag skrapa ihop till ett mycket litet bling. Ett mini-bling liksom. Ett blång kanske?

Min Hulda Hustru däremot är fantastisk på att köpa presenter och julklappar. Hon kommer ihåg i december att man i mars sade sig vilja ha just den där grejen, oviktigt vilken, Sånt kommer hon i håg. Så av henne får jag bara saker jag verkligen vill ha. Fattar inte hur hon gör det där. Själv har jag allt för många gånger stått och sett paniken i ögonen på någon som just öppnat en present från mig och försöker låtsas som att det verkligen var vad denna person behövde och ville ha.

Nä, får ta tag i det där.Pengar kanske? Kan det va nått? 500 spänn i ovikta sedlar. Eller 10000 till och med. Nä, det går bort. För opersonligt, jag vet. Glöm att jag ens tog upp det.

Får lura lite till. Eller snarare, börja lura.

Granars matsmältning

Vårt hem har genomgått en kris. Vår ack så vackra julgran, helt i modern och miljövänlig plast var vid uppackandet icke komplett. Granen har ju stått i källarförrådet, lite som dracula om dagen, sedan förra årests vinterfest. Nu var det dags att hämta upp den för att sätta ihop, resa och kläda den med sedvanligt pompa och ståt. Lite tidigt kanske ni tycker. Det tycker jag med, men den höjer onekligen mysfaktorn i hemmet. Men nu har vi tappat tråden och får återgå till den påbörjade historien. Granen var som sagt icke fullt komplett när vi packade upp den. Det letade högt och lågt, lågt två gånger eftersom granen som sagt låg i källaren.

Det enda som fattades var en liten enkel plastbit, som skulle sitta i botten på granen och sedan med milt våld föras in i julgransfoten. Utan denna plastbit, ingen resning. Och en liggande gran ville vi inte ha kom vi överrens om. Så, det enda raka var att åka till vårt kära knalleland för att där på Eko inköpa en precis likadan gran som den vi hade hemma. Fast denna nya hade den där plastgrejen.

Så. när vi väl kom hem och Hulda Hustrun fått rumstrera om lite i hallen stod det en liten, fullt klädd i hallen, alltså hade hon tagit toppen på den gamla granen och gjort en liten gran av den. Det e min Hulda Hustru i ett nötskal. Aldrig ge upp, det finns atlltid en lösning. I vardagsrummet står nu granen med alla klappar under. Så vackert så. Mycket juligt på alla sätt.

Men lite tidigt som sagt
Julgranen 05

Och man kan ju ge sig tusan på att den där lilla plastgrejjen dyker upp snart. Men då har vi varit smarta att spara den gamla granen. För i ett sånt fall hjar vi då två granar ju. Tänk så bra allt kan bli. PÅ en måndag med.

Snön faller tyst

Äntligen! Snö ute. I mängder. Vitt vart man ser. Bilar som slirar, människor som går lustigt, liksom hjulbent. Ljudet från den lilla traktorn vaktmästarna har för att skotta, den hörbara tystnaden som bli när allt är mjukt inpackat i vit gnistrande snö. Visst, det blir svårt att komma iväg med bilen, allt skall sopas och skrapas och startas. Men det är det värt. För snön lyser upp vår mörka värld och gör den vacker. Vi överlevde hösten, nu går vi mot bättre tider, juletider. Och sen är det bara ett ögonblick till den varma våren. Och jag lever fortfarande.

Gott så.

Julmust del III

Varje jul, när jag var liten, köpte familjen en back med julmust. Denna backen stod sedan på balkongen och hade jag tur och hade skött mig fick jag ta en alldeles egen julmust. 33cl ren glädje. Detta var på tiden före PET-flaskorna, så det enda som säledes litervis var mjölk eller något olagligt. Backen var tänkt att räcka hela julen. Vi hade en annan back med, bredvid julmusten. Men den var fylld med äcklige öl, något som jag då rakt inte kunde påminna mig att jag varit sugen på en enda gång.

Givetvis räckte inte julbacken hela julhjelgen, utan på annandagen fiick fader, barn och back gå till den närliggande affären för att byta ut de tomma, sorgliga flaskorna, mot fulla, glädjefyllda.

Nuförtiden drar vi hem PET-flaska efter PET-flaska med julmust. Jag tror det är det som är felet med dagens ungdommar. De har aldrig haft en back med julmust, noga beräknad att räcka till annandagen. De har aldrig räknat antalet flaskor gång efter gång för att se att man inte druckit för många, redan. Nä, de bara dricker ur sin flaska, fyller på sitt glas ur en annan flaska och fortsätter som om julmust vore en vardagsdryck och inte det flytande guld det är.

Det var bättre förr.

(heter julmust christmasmust på engelska? Passar ju bra, ett julmåste)

Blinka lilla stjärna där...

En granne tilll oss får varje juletid en stroke eller något liknande och behänger sin balkong med enorma mängder, glitter, tomtar och lampro. Nu menar jag inte lite smakfullt, fint sådär. Utan tänk en Las Vegas-hora på fyllan och Elton John på...  ja på vad han nu går på. De har två julgranar på balkongen. Säger två. Inte en. Två. De har ljusslingor som blinkar. Inte lite smakfullt blink blink, utan aggressivt blinkande. Som en galen grävling ungefär.

De borde skriva någon skylt utanför som varnar epileptiker och känsliga människor att gå förbi. De har snögubbar i plast i fönsten, sprejade låtsasdrivor med snö, de har tappat all rim och reson. Och tillråga på allt , det ökar varje år. Man tror inte att det är möjligt att öka, men det går tydligen att lägga till ännu en paljett till de andra.

De har skapat en härlig sörja på balkongen. Och de har på det sättet gjort sig kända i grannskapet. Om man skall berätta vägen för någon går det alltid bra att nämna Schell-macken som riktmärke. Schell-macken och "blinkande balkongen".

Det värsta. Kvinnan i familjen är på något sätt släkt med min Hulda Hustru.

Cola juletider

Jösses, vi var ju på den stora affären idag. Man kan ju lugnt säga att julkommersen har börjat. Det var änglar och tomtar, glitter och kulor högt o lågt. Det var enorma mängder adventsljuslglödlampor (knepigt ord de där. Finns det ens?) renar och tomtemasker överallt man skådade. Nästan överväldigande. Som Coca-cola reklamen liksom. Mycket, mer, mest!

Undar föresten om man får skriva Coca-Cola på nätet. Det kanske faller under PUL och är jättefarligt förutom om man inte pratar bra då om den läskande drycken. Jag har alltid kännt det lite som att Coca-Cola, påven och Ronald McDonald vet allt om oss. Lite 1984 liksom.

Jaja, skit samma. Om jag försvinner mystiskt nu så vet ni vart spåret är varmast. Tänk brun, bubblig och dyr.

Julestressen

Xakt en månad till julafton. Stressad? Jag? Ohnej. Det är ju bara adventsljusen som skall fram, tvätta fönster, städa lägenhet, köpa julklappar, komma på vad som skall köpas i julklappar, helst före inköpet, få pengarna att räcka, önska sig själv, fan vad vill man ha, nå inte ska ja ha nått, skinka som skall köpas, och köttbullar, korv, sylta (som ingen äter), grönkål, rödkål, blåkål, sill, sill igen och mera sill, resterande julklappar och så givetvis glögg, och nubbe och julöl och julmust till barnen och mig, julklappspapper, snören, namnetiketter, lackpenna, band till videokameran, batterier till de julklappar som kräva detta, glitter till granen, ta fram granen, leta upp vilka ljus som är sönder, köpa nya lampor, sätta in lamporna, köttbullar, har någon köpt köttbullar, jaha, 4 rader upp redan, bra. PUST.

Men stressad? Inte jag inte.

Juletider del II

Kom på mig med att längta till julen. Trevlig känsla.

Julestriden del I

Var på vårt lilla torg i grannskapet (det heter ju kommundel men fan vad det låter torrt.). Nu har man fått upp den julgran som brukar glädja innvånarna i "mitt hood" varje jul. Stolt och grann var den. Så nu härskar julefriden på torget, när lampornas milda sken faller på folk och få. Nå det var väl en lögn.

Snarare brukar julestriden skruvas åt några varv till så att man känner sig lite mer jagad av juleångesten varje dag. Klappar skall köpas, klappar skall slås in, känslor skall blomma ut, granen skall ner från vinden, granen skall kläs, man skall först räkna ut vilka lampor som är sönder, sedan ersätta dessa lampor, man skall glittra och le i salig åminelse av Jeus födelse, man skall hinna besöka sina föräldrar, Hulda Hustruns föräldrar, barnen får inte vara på dåligt humör, inte på några vilkor, man får själv absolut inte tycka att det är lite slitsamt med jul "det är ju bara jul en gång per år" skall man säga, med en glimt i ögonen och leende läppar.

Men men, allt det är har vi framför oss. Och det skall bli lite mysigt att vandra i knalleland i ett sakta snöfall, där snökristallerna är precis lagom stora för att vara vackra men inte så kalla.

För trots allt det där så älskar jag nog julen. När jag får många klappar i all fall.

Juletider del I

Hjääälp, det är ju snart jul för tusan. Varför har ingen sagt något? Varför ska man behöva ha ordning på allt själv. Julen 2005. Det låter det. Enda julen vi firar i år, får inte slarvas bort eller spoileras på grund av slarv eller negligans. Fattar varför ingen ens varnat mig. Nyss var det ju milda vindar, midsommarstång, folköl i trädgården och morgondopp i den stilla viskan,

Nu, helt plötsligt är det 6 veckor kvar till julafton och jag har inte ens förberett mig det allraminsta. Så nu gäller det att strama upp verksamheten, målfokusera och se till att hela organisationen (familjen alltså) dra åt samma håll och allt sånt där som skall till för att något skall bli gjort.

Själv utnämner jag mig till helg general med huvudansvar för det övergripande arbetet och formellt utnämnd till vd frö projektet.

Nu påstår min julda hustrun att detta inte gör sig och att om vi överhuvudtaget skall fira jul nån gång mer i detta decenium bör jag hållas kort och endast användas till enklare ärenden som klappbärare och möjligen huvudansvarig för den nyckel som går till låset på vinden där vi har granen under mellansäsonger.

Jag måste säga att det hedrar henne att jag i alla fall skulle få kalla mig vd. Inte så illa pinkat. Tycker jag.