Förvirrade nynazister
Jag har ägnat en lite stund att ögna igenom de senaste dagarnas lokalblaska. Bland annat kunde man läsa att det varit demonstration i Borås mot kriget i Gaza för andra gången i lördag. Men sen stod det en liten rolig sak. Eller rolig och rolig. Snarare sorglustig. Första veckan hade demonstrationen störts av nynazister. Jaha? Stackars, stackars nynazister. Det här måste ha ställt till det i skallarna (ännu mer alltså) på dem.
"Ok, araber krigar med judar". Hjäpl, hur ska vi tänka? Vem ska vi hålla på? Hur ska vi göra? Så man knatar iväg och stör lite på en demonstration. Lite bara för att ha nått att göra liksom. Borås är ju ändå så tråkigt på en lördag eftermiddag.
Stackarna. Det kan verkligen inte var lätt för dem. Nazister som tar ställning mot araber och för judar. Eller var det tvärtom? Eller hur var det nu?
Inte lätt att vara totalt förvirrad, historielös och leva med en sån känsla av att stå utanför samhället.
"Ok, araber krigar med judar". Hjäpl, hur ska vi tänka? Vem ska vi hålla på? Hur ska vi göra? Så man knatar iväg och stör lite på en demonstration. Lite bara för att ha nått att göra liksom. Borås är ju ändå så tråkigt på en lördag eftermiddag.
Stackarna. Det kan verkligen inte var lätt för dem. Nazister som tar ställning mot araber och för judar. Eller var det tvärtom? Eller hur var det nu?
Inte lätt att vara totalt förvirrad, historielös och leva med en sån känsla av att stå utanför samhället.
Tappat läsare big time
Ja vad ska man säga. Jag har tappat två tredjedelar av mina läsare sen antingen jag bar alla som bara läste för att följa en katastrof mot döden eller om det var min bittra kritik av staten Israel som landade i att staten faktiskt består av en religion, nämligen judendomen.
Men. De som är kvar har väl någon sorts intresse i mina tankar och mitt liv. Så ni tre ( nä, riktigt så illa är det inte, även fast Lars faktiskt inte kan sluta glutta i min blogg fast han lovat) kan fortsätta läsa och jag är tacksam för det.
Men. Jag tänker inte sluta lipa, skrika, fäktas för min rätt att vara mig. Ni kan tycka vad ni vill om mig. Men här är jag jag och ingen annan.
Jag är inte antisemit. Inte antisionist. Inte anti nått. Men jag tycker inte att en stat har rätt att leka terrorister bara för att de blir angripna av sådana. Jag tycker även att det är förbannat märkligt att en religion, inte ett folk eller männiksor som bott på platsen, utan en religion, får en bit mark av Europa. Sen är det rent stötande att denna religion bildar en av världens starkaste armeér, men tillgång till kärnvapen, och sedan kallar sig förtryckta. Det är stötande att se annonser i min lokaltidning om där de ber om pengar till det lidande folket i Israle, eller, "eller" ett bidrag till försvaret. När de massakrerar ett folk, dödar barn, skjuter mot vårdpersonal, skjuter sönder en FN-byggnad.
Kalla mig då anti vad fan du vill.
Nä. Jag tycker inte alls om det fula ansikte som dyker upp runt omkring i världen, den äkta antisemitismen. Men problemet är väl att staten Israel är byggd på en religion. Det går inte att kritisera Israel utan att kritisera religionen och tvärt om. Helt klart ett problem.
Men. De som är kvar har väl någon sorts intresse i mina tankar och mitt liv. Så ni tre ( nä, riktigt så illa är det inte, även fast Lars faktiskt inte kan sluta glutta i min blogg fast han lovat) kan fortsätta läsa och jag är tacksam för det.
Men. Jag tänker inte sluta lipa, skrika, fäktas för min rätt att vara mig. Ni kan tycka vad ni vill om mig. Men här är jag jag och ingen annan.
Jag är inte antisemit. Inte antisionist. Inte anti nått. Men jag tycker inte att en stat har rätt att leka terrorister bara för att de blir angripna av sådana. Jag tycker även att det är förbannat märkligt att en religion, inte ett folk eller männiksor som bott på platsen, utan en religion, får en bit mark av Europa. Sen är det rent stötande att denna religion bildar en av världens starkaste armeér, men tillgång till kärnvapen, och sedan kallar sig förtryckta. Det är stötande att se annonser i min lokaltidning om där de ber om pengar till det lidande folket i Israle, eller, "eller" ett bidrag till försvaret. När de massakrerar ett folk, dödar barn, skjuter mot vårdpersonal, skjuter sönder en FN-byggnad.
Kalla mig då anti vad fan du vill.
Nä. Jag tycker inte alls om det fula ansikte som dyker upp runt omkring i världen, den äkta antisemitismen. Men problemet är väl att staten Israel är byggd på en religion. Det går inte att kritisera Israel utan att kritisera religionen och tvärt om. Helt klart ett problem.
Nä, en hora är lika mycket värd som en torsk
Nä nu får det väl ändå vara nåt slut på tanten Schymans konstigheter. Nu är den nya given att torskar ska betala skadestånd till den prostituerade.
Men vänta nu. Har det inte redan betalt en gång? Blir man en mindre hora om man tar emot pengar två gånger? Ärligt talat. En hora är en hora oavsett vilket pris hon tar, så länge hon kräver nått i gengäld för det som vi alla kallar sex. Alltså inte kärlek utan ren sex. Nå, en torsk är precis lika mycket torsk hur mycket han än betalar.
Kanske är jag annorlunda. Kanske är jag fel ute. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv, oavsett vad som händer, betala för sex. jag har fan inte ens betalat drinkar på krogen. Men jag har haft kravlöst sex med okända kvinnor, som jag sedan glömt bort för länge sedan. Men att hala upp en bunte pengar, eller vad fan som helst för att få knulla? Aldrig. men jag har nog haft tur med det där tror jag. Jag har fått mutta utan att behöva kräla för det och de tiden jag gått på torrgång har jag skött det hela själv så att säga.
Men det måste ta slut någonstans detta eviga pratet om att kvinnan alltid är ett offer. Jo, hon är ett offer om hon blir vådtagen, eller slagen, eller får taskigare lön än sin manlige polare. Men om hon väljer att sälja sin kropp så får hon nått för det. Kalla mig gärna hård eller cynisk. Men jag måste erkänna att jag tycker de är lika sorgliga, både den prostituerade och torsken.
Men att betala två gånger för samma sak? Gör det någon lycklig?
Men vänta nu. Har det inte redan betalt en gång? Blir man en mindre hora om man tar emot pengar två gånger? Ärligt talat. En hora är en hora oavsett vilket pris hon tar, så länge hon kräver nått i gengäld för det som vi alla kallar sex. Alltså inte kärlek utan ren sex. Nå, en torsk är precis lika mycket torsk hur mycket han än betalar.
Kanske är jag annorlunda. Kanske är jag fel ute. Men jag skulle aldrig i hela mitt liv, oavsett vad som händer, betala för sex. jag har fan inte ens betalat drinkar på krogen. Men jag har haft kravlöst sex med okända kvinnor, som jag sedan glömt bort för länge sedan. Men att hala upp en bunte pengar, eller vad fan som helst för att få knulla? Aldrig. men jag har nog haft tur med det där tror jag. Jag har fått mutta utan att behöva kräla för det och de tiden jag gått på torrgång har jag skött det hela själv så att säga.
Men det måste ta slut någonstans detta eviga pratet om att kvinnan alltid är ett offer. Jo, hon är ett offer om hon blir vådtagen, eller slagen, eller får taskigare lön än sin manlige polare. Men om hon väljer att sälja sin kropp så får hon nått för det. Kalla mig gärna hård eller cynisk. Men jag måste erkänna att jag tycker de är lika sorgliga, både den prostituerade och torsken.
Men att betala två gånger för samma sak? Gör det någon lycklig?
Ont i min lilla sexleksak
Fasen, jag har bitit mig så hårt i tungan i natt att jag har ont i hela halsen. Jag gör det, mest varje natt, brukar vakna av att det gör snoront i tungan och tänderna har begravt sig djupt i sidan på tungan. Men nu är jag mest irriterad på det hela. Det gör ont för tusan.
jag har börjart använda smileys i min text
Jag vet inte om det är någon som ens intresserar sig, och vad jag tycker spelar ju egentligne ingen roll. Men jag håller på Barack Obama i presidentvalet och i morgon ska jag vara uppe tills jag vet vem som vann. Hade jag varit Amerikan hade jag varit Demokrat. Helt enkelt för att det är det som är närmast mitt hjärta, även om demokraterna är blåare än Moderaterna när man skärskådar dem. Men jag tror på en tryggare värld med Obama vid makten.
Så fick jag sagt det :-)
Så fick jag sagt det :-)
Fundera på den du :-)
الجلوس على وجهي وتقول لي انها تحب
Innan allt försvinner
Jag har utsett nattens sömnmusik. Bo Kaspers nya. Men jag måste erkänna att jag är redigt besviken på skivan. Det låter liksom som det alltid gjort, utan bra melodier. Kanske är det en skiva man måste lyssna in sig på. Det är därför jag valt den till nattens melodi. Men jag har redan lyssnat på den ett antal gånger men det känns lite som att sätta tänderna i en jordgubbtårta och finna att den bara smakar grädde. Inget som sticker ut. Samma teman, med andra ord. Platta melodier. Fan vet vad det är som fattas, kanske vet jag bättre i morgon.
Inte så illa trots allt
Yeps. Så har man vant sig lite vid de nya förhållandena när det gäller ekonomin. 194 kronor kommer jag att ha kvar när bankskulden, fogden och hyran är dragen. 194 spänn, inte så illa va? Det kan man komma långt på om man till exempel håller sig till hemodlad kål och gör soppa på en spik en gång i månaden.
Uscha. Jag ser dem redan framför mig, alla tröttsamma kommentarer från märkliga läsare som läser bloggen men hela tiden tycker illa om vad de läser och personen som skriver. "Du jobbar ju inte så varför ska du ha pengar?", "Du får sluta vara så självisk, jag har också haft det jobbigt i livet men jag har minsann tagit tag i det hela", "Skyll dig själv som tagit så mycket lån". Bland annat.
Men det där med att skylla sig självt får jag i stora delar hålla med om. Men det som var värst var väl att jag med varm hand överlät all ekonomiska spörsmål och göromål till före detta fru. Men jag trodde på allvar att hon hade koll, fast jag såhär i efterhand borde ha sett alla tecken och framför allt skulle jag inte lägga den tunga bördan på hennes axlar att bära själv.
Så, jag får skylla mig själv. Man ska inte ta ett blancolån på flera hundra tusen och tro att det inte betyder nått för ekonomin. Men det var prat om att baka ihop alla lån och det ena med det andra. Hur skulle man gjort? Jo givetvis satt sig ned tillsammans med före detta frun och tittat över ekomonin, inte bara titta i plånboken där man bara såg en massa pengar som aldrig verkade ta slut. Så det var väl inte så mycket hennes fel, hon gjorde nog så gott hon kunde kan jag tro. Men att jag släppte på kontrollen på det sättet. Det kommer jag aldrig att förlåta mig själv.
Jaja, nu sitter jag där jag sitter. Det kunde vara mycket mycket värre, det vet jag ju. Folk dör i detta nu i sjukdom, fattigdom, av svält eller krig. Våldtags och mördas. Sett från det perspektivet så är mina problem noll och intet.
Men det får inte gå mycket mer åt helvet nu. Nu måste det bara flyta på ett tag.
Uscha. Jag ser dem redan framför mig, alla tröttsamma kommentarer från märkliga läsare som läser bloggen men hela tiden tycker illa om vad de läser och personen som skriver. "Du jobbar ju inte så varför ska du ha pengar?", "Du får sluta vara så självisk, jag har också haft det jobbigt i livet men jag har minsann tagit tag i det hela", "Skyll dig själv som tagit så mycket lån". Bland annat.
Men det där med att skylla sig självt får jag i stora delar hålla med om. Men det som var värst var väl att jag med varm hand överlät all ekonomiska spörsmål och göromål till före detta fru. Men jag trodde på allvar att hon hade koll, fast jag såhär i efterhand borde ha sett alla tecken och framför allt skulle jag inte lägga den tunga bördan på hennes axlar att bära själv.
Så, jag får skylla mig själv. Man ska inte ta ett blancolån på flera hundra tusen och tro att det inte betyder nått för ekonomin. Men det var prat om att baka ihop alla lån och det ena med det andra. Hur skulle man gjort? Jo givetvis satt sig ned tillsammans med före detta frun och tittat över ekomonin, inte bara titta i plånboken där man bara såg en massa pengar som aldrig verkade ta slut. Så det var väl inte så mycket hennes fel, hon gjorde nog så gott hon kunde kan jag tro. Men att jag släppte på kontrollen på det sättet. Det kommer jag aldrig att förlåta mig själv.
Jaja, nu sitter jag där jag sitter. Det kunde vara mycket mycket värre, det vet jag ju. Folk dör i detta nu i sjukdom, fattigdom, av svält eller krig. Våldtags och mördas. Sett från det perspektivet så är mina problem noll och intet.
Men det får inte gå mycket mer åt helvet nu. Nu måste det bara flyta på ett tag.
Min oerhörda lathet
Inte illa. jag tog mig hela vägen in till köket för att röka en cigarett. Det betyder ju att jag har lite kraft kvar i min späda barnakropp. Så kanske kan jag mobilisera tillräckligt med kraft för att ta mig till affären? Jag menar, det är ju samma tillvägagångsätt att gå dit som till köket. Bara lite längre.
Visst skulle jag kunna fuska och ta Gula faran, men det känns inte rätt. Jag bara måste få lite motion nån gång då och då innan blodet ruttnar i mig. En snabb promenad till affären och tillbaka vore rätta medicinen för mig, jag vet ju att det är så. Det gäller bara att orka med. Men någonstans får min lathet faktiskt trängas undan av lite livlighet.
Som sagt. På med lite kläder, en rask promenad och sen kan jag köpa en påse chips och lite dipp och festa på i kväll.
Så får det bli.
Visst skulle jag kunna fuska och ta Gula faran, men det känns inte rätt. Jag bara måste få lite motion nån gång då och då innan blodet ruttnar i mig. En snabb promenad till affären och tillbaka vore rätta medicinen för mig, jag vet ju att det är så. Det gäller bara att orka med. Men någonstans får min lathet faktiskt trängas undan av lite livlighet.
Som sagt. På med lite kläder, en rask promenad och sen kan jag köpa en påse chips och lite dipp och festa på i kväll.
Så får det bli.
Kanelbullens dag?
Ärligt talat. Kanelbullens dag? Vad fan menas med det? Så handlarna har kommit på en genial idé. "Vi skapar en dag som vi kallar kanelbullens dag och då kommer alla att köpa en massa kanelbullar". Jösses. Vad kommer härnäst? Kåldolmens dag? Chips med dippdagen? Pizzaveckan?
Jag har då rakt inget emot en kanelbulle, helst nybakad och ett glas mjölk till det. Men det här med att hitta på en helt egen dag för bakverket verkar... en smula.... dumt?
Jag har då rakt inget emot en kanelbulle, helst nybakad och ett glas mjölk till det. Men det här med att hitta på en helt egen dag för bakverket verkar... en smula.... dumt?
Lätt att vara gangster
Vad trött jag blir. Det är just sånt som inte får hända eftersom vi andra, vi som faktiskt har nedsatt arbetsförmåga, blir lidande av det. Det är vi som ska behöva stå med skammen att leva på samhället, det är vi som ska behöva stå ut med alla missnöjda miner och tvivlande ansikten från Herr och Fru Svensson som går till arbetet varje dag i ur och skur.
Sådana som Möller borde inte få finnas. Med det menar jag främst då att Försäkringskassan borde ha mer koll på sina sjuklingar. Jag förordar inte hårdare regler, inte alls, men att de som finns efterföljs. För det blir jag som får stå där med skammen och misstron.
Äldre får bara duscha en gång per vecka
"De minskade personalresurserna leder till att de äldre får hjälp med hygienen med längre mellanrum".
I Expressen kan man läsa att minskad personal inom äldreomsorgen i Orust får som effekt att de äldre kan få vänta upp till en vecka mellan duscharna.
Jaha, vad är nyheten med detta? Så har det varit i äldreomsorgen där jag jobbat sedan 1991 i alla fall och jag tror då rakt inte att man dushade vårdtagarna oftare före det heller. Det kanske är dags att folk börjar reagera på detta. Som det är nu på min gamla arbetsplats ska man vara tacksam om man som personal hinner med att duscha vårdtagarna ens en gång per vecka. Personalen går på knäna som det så populärt heter och har gjort så i 17-18 år sedan Ädelreformen när kommunerna tog över äldreomsorgen från Landstingen.
Det dras in här och där. Sakta men säkert, nästan så att ingen märker nått förrän det är för sent. Jag har ju själv suttit som chef och varit tvungnen att försöka hålla en mer eller omöjlig budget samtidigt som man hade ansvaret för att ge en vettig omsorg och omvårdnad för de gamla. Förutsättningarna var helt omöjliga och det visade sig genom att man fick prioritera budgeten med missnöjd och utarbetad personal som följd och missnöjda och understimulerade vårdtagare.
Inte lär det bli bättre heller. Tyvärr. 40-talisterna säger ofta att "...de minsan kommer kräva mer eftersom de är vana vid att kräva och inte nöjer sig som dagens gamla gör". Sorru gubbar och gummor. När du är så i underläge som man bara kan vara när man är tvungen att få hjälp med så enkla saker som att knyta skorna eller byta blöja eller för den delen duscha, så är du inte längre i läge att kräva något alls från någon. Den starkes rätt och det ena med det andra.
Ni ligger riktigt risigt till kära 40-talister. Allt fler gamla ska tas omhand av allt färre personal. Inte kommer det bli populärare att jobba med människor heller. Om man inte jobbar i affär eller framför en kamera förstås. Men att ställa sig att byta 10 blöjor på måndagsmorgon kommer knappast att stå på ungdomarnas lista, inte så länge lönen suger.
I Expressen kan man läsa att minskad personal inom äldreomsorgen i Orust får som effekt att de äldre kan få vänta upp till en vecka mellan duscharna.
Jaha, vad är nyheten med detta? Så har det varit i äldreomsorgen där jag jobbat sedan 1991 i alla fall och jag tror då rakt inte att man dushade vårdtagarna oftare före det heller. Det kanske är dags att folk börjar reagera på detta. Som det är nu på min gamla arbetsplats ska man vara tacksam om man som personal hinner med att duscha vårdtagarna ens en gång per vecka. Personalen går på knäna som det så populärt heter och har gjort så i 17-18 år sedan Ädelreformen när kommunerna tog över äldreomsorgen från Landstingen.
Det dras in här och där. Sakta men säkert, nästan så att ingen märker nått förrän det är för sent. Jag har ju själv suttit som chef och varit tvungnen att försöka hålla en mer eller omöjlig budget samtidigt som man hade ansvaret för att ge en vettig omsorg och omvårdnad för de gamla. Förutsättningarna var helt omöjliga och det visade sig genom att man fick prioritera budgeten med missnöjd och utarbetad personal som följd och missnöjda och understimulerade vårdtagare.
Inte lär det bli bättre heller. Tyvärr. 40-talisterna säger ofta att "...de minsan kommer kräva mer eftersom de är vana vid att kräva och inte nöjer sig som dagens gamla gör". Sorru gubbar och gummor. När du är så i underläge som man bara kan vara när man är tvungen att få hjälp med så enkla saker som att knyta skorna eller byta blöja eller för den delen duscha, så är du inte längre i läge att kräva något alls från någon. Den starkes rätt och det ena med det andra.
Ni ligger riktigt risigt till kära 40-talister. Allt fler gamla ska tas omhand av allt färre personal. Inte kommer det bli populärare att jobba med människor heller. Om man inte jobbar i affär eller framför en kamera förstås. Men att ställa sig att byta 10 blöjor på måndagsmorgon kommer knappast att stå på ungdomarnas lista, inte så länge lönen suger.
Gott att vara förbannad
Gott att avreagera sig lite. Jag kände att mitt förra inlägg kunde blivit hur långt som helst, men jag höll igen. Men ärligt talat. Ni som läser min blogg och bara retar er på den. SLUTA läsa. Läs nått ni själva mår bra av. Sluta reta er på en liten tjock psyksjuk sjuksköterksa och trebarnsfar.
Lägg ner den energin på er fru eller make. Era barn. Era vänner. Lägg ner, lägg av, ta bort er från mina sidor.
Lägg ner den energin på er fru eller make. Era barn. Era vänner. Lägg ner, lägg av, ta bort er från mina sidor.
Dra åt helvete
Ännu en gång har jag fått en kommentar som andas überstormbandfürer om det hela. En Svenne banan som tycker jag är för självcentrerad och bara tycker synd om mig själv. MEN HALLÅ! Detta är MIN blogg där jag skriver om mig själv. Jag kunde välja att blogga om aktuella händelser, mode eller politik. Men jag har valt att lägga ut mitt liv på nätet så klart som fan att en blogg om mig handlar om... mig.
Prat om att jag gnäller om min skillsmässa. Nå, får jag inte berätta att jag är ledsen för den? Eller för att jag sabbat varenda vettigt förhållande jag haft i mitt liv? Vad fan. Läs inte då om det inte passar. Det är så jävla enkelt. Läs något annat.
Jag gnäller inte. Jag berättar om mitt liv. Det är helt upp till läsaren att tolka det som står på skärmen. Men jag måste fan reagera när en besserwisser klankar ner på det som är mitt liv. Om du nu är så jävla duktig varför är du inte mer lyckad i livet än du är? Varför är du inte statsminister? Bergsbestigare? Känd, rik och berömd? Varför sitter du på en lördagskväll och läser bloggar? Har du inget liv? Jo, för du är begränsad av dina förutsättningar, precis som jag är. Vi har alla olika förutsättningar och styrkor.
Dra åt helvete!!!!!!!!!!
Prat om att jag gnäller om min skillsmässa. Nå, får jag inte berätta att jag är ledsen för den? Eller för att jag sabbat varenda vettigt förhållande jag haft i mitt liv? Vad fan. Läs inte då om det inte passar. Det är så jävla enkelt. Läs något annat.
Jag gnäller inte. Jag berättar om mitt liv. Det är helt upp till läsaren att tolka det som står på skärmen. Men jag måste fan reagera när en besserwisser klankar ner på det som är mitt liv. Om du nu är så jävla duktig varför är du inte mer lyckad i livet än du är? Varför är du inte statsminister? Bergsbestigare? Känd, rik och berömd? Varför sitter du på en lördagskväll och läser bloggar? Har du inget liv? Jo, för du är begränsad av dina förutsättningar, precis som jag är. Vi har alla olika förutsättningar och styrkor.
Dra åt helvete!!!!!!!!!!
En dålig idé
Vem fan kom på att man ska strypa hastigheten på mobilt bredband från Tele2 om man kommer upp i mer än 5 Gb nerladdat? Det måste vara någon med mycket sjuk humor. Dessutom har de strypt hastigheten till lägre än vad du kommer upp i med ett traditionellt uppringt modem. Att läsa Aftonbladet är omöjligt, det bara står och tuggar, Expressen tar en evighet att komma in på och dessutom en del av de bloggar jag läser. Sen är det ju som jag tidigare berättat helt omöjligt att logga in på min blogg den vanliga vägen. Som tur är så hittade jag på ett annat sätt att logga in på annars hade jag inte kunnat skriva detta till exempel och det hade ju varit tråkigt.
Men men, den 1/10 så kopplar de på full hastighet så jag får väl vara nöjd med att överhuvudtaget komma ut på nätet alls kan jag tro.
Men det är en riktigt usel idé det hela.
Men men, den 1/10 så kopplar de på full hastighet så jag får väl vara nöjd med att överhuvudtaget komma ut på nätet alls kan jag tro.
Men det är en riktigt usel idé det hela.
Dagen som den är idag
Jodå. Det blev en rikitg frukost med allt det där jag skulle äta. Bacon ochg allt. Så nu är magen full och det gäller bara att bli lite trött med. Eller det är jag ju. Jättetrött. Men jag får ingen ro i kroppen. Tillråga på allt så har min ömma moder smittat mig med en förkylning som stoppar upp allt i näsan, både bildlikt och bokstavligt. Jag har väl snytit mig en tusen gånger vid detta laget.
Jaja, som jag brukar säga. Det ordnar sig väl kan jag tänka mig. På tv pratar de om att det ska bli 50 kronor billigare att gå med i A-kassan. Yippe. 50 kronor. Men de har ökat avgiften med så mycket pengar från början så det blir liksom ingen skillnad. Inte från början. Vad ska man säga om det? Har jag sagt att det är ett kallt samhälle vi lever i? Tja, har du missat det så kan jag berätta att det är så.
Hua. Men, det är som det är, vi, folket, har röstat fram regeringen, även fast det verkar som en överraskning för många som kliar sig i skallen och undrar hur det gick till. Men som sagt, det är så här vi vill ha det och det funkar ju så länge man håller sig frisk och klar i skallen. Nått annat är inte att tänka på.
Jaja, som jag brukar säga. Det ordnar sig väl kan jag tänka mig. På tv pratar de om att det ska bli 50 kronor billigare att gå med i A-kassan. Yippe. 50 kronor. Men de har ökat avgiften med så mycket pengar från början så det blir liksom ingen skillnad. Inte från början. Vad ska man säga om det? Har jag sagt att det är ett kallt samhälle vi lever i? Tja, har du missat det så kan jag berätta att det är så.
Hua. Men, det är som det är, vi, folket, har röstat fram regeringen, även fast det verkar som en överraskning för många som kliar sig i skallen och undrar hur det gick till. Men som sagt, det är så här vi vill ha det och det funkar ju så länge man håller sig frisk och klar i skallen. Nått annat är inte att tänka på.
Sur
Ååååh, mitt bredband är så förbannat segt sedan Tele2 ströp hastigheten. Vill ladda ner Timbuktus senaste på Pirate bay men det funkar bara inte. Det är ju knappt jag kommer in på bloggen. Eländes elände och de höjer inte hastigheten förrän den förste oktober. En hel vecka med det här sega. Vilken kass idé.
Jag spelar roll
Fy fan säger jag bara. Orka! Har nyss ringt och ställt in dagens möte med min kontaktperson och dagens terapi. Slut i skallen. Inte sovit sedan torsdag. Jag är så trött så trött så trött men kan inte få ro. I köket puttrar min thékokare och jag funderar allvarligt på att åka till affären för att köpa några öl så att jag kan sova. Men jag väntar på att min kontaktperson ska ringa så att jag får någon reda på om jag får sömntabletter eller inte. Men jag måste sova innan jag tappar greppet totalt.
Just nu, i detta ögonblick är jag djupt besviken på psykvården av idag. Det är inte det att jag klagar på enskilda individer som arbetar inom det fältet. Snarare tvärtom. De som orkar med att jobba under sådana förhållanden ska beundras, ialla fall de som orkar jobba med lite kärlek till sin nästa. Men systemet är ruttet. Hade äldreomsorgen funkat lika bedrövligt jävla illa hade det varit ett satans liv om det hela. Eller, ännu värre, om den somatiska (kroppsliga) vården funkat på samma sätt. Tänk dig att du kommer till akuten med ett brutet ben och blir hemskickad med ett recept på Alvedon efter att ha suttit och väntat i 5 timmar på att en läkare överhuvudtaget ska träffa dig.
Jag har ringt 4 gånger på 5 dagar om ett recept på sömnmedicin. Varje gång har jag mötts av samma svar. "Oj då, jo jag ska prata med läkaren så ringer jag upp dig sen". Ingen har ringt. Det verkar som om inga journalanteckningar har förts eftersom det är som en nyhet varje gång jag ringer. Skulle jag jobbat så när jag arbetade som sjuksköterksa, utan att föra journal skulle jag blivit anmäld på stört. Jag skiter mer eller mindre om jag får tabletterna eller inte, men jag vill bli tagen på allvar. Jag spelar roll.
Eller?
Just nu, i detta ögonblick är jag djupt besviken på psykvården av idag. Det är inte det att jag klagar på enskilda individer som arbetar inom det fältet. Snarare tvärtom. De som orkar med att jobba under sådana förhållanden ska beundras, ialla fall de som orkar jobba med lite kärlek till sin nästa. Men systemet är ruttet. Hade äldreomsorgen funkat lika bedrövligt jävla illa hade det varit ett satans liv om det hela. Eller, ännu värre, om den somatiska (kroppsliga) vården funkat på samma sätt. Tänk dig att du kommer till akuten med ett brutet ben och blir hemskickad med ett recept på Alvedon efter att ha suttit och väntat i 5 timmar på att en läkare överhuvudtaget ska träffa dig.
Jag har ringt 4 gånger på 5 dagar om ett recept på sömnmedicin. Varje gång har jag mötts av samma svar. "Oj då, jo jag ska prata med läkaren så ringer jag upp dig sen". Ingen har ringt. Det verkar som om inga journalanteckningar har förts eftersom det är som en nyhet varje gång jag ringer. Skulle jag jobbat så när jag arbetade som sjuksköterksa, utan att föra journal skulle jag blivit anmäld på stört. Jag skiter mer eller mindre om jag får tabletterna eller inte, men jag vill bli tagen på allvar. Jag spelar roll.
Eller?
Märkligt
Uscha. Ångesten bara stiger och stiger i mig ju mer jag tänker på att åka till affären. Men det är då jag vet att det jag är rädd för måste jag göra för annars låser det sig bara ännu värre och blir än mer svårt att göra nästa gång jag ska göra det. Till affären måste man ju kunna ta sig så det är bara att ta tjuren i hornen och se glad ut som min äldsta son sa nyss på msn.
Men jag har bunkrat upp med lugnande så nu hoppas jag att de når blodbanan och hjärnan inom några minuter så att jag kan vara lite lugn när jag åker i alla fall. Det är då själva fan att en så enkel sak som att åka och handla kan byggas upp till något så näst intill oöverstigligt. Jag vet ju att det är komplett ofarligt, ändå skriker vartenda cell i min kropp att det är farligt och att jag ska hålla mig därifrån. Märkligt. Än mer konstigt blir det när man själv är intellektuellt medveten om att det är felkodat så att säga, att det som verkar så farligt egentligen är totalt ofarligt. Men vet om men ändå reagerar man annorlunda.
Men jag får samla ihop mig och trotsa signalerna och lusten att bara gå och lägga mig för att sova.
Men jag har bunkrat upp med lugnande så nu hoppas jag att de når blodbanan och hjärnan inom några minuter så att jag kan vara lite lugn när jag åker i alla fall. Det är då själva fan att en så enkel sak som att åka och handla kan byggas upp till något så näst intill oöverstigligt. Jag vet ju att det är komplett ofarligt, ändå skriker vartenda cell i min kropp att det är farligt och att jag ska hålla mig därifrån. Märkligt. Än mer konstigt blir det när man själv är intellektuellt medveten om att det är felkodat så att säga, att det som verkar så farligt egentligen är totalt ofarligt. Men vet om men ändå reagerar man annorlunda.
Men jag får samla ihop mig och trotsa signalerna och lusten att bara gå och lägga mig för att sova.
Min notebook
Jag måste lämna in min dator för lagning. Den har ju slutat att ladda batteriet och då är det inte mycket mening men en notebook som inte kan gå på batteri. Men jag drar mig för att lämna ifrån mig den. Som tur är så har jag ju den stationära numera och den duger gott till att blogga på och liknanden. Men ändå. Dem är min kär min lilla notebook och jag vill helst ha den hemma i tryggt förvar. Så jag väntar lite till med att lämna in den tror jag.
Jag har pippi på datorer. Sedan 1995 har jag ägt ett antal olika i varierande styrka och storlek. Men jag har hela tiden pillat och fipplat med inställningar och hårdvara tills jag kan formattera om en hårddisk i sömnen. Fast nu är det ju så lätt. Det var värre när det bara fanns DOS och Windows 3.1. Då fick man veta lite olika kommandon om man ville komma någonstans med burken. Nu är allt så automatiserat att det nästan är irriterande. Å andra sidan så slipper man många problem.
Det enda problemet med min notebook är att den är kass som speldator. Den har helt enkelt för kass grafikkort och för lite minne. Jag installerade ju mer minne i våras, men den ena minneskretsen sitter tydligen under tangentbordet och öppnar jag det så bryter jag garantin och det vill man ju inte så jag kunde inte uppgradera så mycket som jag ville.För att klämma in ännu mer minne måste jag lämna in den till en auktoriserad serviceverkstad och vem orkar med det? Kanske skulle jag be dem klämma i lite mer minne när jag ändå lämnar in burken på reparation för batteriet? Ingen dum idé kanske. Minne till bärbara kostar ju nästan ingenting längre.
Nä, som sagt. Jag väntar lite med att lämna in den. Sen vet man aldirg hur långt tid det tar innan man får tillbaka den.
Jag har pippi på datorer. Sedan 1995 har jag ägt ett antal olika i varierande styrka och storlek. Men jag har hela tiden pillat och fipplat med inställningar och hårdvara tills jag kan formattera om en hårddisk i sömnen. Fast nu är det ju så lätt. Det var värre när det bara fanns DOS och Windows 3.1. Då fick man veta lite olika kommandon om man ville komma någonstans med burken. Nu är allt så automatiserat att det nästan är irriterande. Å andra sidan så slipper man många problem.
Det enda problemet med min notebook är att den är kass som speldator. Den har helt enkelt för kass grafikkort och för lite minne. Jag installerade ju mer minne i våras, men den ena minneskretsen sitter tydligen under tangentbordet och öppnar jag det så bryter jag garantin och det vill man ju inte så jag kunde inte uppgradera så mycket som jag ville.För att klämma in ännu mer minne måste jag lämna in den till en auktoriserad serviceverkstad och vem orkar med det? Kanske skulle jag be dem klämma i lite mer minne när jag ändå lämnar in burken på reparation för batteriet? Ingen dum idé kanske. Minne till bärbara kostar ju nästan ingenting längre.
Nä, som sagt. Jag väntar lite med att lämna in den. Sen vet man aldirg hur långt tid det tar innan man får tillbaka den.