demonstration

Vart finns logiken att nazister demonstrerar när de själva är emot yttrandefrihet., Dom är ju nästan dummare än man kan tro. Att sedan motdemonstranterna verkar vara av samma skrot och korn gör ju bara det hela ännu mer tragikomiskt.

Egentigen vet vi väl att det bara handlar om rädda pojkar och flickor. Rädda för homosexuella, rädda för invandrare, rädda för varandra och rädda för livet. Små barn som tycker det vore en dröm om bara någon annan kunde tycka och tänka åt dem, för det är ju så jobbigt ju. Visst finns det äldre medlemmar med, helt klart. Men jag tycker nog inte vi skall räkna med dem som vuxna bara för att de kommit upp i åldern.
 
Jag menar, arbeta för ett systrem som visade sig vara så svagt redan för 60 år sedan. För ingen kan väl kalla nationalsocialismen för ett hållbart system, när det hängde på ett litet antal människor, till räga på allt männsikro som vi nu nog skulle räkna till "trälfolk". Utan utbildning, utan ryggrad och utan tanke.

Det finns ju en anledning till att Adolf tog livet av sig och inte mötte sina fiender öga mot öga.

( Förresten, är inte det lite bögigt med män i uniform som kramar varandra? )

Kaos

Nu har det hänt igen. Långsamt och glidande har vi slutligen funnit oss fast i ett kaos här hemma.

Allt är en blanding av barn, katter, saker, kläder, matrester, papper, räkningar, pälstofsar, lampor

som lyser fast det är ljust, snören, pennor, chipspåsar, godispåsar, fulla kattlådor, brödsmulor,

cornfakes på golvet, på diskbänken, på bordet, grejor. grejor och ännu mer grejor. Än en gång har vår

fasta föresats att "plocka undan allt eftersom" gått åt helvete.


Det börjar sakta, smygande, liksom trevande. En sko på fel ställe, en vante i vardagsrummet, en

kvarglömd tallrik på frukostbordet. Efter ett tag när det där fortgått så har man ett fulländat kaos

på halsen, ungar som skriker och ropar, katter som gömmer sig och grejor överallt. Och denna gången

skulle vi ju inte låta det gå så längt, men nånstans tappade vi greppet, förlorade fotfästet.


Att vara en familj på 8 personer och 2 katter kräver sin rätt. Att kunna koppla av, loss, bort, mitt

i röran är en nödvändighet, annars blir man nog galen. Om man inte kan tolerera en viss grad av röra

kan man troligen säga adjö till sitt förstånd. Ett välstädat vardagsrum är blott en vacker dröm dessa

veckro. MEn sen har vi ju de andra veckorna när lägenheten ekar tom och det bara är Hulda Hustrun och

jag som bebor dessa rum.


Vette fan vilket jag föredrar...


Mord i Borås

Hm ,det har skett 2 mord på bara några dagar i vår lilla stad. Hur man än vänder och vrider på sig så blir man obehagligt berörd. I båda fallen handlade det om människor som var "kända av polisen" som det heter så fint. Men det spelar ju ingen roll, ett liv är ett liv.

Jag har förstått det som att det inte sker mer våldsbrott nu för tiden jämfört med "förr i tiden", men det känns onekligen som om det är en ökning. Det kryper liksom närmare. Eller så är det helt enkelt så att jag kommit upp i den åldern när jag faktiskt läser nyheterna och inte bara bläddrar förbi allt som inte direkt berör mig själv.

Otrevligt är det i alla fall. Minst sagt.

Mörk morgon

Vad var det jag sa? I  morse var de små barnen uppe ocg rumpade redan vid 5-tiden på morgone. Jättepigga, det var ju "morgonen" ju. Jag å min sida tyckte det kändes som om jag nyss somnat. Som den gentleman jag är så lät jag med varm hand Hulda Hustrun ta det stora ansvaret för början på dagen. Allt medan jag gått omkring och druckit kaffe och slängt dolska blickar på omvärlden.

En ljuvlig början på dagen. MEn det kunde ju varit värre. Det kan det alltid.

Tror jag.

Nerfostran

Är hela livet egentligen ett enda stort uppror?  Från trotsåldern till ålderdom. Är vi satta på denna jord för att alltid och i evighet hävda vår rätt. Rätten till ett eget liv, en egen vilja och ett eget sätt. Småbarnen kämpar förtvivlat för att göra sin röst hörd, högre och högre tills det hela slutar i ett illvrål. Vi vuxna kämpar envist på i andra änden av problemet, lägger bannor och förbud på barnet till det tystnar, vi lär barnen att knyta näven i fickan precis som vi själva.

Stå tyst i kön, prata inte så högt, sjung inte i affären, gå rakt i ledet, prata inte i mun, prata inte överhuvudtaget, säg inte emot, säg inte alls, gör inte så, gör som jag visar, inte som du vill, peta inte på allt, peta inte på nått, peta inte. Lär dig att tänka själv, tänk inte så mycket, tänk inte så. 

En egen vilja är livsfarlig. En egen vilja leder till fördärv. Ju mer man tänker, gör, säger, som alla andra ju lättare blir det att glida undan, slippa ta ansvar, för man är ju inte den enda som tänker, tycker och gör på det sättet.

Det är en fin balansgång att lära barnen vad som är rätt och riktigt. Om vi låter dem få sin vilja igenom anses vi vara slappa, om vi ständigt stryr dem kväver vi deras kreativitet. Curlingförälder är ett skällsord. Diktator likaså. Någonstans mitt emellan dessa två skall vi gå, Vi skall lära barnen att tacka och ta emot, samtidigt som vi skall lära dem att hävda den egna viljan. Men hur skall vi lära dem att tycka och känna när vi ständigt säger åt dem att räta in sig i leden, ständigt anpassa sig?

Fortfarande fascinerad att man låter en idiot som mig skaffa barn överhuvud taget.

Gubbtjyv

Är detta jag? Är det jag som irriterar mig på att dagens barn inte är artiga, som de var på min tid? Är det jag som tycker dagens ungdomar verkar avtrubbad? Är detta jag som tycker att kommunismen egentligen är en dålig ide och att moderaterna har rätt då o då? Är detta jag som är i den begynnande medelåldern? Är medelåldern egentligen en förklädd pubertet fast med reverserat förlopp

motion

För övrigt tycker jag at det skall bli lag på att förbjuda tiden mellan september-mars.

Väl utfört uppdrag

Cule effekt av det där med klockfifflet. Det blir mörkt redan vid 17.00-tiden nu. Så bra, då ser ingen när vi tar kollektivt självmord på grund av ljusbrist.

Bra jobbat. Jättebra jobbat.

Klockor och andra osäkra ting

Vart i stugan och hämtat de växter vi skall övervintra i källaren. 1/11 stäng vägbommen så sen kommer vi inte in med bil på området. Helt löjligt att tiden går så fort. Var ju bara nyssens som det var sommar, sol, bad och foklöl hela dagarna. Nu är det vinter, mulet, bad i badkar och hostmedicin hela dagrna i stället.

Kan berätta, om nu någon inte vet om det redan, att jag avskyr mörkret på vinter. O i dag blir det ju inte bättre när man skall fiffla med klockorna så till slut häften visar rätt rätt tid och hälften fel. Men man har inte ens en susning vilka som är vilka.

Och barn och husdjur som, högaktligen skiter i klockan, går upp när de sovit färdigt, vilket nu då betyder vid 5-tiden på morgonen. Yippee. Som tur hade vi inte barnen i morse hos oss, men in morgon så, då är det dags. Brukar ju ta ett tag tills den "nya klockan" satt sig i huvudet liksom.

PS. Jag känner inet ett dugg av den där xtra timman man skulle fått idag. Så ni vet d.

Mord

En man i 30-års åldern mördad, här i lilla Borås, mitt i centrum. Usch och fy.

I sådana lägen krymper ens egna problem rätt markant.

Tur och retur

Tänk jag satt och undrade över varflör jag gick upp nu på morgonen. Kom på att det var av ingen anledning alls. Så jag går tillbaka till sängen.

Kall värme

Helt omöjligt att klä sig dessa dagar. Antingen tar man i och laddar med tröjor, polotröjor, varma strumpor. mössor och vantar, vilket medför en strid ström av svett nedför ryggen ner i...

Eller så tar man något lätt, skirt sensommarenkelt och fryser sönder både rygg och ....

Hur man än vänder sig ligger...... ririgt till. Den enda trösten man har är ju ingen tröst. Att det snart är kallt hela tiden så att varma kläder gäller, utan tvekan. Vet som sagt inte vad som är värst.

Tja, det blir som det blir.

Avart

Varifrån kommer allt de där svarta i livet? Alla dessa saker, ting personer som står i vägen, drar ner, drar bort. Allt som flyttar fokus från det viktiga till alla dessa bagteller som livet är så fullt av. Det finns på varje väg man går tusen och åter tusen olika avtagsvagar, alla lockar med nått bra. För.Just. DIG

Varje gång man ger sig in på en sådan väg vet man redan i början att det kommer att balla ur någonstans, att man kommer hamna hopplöst fel i fel tid på fel sätt. Men man knatar glatt på längs den där vägen, den är oftast smal, troligen grusbelagd. Solen skiner, gruset knastrar, vackra fjärilar slyger kring. Man vet att livet är på rätt väg.

Sen helt plötsligt är det kallt, kallt och mörkt. Inget grus, ingen fjäril. Bara ett ruttnade rättlik i vägrenen. Och en själ, mitt i allt det mörka, blöta, svarta, onda. Igen. Som att vandra i tomheten i nåns bröst.

En hel del av oss, de flesta, kommer upp på huvudvägen igen. En del gång efter gång efter gång, en del av oss ramlar bara ner en gång, en del många.

En del fastnar.

Det är de som får trampa på utan skor på en torr grusväg, sova utomhus under ett stort träd i förhoppning att inte nattregnet skall nå dem där. Vaknar i den kalla gryning och fortsätter sin andlösa, ändlösa  promenad. Dag efter dag.

Vi andra ser dem, lite ovanifrån, vi lite varmare, torrare, gladare. Iblan ser vi en av dessa olyckliga skratta eller le. Då tar vi illa upp. "Hur fan kan han gå där och flina, hur understår han sig?" "jag har slitit hela mitt.... osv osv

Men ändå sover vi alla gott om natten, trots vetskapen om de förlorade precis utanför den egna dörren. Det rör ju inte en själv, inte mig inte. "Jag har gått samma väg från början, jag gick inte vilse, de får skylla sig själva".

Ska det vara så? Jämt!

Borde

Borde:

promenera
äta nått bra
städa upp på toaletten
läsa färdigt de 5 böcker jag påbörjat
gå ner lite i vikt
borsta tänderna
strunta i att dricka upp kaffet i glaset bredvid mig
inte ha socker i kaffet
tömma kattlådan
slänga de gamla snusarna som ligger jämte skärmen
ta en cigarr på balkongen
inte vara så trött
sov mindre
inte vara så rädd för allt
gör något åt mitt hår
göra något åt mitt utseende
göra något

Äh, ja skiter i det, dricker upp mitt kaffe och går o tar mig en eftermiddagslur bredvid Hulda Hustrun

promeneraätanåttbrastädaupppå toalettenläsafärdigtde5böckerjag påbörjatgånerliteiviktborsta tändernastruntaiattdrickauppkaffeti glasetbredvidmigintehasockeri kaffettömmakattlådanslängadegamla snusarnasomliggerjämtskärmentaen cigarrpåbalkongenintevarasåtröttsov mindreintevarasåräddföralltgör något åtmitthårgöranågotåtmitt utseendegöranågot

Äh, ja skiter i det, dricker upp mitt kaffe och går o tar mig en eftermiddagslur bredvid Hulda Hustrun


Slumpens arbete

Sitter o lurar på vad det är som gör att jag föddes till just nu. Ja menar, vilken jäkla tur. Man kunde ju sett livetssljus på den mörka medeltiden, kanske blivit träl i nordnorge, eller vart ett barn som dött i hjärnhinneinflammation i Ryssland på 1920-talet.

Eller en militant motståndsledare i Uganda, eller vad fan som helst som inte är jag just nu. För hur jag än jazzar omkring och tycker rejält synd om mig själv varteviga dag kan jag ju inte, om man envisas, säga att jag har det så pjåkigt i sista änden. Jag är född i rätt tid, rätt land och rätt kropp. Visst kunde det vara bättre, men också mycket värre.

Herregud man kunde ju ha blivit gatflicka i 1800-talets London, mördad av Jack the Ripper.

Då måste ju detta var bättre. Faktiskt.

Lazy days

Ännu en lördag med strålande sol. En sån där dag när man borde bränna löv, ta långa promenader i skogen, leka på ängarna med en hund, älska med sin kvinna, långsamt långsamt.

Ja vänder mig om i sängen o sover en stund till i stället.

Så får det bli.

Maradona

Maradona skall bli mental coach. Är han verkligen rätt man för det? Han har ju själv varit allt annat stabil så att såga. Knepigt.

Smörgåstårta

Varit på 49-års kalas. Det var Hulda Hustruns faders fru som stod för åren, vi stod för fyllandet. Nä, skojsa bara till det, inget sånt blev det. Men dock en trevlig stunds samvaro med Hustruns familj. Innan dess proppade vi magarna fulla med kebabrulle, för man vet ju aldrig med mat på kalas. Men det var ett misstag, för det vankades smörgåstårta, en av mina favorit rätter. O hade man inte ätit före kalaset kunde man gett sig 17 på att det endast hade bjudits på torra laxsnittar.

Jaja, mätt och belåten blev man i alla fall.

Nu rycker det i ögonlocken rätt rejält så jag stänger butiken för i dag.

A'jö


Rätt väg.

Solen skiner från en klarblå himmel, pengar på fickan har man, inköp en vinterrock på myrorna har man, druckit kaffe har man. Det mesta tycks gå Carlzons väg idag. Tänk vad en dag med bra väder kan betyda.'

Tänk på de nu.

Skit o helvetet oxå.

Visste att jag inte skulle gått utanför lägenheten idag. När jag kom till bilen pryddes vindrutan av ett stycke parkeringsbot. Det är ofta helt hopplöst att hitta parkering i närheten av vårt sköna hem. Vi har en parkeringsplats men där står ju vår lilla bil allt som oftast. Så det stora får stå och visa upp sig nere vid gatan.

Tur att det finns parkeringsvakter som orkar göra livet surt för folk redan tidigt på morgonen. Nu skall jag väl inte vara allt för bitter eftersom min högt ärade svärfar är lierad med det där parkeringsfolket, han arbetar med att laga och programmera biljettautomater. Men jag är tjurig ändå.

Jättetjurig.!!!!!


Sommarlistan

Junilistan skulle komma in i riksdagen om det vore val idag. Jag fattar ingenting. De har väl inte tyckt något än. Finns det någon som vet vad vill göra med en riskdagsplats? Vet alla andra något som inte jag vet?

Inkomst

Kallt, mörkt och ruggigt ute. Och det skall jag ut i, kan detta vara bra tro? Jag är övertygad om att det inte kan vara hälsosamt att vistas i sådana miljöer. Alls. Trots det skall jag strax ge mig ut i detta blöta, kalla,

Vad gör man inte för sin förörjning!

Nummerpresentatörer och titthål

Som om jag inte hade nog med olika nojjor. Nu har jag fått en ny. Att ringa till människor som man vet har nummerpresentatör, och de sen inte svarar. Huuu. För då inbillar jag mig att de kollat på presentatören när det ringer och hela familjen duckar i andra änden. "Nej för tusan, svara inte, det är den där jobbiga Carlzon igen"

Förr i tiden när männskor inte hade de förnicklade appareterna utan en telefon var en telefon och inget annat, då räknade man ju automatiskt med att om det inte svarade i andra änden berodde det på att det inte fanns någon där. Men nu. Nu kan man lätt tänka sig hur ens nummer är inlagt med benämningen "tjockskallen" i den där apparaten och att folk alla springer in och gömmer sig i sovrummet när man ringer dem.


Samma nojja som med titthål i dörren, där man kan ana sig till ett tisslande och ett tasslande på andra sidan dörren, titthålet blir svart en sekund och... ingen hemma.

Sånt fundera jag på. Inte undra på att jag är sjukskriven.

Guds misstag?

Någonstans måste det väl finnas en lag om hur kort en dag får vara? Det måste väl för guds skull vara reglerat? Ja menar, i morse gick jag upp, drack en kopp kaffe och så, "phoff", så var dagen slut, det är becksvart ute och det börjar bli dags att lägga sig för att sova igen.

Får det vara på det sättet?

Jag tror ju att gud gjorde bort sig när han skapade land här uppe i nord. Han messade upp hela uppdraget och nu vägrar han erkänna det. Lite som Bosse Ringholm faktiskt.

För det kan väl atdrig vara meningen att det skall existera liv här uppe i allt det svarta. Möjligen nån skygg varelse, ungefär som djuphavsfiskarna som dör när det kommer upp i ljuset.

Nä, antingen blev det fel i den änden eller så blev det ett misstag när gud skapade oss som bor här. Vi skall egentligen vara födda med en pannlampa på skallen.

Det tror jag ialla fall.

Bosse...n

Folk tror inte på vice statsministern när han påstår att han då rakti inte visste om att det betalades ut svarta löner i den idrottsklubb han satt i ledningen för. Jag vet inte om jag tror på honom eller inte, och vet inte heller vad som är värst. Att karln är skettesmitare, eller att han har tid att pyssla med en hobby. Han har väl en relativt stor lön för att sköta politiken, tycker det jobbet borde ta den mesta av hans dyrbara tid.

Bara en tanke.


Katarr

En magkatarr håller på att ta över dagen. Den har redan tagit morgonen med sig och nu hotas resten av dagen. Det är en sån där sexig katarr som bara mal och mal i magen, lite skönt illamående på det så vet ni. Har petat i mig katarrmedicin så kanske har jag en chans ändå. Men just nu så fyller den hela livet och skymmer helt klart alla chanser på att denna dagen blir en toppendag. Undrar om det kan vara så att mina 2-3 liter kaffe ( sic) om dagen och det faktum att jag till och med sover med snus inne kan ha något med det att göra.

Alltid ska de vara nått!

Slowstart

Torsdag. Jaha, då får vi se vad det betyder i det stora. Lite seg sådär, drömt en del konstigt. Typ sådana där drömmar när man leter efter något men inte kan hitta det, frustration som det heter.

Men kaffet smakar gott och dagen ligger framför mig helt oupptäckt, inte så illa det. Vädret är lite sådär skönt "precisförevinternsätterigång"-igt som det kan vara så här på senhösten. Snart November, usch och fy för det.

Nä, på med mer kaffe, sno till mig en cigg av Hulda Hustrun, sen är jag på'et.

Hurt

Ibland hör, ser, känner man äkta grymhet. Det kan vara att man tar del av livet runt omkring en själv, ser ett kort på ett svältande barn, gråtande, en filmsnutt på tv som berör. Det kan vara att man ser på när någon nära en sakta förlora kampen mot döden. Det kan var att man hör en historia berättas, en historia fylld av våld, makt, hat och äkta, genuin ondska.

Oftast när jag stöter på ondska och lidande duckar jag, stänger av, tänker att det där rör inte mig. man kan blunda, stänga sina sinnen, blockera tårarna, svälja klumpen i halsen, gå vidare, gå bort. Men ibland rör man sig inte tillräckligt fort, det kommer ikapp, kommer över en, på, in. Genom mitt jobb i vården har jag lärt mig att livet oftast levs under press, för oss alla. Var och en har sina bekymmer, sina problem. Och man låter dem vara just det, deras. Man kan inte, orkar inte, ta emot och bära deras smärta. Man kan vara där men man kan inte leva deras liv för dem.

Men som sagt, ibland fastnar man i en berättelse, ett livsöde. Man fastnar så att smärtan i historien river upp gapande sår i den rustning man bär med sig. Man kan känna en fysisk smärta, en magkänsla, av att det berör den själv, att det är en själv som blivit skadad, även om saken egentligen rör en annan person i en annan tid.

Idag blev jag påmind om en sådan historia. En historia som lämnar mig fylld av äckel, smärta, sorg, vrede, förbannelse och ett behov av att inte höra mer, inte mer, orkar inte mer. Det enda man kan säga är att jag är full av förundran hur en del männskor kan resa sig upp gång på gång, trots att de blir nerslagna, krossade gång på gång. Att de fortsätter leva sina liv, att de inte hoppar av tåget. Inte hoppar framför tåget.

Dessa starka människor är värda all beundra från oss andra svaga, som viker sig i varje läge livet, som inte pallar att resa sig upp ens när man bara snubblat på de egna fötterna.

Tack från oss alla svaga till er alla, ni starka. Gå stolt för det är ni värda.

Själv försöker jag trösta mig med att det kanske jämnar ut sig i långa loppet. Öga för öga, tand för tand.

"when the Man comes around" som det heter i låten.

Hoppas det är så ialla fall.

Stora intet

Ibland är livet sådär jäkla kymigt. Man får liksom ingen fart på dagen, veckan, månaden, året. Allt står stilla, status quo i sinne och själ, ingen utveckling. Ibland beror det på en själv, ibland på andra, oftast en kombination av bägge. I dag har varit en sådan dag. Stilla flyter livet förbi, inga hinder men heller inget som kör på.

Morgonen började med dagens försök att gå till jobbet. Idag kom jag hela vägen in, sen drog ja ingen. Min Hulda Hustru var med mig, morsa på låtsas liksom, men det hjälpte inte. Jag började skaka som en kollibrivinge så fort vi kom in i rummet. Som tur var kunde jag gå utan att man ställde allt för många frågot. Det är då fan att ja inte skall kunna ta mig i kragen ocvh bre några förjordade mackor på morgonen, jag ska ju bara vara där i 2 timmar. Som en jäkla unge som ska börja dagis, med mamma och allt. Förstår inte att min fru står ut med mig. På riktigt, livrädd att hon skall tröttna på att agera mamma åt en vuxen karl. Måste skärpa mig. Måste.

Så. Sen satt jag där hemma, trött, helt slut, av att inte gå till jobbet. Inte illa, jag är nog den enda jag vet om som blir helt slut av att INTE jobba :-)

Sen har dagen liksom bara flutit på, försvunnit, tid svunnen och förlorad att aldrig åter komma igen. Borta. Jag har legat på soffan och lyssnat på gamla blueslegender som leadbelly, John Lee Hoker, Muddy Waters och Lightnin Hopkins. Liksom begravt mig och mina sinnen i den stora blå känslan. Tagit mig ett bad, där Hulda Hustrun kom in med ett glas kaffe och glass. Ja vet, hon är helt otroligt, säg inget, jag vet.

I övrigt  Intet.

Förutom sonens utvecklingssamtal har jag inte bidragit med något av värde på hela dagen. Nästan en grym skicklighet i lättja.

Så sakta gingo tiden...


Backar aldrig

Bäst idag, helt klart Johnny Cashs version av den gamla Tom Petty låten "I won't back down"

Helt klart

Kvartssamtal hos gud

Varit på utvecklingssamtal, det som förr i tiden kallades kvartssamtal. I går gällde det min dotter och idag var det äldsta sonen tur att "besiktigas". Konstigt att två syskon kan vara så olika, samma föräldrar, samma uppväxt. För dottern var det idel lovord, allt var toppen och kanon.

När det gäller sonen å andra sidan var det inte så många applåder precis. Han går ju i 9:an så hans betyg spelar ju en viktig roll för hans framtida möjligheter att välja senare i livet. Jag bli lite lätt nervös när jag hör att han fått 5 eller om det var 6 betygsvarningar, alltså att han riskerar bli utan betyg i ämnena. Jag har en otrevlig misstanke att han fått in lathet från mig. För det var alla överens om, han kan bara han vill, men han vill så förbannat  sällan.

Små barn små bekymmer, stora barn, stora bekymmer.

Lagom av allt

Ofta säger ju folk att vi svenskar är så grå, tråkiga och man använder ordet "lagom" som bevis. Det är minsann inget annat språk som har ett liknande ord, bara vi medeltråkiga svenskar. Nå är det så då, och är det iså fall nått dåligt?

Tänk lite, de gamla grekerna hade sin gyllene medelväg, kineserna sitt jing och yang. De flesta kulturer hyllar och söker upprätthålla balans. Man talade hos de gamla grekerna om balans i kroppens vätskor, i lynne så ock i sinne. Att det inte finns något bra ord för detta är ju faktiskt lite knepigt. Utom här i sverige då. "Lagom" är ju bara ett annat ord för "precis så mycket som behövs, varken mer eller mindre". Balans är ju bara ett annat ord för lagom.

Men vi svenskar är helt övertygade om att lagom bara finns i Sverige. Man skall vederbörligen skämmas på grund av detta. Fy så tråkigt, usch och fy för lagom. Det skall tydligen vara för mycket eller för litet för att vara bra. Som amerikanarna, det enda folket som alltid tror mer är bättre. Det är väl därifrån vi fått ide'n att lagom är fult. Nästa gång du lagar mat ta då allt för mycket salt i maten. Bara häll rakt i. Om du sedan inte ångrar att du inte tog lagom i stället är du antingen mycket dum eller har tappat smaksinnet.

Lagom är ju något vi skall vara stolta över. Vi har ett ord för nått som är precis som det skall, inte för mycket, inte för lite. Balans, gyllene medelvägen, yin och yang. Ett ord utan massa filosofiskt svammel runt omkring, kort och rakt. "Lagom", då vet man att det blev bra, för även om vi ibland tror det kan lagom aldrig vara fel, men för lite eller för mycket är just det, fel, inte rätt. För mycket salt är inte bra, för lite är inte bra det heller. Men lagom är bra.

Låt oss därför sluta tro att vi är tråkiga när vi bara gör som alla andra folk gör, fast vi har varit kloka nog att skaffa oss ett ord för det. Alldeles lagom


Kvalitet

Gjorde en sökning på bilregistret efter min första egna bil. Såg till min oerhörda förvåning att den fortfarande existerar, visserligen hos en bildemontering, men ändå. Det är ju en 84:a och var kraftigt krockskadad när jag sålde den -96 så ja trodde den var borta från denna jords yta för länge sedan.

Säger bara Corolla, de är grejjor det.

Lilla julafton

Fått tag på 24 Johnny Cash skivor, bland annat alla Unearthed-skivorna. Precis som på julafton. 20 timmar Cash. Bara för lilla mig. Tänka sig.

Reminder

Sagt det förut, säger det igen.. Jag HATAR mörkret ute. Så all vet det nu.

avvaktande utvisning

Första snön föll i natt. Nu är det bara regn kvar. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Snö är ju onekligen lite kul. Men den är ju så förbaskat kall.

Får lura på detta.

Fuldiskar

Ujuju. Skulle till att frigöra lite plats på hårddisken på den ena datorn. Således tog jag med gott mod fram den externa hårddisk vi har och kopplade snabbt och enkelt in den i datorn. Precis som på reklamen, lätt och enkelt.


Sedan började jag då flytta filer fram och tillbaka, allt för att samla så mycket som möjligt av nerladdat och annat på den externa disken. Och jag flyttade, och flyttade och donade. Det blev ack sån bra ordning på grejorna. Eller? Eh? Hm! En hemsk misstanke började gry. Har jag verkligen koll på vad jag gör?

Svar nej. Så nu sitter jag med filer både här och där, ett antal dubletter, tripletter och säkerligen ännu värre letter.

Jag har alltså inte ens en svag aning om hur jag har det på fil-sidan. En del har jag flyttat, en del kopierat, en del slängt, men var det rätt filer jag slängde?

Och nu är bägge härddiskarna fulla. Det var ju inte alls så här det skulle bli.

Alls!

Klipp klipp

Utser härmed denna dagen till officiell "mellandag", alltså kommer jag enligt protolollet göra så litet som möjligt.

Klipp, klipp, bandet är avklippt och dagen är invigd.

Trött

Kallt idag, sitter här och fryser, iskall om händerna. Nog dags att stänga till ventilationsspringorna i fönstren. Ute regnar det, kallt, blött, inträngande regn. Kan man inte få hoppa över vintern och gå direkt till April utan att passera gå.

Sovit som en stock i natt. Där ser man vad lite sömnmedicin kan göra. Eller, tror det beror på den iaf. Eller så var jag bara trött igår.

Det är verkligen kallt inomhus nu.

Jag är trött.

Fotbollslaget Elfssåll

Sämsta resultatet sedan 1920-talet.

Spelarna i Elfsborg betalar biljetterna
och resekostnaden för det trogna i klacken som var med uppe i Stockholm igår. Lysande. Äldsta dottern som var med på resan i går berättade att guliganerna hade skrivit ett brev i bussen igår där de krävde en ursäkt från spelarna för katastrofmatchen.

Detta får väl räknas som en mycket god ursäkt.

Kan tänka mig att det är ett mycket taggat lag som springer ut till uppstarten till allsvenskan 2006. Så det kan nog komma något bra ut av detta med. Får vi verkligen hoppas.

Även de bästa kan misslyckas.

Sjöboklint

Tog vägen förbi jobbet idag eftersom jag behövde en underskrift från chefen för at kunna boka läkartid. Allt verkade vara som vanligt, fast annorlunda. Kändes liksom som jag inte var en del av arbetsplatsen längre. Jag har varit där sedan 1991, 6 April. Mer eller mindre växt upp där, blivit man. Stället har varit en del av mig på ett sånt där tryggt, naturligt sätt man bara kan känna på en plats där man känner alla, vet alla skrymslen och vrår, kan det mesta om stället och mycket om människorna. Jag har varit på varenda avdelning, jobbat som vaktmästare, vårdbiträde, i tvätten, underköterska, sjuksköterska enhetsansvarig, i hemvården, hemtjänsten, allt, allt, allt.

Sett människor komma och gå. Suttit bredvid bädden när oräkneliga har dött, tröstat, gråtit. Skrattat, skrattat och skrattat igen, bråkat med arbetskamrater, blivit vänner igen, festat, umgåtts och i vissa fall även älskat. Jag mötte min fru där.  

Nu har jag inte jobbat på snart ett år. Har fullständigt tappat greppet om stället. Såg människor där som jag inte har en aning vilka de är, ny ansikten. Ingen ide' att bry sig om dem. De rör inte mig längre.

Var en inte alltigenom bahaglig känsla den där av utanförskap som jag kände. Utanförskap och känsla av misslyckande. Vilken skön cocktail va? Jag är killen som pajjade. Som gick sönder. Som inte pallade trycket. KIllen som man inte riktigt vet om man ska fråga om hur han mår, för det kan bli så jäkla pinsamt om han säger att han mår kass. Den killen är jag.

Fast det var oerhört gott att se en del av de människor jag lärt känna igen.

Jaja, i morgon mår jag säkert bättre igen.

Såklart!



Och färgen är svart

Det är kolmörkt vid halv 7 på kvällen. Hatar bristen på ljus under vinterhalvåret. Regn, snö, kallt kan man stå ut med., Men mörkt, mörkt, mörkt avskyr jag.

Fy så deppigt

AOEIII

Fastnat helt i Age of empires III - världen. En timma eller två känns som bara tjugo minuter när man sitter där. Fast det är rätt gott ibland att hitta nått som för tankarna på andra vägar, mindre snåriga vägar.

Var? Ja!

Tusan. Infektionen i ögonbrynet är inte på låtsas precis. Skönt varig och sexigt svullet runt hela ögonbrynet, lite skönt rodnat. Tur vi hade penicilin hemma så jag kunde börja med en kur direkt. Var en pina att byta ut ringen till en lite mindre stav. Roligare nöjen kan jag tänka mig.

Snyggt väder

Solen skiner ute och jag har fått en infektion i ögonbrynspiercingen, med var och allt.

Yippee

Jaja, första halvan av dagen började ju inte så strålande, men som sagt, fint väder.

God jul

Kallt ute, nästan 0-gradigt. Vintern kryper allt närmare. Om 2 månader är det julafton. Tiden rusar, jag står stilla.

Bombo

Ser i tidningen att män föredrar bimbos framför smarta kvinnor. Ingen verkar ha funderat på om det kan vara så att smarta kvinnor själva väljer att leva ensamma. Knepigt.

Skitavslutning

Djurgården - Elfsborg 8 - 1. Säger inte mer.

Ibland är fotboll tråkigt

Elfsborg fullständigt utspelat, överköra av Svenska Mästarna Djurgården borta. 5 - 0 än så länge :-( 20 långa minuter kvar


StOpp

En stilla panik attack. Min dotter har börjat sminka sig. På riktigt alltså. Inte sån där skojsminkning som hon gjorde förut, men mammas smink, rött runt hela munnen och på kinderna. Utan riktigt, lite diskret vid ögonen bara. Fasen tösen växer för fort. Alldeles för fort. Kan någon visa av-knappen tack. Snart kommer det drälla snuskiga, sunkiga, lökiga tonårspojkar kring min lilla tös. Fan ta dem. Stopp-knappen som sagt. Vart?

Kort o gott

Choklad är gott.

Trimmat?

Sitter och kollar på Sagan om de två tornen som sagt. Förundrar över att de hade skäggtrimmers på den tiden. Tänk vad man får lära sig.

Förkylningspippi

PÅ tal om fågelinfluensan, katten nös nyss. Är det farligt tro?

Mordor

Sagan om de två tornen på tv4. Nästan glömt bort hur bra den är. Men bara nästan

Gult ljus till Slåttern

Det är ett knepigt gult ljus ute. Ett kallt höstregn, ett sånt där regn som blöter ner all, precis allt ute. Och så det där gula ljuset. Undrar om det där betyder något. Du vet så där så att en gammal bonde kunde kika ut och förutsäga att det blir 18 gradet varmt och västanvind till slåttern. Jag är inte riktigt säker på vad slåtter är för något, men det får väl den där bonden hålla ordning på. Eller så kanske det inte betyder mer än att det regnar och är kallt ute. Och gult ljus.

Inte vet jag.

Sätt fart

Lördag. Det regnar ute. Vet inte rikitigt vad jag skall tycka om denna dagen än så länge. Får väl se vad det blir av den. Alex åkte till Vårgårda för innebandymatch, de små barnen är givetvis uppe och försöker idogt att skapa ljud och förstörelse runt omkring sig. De andar ungarna ligger alla och sover de skyldigas sömn.

I går kväll firade vi Alex som fyllde 9 år. Helt otroligt att den lilla rackaren har hunnit bli 9. O jag som inte har åstadkommit något av betydelse under de 9 åren, förutom att ha haft turen och möta min fru.
 
Alex fick i vilket fall som helst en MP3-spelare av oss, av sin moder med respektive fick han ett X-Box. Inte illa pinkat för att vara 9. Det är annat än på min tid, när man fick bandyklubbor, bollar, rullskridskor, allt som medförde fysisk aktivitet. Inte konstigt att jag sällan var nöjd med mina presenter, jag föredrar ju ett stillsamt liv. Ett elände att inte det fanns X-Box på den tiden. Då hade jag varit lycklig. Och fet redan då, bara en sån sak.

Tja, på schemat står att dricka upp kaffet, ta en kopp till, raka mig, duscha och alla de där sysslorna man skall utföra innan man kan räkna sig till den vakna och nytra skaran.

Bara att sätta igån då.

Listiga listan del I

  • gör - inget
  • borde - en massa
  • vill - vila
  • måste - ordna med datorn
  • längtar efter - en kopp kaffe
  • längtar till - sängen
  • behöver - terapi för mitt enorma sömnbehov


KaFfE bekymmer

Man är ju aldrig så kaffesugen som när man väntar på att kaffet skall bryggas färdigt. Tänkte jag skulle koka mig en kopp eller två. Sagt och gjort, jag knatade ut i köket med kaffeglimt i båda ögon. Såklart satt det gamla melittafilteret kvar, för det orkar man ju inte ta bort förrän det är dags att koka nytt, så jag tömde det i svarta påsen, precis enligt regelboken. Jag hade så långt hunnit bli oerhört kaffesugen. Kollosalt kaffesugen. Nu brann det i knutarna, Kaffe, kaffe ropade min stackars svältfödda barnakropp.

Jag tyckte att filterhållaren såg litet kal ut, som om något fattades liksom. Kunde för mitt liv inte fatta vad det var förrän det slog mig. Den lilla, lilla gummiproppen som sitter i botten och tjänar som droppstopp hade ramlat i soporna tillsammans med kaffesumpen, några svarta bananskal och lite rester från middagen i går. Men ingen fara. Alls, för jag såg den, den låg så fin på toppen av matresterna, sumpen och allt det andra i påsen. Vilken tur.

Det var ju bara att ta upp den lilla, svarta gummiproppen, så skulle kaffekokandet stå härliga till.

Såklart tappade jag gummihelvetet rakt ner i sumpen, bananskalen och allt det andra äckliga gojjsiga.Såklart var ploppen såklart svart, svart som ... sump till exempel.

Allt var svart, sump, plopp, bananskal. Sen fanns det några andra färger med, men de var i minioritet. Det mesta var svart. Det hjälpte ju inte direkt till i letandet. Alls.

Så jag rotade och rotade, ju mer jag rotade ju längre ner föll ploppen, ibland kunde jag skymta dess gummisvarta yta någonstans djupt nere i soporna. Till slut stod jag med sopor upp till armhålorna, kaffesump över hela diskbänken, sopor och skräp föll ner på golvet i den ivriga jakten på den lilla rackaren.

Först när jag rotat igenom alla soporna två gånger och dessutom sköljt bort all sump från bananskal och annat fann jag, längst ner i kvarvarande sump, den lilla gummipluppen. Sen var det lätt att peta tillbaka ploppen på sin rättmätiga plats. Det klart det blev litet pill men det var ju inget i jämförelse.

Alls.

Kaffet har aldrig smakat så gott som när jag kunde avnjuta första koppen efter det äventyret.

Det vette fåglarne

Fågelinfluensa. Rad upp och rad ner i våra kvällstidningar om denna fruktade influensa. Som knappt smittar människor om dom inte kletar ner sig med blod från dessa sjuka fåglar. Nu är man livrädda för att sjukdommen skall ändra karaktäd så att den smittar mellan människor oxå.

Håhåjaja, är vi inte rädda för det ena så är det ju det andra som skrämmer oss. Visserligen har vi fullt upp med att inte vara rädda för saker vi borde vara rädda för, HIV, hepatiterna, växthuseffekten, den globala uppvärmningen, det faktum att USA beter sig som en jättebebis, styrka utan vett liksom, deklarationen och cancer, det faktum att det fortfarande finns länder där man har kärnvapen, att vi verkar tro att Harrisburg och Tjenorbyl faktiskt aldrig hände och alla dessa reella, faktiska hot som faktiskt finns runt omkring oss dagligen och alltid.

Nä, då väljer vi att hetsa upp oss för något som kanske, om allt verkligen går helt fel, kan kanske möjligen med en viss sannolikhet kan drabba oss. Kanske.

Fasen der finns ju redan millioner saker som är farligare och som det är betydligt större risk att vi drabbats av. varför vara livräd för något som troligen inte kommer hända när det redan händer saker runt omkring oss hela tiden.

Du knasiga värld.

Nope

Nähäpp, det gick inte allt det. Men denna gången kom jag fram till dörren i alla fall. Ett framsteg får jag väl välja att säga att det är, även om jag inte kom hela vägen så en bit på väg iaf.

Bara en sån sak.

On my way

Sådär ja, då var man på väg till jobbet i dag då. Får vi se vad det blir av detta. HAde jag vart normalt funtad hade jag nog tyckt att det är ruskigt spännande. Nu är jag bara nervös.

Here we go

Skön kille

Haha, jag har upptäckt Propavan. För alla er som aldrig hört talas om det kan jag berätta att det är en sömnmedicin. Jag har sedan urminnes tider haft svårt att somna. Intet sova, för det brukar ja va bra på, men just somna. Problemet är att på sista tiden har jag haft svårt att både somna och sova, jag hoppar omkring i sängen som vore jag en borrmaskin. Så därför har jag börjat nalla av de tabletter vi av någon anledning hade liggande i ett skåp.

Nu till det roliga.

Tricket är att ta sömnmedicinen och INTE gå o lägga sig. Säger, inte gå och lägga sig.

Man blir helt klart en skön kille. Allas kompis. Och vem vill gå och lägga sig o sova då? Inte jag inte.

Fasen nu vill man ju sitta uppe hela natten och lyssna på Frank Sinatra, spela roliga spel på datorn eller ringa till kompisar och bara prata om livet. Sova, löjligt. Jätte löjligt.

Ja e ju en chill kille ju.

Sova, knappast.

fast å andra sidan... lite pömmig är jag ju.

Rätt... mycket...sömnig....zzzzz


Age of...

Bäst idag 2: Age of empires III

Precis hur farligt som helst. Får slita mig från de för att gå o lägga mig. Finns en misstanke om att jag kommer bli sittande med detta några kvällar (och nätter).

Illa kul.

Kungens lilla piga

Tvättdag i dag. Fy fasen vad tråkigt. Måste slå något sorts världerekord i tråkighet.

Bara så ni vet.

Är jag bög?

Det är något fel med mig. Jag känner ingen bög. Ingen bekännande i alla fall. Hur går det till?

I dessa tider när det är lättare än någonsin (nej, ja sa inte att det är lätt, utan att det är lättare) att komma ut som bög, känner jag inte ens en liten. Borås har ju producerat ett antal kända bögar, men jag som bor här känner inte ens till en enda. Jo förresten, en vet jag, vi gick på samma skola. Men en. Bara en. Det är ju inte ens statistiskt möjligt.

Ger min uppenbarelse så starkt sken av bögskräck att folk inte vågar berätta för mig? För ja är inte det minsta rädd. Inte som jag märker av själv ialla fall. Å andra sidan kanske jag skulle tänka anorlunda om jag träffade på en bög.

Jag menar, nån måste ju vara bög i min bekantskapskrets. Tänk om det är jag? Det är kanske därför statistiken inte stämmer. Det är jag som är den där bögen som passar in bland siffrorna. Tänk. vad min fru kommer bli förvånad när jag berättar att jag är bög.

Jag kanske varit bög hela tiden, ända sedan skoltiden. Fast det stämmer inte riktigt. Jag gillade aldrig gymnastik och det borde man väl göra som bög.

Och inte kan jag välja ut vilka kläder jag skall ha så att det ser snyggt ut. Och jag tycker inte om Carola. Men det kanske inte spelar någon roll. Jag vet inte, jag har ju aldrig varit bög förut. Finns det någon bra broschyr med nån bra lathund som man kan bära med sig i fickan när man går ut.

Men nu kanske jag äntligen vet varför jag var så jäkla kass på fotboll. För bögar spelar väl inte fotboll? Nämn en enda känd fotbollspelare.

Nä, ja är noig inte bög. Tur, för jag vill verkligen leva med min fru eftersom jag älskar henne.

Men problemet kvarstår. Jag känner ingen bög. Inte ens en heterosexuell bög.

Konstigt.

Har du sett min lilla Lampa

Hur kommer det sig att de glödlamporna som är lätta att byta aldrig går sönder, medan de som sitter illa till går sönder gång på gång på  gång.

Vi har två sådana där svåra lampor, en i köket och en i hallen. Båda två kräver en ingenjör med minst två medhjälpare för att överhuvudtaget ens lossa på skärmen över lampan, att sedan skruva av lampan och ersätta den med en ny är ett helt storverk. De två lamporna går sönder titt som tätt.

Sen har vi oräkneliga helt vanliga lampor, sådana som man byter i ett nafs, nästan som i förbifarten. De lamporna går, vad jag kan minnas iall fall, aldrig sönder.

Däremot finner jag mig själv allt för oftas stående på en ranglig pall (varför är pallar alltid det. kan de inte tillverka en stabil pall nån gång?) hållandes kupan i en hand, tillhörande skruv i en hand, glödlampan i en.. det är nu det kör ihop sig. Jag har bara, grovt räknat, två händer. Kan för mitt liv inte finna någon eller några mer.

Det hela brukar ordna sig med litet tålamod, Hulda Hustrun, mer tålamod och slutligen ett psykbryt. Jag har faktiskt ingen aning hur jag brukar fixa det hela, för jag brukar se rött nånstans mitt i det hela. Jag misstänker att jag brukar hata upp lampan.

Jaja, snart är det nog dags igen, för det var några veckor sedan jag bytte de där lamporna.

Bara att aätta sig ner och vänta så.

Fö'l's'dag

Hm, man har så mycekt att göra somman förtjänar. Mina bägge söner fyller år nu i faggorna. Så det är ett evigt vändande på slantarna. Dålig timing egentligen. Så här före jul o allt. Alex present löper vi i dag, Daniel present skall vi kolla på i nästa vecka.

Man borde ju som sagt inte gnälla (även om jag funnit mig själv göra det allt som otast nu för tiden) för man skall ju vara glad att man har varandra och så, men jag vet ju hur det skulle bli om man inte köpte några presenter utan istället presenterade sig själv som den stora överraskningen.

"här käre son har du den grandiosa presenten så här på din stora dag; JAG!"

Nä, det funkar ju inget vidare.

Så det får bli nått dyrt och stort denna gången med så barnen vet att man älskar dem.

Vuxna lekar och andra ting

Regnar ute. Yippeeee. I övrigt skall jag snart dricka en kopp the´. Perfekt en sånhär mörk höstdag. Sitta inomhus och titta ut. Gärna ha på sig en grov polo ochj manchesterjeans. Så höstigt, plus att det är oändliga vuxenpoäng på det. Nästa lika många som ICA-banken.

I övrigt mår jag bättre idag.

Lasermannen

Vi har köpt laserpekare. Jag har haft en förut men den försvann så nu har Hulda Hustrun införskaffat en genom Tradera. Nå, vad skall vi ha den där laserpekaren till? Peka med, på eller för. Na, sanningen är litete smutsigare än så. Vi skall reta livet ur katterna. Det finns inget, lovar inget, som får en katt på fötter så snabbt som en laserpekare. Det är som kokain för en rockstjärna. Katterna orkar springa hur långt som helt, hoppa hur högt som helst. De rusar efter den lilla röda punkten med en sån fart att de springer in i dörrar, väggar, springer rakt på andra katter eller männskor.

Förrra gången jag hade en laserpekare räckte det att den lilla katten hörde när jag tryckte på knappen medans pekaren fortfarande låg i fickan för att hon skulle komma rusande. Perfekt leksak till katter. Och själv slipper man ju röra sig, det räcker att man sitter i sin favvofåtölj medan man pekar runt omkring sig.

Precis hur kul som helst. Lovar.

Fan vad elak ja är :-)

Veckan Lennonia

"I'm so tired, I don't know what to do, I give you everthing I've got for little peace of mind"


Bäst i veckan

Förövrigt är Robbie Williams nya skiva "intensive Care" bäst hela veckan. Precis hela veckan och nästa vecka med.

15 år

Min äldsta son fyller 15 nästa månad. 15. För tusan böhflar, det var ju bara nyss jag var 15 själv. 20 år sedan säger du. Inte då, intre kan det vara 2.... jo du har rätt, det är 20 år sedan jag själv vandrade denna jord med 15-åriga fötter. Åkte stulen moped, drack Rosita i en trappuppgång eller delade på en flaska Heineken med bästa kompisen uppe på en vind..

Ett tag hade jag pippi på att göra sönder askoppar av glas, jag slängde alltid ner varenda jag såg i parkhallen när det var dans där. Kommer du ihåg det
Chrille? Eller när vi bröt oss in i teaterladan och stal 100watts glödlampor. Du och jag, Larsa, Diana, Pernilla och alla de andra som vi umgicks med på den tiden.

Luftknull med magen full av billigt stulet rödvin, litet paket Prince i fickan óch moppe hjälmen på bänken där nere i Johannslundsgatans lekpkats. Gubben tjat som alltid knatade omkring med sina eviga ica kassar. Han är död nu. Då, när vi ägde lekplatsen levde han.

Kommer du ihåg när vi kravlade oss in i en inspektionslucka in till under huset. Där satt vi, läste porrtidningar och rökte, rökte, rökte. Det var då, då när vi inte kunde dö.Vi klättrade längst upp påbyggnadsställningar, balanserade där uppe. Då när vi inte kunde dö.

Kommer ihåg när du stulit en skinnjacka från fulraggarna i Falkenberg, eller om det var Varberg, vem bryr sig. Stora fula, illa skötta raggarbilar patrullerade vår gata, fram och tillbaka. Vi satt på taket till mitt hus, du var längst upp, längst bort, som om vi kunde fly vårt öde bara genom att klättra.

Varma sommarnätter i skogen, grilla en stek över öppen eld, dricka folköl på back, ljusa morgnar där solen stiger som en vit skiva upp, fram, över våra ansikten, skuggan av en gren på din panna.

Minns du stenplockaren? Han som klockan 5.30, när bara vi och fåglarna var vakna, gick och plockade småsten ner i en påse. Sten efter sten försvann ner i påsen. Han tittade litet avmätt på oss som om bi inte hörde hemma där, som om det var vi som avvek från grundstudien. Inte han själv med påsen i hand. En ljus, varm, sprudlande, tyst sommarmorgon.

Och nu är det min sons tur. Att vandra hela den där svåra, smala stigen, med rötter och stenar att halka, snubbla på. En kort bön till Gud, låt det gå väl.

Låt det gå väl.




Sorgliga sömn

Nu har jag snart sovit bort 2 dagar. Kan det räknas in på kontot för tidsförstörelse tro. Fast jag är lika trött fortfarande. Men just det, ja är ju sjuk, nästan döende, så var det ja. När jag tänker på allt viktigt jag kunde gjort istället för att sova blir jag lite orolig för mig själv. Tänk vad jag kommer ångra mig när jag blir gammal. Istället för att bestiga Killimajaro sov jag, istället för att uppfinna vaccin mot cancer åt jag, istället för att komponera odödliga musikaliska storverk knatade jag omkring och funderade på varför det alltid måste blåsa så kallt på hösten eller varför handtaget på rulltrappan alltid måste gå lite saktare än själva trappan.

Men gjort är ju gjort, ingen ide att börja ångra sig redan nu, det kan jag sköta så bra så om 50 år.

Nu ska jag nog sova litet till


Vi kommer alla dö.

Jag har redan varit utbränd, redan gjort den trippen. redan för flera år sedan, det var på den tiden det inte kallades utmattingsdepression, utan utbränd. Då blev jag sjuk av att leva. Nu är jag hemma på grund av panikångest. Inte illa jobbat, att lyckats pricka in dessa moderna sjukdomar.

Men problemet bottnar ju i samma grund.

Vi skall alla dö. Oftast låtsas vi inte om det, utan vi låter dagarna gå på som om inget slut fanns. Vi skjuter upp saker, vi felprioriterad, vi struntar i våra egna behov för det finns ju alltid en annan dag.

Men vi skall alla dö.

Ibland läcker vetskapen om detta över, som bläck genom papper. Då får vi ångest varvid vi rusar till teurapeuten som kan tröst oss med att det är hetl naturligt att känna så. Det är inget fel, men det är inte heller farligt. Det är bara hjärnspöken.

Men vi skall alla dö. Oavsett om vi finner lyckan, oavsett om vi förverkligar oss själva, blir viktiga samhällsmedborgare, stora konstnärer eller giganter i livet. VI kommer alla, du och du och du. Att dö.

Det är inte en möjlighet utan tvunget. Vi alla som lever kommer obevekligen dö. Oavsett hur mycket vi vrider oss, flyr och låtsas att ingen dör finns. Vi kommer dö. Du och du och du och jag. Vi kommer alla dö.

Vi äter medicin för att orka leva. Men vi kommer likt förbannat att dö.

Så när jag blir galen av rädsla, säg inte åt mig att det är normalt och inte farligt för det är bara hjärnspöken. För vi skall alla dö.

När jag kvider av ångest, vrider mig runt likt en mask på en krok, när jag i panik gömmer mitt ansikte i mina händer, när jag förtvivlat föröker rädda en skärva förnuft och tanke.  Säg inte åt mig att det är ofarligt. För till slut skall vi alla dö. Med eller utan läkemedel, med eller utan vänner, med eller utan nära och kära, med eller utan framgång. Vi skall alla dö. En miljard av terapitimmar kan inte ta bort det faktum att vi skall alla dö.

Vi skall alla dö. Så vem fan är det som är sjuk? Jag som känner döden bakom mig, i mig,  i varje andetag, varje steg, varje tanke, eller du som låtsas att du är odödlig.

Vi skall alla dö.

Vikten av en läshörna

Jag är så glad. Jag har för tredje gången funnit mig en läshörna. Min första sådan fanns i mitt pojkrum, under en vägghängd bokhylla i en gammal fåtölj, den andra i ett rum jag då kunde kalla arbetsrummet.

Min nya läshörma år i burspråket i vårt vardagrum. Det enda som skiljer den hörnan från hur den var innan är att Hulda Hustrun sköt in skinnfåtöljen i hörnet, vände den litet bort från den eviga tvn, vips så hade jag en läshörna. Med lampa och allt, nära datorn så jag kan ändra musik och höra om jag fått något nytt spännande mail.

jag är så glad som man bara kan bli när man fått nått fint i present. En alldeles egen läshörna med plats för mig, en bok eller två, en katt och kanske går min vackra Hulda Hustru förbi ibland och ger mig en kyss. Kan det bli bättre!

Helt klart bäst idag.

?

Funderar fortfarande på att måla om sovrummet. Att man aldrig blir nöjd. Så fort man gjort det ena, är det det andra man vill ändra på. Man ändrar, förbättrar, rör om, gör om allt kring sig i en hoppplöst jakt på förnyelse och förnöjelse. Nytt golv i hallen, ny kran på toaletten, ny färg på väggen och ny lampa i fönstret.

Tänk hur litet tid i livet man känner sig nöjd. En stund precis när man lagt ner penseln eller hammaren, sen är det på det igen. Ny hammock, ny färg, ny fru, nytt barn, nytt banklån nytt nytt nytt. Mycket av allt det man byter bort kommer aldrig igen, ändå kan vi inte svara på vad vi var missnöjda med. Eller vad vi söker.

För egentligen söker vi...........

?

Konstig konst

Tänk om man bara förstod sig på konst. Om man bara vore en såndär kulturell människa som läser författare med svåra namn, uppskattar konst där man inte ser vad det föreställer och föredrar svartvit film från Azebadjan före billiga hollywoodkomedier. En som bär svarta kläder för att säga något och inte bara för att det är snyggt, en som rakar skallen och bär kavaj och polo. En som vet allt det där vi litet enklare männskor inte vet eller förstår sig på.

Här i vår stad blossar då o då upp en debatt mellan de kulturella och de folkliga kring konst i det allmäna utrymmet.  I viskan som slingrar sigt runt och igenom vår stad står det nu en staty som avbildar konstnären själv. Den är inte helt liten utan syns klart och tydligt där den står. Från bröstet och uppåt står han där stolt och blundar av någon anledning. Samma ide som den där näsan som guppar kring i Stockholm.  Nu har man i den där pågående debatten ställt denna staty mot en annan som avbildar en knalle. Den ena statyn modern och kulturell, den andra statyn folklig och enkel. Gissa vilken som är vilken.

Problemet är ju att de kulturella alltid kan köra över de folkliga med just det argumentet. "Konst skall skapa förundran", "väcka till eftertanke" och givetvis "roa och uppröra". Konst som inte gör det där, konst som helt enkelt föreställer en gubbe på en piedistal, sådan konst upprör ju inte, den roar möjligen, eller också, ve o fasa, är den bara vacker och vilsam att titta på.

Usch och fy ryser de kulturella. Tvi vale för smaken av konst som man kan förstå vid första anblicken, konst som inte är till för att uppröra utan står mitt ibland oss med syfte att väcka till liv det vackra och det enkla i oss. Hellre en ful gubbe i vattnet än en fin målning på biblioteksväggen.

Jag har absolut inget emot den moderna konsten. Jag förstår den inte ibland, och oftast skiter jag i vilket. Jag vet vad jag tycker om, och jag känner igen det jag inte tycker om.

Jag kan inte påstå att jag blir speciellt upprörd av gubbben i viskan, tycker nog att näsan i strömmen var litet roligare. Men jag bli alldeles trött när stadens kulturelit skall försvara det fula och det groteska med att det är finare än det vackra och lättförståeliga. För det betyder ju bara att kejsaren kan gå naken utan att någon vågar säga att han är både naken och ful.

Borås har ju av hävd och tradfition haft det litet kanckigt på kulturens område. Det är ofta allt eller inget. Riv teatern, spara den helt obehagliga och fula hästen utanför en av stadens gymnasium. Jag gick själv på sagda skola och ingen förstod sig på den där hästen. Tänk att man lyckades samla så många okunniga männsikor på ett o samma ställe.

Jag tycker faktiskt att konst i det publika rummet skall ta hänsyn till att det just skall befinna sig mitt bland folket. Låt kultureliten själva söka upp den aggresiva och progressiva konsten på museer eller i det egna hemmet. Låt våra torg och parker vara fria från den fördummande konsten, den som gör att vi alla går o tänker "fan va ful den statyn var".

Eller?



One glass man

Tecknen börjar visa sig. Tecknen på att jag och Hulda Hustrun har varit gifta i snart ett år. man låser inte längre när man går på toaletten för att göra "det stora", man äker ensam för att handla så är den äkta hälften hemma med barnen. Innan åkte man alltid tillsammans för att handla. Man glömmer ibland bort nattpussen, inte ofta men ibland ialla fall. Sen kommer de där goa kommentarerna. Fick en sån nyss.

"du är expert på att drälla glas omkring dig, du tar ju ett nytt för varje klunk du dricker, jag tycker jag plockar glas hela tiden".

Ovanstående sades med ett leende. Men man vet ju att bakom leendet döljer sig allvar. Sen kommer en klassiker:

"Det roliga är att glasen aldrig står i köket utan någon annastans i lägenheten."

Nu vet ju jag att det inte alls finns något roligt i den meningen. Och jag vet ju att hon har rätt så jag mumlar något tomt om att ja skall skärpa mig.

Men det är nu det gäller. Skillnaden mellan skillsmässa om 7 år och ett glatt firande av 50-åriga bröllopsdagen. Det är nu den skillnaden görs. För nu börjar det hårda jobbet. Att faktiskt lyssna på vad hon säger, ta det till sig och banne mig göra något åt det med.

Det kan låta som en skitgrej, det säges som om det är en skitgrej. Men det är det inte. Jag vet det nu. Jag vet att om jag inte gör något åt mitt vårdslösa handskande med hushållets glas så sviker jag redan där de löften jag gav vid vår vigsel. Att älska i nöd och lust. Att ta den andre påallvar, att inte förfalla, att inte bli lat i vardagen. Ett glas här o där låter inte så allvarligt. Men hon, kvinnan jag älskar, avgudar, dyrkar, har sagt att det stör henne. Då får jag fanimej lyssna på henne, ta henne på allvar. För nästa gång är det jag. Och om vi slutar lyssna på varandra redan nu, såklar att det går åt helvete då i sista änden,

Och det vill ja ju inte. Så jag skall nu bli en "one glass man". För mitt liv står på spel och står o faller med det.

Potatis skall skalas varsamt åt vänster


Hur kommer det sig att skala potatis är en manlig syssla. För det är det ju, jag har både iaktiagit detta i flertalet hem, och även själv varit just den mannen som skalar potatisarna i hushållet. Samma sak med grillning. Manligt.

Allt annat överräcker vi män med glatt humör till den kvinnliga delen av förhållandet, såsen, salladen, steken och köttbullarna. Allt det är vi både glada och tacksamma att slippa. Men när det skall skalas en potatis griper vi med oanad frenesi potatisskalaren och sätter igång och sprätter skal runt omkring oss.

Eller om det skall grillas, så står vi först i kön med ett litet löjligt förkläde, de hightechslipade grillbesticken och webwowen grillvante på hand. För man kan ju se att just grillning är en manlig syssla, med en enorm rad med olika grillbestick, tillbehör, enespån plockade på Gotland i vakumpåse, olika grillar, kol, gas, el och allt annat som kan alstra värme. Skulle grilandet vara en kvinnlig syssla skulle det säkert räcka med grillpinne från ICA och en enda sorts grill. Helst en som osade mycket litet.

Den enda grillning vi överlåter till kvinnorna är den av korv. Jag har redan en gång tidigare utvecklat min teori om att män får litet dåliga associationer kring en korv på ett hett halster. De blir lite byxis liksom. Jag vet inte.

Att det finns en oerhört lång rad olika potatisskalare, olika färger, material, sorter, eldrivna, stora skålar som smurrar runt och skalar potatisen med hand eller elkraft är ju även det ett bevis på att potatisskalning är en manlig syssla. För inte skulle männen (som de flesta uppfinnarna ju är män, kvinnorna har fullt upp med att ta hand om deras gemensamma barn och sitt heltidsjobb) lägga ned så mycket tid o kraft på något som är till kvinnlig godo. Det är de flesta män alldeles för uppblåsta till. Jag vet, jag känner flera stycken. Män alltså..

Greppet

Tappat greppet om världen. För en sekund virvlar jag, faller, tumlar mot en säker död, långt borta mot en okänd yta. Ser världen krympa, krympa, bli mindre och mindre för att sluta som en glimt i ögat på hoppet.

Tappat greppet om världen. Händer som famlar, griper om tom luft, kall vind längs med nacken. Ingen rädsla slår detta. Hopp om hopp. Känsla av rymd i ryggen, längs mina ben flyger tingen.

Tappat greppet i världen. Korta, glimmande stråk av ljus, resten mörka drag över pannan, tom mun, tomt bröst. Ett hjärta på flykt, stilla, stilla, skälver av oförlöst liv. Lungor som andas vatten och vin.

Tappat greppet om världen. Men bara för en sekund.

Poco loco

Min fru måste vara galen. Spritt språngande helfnoskig, tokig, loco, vriden kanske även pervers. Jag menar; en sån som hon gifter sig med en sån som mig. Ni hör ju!

Om sunkiga Bettan med den sneda näsan och den dåliga anderdräkten skulle gift sig med mig skulle jaginte blvit så förvånad. Eller om Billiga Bosse hade visat intresse. Eller om Villiga Wilma hade viljat dela en öl och en lägenhet med mig. Inte så chockerande, jag menar jag är ju inte helt och hållet snuskig, ser åtminstone snäll ut om man kisar lite i motljus, och lönen är inte bra men ok.

Men att en gudinna som min fru skall vilja bli just det, min fru. Det är mig en gåta, ett enigma och en sällsam sång jag kan nynna vid lediga stunder.

Att hon gör det aktiva valet (ja, hon sa ju faktiskt JA! en gång i tiden) att bli min ledsagarinna, älskarinna, kamrat, mendämpe och avgudad drottning. Fattar inte varför. Vågar å andra sidan inte gräva allt för djupt i det för då kanske jag finner något obehagligt, som att min mor avlönar min fru till att var just det, eller att allt är ett stort skämt, och snart kommer draperierna falla och kullisserna braka ihop med ett dån, medans publiken skrattar och klappar i händerna för at visa sin uppskattning för det roliga skämtet, att jag trodde hon älskade mig.

Hon måste vara galen. Jag förtjänar henne inte. Men berätta inte det för min fru, snälla.


I övrigt...

Är det en s fysiskt möjligt att sova mera när man redan sovit 9 timmar, att därpå lägga till 5 timmar till. Jo det är det, kan ja berätta. Om jag igår gick och lurarde på varför jag kände mig.. knepig, så vet ja det nu. Sjuk som en flådd flundra. Igen. Nu har jag nog världsrekordet i genomgågna förkylningar, tungviktskalssen. Skulle tro om jag går på känslan jag har i kroppen att det lätt går att klämma in några timmar sömn till.

i övrigt mår jag skit :-)

Barn vs. vuxna

Tänk om man vore som ett barn på morgonen. De skuttar ur sängen vid halv 7 på morgonen, sprudlande av livsglädje. Livet är fullt av möjligheter och det gäller att hinna med så många som möjligt. De sover ena sekunden, vakna nästa. Själv behöver jag en startsträcka på 1 timma och 5 koppar kaffe, en dusch och ytterligare 2 koppar kaffe. Plus en cigg och en snus (jag vet, men inte ens det kan jag bestämma mig för, röka eller snusa. Båda ).

jaja, de växer ju upp de med och får känna på det. Smaka på livets elände och besvär. När det värsta problemet inte längre är att man inte får titta mer på Ninja Turtles, utan att man inte fått den löneökning man drömde om, inte det huset man planerade för, och inte den maken man trodde sig ha rätt till.

Då får de se.

Dimma ute

Dimma ute. Kallt, kallt in i märgen. Till och med katterna drar sig för att gå ut. I vanliga fall brukar de komma rusande när man öppnar balkongdörren för att röka. Nu rusar det fram till dörren, står där och vädrar med nosen i luften, vänder slutligen om igen, in i värmen, tillbaka till platsen på fönsterbrädet ovanför elementen.

Dimmarn sveper in hela världen i sin gråa skrud, som en lätt, lätt filt som lagts över varje löv, varje grässtrå och alla grenar. Längre bort ser jag att det lyser hemtrevligt i ett fönster i huset bredvid. En skugga rör sig fram och tillbaka, ännu en vaken själ i vår värld.

Om man tittar bort längs med gårdsgången kan man se gatlyktornas sken, som en silvergrå ljusväg, bort, bort från, bort till.


Paradigmskifte på g

Ah, jag börjar se ett mönster utkrisallisera sig. Om man lägger sig tidigt på kvällen, vaknar man tidigt nästa morgon. Så lyder i alla fall arbetshypotesen. Jag har inte haft möjlighet att med en vederhäftig metod verifiera resulatet, så än så länge är det bara ett arbetsresultat. Men jag är något stort på spåret.

Kan jag slå fast resultatet på ett vetenskapligt sätt betyder ju detta ett paradigmskifte av enorma mått.

Forskarvärlden darrar.

Go'natt Sverige

Nä nu skiter jag i detta, denna dagen blev ju allt man inte kan önska sig. Eller nu tar jag väl i, men nog tusan har jag sett bättre dagar. Nu är det jag som kryper ner i sängen med en god bok och avslutar dagen lugnt och stilla. Nya friska tag i morgon. Då skall jag ju börja jobba gubevars. Om det nu inte visar sig att jag har den där febern som känns nånstans i kroppen. Nä, rent önsketänkande :-)

Natt.

Kall vinter, varm sommar. Grundkurs 1

Alltså ärligt talat. Alla vi som bor här uppe i det som populärt kallas den kalla nord måste ju vara fullständigt skallskadade. Att allt är ok på sommaren är ju en sak. Då är det åtminstone ljust till långt in på kvällarna. Men nu. Det börjar ju för helvete svartna ute strax efter att man stjälpt i sig dagens första kaffe. Sen är det så. Mörkt alltså. Tills nästa gång man ser en skärva av solen, under nån stackars timma, 12 jäkla timmar senare.

I dagens samhälle när alla reser så förbaskat mycket, de flesta har tillgång till internet och tvn står på i var mans hus näst intill dygnet runt, kan vi ju inte skylla på att vi inte vet bättre. Att Raskens med fru inte visste om att solen lyser i Spanien på vintern är ju en sak. Ja menar de fick ju inte ens reda på att kungen var död förrän flera månader efteråt.

Men nu. Nog fan vet de flesta av oss att det finns gynsammare klimat annorstädes. Eller har jag missat nåt, vet jag något som ingen annan vet? Gick jag på något möte ingen annan kom på?

Men vi fortsätter att leva liv där man baserar det mesta av sin lycka på tre månader. Av tolv. Resten av tiden går vi o längtar o planerar. För just de där tre månaderna, då när liv faktiskt går att leva och kan få möjlighet blomstra.

Till och ned björnarna har ju fattat galoppen. De vet att det tar alldeles för lång tid för dem att ta sig till Coste del Sol på vinterhalvåret ,eftersom björnar inte har några bensinkort, så de lägger sig helt enketl och slaggar under vintern. För att inte tala om fåglarna, de packar helt enkelt ihop och drar före första höstregnet. Och har ni sett en fågels hjärna? Inte mycket plats den tar, ändå kan de räkna ut de där.

Men inte vi. Vi bor kvar här i generation efter generation, som fullskaligt obildbara barbarer. Och fryser i mörkret,

Så korkade vi är.

Depp

Jag är blå. Alldeles blå lyser jag av färgen. Alla ser mig, jag ser ingen. Allt blir blått, blått sken, blått på min hud. Som en gigantisk teoretisk tatuering, tvärs över bröstet, ovanför mitt röda hjärta. Blått som blod under tunnt, tunnt skin. En blånad för livet. Jag är blå.

Om

Om man bara vore det allra minsta vacker. Om man (jag) bara hade en endaste gnutta charm. Om man (jag) inte vore så förbannat vanlig, vresig och tråkig. Om man (jag) bara hade något som gjorde mig det allra minsta intressant. Om man (jag) inte vore en kort tunnhårig blek man med dålig hy. Tänk om något av allt det jag tycker vore inspirerande. För nån i hela världen.

Tänk att få vara en person som människor vänder sig efter på stan, en såndär som alltid får napp på krogen, men går hem ensam för att man har en bra kvinna hemma och man inte har behov av att vänstra för att bättra på sitt ego. Man är ju så förbannat populär att man har råd att inte ens försöka.

Tänk att gå på bussen och sätta sig jämte en kvinna som rodnar, bara för att man sitter där.

Om man (jag) bara vore intressant.

Om.

Förkylt igen?

Hm, huvudet spränger, jag har diffust ont i hela kroppen, myrkrypningar i benen, tungdandad, ett lätt illamående, ont i ögonen, känner mig gråtmild, yr och allmänt knepig. Antingen har jag blivit förgiftat med något okänt gift tillverkat i bortre Långtbortistan. Eller så håller jag på att åka på en dunderförkylning. Igen.

Vilket är mest troligt tro? Jag menar det kan ju knappast vara ens teoretiskt möjligt att jag har blvit förkyld igen. För 17 gubbar, jag blev ju precis nyss av med förra förkylningen. Det vore ju ett medicinskt under om jag verkligen blivit smittad med ett nytt virus. Igen. Jag har ju knappt varit utanför dörren.

Kanske är jag den store överbäraren. Mannen i vars bröst alla förkylninngar härstammar. Jag kanske är ursprunget till allt från hösnuva till digerdöden.

Fan tro' t.

Nä, då är det troligare att jag blivit förgiftad med det där giftet. Nån är efter mina pen... mina skulder. Så är det. Någon pervers typ med dolskt utseende har förgiftat mig i jakt på... tja nått.

För jag kan väl inte vara förkyld.

Igen.


Sockiplast del II

När man väl trodde att man sett det mesta på internet, från cirkusdvärgar som kan signalera med röksignaler genom öronen, till kompisens mamma i en trekant med grannen och grannens häst, så kommer detta. Efter lite stavningshjälp från Christina ( det heter sockiplast inte sockeplast, my wrong) och ett hett tips från Helena  ( tack för länken)  så fann jag detta. Sockiplast har en egen hemsida. Man häpnar. Man dånar, man ja... man bara.. ja.... man har inga ord.

Det värsta är: jag kan tänka mig en användning för eländet. Efter att ha arbetat i äldreomsorgen så vet ja ju att det finns behov av halkskydd. På hemsidan finner man halksockor som ju används flitigt inom äldreomsorgen. En gammal männska kan ju förstöra sig alldeles om de ramlar. Detta vill man ju förhindra. Så... fasen oxå, jag kan faktriskt se ett behov av just sockiplast.

Nu har jag sett allt.

Hoppas jag.

Tofsar och glas

Kan inte riktigt tycka att dagen börjat på bästa sätt tyvärr. Bäst som man sitter ner med dagens första kaffe brakar det till ordentligt från badrummet. Nä, det var inte frun i huset som dumpade avfall, men däremot en badrumshylla som lossnat från väggen och dundrat i golvet, tillsammans med den glasskål med hårtspännen ( det var egentligen tofsar i skålen, men skriver man hårtofsar bli det ju något helt annat ) som stod på hyllan. Glas och tofsar över hela badrummet.

Yippeeee

Tisdagar i livet

Tisdag. Får vi se vad det betyder i sista änden. Kanske blir en alldeles strålande, glittrande, vacker dag. Eller så blir det en helt vanlig dag, småmulen, kall och dyster. Kanske slätstruken och menlös. Nä, vi siktar på den underbara fantastiska och briljanta dagen.

Det ger sig.

Kalasbyxa

Kom på ett ännu värre plagg från barndomen. Kalasbyxor. Inte konstigt att min generation ofta behöver terapi. Alla vi män är uppväxta i strumpebyxor. Röda då helst. Plaststrumpor och strumpebyxor, banlonpolo och utsvängda byxor. Och när vi tog av oss plaststrumporna tog vi glatt på oss träskor. Herrejösses. Att vi inte är trasigare än vi är får väl räknas till detta milleniets stora underverk. Kan säkert förklara en o annan fetish. Platåskor. Ju mer jag tänker på barndomens kläder, ju sjukare känner jag mig. Tur jag redan är 7kskriven annars hade jag behövt bli det nu.

Hängslen

Det blir bara värre och värre

Jösses.

Sockeplast

Sockeplast, finns det längre? Herregud, de fanns ju i garderoben hos varje 6-åring på det gamla 1970-talet. Var ju ett bra tag sedan man fann dem i butikens skyltfönster. Undrar om de någonsin gjordes i storlek 43? Det är sånt jag funderar på i matchens halvtid, hjälp jag har för mycket tid över. I övrigt, Elfsborg - Helsingborg: 2-0 i halvtid och Helsingborg spelar uselt i första halvlek. Lysande tider

Kalla det kallt

Det är vinter i luften. *SUCK!*

Knapert

Detta får väl ändå räknas till de fnoskigare sakerna männskor gör. Eller? Nog för att det kan vara knapert ibland. Men den lönisngen har jag aldrig hört talas om. Senast var väl under barkbrödstiden.

format c:/s

Verkar som om datorn sakta börjar närma sig formatteringsgränsen. Alltså att den börjar komma långt förbi den "krångelgräns" där man kan fixa saker genom att köra någon fiffig registerstädare eller liknande. Det krånglar, seeeegar, krånglar igen, hänger sig, gärna precis innan man sparat det där viktiga. Just nu, precis nu, så har jag en liten tjusig fryst bild nere i högra hörnet.
 
Men jag bara orkar inte formattera eländet nu. Det är ju hundramiljarder olika updateringar och annat elände som skall in efteråt. Varför jag inte har fixat nån bra ghost eller liknande bra backup när systemet är uppe och fungerar med allt inlagt? Ja du. Bra fråga. Mycket bra fråga.

Jag bar orkar inte. Så nu kör jag på, bootar om var femte minut och retar mig resten av tiden. Men men, det löser sig ju när den nya datorn som vi beställt kommer. Hoppas jag.

SKRIKA!!!

Herregud, ungarna har en kompis hemma. De små barnen alltså. Så det gör tre ungar som gapar, skriker, hoppar, skuttar, ramlar, hojtar, rusar, leker, ropar, rasar, ramlar, faller, vrider sig, rumlar, leker, leker och leker litet till. I vår lägenhet. Kul. För barnen alltså. Jättekul. För barnen.

Själv är jag... tvehågsen. Kul att barnen har kompisar och har kul. Mindre kul för mig com är vuxen och anser att man bara skriker när man är på rockkonsert eller på krogen om man är JÄTTEfull.

Enda anledningen till att skrika inomhus skulle väl vara om det är jordbävning eller om elden utbrytit. Ingadera av uppräknade elternativ föreligger nu.

Annars är jag mycket för den litet mer stillsamma tuillvaron, man tassar på sockefötter tyst och stilla till köket där man tyst och hänsynsfullt öppnar kylskåpet. Eller man går sakta och värdigt till datorn och sitter där tyst, tyst och knappar dämpat på tangenterna. Fan jag vågar ju knappt spola om jag går på toaletten på natten.

Men barnen har en annan agenda de. De lever i alla fall ut sin livsglädje. Det får ju anses vara positivt.

Fast jag tycker nog de kunde leva litet tystare. Som hasselmusen, ett gott föredöme.

Jag skall nog bli hasselmus i mitt nästa liv, de har nog tysta barn. Tror jag.

Buskar och spjut

Ojoj, vilken glidare. Dubbelgångare till mIck Jagger kan visst vara småtrevligt att vara, uppväger lätt nesan att vara så ful. Den killen har upptäckt en fin sak. Om man ljuger kommer man längre än om man talar sanning. Samma läxa som Bush gjort. Tänk vad tokigt det kan bli va.

Omöjliga mödrar och andra kryp

Geri Halliwel, någon som kommer ihåg henne. Hon är visst med barn, men fadern är okänd. Inte konstigt, vem skulle bli utpekad som en som har idkat nödvändig handling med henne? Hon är ju jätteotäck.

Ta det piano

Piano slingan i MAuro Scoccos låt "kall stjärna" är fan i mig genial.

Positiva listan II

Hulda Hustrun har varit iväg och köpt två nya piercingsmycken till mig, så nu slipper jag den enorma blåa jätteblaffan på pannan. En liten pil, och en ring blev det. Skitsnygga. Tack!

Positiva listan

  1. Det är match i kväll, Elfsborg - Helsingborg.
  2. jag skall laga kycklinggryta, mums.
  3. kaffet står och puttrar, snart blir det en ny, varm kopp
  4. min förkylning verkar ha gett sig, klart på tillbakagång.
  5. vädret är ok (fan vad krystad den va *LoL*)
Det får räcka så länge. Men som sagt, livet suger inte helt iaf.


Conan the librarian

Sådär ja, då känner jag mig litet bättre. Sovit som en stock, mitt standard recept vid motgång. Och som vanligt, det funkar. Känner mig inte fulls så sunkig som jag gjorde i morse. Ny tid, ny vind.

Sitter och lurar på att ta ett bad. Standarsrecept 2. Med två bra recept borde jag ju bli riktigt pigg, nyter och populär igen. Rena rama
schwarzenegger.  Tja, värt ett försök.


Slapp tanke

Just nu skulle det vara bra att ha en knapp som kunde stänga av den lilla rösten i huvudet ( nej, inte en schizo-röst, så galen är jag inte. Än ) Samvetet, Den mal o mal. Fan jag MÅSTE lära mig avslappning.

Mitt veland jag

Min far pratade ofta om att ta tjuren vid hornen. Alltså, är det något man skall göra som är obehgligt, är det bäst att göra det med en gång, så är det över sen.

Och nu undrar jag varför i hela helvetet jag inte kan göra det nån gång. Jag har en förmåga att stoppa huvudet i sanden som en struts så fort det bränner till litet. Och resultatet? Som vanligt. Det känns ännu värre efteråt. För problemet finns ju kvar, vanligtvis litet värre än innan.

FAN, nu blir det ju ÄNNU värre att gå o jobba på Onsdag. Hade jag gått i morse hade jag redan gjort första arbetsdagen vid denna tiden, för en timma sen. Att jag aldrig, aldrig, aldrig lär mig.

SÅ TRÖTT på mig själv, att jag altid viker mig vid minsta motstånd.

VELPELLE! Skärp idg Carlzon.

Milda madonna

Bäst idag, ”Hung up” Madonna. Det bär mig emot, ja menar, hon är ju vansinnigt begränsad som sångerska, allt för publicitetstörstande för att förtjäna någon respekt för sin integritet. Ändå lyckas hon varje gång med uppdraget att förnöja publiken. Helt klart bäst idag.

Konspirationen

Att folk bara måste tro att det ligger något mystiskt bakom kända männskors död. JFK offer för en konspiration, Elvis lever, det var hans bror som dog, Bob Marley lever i bergen och Palme mördades på uppdrag av Kurderna. Aldrig att man kan acceptera att saker händer ibland. Saker som är oerhört tragiska, men ändå inte är det minsta mysktiska. En bil som kraschar in i en betongpelare förorsaker människors död, ett fyllo som skjuter Sveriges statsminister kan vara en verklighet, även fast det ser sjavigt och sjaskigt ut för eftervärlden. Konspirationer finns ibland och ibland inte.

Så kan det vara.


Skitvecka

Uscha vilke skön ågren jag har. Ballade ur, shappade, hoppade ur led. Känns ju .... sådär. Inge bra faktiskt. Alls. Det är då fan att ja inte skulle palla nu när man fått chansen. Men i morgon är det jag som tar en sömntablett innan jag går o lägger mig, så att jag kan sova ordentligt på natten. Så skall väl detta inte upprepas ialla fall. Hoppas jag.

FAN vad trött jag blir på mig själv.

Kan man få byta "jag" ett tag. För mitt verkar ha gått sönder. Taskig kvalitet skulle jag vilja säga. Som köpt på Hobbex. Har man garanti på sånt tro? Skulle vilja få ett "jag" som pallade lite tryck, som itne faller isär så fort det utsätts för aldrig så lite press. Typ ett sånt "jag" som tex Göran Persson, eller Svennis har. De verkar ju ha "jag" som står emot den allra starkaste stress och tryck.

Tja, nu har jag ju det "jag" jag har. Så jag får göra det bästa av situationen. Nytt försök på Onsdag. Då jäklar skall det bli andra bullar.

Hoppas jag.

Kanske.

Måndagen så här långt

  • Sovit - inte alls
  • Gått till jobbet - inte alls
  • mår bra - inte alls
  • stolt över mig själv - inte alls
  • trött på mig själv - mycket
  • huvudvärk - mycket
  • trött - mycket

Mina Pilliga Kulor

Så klart man ska göra bort sig ordentligt såhär när man ändå är nervös redan från början. Nu på kvällen var min svåger och svägerska på besök, de tog med sig ett serveringsbord som vi fått från dem, så vi bjöd så klart på en liten kvällskopp kaffe.

Vet inte riktigt hur vi kom in på det, men vi började prata om piercingar. Jag har ju en ring i ögonbrynet och jag har inte haft kläm på hur den sitter egentligen. Det sitter ju en liten kula på som jag förstod hade något med fastsättandet att göra. Min svägerska visste på råd och visade raskt hur man tog bort den. Det var helt enkelt bara att trycka ut kulan, ringen satt klämd mot kulan som hade två små spår i sig. Så längt allt väl.

När besökarna hade knatat hem så tänkte jag att jag skulle sätta tillbaka den lilla kulan, så att ringen inte ramlade loss.

Tänkte jag.

Det var ju inte så lätt. När jag försökt själv i en kvart gjorde jag som jag brukar göra när det kör ihop sig. Ropade på min Hulda Hustru. Jag förklarade att jag inte fixade att sätta tillbaka kulan, det var svårt att se i spegeln och jag hade ingen tång heller så det blev så pilligt så.

Efter ett tag när min bättre hälft halkat omkring med kulan förstod vi båda att detta kan bli problem. Till slut hittade jag en kabeltång som kunde tjäna som verktyg, inte idealet men bättre än ingenting.

Så, jag ligger jätteirriterad på sängen medan Hulda Hustrun står böjd över mig som en galen professor med nått vilt i blicken. Korta, snäsiga kommentarer avlämnades och inhördes. Men och mer irriterat blev det. O kulan slank o slank. Runt runt. Tappades. Paníkhittades igen. Tappades igen.

halk halk, tapp tapp.

Hulda Hustrun försökte i sina allt mer desperata försök trycka ut mina ögon, i vilket fall var jag övertygad om detta i mitt litet hetlsiga tillstånd. Jag meddelade frun om det. Frun tog illa upp och påpekade att det var för min skull hon stod med krokig rygg på söndagskvällen och jagade två små pytte små spår i en kula stor som barnbarnet till en småväxt ärta.

Familjekrisen var nära.

Tillslut bestämde vi att det fick vara för i kväll så försöken avbröts. Men hur göra med ringen nu då? Vi bestämde att den skulle jag ta ut, och ersätta med en av Hulda Hustruns navelstavar.

Stavar som är till navlar är rätt långa och grova. Om man sen lägger till en stor blå sten i ena änden så fattar man att det inte är det mest praktiska att ha i ögonbrynet. Men nöden har ingen lag,

Så nu sitter jag med en gigantiskt stav prydd med en stor blå sten. I ögonbrynet.

har jag sagt att jag skall till ett nytt jobb i morgon.

Med den enorma staven. I ögonbrynet.

Livet är ibland jättejobbigt.

Nervös?

Nervös jag? För att börja på en ny arbetsplats i morgon? Inte då. Inte det allra minsta. Överhuvudtaget. Alls. Löjligt att påstå nått sånt. Att ja skulle va nervös! Pha. Absolut inte det allra minsta. Nervös. Ren och skär propagande som sprids med mål att skada mig och vårt vackra land. Inte det minsta nervös.

Inte jag inte.

Kan inte ens stava till ordet.

Som sagt. Inte nervös.

Alls

Kallt

Det är kallt. Jätte kallt ute. Tycker inte om kallt. Alls.

Lat?

Om någon har orkat läsa mitt förra inlägg kan den ha fått för sig att jag är lat. Och det är jag. Av födsel och ohejdad vana. Så har vi klargjort det.

Sömnlös

Ujuj, nu börajr nerverna göra sig påminda. Tänker på arbetträningen som börjar i morgon. Riktigt gott nervös, sitter här o har rena parkinsondarren :-)

Nä, riktigt så illa är det inte, men nära.

Tror jag skall lugna mina stackars nerver med ett bad. Eller så skiter jag i det o går direkt på sängen. Kanske kan lite sömn göra susen. fast det klart, då går ju tiden fortare fram till halv 8 i morgon. De var svårt detta. Fast å andra sidan kanske jag inte somnar alls idag eftersom jag är nervös. O då kommer det ju kännas som en evighet tills i morgon. Måste vara första gången jag nästan önskar att ja blir sömnlös.

Det går runt i huvudet på ett otäckt sätt. Hm, kan det vara så att jag håller på att bli sjuk? Kanske det. Jo så är det nog. Jag kommer vara JÄTTEsjuk i morgon så att jag inte kan gå. Fast sån tur har man väl inte. Oj, va sa ja nu? Det menar jag väl aldrig. Jag är ju en arbetssam kille. Eller. Snarare har jag ju alltid tycka att förvärvsarbete är helt klart överskattat.

Förstår inte alls det där med att man skall känna sig nöjd mde en arbetsdag. Jag menar; om jag tillexempel har till arbete att flytta stenar från plats a till plats b. Nå, det är min uppgift det. Så jag lyfter o kånkar för fulla muggar. Sen när stenarna är flyttade går jag hem, helt slut i kroppen. Ska det så göra mig nöjd med den dagen? Varför? För att stenarna är flyttade? För att jag är trött? (har förstått att det är viktigt att man är trött vid daqens slut av någon anledning).  För givetvis finns det ju någon annan stackare som ska göra något annat med stenarna, men det rör ju inte mig.

Nä, jag föredrar att stenarna ligger kvar, eller att någon annan flyttar dem.

Jaja, det är sånt jag kan ligga och fundera på när jag ligger sömnlös i natt. Om jag nu har sån tur.

Dagen före Måndag.

Konstigt. Om man sovit i 8 timmar, kan det verkligen vara möjligt att det känns som om man sovit bara i typ... 5 minuter? För så är det för mig iaf. Tur att det är Söndag så att man kan slappa med gott samvetet. Visserligen brukar inte samvetet hindra mig att slappa, men det känns ju bättre när man har grönt ljus.

Jag har redan varit ute i Fristad för att hämta min yngste son för han ville komma til oss en stund på dagen, På schemat idag? Tja, först skall jag o min son knata till tappen för att köpa cigaretter till mor i huset, Aftonbladet till far och ett kontantkort till sonen. Sen litet frukost, en snabb tur till Fristad för att lämna sonen och hämta piff och puff (de två yngsta medlemmarna i vår stora familj). Vackert väder har vi så det kan man inte klaga på. Tja, ser ut att bli en helt lyckad dag. Det är ju Söndag gubevars.

Robinson-babsan

Förresten, Robinson-Robban måste väl vara det märkligaste som vårt vackra land frambringat på många år. Ena stunden gör han helt pantade grejor, fejkar våldtäkt, äter papper och beter sig allmänt rubbat. För att andra stunden ge intryck av att vara väldigt trevlig och hygglig. Lite Svartenbrant-varning på honom. Svartenbrant den kände våldsverkaren och brottslingen har ju liknande drag. Lite psykopat sådär. Eller schizo, vilket man föredrar.

Tar det aldrig slut? Nån gång måste han ju försvinna, Robban. Eller kommer han ta över efter Alice Timmander när hon ramlar av pinn. Ständigt känd, men ingen vet riktigt varför. Lill-babs är ju lite åt det hållet med. När köpte du senast en nysläppt skiva med Lill-Babs? När såg du en skiva med henne överhuvudtaget.

Tja, ett rätt knepigt sätt att förörja sig på. Att vara känd.

Märkligt.

Proppad

Proppmätt. Fullständigt proppmätt. Bakad potatis upp ut ur öronen, toppat med litet glass. Orkar knappt andas. Nu ska jag nog lägga mig i ett bad och ligga där o fisa så att det blir jacuzzi av allt ihop. ( Osmakligt, jag vet, men sanningen måste alltid fram ).

Och i robinson sprang de, o hoppade, o paktade. Som vanligt alltså, fast igen liksom. Och själv kommer jag på mig med att redan börja fundera över vadf som händer i nästa avsnitt. Typiskt.

Nä, bok, bad, vila.

Sabla reklam

Reklam i tv borde förbjudas. Sicken skit. Jag kommer ihåg när reklamtv började med tv 3, sky och allt vad kanalerna hette då runt 1985. Då tyckte jag det var jättefräckt. Det var på den tiden man inte fick missa reklamen före filmen på bio. Nu är man så reklam-trött så man spyr på skiten. Den pajjar filmer genom att bryta mitt i, tävlingar förstörs genom reklamavbrotten. Finns inget gott att säga om reklam. Alls. Inget.

Bak potatis

Nu står bakad potatis på menyn. Men det är konstigt att det skall ta sån evig tid innan de blri färdiga. 45 minuter till en timma brukar det stå i kokböckerna. Sällan. En och en halv timma brukar jag klocka in på. O hungrigare och hungrigare blir jag.

Robinson

Det är knappt jag tror det själv, men jag är riktigt nyfiken på Expedition Robinson som visas i kväll. Mest på grund av det hypade bråket mellan Robborna. O jag som klarar mig så bra länge nu. Inte haft en enda serie jag behövt följa (sic) förutom Morden i Midsummer på Hallmark. Men nu käns det som om det är lite kört. Har man väl börjat titta är det ju så förtvivlat svårt att sluta. Som med glass ungefär.

Jaja, det är väl bara att erkänna sig besegrad. Media har skagit sin aphuvuden ihop och besegrat mig.

Illa!

***Elvis till middag***

Litet glad för jag har hittat en för mig tidigare okänd skiva, en liveshow med Elvis inspelad i December 1975. "Elvis - Dinner at eight(1975)" Detta är ju en inspelning från de dager när Elvis började tappa greppet på riktigt. Och det hörs i början när Elvis mumlar och fumlar, man riktigt hör hur han letar efter energin. Men sen brakar det loss med ett djäkla tryck. ( När pillren började ge effekt kunde man säga om man ville vara elak. Men det vill man ju inte) . Rena rama festen för en konnäsör.

Att det sen blir lite corny när Elvis sjunger den gamla hymnen "america" får jag väl ta. Lite som när Tom Hanks ramlade ihop och började pladdra och gråta om "god bless America" när han fick sin oscar för Philadelphia filmen, vad den nu hette. Litet skönt pinsamt låter det i öronen för en svenne när jenkarna börjar köra sitt race. Corny som sagt.

I övrigt är det en strålande skiva. Som alltid när EP gör åtminstone mer än inget på en scen.

Bandy inne.

Varit på innebandy minsann. Jojodå. Så var dagens motion ordnad. Eller, tja, tittade på innebandy. Och det tog på krafterna på en gammal man som jag. Det var äldsta dottern som spelade. Hon gör det. Spelar innebandy. Likadant gör min yngste son. De är sportiga de där ungdomarna.  Det är inte jag.

Men nog är det kul att se på. Innebandy alltså. Jäklar vilken fart de får upp efter ett tag.

Det gör inte jag.

Förra året vid denna tiden spelade ungarna innebandy med. Men då tittade jag bara ibland. För jag pallade inte att vara bland folk. Alls. Jag försökte gång på gång, men det slutade alltid med att jag satt i bilen och andades i påse eller knatade omkring med panik i bröstet utanför hallen.

Det behöver jag inte i år.

Konstigt vad litet medicin kan göra skillnad.

På Måndag skall jag börja arbetsträna. Hoppas det är skillnad då med.

Hoppas.

Fint väder.

Inomhus är det aldrig vackert väder. Bara samma samma. Aldrig annat. Bara samma. Som innan, som sen. Inomhus växer inte skogen. Den knoppas i vårt fönster, men bryter aldrig fram. Inomhus är det aldrig vackert väder. Det är jag säker på. Kanske.

Tittarna

Jag är en tittare. Föredrar att titta på livet istället för att leva det. Tittar ut genom fönstret, tittar in i datorn eller tvn. Det har inte alltid varit så. Förr levde jag livet mitt i. I centrum av virveln fanns jag. Jag gjorde djupa, stora avtryck i sanden. Nu tittar jag bara. Ibland filmar jag livet. Tittar på saker som händer genom videokamerans sökare. Ett litet fönster mot tiden. Aldrig kommer jag att se vad som händer där i nuet. Kommer alltid se på det genom en sökare, på en skärm. Jag är en tittare.

Pokersug

Sämst är helt klart poker på tv. Det suger. Hårt.

Toalettfunderingar

Hörde häromdagen talas om att det finns människor som skäms för att köpa toalettpapper, en person skulle enligt uppgiftslämnaren rent av vägra köpa sagda papper utan lät sin mor köpa detta åt honom.

Va? Tror verkligen karln att vi andra som strosar runt i affären inte förstår att han bajsar då o då om han bara inte visar sig med pappret på stan? Är det möjligt? Att det kan kännas litet pinsamt att köpa kondomer, det köper jag, mest för att det känns lite 60-tal att använda dem om man har ett fast förhållande och att det i övrig pekar ut en som en som inte har ett förhålland men gärna hoppas på ett. Lite desperatvarning liksom. Likadant med dambindor. Man kan om man, anstränger sig, noja upp sig för att det kanske pekar ut en som tragisk figur som köper bindor för att låtsas att man har en kvinna därhemma när man egentligen bara har en hund och en benjaminfikus som sällskap Men då ska man nojja riktigt grovt. Som en bakrusig dag kanske. Nä föresten, det finns inte på kartan. glöm att jag ens sa något om det.

Men dasspapper? Jag har något vagt, suddigt minne av att jag oxå kunde tycka att det var skämmigt att köpa dasspapper precis när jag flyttat hemifrån. Men hey, ja var 19. Karln som låter sin moder köpa papper är en vuxen man. Som tydligen inte bajsar.

Dumma dumma dumma mej

Hulda Hustrun är ute och promenerar med sin styvmor. Jag sitter här. Undrar vem som kommer gå ner i vikt snabbast?

Dumma dumma mej

Måste antivirus program ta över hela datorn när dom skannar datorn? Allt blir som siiirap i en timma elelr två. Jag borde lärt mig och kört skanningen på natten. Men jag glömmer ju så fort, så nu sitter jag otåligt framför burken och föröker, trots att jag vet att det inte går, använda den samtiodgt som jag skannar för fullt. Är jag verkligen så korkad på riktigt?

Färgprakt

Höstlöv är ialla fall rasande granna. Undrar om gud gjode dem sådana som tröst till oss männskor nu när vintern står för dörren. Snyggt drag i så fall.

Svunnen sommar

Tittar ut genom fönstret och ser att ungrna på gården fått på sig sina vinterjackor. Börjar förstå att det inte blir mer sommar i år :-(


Skydda mig

Bäst idag. "Gimme shelter", Rolling stones. Klar ledning. Ungar, Stones var faktiskt bra en gång i tiden.

Robban x II

Såg reklamen för Expedition Robinson som sänds i morgon. Programmet alltså, inte reklamen, den sänds nu. Eller... Jaja, vilket som. Jag såg bara att Robert Aschberg fick tuppjuck och blev galen för något Robinson-Robban gjorde. Så nu är det kört. För nu blev jag ju så nyfiken att jag bara måste titta i morgon. Sen vet man ju hur det är. Man avskyr sig själv, men likt förbannat sitter man där som en viljelös sate och glor. Börjar planera sitt liv så att det passar ihop med sändningstiderna. Och jag som klarat mig så bra i år. Fan oxå. Förbannat varde alla Robert på 3:an. Allihop.

Bulle-mi

Ok, låt oss kora vinnaren i tävlingen om sämsta bantaren genom tiderna. Jag ligger klart i ledning tillsammans med Elvis, Marlon Brandon och heffaklumpen. Jag har just klämt i mig tre, säger tre, skålar med glass. Och kolasås. Och lite jordgubbsyl på toppen. Fan oxå, jag som började så bra. Jag är som en bulemiker förutom att jag inte kräks. Sorgligt!

Men som tröst från den krånglande datorn funkar glass bra. Efter 2-3 skålar mår man så illa så man tänker inte ett skvatt på att datorn krånglar. Alls.

Fy va ja mår tjyvtjockt.

Uscha!

Helvetesdjävlaskitdator

Burken krånglar. Visst, man borde vara van. Snart är man ju tvungen att ha fullt med registerreparationsprogram, virusprogram, reklamborttagare och brandväggar upp till bröstvårtorna för att överhuvudtaget våga starta fanskapet. Och när man väl installerat alla dessa vektyg är hårddisken full så att man får köpa en ny, som givetvis krånglar när man sätter in den. Om man åtminstone hann ha någon nytta med burken mellan varven. Men det är knappt det. Jäkla skräp. Död åt Bill Grind, eller åtminstone en rejäl förkylning.

Och som på beställning, nu ska jag boota om fanskapet för 10:de gången i rad.

Skitdata

Båtar o annat skräp

Sitter och fundera på båtar. Specifikt Ålandsbåten. Hörde just en historia om en ålandsbåt på radion, och efter det såg jag en krönika av Lasse Anrell om just Ålandsbåten. Det verkar som om just Ålandsbåten och Finlandsbåtarna uppviglar folk till lössläppt leverne. I båda fallen av historier ingick det erotiska eskapader.

Min egen erfarenhet begränsar sig till en resa, och då var både Hulda Hustrun och våra tre äldsta barn med, så det blev ju inte så mycket erotik. Inte för mig iaf. Men nått som var kuligt var att se alla som gick och spatserade litet ledigt omkring, bärande på en öllåda. Som en väska ungefär. De var ju dessutom finkläda de flesta resenärerna så det var till förvillande likt morgonpendeln till Göteborg, förutom då att det inte var portföljer folk bar på utan öllådor. Och sen var ju de flesta berusade oxå förstås.

Men de där öllådorna var ju hemskt praktiska, med ett lite handtag och allt, med 24 småskott i varje "portfölj".  Så där gick, oftast männen i familjen, omkring och strosade bland medresenärer, tittade kanske lite på skylten i taxfreeshopen, tog en lugn rök vid anbefallda platser och pratade avslappnat med frun. Hela tiden med lådan i handen. När man började upptäcka detta fenomen såg man allt fler ölbärare. Till slut kunde jag inte annat än fnissa när jag gick förbi en familj där barnen struttade omkring glada med magen full med godis, frun gladde sig åt den nya parfymen hon köpt och mannen... mannen bar öl. Undrar om de var rädda att någon skulle stjäla dem om de la ner dem i hytten. Eller var det helt enkelt färdkost?

Själv så bar jag inga öl, för vi beställde 8 lådor direkt till bildäck, så slapp man det besväret.

Men nog såg man människor med erotik i blick. På morgonen när vi gått till rökrummet nere på passagerardäck fann vi en äldre, bedagad herre med tatueringar och hässvans samt hans nyfunna väninna, pratandes högt och inte så lite om gårkvällens äventyr. Hela historien från dansgolv till andra golv fick vi höra. Det var ett litet rökrum så det fanns ingen chans att man skulle missa någon viktig detalj. Men bägge såg nöjda ut så inte skall jag döma dem.

Själv blev ja full och frun blev arg, så det blev som sagt inga erotiska eskapader för mig. Men de flesta andra på båten såg så nöjda ut så.


Gåvan

I dg är posten kom överlämnade min Hulda Hustru till mig ett paket som dunsat ner i brevlådan. När jag öppnade paketet fick jag till min glädje se ett mycket vackert fickur. Min Hulda Hustru vet ju hur mycket jag

Rovan

tycker om vackra ting och speciellt klockor (och solglasögon, o skor o... tja, ting som sagt) Helt klart bäst idag. Och motivet med de tu vargarna talar direkt till den delen av mitt hjärta som stammar från djupa Ryssland.

TACK älskade kvinna för att du finns bredvid mig när jag vaknar på morgonen och när jag somnar på kvällen, för ditt stöd, din omtanke och din kärlek
.

Löst folk på besök...

Precis haft besök av min vän Roger. Han snurrade förbi och tog en snabb kopp kaffe. Litet avancerat skitprat hann vi med oxå. Sen såg jag att min vän Chrille hade besök av vår gemensamme vän Micke. De fyller snart båda 35. Asch säger jag om det. Det där har man ju redan gjort. Been there, done that. Men småpojkarna får väl tuppa sig lite nu när de blir stora killar snart :-)

Att får besök av sina vänner är sannerligen underskattat. man märker hur mycket bättre man mår när man fått umgås med sina vänner och nära och kära. För utan dem är man ju helt ensam i världen. Som lilla My ungefär. Eller är det knyttet ja tänker på nu? Hon som nån skulle trösta. Skit samma, vad jag ville säga är att man skall vara tacksam för att man har männskor runt omkring sig som bryr sig. Det är lätt att, om man som jag är en ensamvarg av vana och ohejdad tradition, glömma att vårda sina vänskapsband med omtanke. Sen kan man ju som ja ha tur och fått vänner som tar mig för det jag är. Man slipper en massa snack och trubbel på det sättet. Kan rekommenderas.

Är det My eller Knyttet ja tänker på. Eller är det rent av Barbapappa?



Aint that special...

Varit på "studiebesök" på stället där jag skall arbetspröva. Verkar ju vara helt ok. Speciellt att man fick ta arbetet i sin egen takt. Passar ju mig som handen i handsken eftersom jag kan få spatt o spader när jag känner mig fastlåst på något sätt. Som galopperande klaustrofobi liksom. Så att hamna på ett ställe där man har mycket stor frihet så här i början av min arbetsprövning känns mycket bra.

Typiskt att näsan skall rinna, halsen raspa och ögonen glänsa sådär lite skönt påtänt när man ska på en såndär "presentation"

"Alla, detta är Jonas, Jonas detta är alla"
viskar - "han ser bakfull ut"
likaledes viskande -"inte lite heller"

Man kan lätt tänka sig en sådan konversation med tanke på mitt utseende idag.

Men jag får väl visa upp ett betydligt mer friskt och städat utseende på Måndag.


Hoppas jag.

dålig timing

  • Trött
  • sur
  • förkyld

    Vilket guldläge för ett första besök på min nya arbetsplats. Snacka om timing. Puh

Kul. roligt

"Nu kommer hösten på allvar"


Står det i Aftonbladet. kUL. jÄTTEKUL

Storskiten Lundell

Kom på att Lundell inte platsar i min kategori av "ickebajsnödiga" Han är väl den mest skitnödiga vi har här i vårt land. Han kan ju inte hålla tätt ens i 5 sekunder. Litterär inkontinens.

Nobelt pris

Så ar nobeprisvinnaren i litteratur korad och meddelad. Harold Pinter. Jaha, ännu en människa man aldrig har talas om. Verkar som man kvalificerar sig genom att vara så okänd som möjligt, endast känd av den litterära eliten, knappt av den heller. Förra gången var det en okänd dam, nu är det en en okänd herre. fast han har visst skrivit minst ett känt filmmanus. Bara en sån sak. Så folkligt.
 
Motiveringen löd ”...som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”.

Ujuju så vackert. Men är det inte dags att kora någon som folk läser, före priset alltså. För nu kommer ju den stora massan av läsare rusa till bokaffären och köpa allt av vinnaren, och affären kommer hjälpa köparna på traven med att sätta upp små "nobelbord" med uppställda böckern nytryckta direkt från pressarna.

Det är en underlig värld. Jag tillhör inte dem som skriar på att Astrid Lindgren skulle fått Nobelpriset, hon var trots allt faktiskt rätt lättviktig om man jämför hennes produktion med de flesta andra författarna, däremot är hon ju viktig som inkörsport till litteraturen, inte tu tal om det. Men kan man inte faktiskt något år tga någon som redan har talat till massorna, En Dylan ( har aldrig gillat honom, men nog är han viktig och inflytelserik) en Bergman, fan varför inte en Lundell. Nått som faktiskt inte är så förbanat bajsenödigt.

Jag bara undrar när man skall få ropa "ÄNTLIGEN" på riktigt.

Ödet

Sitter och tänker på ett kort jag har av mig själv. På det kortet har jag precis tagit min akademiska examen. Jag ser nöjd och stolt ut. Jag har övervunnit ett stort hinder, jag har kommit ígenom det nälsöga som examen är.

På bilden står jag med en blomsterkvast i handen, kavajen är öppnad. Håret hänger i en ostyrig lock ner i pannan på mig. Jag vet att jag då kände mig oövervinnlig. Som en liten pojke som nyss lärt sig cykla. Som funderar på att släppa styret, för nu kan han ju allt. Människorna runt mig vänder alla sina blickar mot mig, jag är i mitten. Segraren.

Jag ser mig, jag vet att det är jag. Jag kan till och med känna skuggan av känslan jag hade då. Som en vindil på kinden.

Tänk om jag då visst vad jag nu blev. En söndrig spillra av en man. Ett trasigt hörn av den gigant jag då var. Skulle jag då le på fotografiet? Eller skulle jag huka, smyga snabbt ur bild, in i en glömska?

Jag vet inte. Kanske skulle jag då ha lett mot mitt framtidá jag, sagt något tröstande, snabbt glömt den sorgliga framtiden till förmån för den segerrusiga nutiden.

Men att sådana blixtrande omvändningar är möjliga ger ju även hopp för framtiden. Alla val vi gör ger ju konsekvenser. Så om 10 år kanske jag ser på den man jag nu är och säger: ta det lugnt, det ordnar sig. Du kan och du orkar sparka dig loss från ödet. Du kan, du vill och du orkar leva hel. Bli hel. Igen.

Vårt paradis

stugan

Satt och tittade igenom lite av alla bilder vi tagit i sommar. En sorglig längtan hopade sig i bröstet på mig. Fasen, sommaren är verkligen slut. Nu är det mörk höst, jag är fökyld och det enda man har kvar av sommaren är minnena. Tur då att man kan titta på bilder likt denna för att återuppleva litet av varmare tider.

För nog är sommarstugan ett litet paradis.

Bäst idag trots...

Det bär mig enot. Mycket. Men bäst idag än så länge är "Sunshine in the rain" med Bodies without organs. Om bara sängaren kunde lära sig att säga New York på engelska och inte låta som en, rent av bonnig, svensk tredjeklassare. Men fanskapet till låt fastnar som ett flugpapper i huvudet och ligger där och fladdrar.

Satans förkylning

Ojojoj. Om ja trodde ja var förkyld igår. Ha. Säger bara HA! Om ja var förkyld igår är det som att kalla II:a världskriget en liten skärmytsling. Idag däremot. Ojoojojj. Allt rinner. Menar ALLT. Ur varenda hål jag har i huvudet. Ögonen igenklistrade, öronen känns som om de var fulla med bomull, näsan rinner, rinner och återigen rinner. Jag är DUNDERFÖRKYLD.

Nästan så jag blir lite imponerad själv faktiskt. Inte illa jobbat alls faktiskt. Skulle det finnas en tävling i "förkylning" skulle jag var sportens Zlatan. Känns precis som ja gjort hat trick. Ja menar det var ju bara några dagar sedan förra infektionen lämnade min allt mer försvagade kropp. Knappt att sårskorpan under näsan ramlat av. Inte illa jobbat, om man nu vill se det på det sättet. Fasen det kanske kan vara en karriär att fundera på nu när min gamla gått i stå. Föröksdjur. Nått att tänka på.

I övrigt har jag sovit gott, för den som känner sig hågad att intressera sig för det. Katten Chips har legat tätt jämte mig hela natten, som om hon känner att husse känner sig lite vissen och behöver en tröstande tass. Faktiskt rätt mysigt. Nu ligger hon i fönstret och sover så där kattigt som katter gör. Jag har en viss mistanke om att hon snart löper, för hon brukar vara sådär tätt invid mig innan hon gör det. Vad det nu säger om mig. Kanske skulle jag göra mig bättre som katt?

Nä nu ska ja proppa näsan full med nässpray (känns som om jag skulle behöva trycka in hela flaskan i näsan för rent mekaniskt rengöra därinne) ta mig en Alvedon och lägga huvudet på kudden att vila mig från jakt och larm.

Gnällspik

fan vad ja gnällt i dag. Från morgon till kväll. En radda av klaganden, ynkligt gnyende och allmänt sur hållning mot omvärlden. Så trött man blir på sig själv när man kan se att man är en gnällgubbe. Ni ser, nu gnäller jag igen.

Nä nu ska jag gå o lägga mig på kudden och föröka sova mig till ett bättre humör i morgon. Ny dag, nya tag.

Yepps, de ska jag.

Som en påminnelse...

Om någon undrar, jag e förkyld. Avskyr att va förkyld, fast nu för tiden verkar det vara normaltillståndet för mig. Deppigt med droppande näsa, skav i halsen och pulserande huvudvärk.

VM

Sådär ja, då va vi med i VM i fotboll sommaren 2006. Absolut ingen höjdarmatch, men höjdarinsatser fanns det några av. Hua vad ja ser fram mot nästa sommar. Får vi dessutom bra väder är jag helt nöjd. Fast det klart, vi ska väl ta oss igenom jul, nyår och påsk innan man börjar klaga på sommarvädret.

I vilket fall, VI ÄR I VM!!!

Axl X

Så är man på g igen efter litet sömn och en portion fisksoppa. Eller g o g. Kanske litet att ta i att påstå att min tillstånd är så där mycket på g, mer status quo i alla fall. Inte sämre än innan och inte dödligt. Man får va nöjd med det lilla i livet :-)

jag bara hoppas att mitt meddelande på telefonsvararen gick fram till berörd person så att ingen är arg på mig. Utom de där som alltid är arga på mig, vicevärden i mitt förra boende, min mor när jag blir för full och alla mina x.

Tror faktiskt att mina x är argast på mig. De har nog en förening med årsmöte och allt. "hata Jonas Klubben, HJK. Ordförande, kassör och suppleanger.De har säkert invigningsriter o liknande. Som Odd Fellow ungefär. Så kan de ha temaveckor o sånt. Till exempel "Hur man retar Jonasveckan". Nä nu är det nog jag som är paranoid i min feberyra. Skall nog inte tillmäta mig en sådant vikt. Förresten avskydde de ju varandra på den tiden de, varför sig, inte var x. Blir nog svårt att få ihop en fungerande förening av dem. Skulle nog likna Guns and Roses mer. Vet precis vem som skulle vara Axl Rose *LoL*

Nä, jag bara fortsätter yra och yra. Dax för kaffe och alvedon verkar det.

TACK fam NELSON!!!

I dag när posten ramlade ner innanför dören med en såndär trevligt duns, fann jag, bland alla räkningar och reklam, ett kuvert med för mig en okänd handstil. Det visade sig vara från Fam. Nelson och innehöll "inspirationsboken". Den kom som på beställning nu när det nya livet endast resulterat i en brakförkylning än så länge. ( Jag är övertygad att det beror på det, helt utan att kunna visa upp ens minsta bevis att det så är LoL).

 En hel rad med viktiga tips, råd och information, allt samlat i ett behändigt häfte. 

Jag (vi) tackar och bugar oss djupt. Tack.! 

Typiskt

Så klart kan man inte sova när man väl har chansen. Hela lägenheten för mig själv, bara katterna att dela den med. La mig så gott på kudden, Chips, katten, la sig jämte och spann så vackert. Rena rama vaggsången. Då kom jag på att jag inte ringt och ställt in alla mina åtaganden idag. Glömde ett samtal, så nu undrar folk vart jag tog vägen. Försökt att ringa men såklart är det bara en telefonsvarare jag får i luren.

Så nu sitter jag , snuvig och febrig med en knasig känsla av luft eller helium i huvudet, och undrar om de kommer bli jättearga, eller bara arga.

Denna dagen var då inget vidare än så länge.

Tatoo You

Haha, strackars Zlatan lyckas verkligen få kritik för vad han ärn gör. Nu har karln tatuerat sig igen och får kritik för detta med motiveringen att han kan få en infektion. Jo, och om han vistas bland andra människor kan han bli förkyld. Hjälp, låt karln va en liten stund iaf.

Bättre...

...känner jag mig såklart nu när jag har ringt och ställt in dagens alla åtaganden. Klart det är så när man suttit och lidit sig igenom morgonen bara för att kunna ringa i god tid. Kom på att jag glömde lämna telefonnummer när jag lämnade meddelande till min terapeut. Så klart. Inte mycket som funkar idag.

Men nu känner jag hur det kliar lite i näsan, så helt fel var det nog inte att ställa in. Då var det bara det där med telefonnummret. Alltid är det nått.

Fru kost

Börjar redan balla ut med det nya livet. Höll min vana trogen att glömma äta frukost, något som brukar borga för en massa magknip och panikätande senare under dagen. Regelbundna mattider skall ju vara en nyckel till viktnedgång. Och jag höll på att börja slarva redan. Illa. Men nu skall jag göra bot och bättring.

Minne..

"Mina minnen" med Shirley Clamp måste bli dagens bästa. Än så länge i alla fall. 

O ve du grymma värld

Sitter i väntans tider. Väntar på att receptionen på företagshälsovården skall öppna så att jag kan ringa in och ställa inte terapi-tiden. Tror de öppnar 08.00 om jag inte har helt fel. Så jag får gå och lida alla dessa kval medan jag väntar. I sådana lägen vore man ju glad om bara världen kunda ställa in sig på mina behov istället för att hålla på och konstra med andra människors önskningar.  Förstår de inte att jag lider här med denna otroligt kraftiga infektion jag går o bär på. Det är nog mer synd om mig än någon annan.

Att dessutom Hulda Hustrun är hemifrån hela dagen gör ju inte saken bättre. Inte en människa som kan lägga fuktiga kompresser på min feberheta panna. Ingen som kan servera buljong på sängen eller som frågar med ljuv stämma hur jag mår. Ingen i hela världen bryr sig om stackars mig.

Stackar stackars mig.

Prosit

Vaknade förkyld. Igen. Hur är det ens möjligt? Jag måste ha sämsta immunförsvaret sedan digerdöden drog genom Europa. Jag lyckas ju få varenda liten snuva som ens smyger omkring i min närhet. Så har jag än en gång funnit mig själv nysande och hostande med kraftig, myndig stämma.
 
Huvudet värker, lederna värker och banne mig tror jag inte att ja har lite feber. Som grädde på toppen liksom. Så nu får jag leta upp acetylcystein (slemlösande) och Alvedon och gå o lägga mig. Men först får jag ställa in dagens terapi, för inte orkar jag sitta och prata om mig när skallen bonkar på detta otäcka, pulserande sätt.

OTROLIGT synd om mig. Jättemycket synd. Om mig.

Sockerbäbis

"push the button" med Sugarbabes får bli dagens bästa.

Viktigt

Rörande roligt att man faktiskt har orkat med att mäta detta.

Nytto

Så, då har jag hämtat Hulda Hustrun på hennes jobb. Sen svängde vi förbi Netto-butiken på torget innan vi åkte hem. Liett mjölk och fil blev det, plus några äpplen. Det är litet knapert med tillgångarna för tillfället, så vi ligger lågt när vi stiger in i en affär. Det finns ju så mycket gott o så mycket onödigt att köpa. Allt från youghurt till dammsugare.

Nä nu ska det ätas et kvällsmål för sedan skall jag gå o nana, jag är helt slut efter dagens vedermödor.


Stilla tid

Har varit nere hos urmakarne för att hämta en av mina klockor som varit inne på reparation. Den där lilla knappen som man använder för att ställa in tiden hade ramlat loss. Det är en mig mycket kär klocka, för jag har fått den av Hulda Hustrun. Såklart gick reparationen på garantin för jag har bara haft klockan i ett halvår.

Döm då om min förvåning när jag skall ställa klockan, för det hade inte urmakaren gjort, om inte knopphelvetet hoppar loss igen. Såklart gjorde den inte det innan jag satt mig i bilen och kört hem. Som om den visste att jag inte orkar åka ner till urmakaren en gång till i dag.

Så nu ligger klockan återigen i sin lilla käcka påse, i väntan på återbesök hos klockdoktorn.

Man blir så trött.

Efterskalv

Nu var mötet över och jag har som vanligt hetsat upp mig helt i onödan. Allt gick så bra så bra så. Det verkar som omjag kommer få en chans att smygstarta litet försiktigt. Passar mig utmärkt.

Nu har jag ätit och tar precis en kopp kaffe, försöker lugna ned mina uppskrämda nerver och bli somf olk igen. Det tar alltid ett tag efter en sån här sak innan jag landar igen. Men i och med att kvinnan som jag mötte tillsammans med min arbetsledare var såpass lugn och saklig, rent av trevlig, så gick det hela bra.

Jag fick veta lite om den verksamhet man driver och det verkar som om det finns många möjlighet även för en litet trasig själ. På fredag skall jag göra "studiebesök" på det kaffe´ där jag skall hjälpa till och vara såhär i början. Sedan skall jag väl börja med ungeför 2 timmar 3 dagar i veckan. Kan man ju tycka att vem som helst skulle orka med, men för mig som varit sjukskriven sedan nästan ett år är det ett jättesteg att ta.
Nä, nu skall jag nog passa på att gå¨ut i solskenet. Underbart ute nu. Så, upp med dig Carlzon, sitt inte här o slappa.

Nervösare kan ingen vara

Usch. Usch vad nervös jag är nu när det är en halvtimma till mötet. Nervös så ja skakar, kan knappt svälja, ännu mindre äta. Men jag tvingade i mig lite att äta för att inte bli sockerdarrig tillråga på allt. Jag tor hälften av frukten sitter kvar i halsen, en stod bula är det där.

Nu för tiden blir jag nervös av allt. Räcker med en liten grej på dagen som skall utföras så blir jag nojjig. Och en sak som idag är ju faktiskt skäl till att vara litet xtra vaksam iaf, fast jag blir snurrig i stället. Tänk om jag inte hittar dit? redan kollat upp stället visserligen men det har kanske ändrat sig sedan dess (en timma sedan).

Usch usch, men men, bara att bita ihop, ja skall ju inte ut i krig direkt. Hoppas jag.

Lyx i tiden

Hua. Är nervös. Idag skall jag träffa arbetsledaren på det ställe där jag skall arbetsträna. Är så nervös så. Konstigt att mina nerver inte tål mera nu för tiden. Men det är bara att göra det bästa av den situationen eftersom jag måste igenom mötet i vilket fall som helst. Problemet är väl att jag inte känner mig redo att börja arbetsträna. Fast när kommer jag göra det då? Troligen aldrig. Så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och blunda hårt.

Har lovat mig själv en promenad efteråt i det vackra höstvädret. Det är en perfekt promenaddag med hög klar höstluft, solen som skiner och träden som sprakar i sina vackra höstfärger. Hulda Hustrun skall arbeta i kväll så jag får gå helt fri och tänka på mitt. Som en liten lyx efter mötet.

Fast nu för tiden vet ja inte hur mycket jag uppskattar ensamheten. Förut, innnan jag mötte Hulda Hustrun hade jag ett omättligt behov av att vara ensam, helst en stund ialla fall varje dag, gärna mer. Men nu så går det inte många minuter utan henne innan jag börjar längta efter henne. Knepigt för vi tillbringar ju nästan varje sekund tillsammans. Det är ju först nu när hon börjat arbeta som vi är ifrån varandra någon längre stund.

Tja, knepigt är det. Men nu skall jag koncentera mig på att inte snurra upp i taket av nervositet.


Sova?


HUNGRIG


Hur ska detta gå? Ska jag lyckas somna utan nattamål? Har visserligen fuskat lite och ätit ett äpple och litet inlagd frukt. Men är ju vansinnigt hungrig och värre blir det nu när ja ska gå o lägga mig. Men får väl göra ett förök att gå o lägga mig.

Saknar mina kvällscornflakes.

Mycket!


HUUUngriG

Om någon undrar. Jag är hungrig!!!

Helande vatten

Tänk vad gott ett bad kan göra. Känner mig ren och hel, mjuk i lederna och spänstig. Ja, vi ska väl inte ta i för mycket men ja känner mig som en 50 åring i kroppen. Med tanke på att jag kände mig som en 80 åring efter långpromenaden så är det bra. Klart att om man tänker på att jag faktiskt bara är 35 år så blir det ju inte lika bra. Men en klar förbättring i alla fall.

Och nu vänter Morden i Midsummer på Hallmark. Mumma för själen.

Dutti kille

Oj oj oj vad ja känner mig duktig nu. Efter litet kvällsmat i form av omelett och sallad så börjar jag känna mig som folk igen. Fuskade lite och tog litet socker i kaffet, men det känns inte så illa med tanke på vilka mängder socker jag fått i mig tidigare dagar. Man skall nog inte bryta tvärt av. Tror ja. Säg inte emot mig tack.

Efter att min yngsta son har ringt sitt obligatoriska kvällsamtal (han ringer varje kväll för att höra hur jag mår och säga att han saknar mig. Nått att vara mallig över , tycker jag iaf) skall jag nu ta mig ett skönt bad. För när man har gått så duktigt som vi gått i dag kan man gott skämma bort sig lite. (haha, mycket gott o gått blev det i den meningen).

Tycker jag ia alla fall. Så det så.


I dödskuggans dal

Jag har vandrat i dödsskuggans dal, eller vandrat ialla fall. 2 timmars relativt rask promenix med Hulda Hustrun. Vi tog vägen över fristadsvägen , ner till vattenverket, längs med viskan till campingen, över fristadsvägen igen, vägen genom parkaskogen, längs med pumpabäcken, bort till Filos och upp för backen och hem igen. För dig som iinte bor på Sjöbo eller ens i Borås blir denna uppräkning fullständigt meningslös. Men för den som har turen att få bo på Borås bästa stadsdel säger det att det var en rejäl promenad.

Så nu sitter jag och försöker dra till mig lite av den anda som finns omkring mig. För jag har ingen anda alls. Luften räcker absolut inte till, kroppen skakar och hoppar av efterskälvningar. Och visst flimmrar det lite för ögonen.


Svett å sin sida har jag gott om. Den rinner ner längs ryggen, längs med pannan, ner längs.. tja allt. Tröjan klibbar på överkroppen. Byxorna i sin tur klibbar på benen. Kalsong... nä, nu bryter vi lite.

Men det gick rätt bra iaf, kan jag ju summera det. Eller det gick iaf.


Skräpmat...

...blir det inget av här i det Carlzonska hemmet. Hulda Makan hade gjort fisk till middag idag . Eftersom jag oftast föredrar fisk framför kött var det ju en 10 poängare bara det. Men...  Ingen sås? Betänk den fasa jag erfor när jag skådade på min talrik och fann den till 50% bestående av sallad. Vitkål och hårda äppelbitar. Rysningar längs med hela ryggen. O jag tuggade och tuggade. Och tuggade o tuggade. O tuggade. Hemskt mycket man får tugga när sådana där fiberrika ting ligger på tallriken. Tugg, tugg, tugg. Efter ett tag började jag få ont i käkarna. Men en sådan sak skall ju inte hindra en Carlzon att nå sin idealvikl.
 
I morse vägde jag in på 101,7 kilo. Efter att jag i vederbörlig ordning tömt blåsan och slängt av mig morgonrocken ( blunda inte för ni kan få obehagliga bilder på näthinnan). Helt klart ett nytt oslagbart rekord. Jag har ett mycket tydligt minne när jag fann mig själv väga 78 och blev helt förskräckt. Tur att det gått gradvis uppåt annars hade jag nog fått en hjärtattack i morse bara av att väga mig.

Nu har jag en blixtrande huvudvärk somhärrör sig från det myckna tuggandet och de spänningar som byggts upp i käkarna. Men ja ger mig inte. Tror ja. Fast det vore gott med litet sås till potatisen. Men i bantardagar skall torrt fördrivas med torrt.

Men jag tog mig litet efterrätt i form av fruktsallad. Bättre än glass iaf. Jag måste ju hämta de snabba kolhydraterna någonstans ifrån.


Oskuldens tid

Jag känner mig som en oskuld inför det här med motion. Jag har på känn att det kommer göra litet ont, kanske blöder jag litet. Men jag måste förbi för att senare kunna njuta av motion sådär som man hör att en del gör. Ni vet dom där som springer 2 mil före jobbet på morgonen och tycker att det är jätteskönt och att de inte skulle klara sig utan motion.

Men tänk om jag är en sådan som inte kan får orgas...en sån som inte kan njuta av motion. Som alltid tycker att det är jobbigt och besvärligt, som inte känner av allra minsta av det där lyckoruset som folk påstår att de får genom kroppens egna morfin, fan ja kommer inte ens ihåg vad det heter.

Tänk om jag alltid upplever att det känns som om lungorna sprängs, att det flimmrar framför ögonen, att benen känns som kokta spagetti alternativt stumma trädstammar. Sådär som det kändes i gymnastiken i skolan. Och då motionerade man ändå regelbundet. Endorfiner hette de där morfinet förresten.

Nä ja vet inte. Jag är minst sagt spänd inför detta. Tänk om jag inte går framåt i min kondition. Tänk om jag alltid blir trött redan efter 25 meters rask promenad. Tänk om jag tror att jag bara är trött när det börjar sticka i bröstet och jag dör där mitt i motionsspåret. "Han hann nog inte märka något" säger de efteråt. Och jag som bara trodde det skulle kännas sådär tungt i bröstet.

Tänk om jag spräcker någon av de där små, små fina blodkärlen i huvudet. Så att jag får en stroke och dör på motionscykeln. Flimmret framför ögonen var döden som kom. Vem vet. Kanske bättre jag sitter ner helt tyst och stilla framför tvn istället.

Tänk om...

Thanx

Tack sergej för att du kom ihåg mitt gamla ICQ nummer. Bara därför ska jag installera programmet igen. Thanx Ol'pal..

Somna om

Finns det någon bättre sömn än den man sover när man somnat om en dag. Ja var uppe och snurrade i morse men kände diekt at denna dagen inte erbjöd nåra rosor direkt. Så jag gick för att vila mitt trötta huvud p åkudden en liten stund bara. Somnade ompå stört. Sedan har jag sovit den oskyldiges sömn så gott så gott.

Men nu är det nya friska tag som gäller. Först är det middag som skall ätas, sedan är det promenad som skall gås. Så se upp världen, Carlzon har laddat om.

Måndag

Trött
Tjurig
Fryser
Snuvig
Måndag

Ingen bra början på en dag


Somna då för helvete!

Svårt att somna, när hände det sist? Var ett bra tag sedan. Men nu så rasslade det till och blev svårt. Först har jag provat alla de enkla, elementära tricken. Ni vet, rummet skall vara svalt, mörkt och sängen skall vara lagom mjuk. Men trots det låg jag och roterade som ett tandläkarborr i sängen.

Platta till kudden, fluffa upp den igen, vänt på täcket, fötterna utanför täcket. Ligga på mage, rygg, sidan. Sen gick jag upp för att ta mig ett nattamål. Det var då jag kom på det. Jag är orolig för den kommande prövningen, dieten och motions idén vi fått. För i den tanken vet jag att det inte ingår några nattamål.

Men nu har jag ju passat på att ta 2 portioner cornflakes med socker och lättfil, bara för att passa på. Och nu känner jag redan hur det rycker i ögonlocken. Trött blev ja. Och fighten jag skall ta i morgon med sovandet och ickeätandet tar jag just i morgon,


Bäzt

Bäst idag var "Hurt" med Johnny Cash. Vet, mycket Cash nu, men det kan inte undvikas.

Tinnitus

Hahah, jag trodde nyss att jag fått tinitus, men det var bara diskmaskinen som låter. Snacka om hypokondriker.

Nedräkning

Såå, i morgon börjar det. Den stora dagen. Spännande. Vad? Jo i morgon har vi just bestämt, skall det nya livet börja. riktigt, bra mat, motion. Allt med sikte på viktnedgång. Både jag och Hulda Makan är inspirerade av min gamle vän Chrilles fru Helena som har gått ner motsvarande en 5-åring i vikt genom lite hederlig diciplin. Va fan, kan hon kan vi. Vi har ju redan en trappmaskin och motionscykel, kyppesjön med sina motionsslingor ligger kvar där den alltid legat och det skall väl vara helt möjligt att klara en dag utan glass iaf. Nu är det dags att kasta gamla bojor, utropa oss som fria varelser och bli litet mer sexigt strömlinjeformade.

Tja, i vilket fall som helst så är ju ett försök aldrig fel.


sova

Sova på en söndag är så gott så gott.

minns inte

Mitt minne börjar bli riktigt dåligt. Fundera på om det beror på understimulering eller ålder. Kanske eh hjärntumör? Ibland kommer jag inte ihåg de mest elementära saker, som namn och ålder på nära och kära. Jag förlägger saker hela tiden. Vore det inte för min Hulda Maka skulle jag inte finna något alls. Jag har, lovar ljuger inte, letat efter mina glasögon medan de sitter precis där de ska, balanserande på vardera öra och näsryggen. Lovar.

Ständigt hör man "vart fan är..." och så vad det nu handlar om, tidning, nycklar, klassikern mobiltelefonen, byxorna, diskborsten (jo, jag har lyckats slarvar bort en diskborste, den låg i kylskåpet, om ja inte nu missminner mig helt).

Situationen påminner skrämmande nog om familjen Osbournes, fast istället för "SHARON!" hör man PERNILLA!!! Utan Hulda Makan skulle jag inte hitta något alls. (Oj, det har jag ju redan skrivit, glömde det).

Ibland blir jag faktiskt litet rädd, som när jag tappar ord. Ord som "prioritera", administrera. Det var exempel på ord jag bara idag tappat bort. Eller namn, namn som "Ben Stiller" eller "Libera.".. Liberaut, lib..  Han dem amerikanske pianisten som gillade sin mamma o sånt, du vet, äh. "Johansson."

Nä nu har jag lovat att göra något. Om ja bara kunde komma ihåg vad det var. Och till vem jag har lovat. Och när det skulle göras. Hmmmmmm

Och på 7:de dagen...

...blev det söndag. Dagen för eftertanke, vila och kontemplation. En dag när man kör "life in offmode" liksom (där fick ja in det uttrycket Helena, LoL). Ja jag är då övertygad om att man skall ta vilodagen på allvar, även om den kanske inte måste infalla på just söndagen. Men med den takten som allt snurrar på runt och i oss nu för tiden.

Det är telefonnummer, koder, adresser, vänner, tv-serier, starttider, arbetsuppgifter, barnen födelsdagar, bilens katalysator, radioprogram, bensinpriser, färgen på huset, nummret på huset, priset på huset och en miljon andra saker vi skall hålla ordning på, sortera, effektivisera, prioritera, utföra, införa och helt enketl bara ha ording på.

Så att en dag i veckan få koppla av, lugna ned, stänga av kan inte vara helt fel.
 

Eller?

Ur barnamun

I dag hände faktiskt en sån där grej som man ser att gamla mormödrar skickar in tíll Allers eller Året runt. Det innefattar barn och då får det ju anses som litet extra gulligt. Fast det var faktkskt jäkligt kul.

Till historien hör ju att vi har två telefonlinjer. En för de vuxna och en för ungdomarna. Till den linjen som går till mig och Pernilla har vi nyss köpt en ny telefon. En väggfast sådan, så slipper man leta efter telefonen i hela 5-rums lägenheten.

I vilket fall som helst.

Jag ligger och lögar mig i ett härligt söndagsmorgonbad, hulda makan är upptagen med toalettbestyr kring yngsta dottern. Då ringer telefonen, varvid yngsta sonen, 5 år, svarar. Vi hör hur han resonerar i luren. Han presenterar sig i verderbörlig ordning och efterfrågar givetvis den uppringandes namn.

Till det roliga.

Vi hör hur den lille mannen mycket allvarligt  säger till den uppringande: Det kan du inte, du sitter fast i väggen.

Troligen hade ju den andre änden frågat om inte Casper kunde gå med telefonen till någon vuxen. Men det kunde han ju inte, telefonen satt ju fast i vägen.

Ja, ja vet, det låter inte lika kul nu när jag skirkver om det. Om det beror på begränsningar i min texbehandling eller i att det helt enkelt inte är speciellt kul vet ja inte. Men vi skrattade iaf.

Strumpornas helvete

Vi har haft tvättdag i dag. Själva tvättande är ju inte så svårt, in och ut utr maskinerna, litet besvär med at hänga upp tvätten på tork är det ju men inget omöjligt. Men sorterandet... Vet ni hur svårt det är att sortera 8 personers strumpor?  Det är näst intill omöjligt.

För att inte tala om underkläder. dagens trosor är ju fan inte större än att en kollibri skulle kunna använda dem som sovsäck. Helt omöjligt att skilja mellan yngsta dotterns och hulda makan, äldsta dottern och mellandottern. Sånt tröttar på en gammal man. Men nu är det gjort för denna gången. Men 8 pers genererar rätt mycket tvätt, så ofta blir det. Vi tvättar alltså. Annat gör vi oxå då o då. Sover tex, det ska ja nu iaf.

Tröttare kan ingen vara

Fan fan fan, Kroation-Sverige 1-0 på straff. Skit skit skit. Aldrig kan man få var helt nöjd med en dag. Men det får di Gulblåe grabbarna fixa på onsdag när det är Sverige-Island. Borde inte erbjuda några problem. Nu är jag helt slut, känns som om det är jag som spelat. Fast det är det ju inte.


Jag söker dig

Kom som av en händelse att tänka på det gamla hederliga programmet ICQ. Vem tusan använder det fortfarande, nu när MSN blivit ett begrepp? Någon måste det ju vara eftersom hemsidan är fullt fungerande. Själv har jag väl kvar mitt gamla nummer, fast jag kan inte komma ihåg vad det var. Och det spelar ju ingen roll egentligen eftersom alla ja känner kör msn ändå så.

Tänk vad saker och ting ändrar sig. Ibland så fort att man inte hinner med, ibland helt omärkligt så att en dag är det bara på ett annat sätt, och ibland med en stor smäll, en big bang. Övergången från icq till msn får väl anses vara tämligen snabb men omärklig. Ena dagen tankade man ner den 38785748349 uppgradeingen av icq, andra dagen tankade man ner msn plus. Knepigt. Sen finns det säkert en rad gamla stofiler som kör icq, gärna samma männskor som envisas att köra Netscape och gärna Tiger  eller Linux med, bara för att de så förtvivlat är rädda för nått nytt på riktigt och att de är in i hjärtat konservativa (fast ofta tror de sig vara pionjärer och nytänkande).

Tja i vilket fall som helst så kör jag MSN, inte för att ja vill men att ja måste. För annars har man ingen att prata med ju.

Lördagsgodis

Har varit nere i affären och köpt lördagsgodis till barnen (och kanske slinker det ner en o annan hos de vuxna med). Egentligen är det ju en idiotisk ide. Från tandälsosypunkt förstår jag när de mässar om att man minsan skall äta godis så sällan som möjligt. Men snälla, dom blir ju som små monster. Sockerhöga rusar de omkring i lägenheten och skriker rakt ut. Bara högt, ihållande och med emfas.

Vore det egentligen inte bättre att portionera ut godiset i små portioner över hela veckan. Så man slapp det eviga kriget som är på lördagskvällen när man skall få de små liven att gå o lägga sig. Hoppiga på gränsen till ep-anfall studsar, hoppar, rusar, ramlar de omkring. Hela tiden tjutande, visslande, gapande, skrikande, LÅTANDE!. Gutturala läten som påminner om dem från våra släktingar bergsgorillor och schimpanser.

De raglar mellan sitt rum och toan, köket, vardagsrummet med ostyriga ben. Sen kommer som ett brev på posten att de är törstiga av de salta godisen och pinkenödiga av den söta. Så de studsar mellan toan och köket under ca en timma. Enda anledningen till att de somnar är väl att de helt enkelt brinner ut, som små ljus.

Sen ligger de där, sovandes. Och då, ta mig fan, kan man inte annat är att titta på dem och stilla mumla: "men de är ju för söta ialla fall".

Landmusik

Bröajr bli riktigt orolig. Alla tecken pekar på att jag börjar uppskatta country mer och mer. Fattar inte vad det beror på. Men en rad dokumentärer på olika tvkanaler har alla fått samma effekt på mig, jag sitter och följer dem med stort intresse, Hank Williams d.ä. Eddy Arnold, Gram Parsons, alla ger mig något att bita i. Vet inte om jag gillar utvecklingen alls. Alltid ty´ckt att country e lite corny...


Rille

Hej Chrille, ring igen, du försvann från telefonen-..

Sugar suger

Fan ja måste ändra mina matvanor. Jag börjar få såna sockerdipp att ja börjar bli riktigt orolig. Skakar o hoppar, raka vägen till skafferiet för att trycka i mig nått sött o gott för att få blodsockret att stiga till normala nivåer. Sen blir ja litet skönt sockerhög, darrningarna avtar, händerna går gradvis från iskalla tilll varma goa. Eftersom att ja ligger sisådär 30 kilo över min idealvikt och har gått upp 15 av dem det senaste året så blir jag faktiskt lite nojig. Diabetesen står o knackar på dörren. Har sagt det innan , och jag upprepar med en dåres enviehet; jag behöver gå ner i vikt. NU!!!.. Ska bara äta litet äppelpaj först. Sen så, då får ni se...

Vädrets makter

Vart tog det utlovade fina vädret vägen? Himmlen är blygrå och tung. Men men, det kanske blir bättre ramåt dagen. Vi siktar på det. 

Shopmaniacs

Att gå i en matvaruaffär klockan 18.00 en fredag med två barn, 3 och 5, är inte speciellt vilsamt för själen. Faktiskt skulle jag vilja påstå att det är en 9 på en 10gradig stresskala. Nästintill en svag 10:a. Folk trängs, barnen far omkring i hela affären som labbråttor på flykt undan den stora nålen, man räknar till 10, till 15, till 28, till 20054, för att inte explodera sådär pinsamt som man vet att man löper risk att göra. Man håller andan och hoppas att någon annan skall bryta ihop och börja skälla på sina barn så att man själv kan fnysa ogillande åt det hela. Bara det inte blir en själv.

Milslång kö, man hittar inte plånboken. Panik, vart är den. Där var den. Tappar betalkortet på golvet. Plocka upp det. Tappar bonuskortet på golvet. Tar upp det. Barnen springer omkring. "Får vi en krona, får vi en krona". Det måste vara djävulen själv som uppfann de där godis och leksaks automaterna som alltid finns i varje affär. Svett i pannan. Svett som droppar sakta utefter ryggen. "Får vi en krona, får vi en krona"? "det blir 403kronor, skall vi ta på beloppet"? "men vi vill ha en krona, dom barnen fick ju en krona" Fan, man har tagit minst en kasse för lite. "NEJ, ingen krona nu".

Brytet ligger precis under ytan. Fan bara frun inte märker det och blir sådär tyst som hon blir när man är arg. Räkna, räkna. Ut genom portarna, fan vart är bilnycklarna, jag hittar inte de jävlakukfittabilnycklarna. Frun har dem. In i bilen. Iväg. Tom, dov, tung tystnad. "Mamma? MAMMA!!!" Fan nu spricker jag snart. "Mamma, det är så roligt att handla med dig o Jonas". Där, POFF, spack bubblan. Man skrattar lättat ihop. Snart är vi hemma med kassarna fulla med cola, chips, cornflakes till frukosten i morgon och det är fredag kväll. Allt är väl i världen och en fröjdefull jul närmar sig.

Here comes the sun

Sitter här och tittar ut på solen och den blå himlen. Nu i helgen skall vi vara en del i stugan för att höststäda och dona lite sådär allmänt. Har skickat iväg en inbjudan till familjen Nelson, får hoppas att de tackar ja till lite gratis kaffe och solsken på lördagen. Fast just nu har ja så dåligt samvete för egentligen borde man ju vara ute redan nu i det vackra solskenet. Man borde ju passa på. Men det är så mycket man borde. Så ja sitter här och bör.

Sting del II

Getingen som satt i fönstret är nu dräpt enligt alla konstens regler. En ihoprullad tidning var det dödande vapnet och dödsorsaken var en rad brutala krossskador. Ingenting för Sherlock Holmes alltså.

Dårfinkar och andra idioter

Kan det vara meningen att man ska behöva bli både arg och skraj när man kör bil på en större väg? Eller på en väg oavsett storlek. Efttersom jag kör på vägen mellan Borås stad  och Fristad titt som tätt så har jag ju tillfälle att uppleva både det ena och det andra, Alltifrån att man har en bil tätt, tätt i baken när man kör i 90, till nötter som kör om fast de inte kan se mer än högst 25 meter framåt på vägen.

Som jag sagt innan, ja skiter faktiskt högtidligt i om de kör ihjäl sig själva, men alla vi andra som inte kan göra något åt deras ansvarslösa körstil skall inte behöva huka längs vägarna. För att inte tala om deras passagerare, kanske deras barn som inte kan göra så mycket åt att pappa eller mamma kör som en ren idiot.

Jag har ingen lust att någon gång när ja passerar en kurva eller ett krön möta en bilist som kör 105 km/h tvärs över heldragen linje samtidigt som de talar i mobilen. Fan vad tänker de med? Ja ja är förbannad, det kanske märks. Men ja tycker inte om att vara i dessa vettlösa bilisters våld. Så det så...


Skak spjut

Inte illa att skriva såpass bra, så väl att man blir ihågkommen i flera hundra år. För viss var det väl Shakespeare som skrev allt de där bra.. Eller?

Sting

Vi har en geting i fönstret. En stor och trött en. En av katterna är våldsamt intresserad så hon sitter som klistrad på fönsterbänken. Den andra katten han håller sig på vederbörligt avstånd. Det verkar som om han är vis av tidigare erfarenhet. Och jag, ja sitter här och påminns av sommaren när getingar var vardagsmat och solens rike rådde.Nä, får la släppa ut den stackarn till en säker död innan den sticker kattstackarn.

Nervös

Fasen jag blev ju nervös nu när ja tänker på att jag skall arbetsträna snart. Jag menar jag har varit hemma i ett år nästan, sedan tjugondenått november förra året. Det är en lång tid att vara hemma. Fast konstigt nog känns det inte som lång tid alls.

Och nu skall man ut och socialisera och beblanda sig med andra människor. Riktiga människor. Huvaligen. Jag som gått här hemma och odlat min världsfrånvända sida, och den va ju inte så liten ens redan före sjukskrivningen.

Men.. får se det som ett bra test för hur mycket jag klarar nu för tiden. Det är en sak att känna sig stark i hemmet, en helt annan att göra det bland andra människor.

Flåt

Sitter och läser igenom en del av det jag skrivit. Hemskt vad ja stavar illa. Det blir så när man har för bråttom. Så ja ber om urskt.

Katten oxå

Kattmaten tog slut igår och när jag skulle fylla på i skålen upptäckte jag att det var helt slut även i skåpet. Och inte orkade då jag masa mig till en affär klockan halt tio på kvällen. Och har faktiskt inte gjort det än. Därför går båda katterna omkring som osaliga andar i lägenheten, tittar med först bedjande, nu allt mer besvikna, ögon på matte och husse.

Lancelot, den stora katten ligger just nu på köksbordet och imiterar perfekt en av svält döende katt. Chips öppnar gång på gång köksskåpet där kattmaten brukar finnas, men där finner hon ju som sagt intet. Får nog fixa detta innan de bestämmer sig för att rymma och byta hushåll.

Och det ringde

Så kom samtalet jag vänta på. Nu är det klart att jag skall börja arbetsträna. Blir nog bra låter det som. Fast träna... jag har ju arbetet i 16 år. Känns lite som om ja kan det där. Kan man inte kall det något annat tro? Typ... arbetsmjukåterstart... Nä, ja håller med. Det lät inget vidare när man uttalar det. Men i vilket fall som helst skall det bli spännande att prova att återgå till med regelbundna arbettider. För nu har ja ju inga alls. Fast jag skall pröva på något som ligger relativt långt från det jag hållt på med i 14 år, kaffe´-verksamhet. Får vi se vad det blir av de.

Ring Ring

Sitter och väntar på ett viktigt telefonsamtal. Avskyr att bli sittande framför teleonen på detta sättet. Även fast det är ett samtal på mobilen, vilket ju givetvis medför större rörelsefrihet. Men ja rör mig inte iallafall. Sitter med telefonen i handen och väntar istället. Banne mig om jag inte har litet hjärtklapping med (sade inbillningsproffset Carlzon förnumstigt). Ring nån gång då. RING!!!!

Glad?

Ibland kan man anse att det är meningen att den del mänsikro är födda för att vi andra skall kunna förudnras och skratta åt dem... typ denna pastor. eller? För inte är Harry Potter gay, bara engelsk.


goda förutsättningar...

Solen skiner, himmlen är blå, varmvattnet är tillbaka, kaffet står och puttrar, katterna spinner och smeker våra underben, rixfm på radion. Allt är precis så man vill att en dag skall vara. Nu skall jag krypa ner i ett morgonbad och läsa morgontidningen. Kan det bli bättre?

Gammal eller ung?

Vi lever farligt den saken är klar. Men att det var såhär farligt det visste ja inte. Fast när man tittar på den äldre damen och uppskattar hennes ålder så blir man ju lite lättad. Hon verkar ju har klarat sig ett tag utan att vända näsan i luften. Eller så är det värre än man först tror och den gamla damen visar sig vara 45 år och har åldrats i förtid av gifterna. Ja håller på det första alternativet.

kallsing

Vad trött jag blir. När jag med spänd förväntan doppade ena foten i det upptappade badet fann jag att vattnet var någonstans mellan kallt och iskallt. Vi är utan varmvatten. Det kräver en stark person för att inte finna en sådan situation litet nedslående. Vilken tur att man inte stog i duschen när varmvattnen förbyttes till kallt dito.

Så något avkopplande bad blir det inte i kväll. Men som den flexibla människa jag är har jag redan bytt mitt mål och siktar nu på sängen där ja kan bädda ner mig med en god bok. Så så illa är inte livet iallafall.

Sounds of silence

Fasen jag kommer inte ihåg hur man lägger till musik till den färdigklippta filmen. Totalt hjärnsläpp eftersom jag har gjort tidigare. Trötthetstecken? Tror jag skall bada lite för att känna efter om ja e trött eller pigg.

Skoj grej

Hp s allt-i-ett skrivare psc1215 är helt klart en skojig grej. Vem trodde för 10 år sedan att man skulle ha en kopiator hemma? fasen vad ja hade flabbat om någon sagt att jag skulle ha hemma en sådan gigantisk klump, för det var ju de på den tiden. Men, som så många gånger, den som lever får se. jag trodde ju att utsvängda byxor aldrig någonsin skulle komma tillbaka. Men de gjorde  de för att försvinna en gång till. Knepigt.

School

School of rock på Canal+. Helt klart en bra film. For those about to rock......

Upprörd? Sällan

Läser i A-bladet att musiker har fuskat med a-kassan och ja vet fan i mig inte om jag blir speciellt upprörd. Är det fel på mig eller finns det någonstans nån moral som rättfärdigar att skapande människr skall få gå o dra fötterna (fast de musiker som lyckas har mycket sällan dragit något annat än ett tungt lass före genombrottet) efter sig. Na, känner mig kraftigt ambivalent kring detta.

Fast det klart att tänker man som så att man själv är med o betalar dessa människors uppehälle under lång tid för att sedan när de blivit rika (vissa blir ju faktiskt det) inte se en spänn av deras pengar utan bara får lyssna på gnäll om illegal nedladding av musik så blir man litet förbaskad (djäklar vilken lååång mening det blev). Nä.. fan de skall väl få jobba som alla andra. Tror ja. fast.. nä så tycker ja klart slut. Eller.....

????????

 Detta förstår ja absolut inte ett smack av. Alls. Varför liksom. varför?

Signerat Stefan Sundstöm

Lånar några visdomsord signerade Stefan Sundström:

"Jag är så jävla trött på kvinnor. Huset är fullt av dom och när jag ska tvätta håret så tar jag nåt jag tror är schampo och så visar det sej vara nån ansiktskräm. Jag står naken i duschen och svär.

Och dom ger sej ut och shoppar. Jag tycker dom är lurade, jävla låtsasfeminister, ni är bara väluppfostrade konsumenter. Gnälla på män går bra, men sen ska det shoppas.

Jag barrikaderar mej bakom mitt kön. Socialismen har gått åt helvete, det finns inte längre nån vision som binder samman oss människor, vi får springa och leta kompisar bland rasfränder, eller efter nån jävla generationskamrat eller nåt.

Eller man kan gömma sej bakom sitt kön.

Nu kan dom klona mänskliga celler så att man inte behöver könsceller längre. Exit mannen alltså. Då har vi alltså inget existensberättigande alls längre tänker jag med håret fullt av hudkräm.

Och kvalitén på spermierna bara sjunker så om bara en generation kanske alla män i västvärlden är sterila

Så går jag till bolaget för att köpa öl. Jag är nog lite ur balans, jag känner mej inte hemma nånstans, jag går för mej själv.

Det ska vara tjejmiddag i huset där jag bor på lördag, så jag har också blivit anmodad att köpa ingredienser till White Russian; vodka och Kahlua. Och sen ska dom sitta och prata och ha det trevligt och jag dricker mina öl och blir bara tystare och tystare.

Nu var det fredag och jag tänkte att jag dricker upp ölen redan idag så jag slipper sitta och bli full och tyst imorron bland alla dom där kvinnorna som sitter och pratar om själavård och biodling. Så i skymningen satt jag i trädgården, ensam med mina dystra tankar.

Sen på kvällen, jättefull, tänker jag att jag ska rädda den manliga rasen mot honjävlarna. Jag ska spara min sperma till kommande generationer. I Brasiliens djungler ska vi återuppstå om hundra år och kvinnorna ska leta efter oss, då har dom ångrat sej, men då kan dom ju springa runt med sin sociala kompetens och ropa, vi ska sitta där som utrotade indianer.

Med ett fast grepp om våra pungar ska vi vägra vara med i deras tillbaka till naturen-romantik. Spring tillbaka till era jävla kloningsprofessorer, ska vi säja uppifrån träden.

Sagt och gjort med ett stadigt tag fyllde jag iskubslådorna med min säd, så gott det nu gick,dom blev lite halvfulla här o var, kommande generationer till fromma. Slängde in den i frysen, skrattandes för mej själv, ha ha, jävla särartsfeminister, det blir en överraskning för er om hundra år.

Sen vart allt svart.

Jag hade glömt det hela kvällen efter, kvinnorna var rätt trevliga, jag började känna mej i fin form. Jag deltog till och med i debatten och det var inte förrän efter andra omgången med White Russian med is i,när Karin sa Fan isen är slut,som jag kom ihåg mitt storslagna projekt från dan innan och i samma ögonblick insåg att det just hade blivit saboterat av denna kvinnogrupp.

Men jag är inte den som hänger läpp, det viktiga är att jag tror att nånstans till slut så kan alla vi människor mötas och egentligen har jag velat skriva om Göteborg, men det är ju så många andra som gör det bättre, jag vill bara med denna historia ur livet förmedla en slags bild av vad fel man hamnar om man är ensam och full och bara låter sej nedslås av dom som säjer att människan är ett konkurrerande djur, att kärleken bara är nåt slags blint biologiskt sökande efter kvinnor med breda höfter och män med feta plånböcker"


Drifter

I dag är allt Johnny Cash gjort bäst. Så d så.

Videohelvete

Sitter och föröker sortera och redigera familjens hemmavideos. En nästintill omöjlig uppgift. På banden har vi spelat in en salig röra av badande barn, solande föräldrar, flygande fjärilar och ätande hästar. (kan vara kor ja vet inte så noga). Som du förstår så är det sommarens skörd jag går igenom. Det är då f*n att man skall spela in sådana mängder när det enda som behövs är ynka några minuter från varje tillfälle för att inte göra filmerna olidliga att se. Ett ätande barn är väl charmigt.. men inte i 10 minuter,
24242-4
Men jag får vara tacksam att vi har en relativt ny videokamera och ett bra redigeringsprogram på datorn. Det gör det hela sååå mycket lättare faktiskt. kameran är en Panasonic NV-GS35 som är helt underbar att jobba med och som videoredigerings program använder jag Pinnacle Studio 9 vilket underlättar något vansinnigt. Lite annorlunda än förut när man fick sitta och spola fram och tillbaka på videospelaren, om man nu inte hade ett jättemycketdyrt klippbord. Nä istället för att sitta här så får ja väl fortsätta med redigeringen.

Dimmigt

Dimma ute idag igen. Undrar fortfarande vad det betyder för vädret, men igår blev det ju ett strålande brittsommarväder så jag har vissa förhoppningar för dagen. Idag blir det hämtning av min yngste son i Fristad när han slutat skolan. Alltid lika trevligt när familjen närmar sig fullbordan. I morgon kommer min dotter, då är vi full familj igen. 8 Personer plus två katter. En alldeles lagom familj tycker jag.

Jag är lika tacksam varje gång jag tänker på hur bra jag har det med så många nära och kära. Det är få förunnat i dagens samhälle när normen är 2,5 barn per familj att ha en sådan stor familj. I början var det lite svårt när alla var samlade, litet stressigt, men nu har jag vant mig och skulle inte byta med någon för allt smör i småland. Det är helt otroligt att få vara en del av så mycket kärlek och omtanke.

Livet blir rikt och fullödigt när man omges av så många man tycker om och som tycker om en tillbaka. Jag kan bara tala för mig men jag vet att jag känner mig hel de stunder när vi är samlade allihopa. Plötsligt känner jag mig viktig, känner att jag behövs och det är en underbar känsla.

Skrattfest...

Videon till David Hasselhoffs "Looking for freedom". En del av den går ju som klipp i någon reklam på tv, som lite skön kultpryl liksom. Så jag var ju tvungen att ladda ner hela videon. Mannen som så fullständigt förstörde serietidningshjälten Nick Fury sitter på en sten i ett öde landskap, dimma längs med marken, kala grenar. Där sitter karln i en underbar 90-tals jacka och ylar om frihet. Kult, Kult, Kult. Och ren oförstörd humor.

Tror ja kommer återvända med mer om Mr Hasselhoff...

Märklig märkning

Har ni märkt att allt nu för tiden skall ha en märkning. Det var Hulda Hustrun som gjorde mig uppmärksam på detta. Det är svanar och kravmärkt och grodor på bananerna. Vadan detta märkningsraseri? Är vi så vilse i världen att vi tycker oss behöva dessa små vägskyltar för vad som är rätt och riktigt att köpa. Man köper inte längre kaffe, man köper det arommärkta, kravmärkta och det skall gärna finnas något litet märke som betyder att man absolut inte dödar en gorilla genom att dricka det kaffet.

Allt skall märkas. Allt. Snart skall vi väl märka barnen på dagis så att... fast det gör vi ju redan, varenda liten tygbit skall namnas och märkas. Vi köper bil efter hur mycket den skadar miljön, inte utefter hur den är att köra eller hur den ser ut.

Vi går till den frisören som endast använder produkter som ej är testade på djur, märket skall vara väl synligt. Och frisören själv skall ha ett märke som bevisar att han/hon är med i Svenska Frisörföreningen.

Våra skor skall vara märkta med en liten lapp som betyder att det är endast konstgjorda material i skon och att inget litet sött djur har fått sätta livet till. Sen skall givetvis skon vara märkt med Goretex-loggan.

Det är märkligt detta märkningsraseri. Vi kryssar fram mellan svanar och små grodor i våra förök att göra rätt, köpa rätt, vara rätt. Och allt är bestämt av någon annan. Inga egna beslut behövs. Man behöver inte ta reda på vilket vete som fins i brödet och hur fibermängden är avvägd. Det räcker att titta efter svanen. Att brödet sedan innehåller mängder med socker behöver vi ju inte veta. Eller?

Tradigt

Hulda Hustrun har fått dille på Tradera. Hon bjuder villt på allt mellan dominadressar till barnpulkor, utan en tanke på om vi behöver, eller har råd med grejorna. Oftast finner jag henne sittandes spelande marackas med tangentbordet, vilt stirrande på skärmen och allt som där bjudes ut.

Jag vet inte riktigt hur detta började utan helt plötsligt, när jag letade efter henne, satt hon där och svettades och bjöd hej villt. Så nu översvämmas vi med billigare pocketböcker, mopeder och mp3- spelare (fantastiskt vad de har gått ner i pris hörru).

Det riktigt otäcka är den förändring som sker hos henne när någon annan tagit hennes plats framför datorn. Hon får något vilt och ohämmat i blicken, bysten höver sig upprört och en stilla svettdroppe balanserar på hennes överläpp. (fast nu när ja ser det såhär i skriftform kan ja inte hjälpa att ja blir lite "vaken" av den tanken på henne sån). Hon utstöter gutturala läten djupt nere i strupen och hennes händer knyter sig i vanmakt. Jag kan ju lova att den som vid det tillfället ssitter framför datorn glatt och mycket villigt flyttar på sig därifrån.

Nä nu måste jag ge henne plats för hon flåsar mig i nacken och jag tror inte det är min kärlek hon väntar så ivrigt på...

Ooooo-kayyyy del II

OKEJ


"Okej äv. okay (åkej' el å'-) äv OK (åkej' el.å'-) äv. O:K: interj. o. oböjl. adj. bra, fint, ja o.d."
Svenska Akademins ordlista (1995)


Det var ju det där med ordet okej. Eller Ok, okay eller vilken stavning man nu föredrar. Fast nu skall vi inte behandla stavningen även om den är ack så intressant även den.

Nä nu gäller detta eviga ooooo-kay, ååååå-kej, okej-ande som spridit sig som en löpeld ialla fall här i Borås. Man använder uttrycket, som ju faktiskt betyder "det är klart" eller det är uppfattat, som utfyllnad i samtalen, man gödslar så att säga sin konversation för att få den mer fyllig och mullrik,
 
Ett ååå-kaaay med en frågande ton utrycker häpnad över tingens ordning och den information man just tagit del av. Alltså säger man "det är klart, jag har fattat".... Med en frågande ton. Vet man i det inte läget vad som är klart? Vet man inte vad man just säger att man förstått? Hur hänger detta ihop undrar den samvetsömme lyssnaren i detta läge.

Alltså; jag meddelar dig att jag igår flög från Bryssel. Du önskar i detta läget meddela din förvåning över detta. Alltså säger Du: ååååååå-kaaaay? Du säger i det läget till mig att du förstått föregående talares sista mening. Men ändå inte. Jag säger bara att det är tur att jag så sällen flyger till Bryssel.

Man akan även avfyra en rad snabba "åkej" under tiden medan man lyssnar på den andres redogörelse för, låt oss säga potatisskörden i Holland 1998.  Dessa "åkej" vill endas understryka att man lyssnar aktivt, alltså inte gått iväg för att koka kaffe eller plantera petunior. Om man nu önskar petunior, det kan lika gärna vara begonier, jag ser ingen skillnad ialla fall.

I vilket fal som helst, att man vill meddela att man varit i Bryssel eller att man anser sig ha kunskap om potatisskördar används ordet "Ok" till allt och inget, med olika balansering av ordet.

Varför i hela världen får detta lilla anspråkslösa ord ett sådant inflytande i vårt språk?

Troligen har det ett starkt samband med amerikansieringen av vårt samhälle där kulturen är djupt färgad av Hollywood produktioner och övrig "americana". Man ser att författare som Charles Bukowski förenklar språkbruket i sina produktioner; och även den rörelse som sedan 1950 talet är förknippad med s.k. "rock'n'roll" har medfört ett simplifiering av det dagliga språkbruket hos den svenska allmänheten.

Slutsatsen av detta är att vi under den tidiga delen av 2000 talet har sett en litet annan användning av ordet som till stor del kan härröras från amerika. Dock har man i en lite annan form använt ordet vilket medfört att det säkerligen har ändrat grundmening. Men eftsom språket är en levande organism kan denna utveckling, och skall inte, uppröras av.

Nästa vecka skall vi titta närmare på ordet "bajskorv"

Litteraturlista
Svenska Akademin. (1995). Svenska Akademins ordlista över svenska språket. Stockholm: Norstedts förlag.

Morgon igen

Det där med att sova middag har sina nackdelar. Tex får man handskas med två morgnar istället för bara en morgon och det kan ju inte ses som en fördel precis. Sitter ännu en gång helt yr och försöker fokusera ögonen på en kaffemugg. (Egentligen dricker jag ur ett glas med det låter så konstigt med kaffeglas så jag omformulerar det hela litet). Nu skall hela familjen, tja 2 vuxna och 2 barn iaf, ut i det vackra brittsommarvädret och roa oss. Barnen skall cykla och di vuxna skall skåda. Men först var det kaffe.

För så haver öhfverheten besthaemt

Elvis, "It's only Love" Säger inte mer. Eller.. vänta. ALLT Elvis gjort (utom den mesta filmmusiken, den går bort). Yepps, detta blir en Elvis dag, så nu vet ni vilket spår ni skall vandra denna dag. Klara?

Morgon fortfarande

Så där ja, nu har ja lyckats peppa upp mig till något som liknar livsglädje. Kaffe, snus och det faktum att barnen är färdig klädda/tandborstade/påklädda. Så nu är det egentligen inga hinder kvar för att må väl. Bara dimman lättar ute oxå så är det en perfekt dag än så länge.

Morgon

Dimmigt ute. Har inte riktigt grepp på vad det betyder för vädret men har för mig att det skall vara bra. Enligt tidningen har vi sommarvärme att vänta över helgen. Sommar i Oktober. Inte mig emot. Jag hatar hösten, fullkomligt hatar. Allt blir mörkare, kallare, vidrigare, värre och hemskt.

Men nu skall det vara sommarvärme. Vad nu det betyder. En varm sommardag eller en kall? Ja gissar på en kall för inte tusan blir det 25 grader i dag iaf. Fast det passar bra för enligt samma tidning skall värmen stanna kvar över helgen och då skall vi höststäda i stugan. O då är det skönt med värme.

Lyssnar på
morgonzoo på tixfm. Fattar inte hur denna kanal orkar spela samma låtar om och om och omigen. Spellistan är väl kortare än en myras överarm.

Märker att jag är grinig. Tog ett tag innan jag fattade detta, först när jag läste igenom vad jag skrivit såg jag att min ton är gnällig och grinig. Behöver nog mer kaffe.

Ska ta det nu.

Ooooo-kayyyy

Måste alla säga okej hela tiden med olika böjningar och höjningar av ordet. Tja, får fundera mer på detta imorgon. Nu ska ja nana.

Disc failur

Sitter och försöker sortera lite filer, eller snarare en hel massa filer som ligger utspridda på tre hårddiskar som alla är lika till bristningsgränsen fulla. jag sitter och föröker vara skoningslös i mitt gallrande. Det går sådär.

Jag måste vart björn i mitt förra liv. För jag vill helst sova bort vintern och jag tillbringar en hel massa tid att samla ihop saker. Eller tänker jag på hamstrar nu? Ja det får bli som det vill med den saken. Jag kan i vilket fall som helst inte slänga saker. Jag samlar och samlar och samlar tills förråd eller i detta fallet hårddiskar är fulla.  Och aldrig orkar jag bränna ner det på cd eller dvd-skivor heller.

Så... nu sitter jag här o gallrar litet förstrött, för det ligger inte i min natur att slänga ting. Men ja måste. Den nya datorn kommer ju inte förrän i december och dit är det förhålandevis långt till. Och hårddiskarna är som sagt fulla. Så, jag flyttar och slänger filer hit o dit så till slut vet jag inte vilka som jag skulle spara eller slänga.

Kommer säkerligen min vana trogen att slänga helt fel filer och spara skräpet. Men som tur finns det en uppsjö med "undeleteprogram" på marknaden. Jag vet för jag brukar sitta med de där och göra tappra förök att rädda undan lite av allt jag slängt ialla fall.

Nå.. här skall storstädas.





Veckans Lennon

"Eftersom livet går ut på att andas, att sluta vågar jag inte våga".


Cyklop

I går och idag har vi försökt lära yngsta sonen att cykla. Vi gjorde några tafatta förök i våras sedan har det projektet legat i träda av diverse anledningar (min lathet mestadels). Men för att komma till poängen.

Det är sanslöst hur fort ungar lär. Karln behövde kanske sammanlagt 20-30 minuter med mig flåsande bakom sig tills han cyklar på egna ben (med egna ben kanske blir bättre) för full fart. Idag fick vi visa och öva bromsen men det var det enda. Knapigt hur fort det går alltså. Tänk om man själv kunde lära sig något såpass komplicerat som det faktiskt är att cykla lika fort.

Djäklar vad man skulle kunna nu. Det första jag skulle göra är att återigen öva in maskinskrivningen som jag faktiskt kunde för en sisådär 16 år sedan. Det skulle underlätta livet enormt och givetvis skulle jag då kunna skriva ÄNNU mer här på bloggen (hör jag folkets jubel? Jasså det var katten som fes... ok.)

Men det verkar som om inlärningstakten minskar med åren. Nu är jag glad om jag kommer ihåg vart jag bor. Vissa dar så... nä jag skall inte säga mer.

Nä nu skall jag titta på ett problem min svärfar har med ett dataprogram.

Bättre tidigt än aldrig

Förresten, har jag berättat om när jag lämnade ungarna till dagis i mors? Inte? Då gör jag väl det nu då. Jo, att fåiväg en treåring och en femåring till dagis brukar ju vara en lätt rörig situation. Barn, jackor, skor, mössa, fel mössa, dragkedjor, katter, fel mössa igen. Och mitt i allt jag.

För att få de små änglarna att borsta tänderna var det nästintill ett världskrig och för att få dem att slita sig från tvn var ett världarnas krig. Men tillslut var alla klädda, väskor var packade med erfoderligt äpple, ett i var rygga. Kort sagt allt som det skall. Och framför allt, vi var 5 minuter tidiga. Jag var mäkta mallig och stolt över att fått det hela att flyta såpassbra att det blev tid över till och med.

Nå, barn ett och två, väskro och så jag befinner oss utanför porten vid bilen när jag slänger ännu en nöjd blick på mitt armbandsur. Såg bra ut. Eller? Nått var fel, kunde bara inte sätta fingret på vad. Hmmmm. Klockan visade på 07.47. Såg bra ut. Men vänta nu. 07.46. Inte 08.46 utan klart och tydligt 07.46.

Neeeeeej. Vi var helt enkelt en timma förtidiga. All stress, jäkt och hårda ord skulle alltså inte skett föränn en timma senare.

Så... alla vänder in igen, barnen givetvis under kraftiga protester, mycket motvilliga. Timman gick sedan upprepade vi hela proceduren igen.

Du ljuva värld.

Ps: vi kom 5 minuter för sent till dagis.

Nya vägar

Nä det blev inte the alls. Jag kom på att jag inte ätit frukost än utan bara druckit kaffe, lite skönt darrig sådär.  Därvid letade jag raskt fram Cornflakes paketet och tog mig ett riktigt skrovmål av nämnda produkt. Så nu e ja mätt. Skule nog lagt mig att vila lite om ja inte hade ett uppdrag. Att hämta hulda makan på hennes jobb.

Så då gör ja det.


Dutti kille

Nu har ja varit otroligt duktig tycker jag. Jag har både dragit färdigt kablarna till ljudet i vardagsrummet, så nu sprakar det av musik i varje liten vrå och jag har satt i batteriet i Golfen.

När man gjort sådana där saker som man gått o lurat på ett tag spelar det ingen roll hur svårt eller jobbigt det de facto var att utföra arbete. Man (jag) mår sådär gott självgott som man bara kan göra när man e övermåttan nöjd med sig själv. O det är ja nu. Livet ler mot Carlzon. Ute faller höstlöven sakta mot den allt mer mullrika jorden, flyttfåglarna dra iväg till sina sommarbostäder och jag har sjud i vardagsrummet och ett fungerande batteri. Vem kan i det läget klaga. (det var en rent retorisk fråga).

Nu är ja värd en kopp the´ innan jag far iväg och hämtar hulda makan på hennes jobb.

Blir nog socker i the´t oxå, känner mig värd det.. Eller... tja, vi får se va de blev.

Timbucash

BÄST idag är två idag. Först var det Jonny Cash med "man in black", en redig höjdare. Om o omigen på bilstereon när jag lämnade barnen på dagis.  Men helt plötsligt, när ja kommit hem,  finner jag mig själv dansande i lägenheten, runt runt runt. Varför? Timbuktu (igen ja, jag vet att ja kan vara enkelspårig) "plotten tjocknar". Bra, viktig text, men framförallt en djäkla sväng som farfar skulle sagt... SÅÅÅÅÅ bra. Nä nu ska ja dansa lite till....

"Behöver ni funken så bringar vi den".

Klargrå himmel

Yippeee, ännu en dag att förstöra. Med tanke på gårdagens berg -och dalbana skall det bli intressant att se vad denna dagen kan erbjuda. Ärligt talat hoppas jag faktiskt att färden bli lite mindre skumpig :-)

Nå, nu skall de minsta barnen borsta tändena och till dagis, hulda makan har jag redan kört till hennes jobb, under tiden var stora dottern barnvakt. Det gäller att pussla och dona för att få allt att gåihop. Men idag skall jag sätta i det nyladdade batteriet i den lilla bilen så blir allt litet lättare. Häromdagen när vi skulle starta vår lilla Golf så var ju batteriet stendött, så det var bara att knata till vinden för att hämta batteriladdaren (klart att den står illa till på vinden av alla ställen) och nu har batteriet stått i hallen på laddning. Jaj, barta att ladda och köra med livet med...

Helt i onödan

Måste rätta mig själv. Man KAN inte ha fradga runt en uttorkad mun. Det är ju en total motsägelse. Fast å andra sidan. Vad annat kan jag inte? Så när det gäller mig kanske man kan ha det. Nu är jag trött märker jag på mina mycket förvirrade inlägg. Dags för litet självcensur ( d har de varit dax för länge tycker kanske ni). Natti natti

NANIG

 Ja denna dagen bjöd på en bred arsenal av händelser och känslor. Kvällen avrundades med litet Mord i Midsummer på Hallmar. Inget är som en hederlig Engelsk deckare för själen. De lägger sig som balsam med sina lummiga skogar och urbrittiska karaktärer. Nu ska ja gå o lägga mig för nu en ja bra nanig.


Livet skullerbyttor

Tänk för en timma sedan var ja vansinnig och raglade omkring med tom blick och fradga runt min uttorkade mun. Och nu är jag glad som ett litet väldigt glatt lamm (varför nu lamm skulle vara glada, vi tar deras ull o sedan slaktar vi dem)

För den person som var så oerhört fullständigt övertygad om att jag ännu en gång visat mig vara en skurk och bandit av värsta slag och att även min äldsta son var detsamma. Denna tvärsäkra person visade sig ha fel, fel, fel och återigen FEL hahahahahahahahahah.

Visserligen löste sig problemet oväntat snabbt och lätt, man kan faktiskt säga att jag själv blev så förvånad att man kunde petat omkull mig med en smörgås. Men visst är det skönt när man får upprättelse.

Jäkla PUL och andra lagar som inte tillåter mig att berätta mer. För det skulle bli en bra historia. Men men. Det får räcka att jag, min hulda fruga ochj son fick rätt till slut. För någon ursäkt väntar vi oss inte, visa av tidigare slag och bataljer.

Arghare

Fasen inte blir ja lugnare bara för att jag förökt lugna ner mig. Det funkar liksom inte. Och tillråga på allt är både min fru och min äldste son lika förbannade, eftersom de är indragna i dessa vidiriga lögner som kastas på oss. Vi går här och grymtar åt varandra alla tre...

Problemet är att det inte går att bemöta lögnerna för då har de andra redan bestämt sig för att man har fel, fel, fel, fel och att man är ohövlig som vågar påstå något annat och nu skall man minsan lugna ned sig och inte höja rösten. Men hur skall man göra då? Tiga och ta emot verkar vara vad dessa personer har bestämt är det rätta. Allt annat betyuder att man obstruerar och är omöjlig. MEN VEM FAN är omöjlig?

Ja, ursäkta att ja höjer rösten. men ja är bara så FRUSTRERAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och så e ja lite arg oxå....

Argh

Ja e arg, förbannad, förtvivlad, frustrerad till förbannelse och sen lite till.  När människor redan har bestämt sig, när allt redan är klart, så ringer de hit till mig på min telefon, i mitt hem, tränger sig förhelvet in i mitt vardagsrum, för att spy ur sig sin drypande skit över hela mig. De har redan bestämmt sanningen, tagit monopol på sina tolkningar och redan vridit den stora spegel vi alla ser oss i till sin egen favör.

Kort sagt, någon har ringt och gjort mig sedvanligt ledsen och upprörd.

Jag är rätt van vid att ha fel. Det har jag ofta har jag märkt. Det har de flesta av oss varje dag. Det hör till det dagliga livet för de som överhuvudtaget tycker något alls. För man har nästan aldrig hela bilden klar för sig i vilken fråga som helst praktiskt taget.

Men jag är även van vid att man diskuterar kring ett problem med öppna sinnen. Det är det vuxna sättet enligt mitt sätt att se det. Men se, redan där har vi en sanning som kan modifieras i oändlighet utefter förförståelse, samsyn och andra indata.

När jag då ställs framför en person som redan bestämt sig, en besservisser utan dess like, blir jag frustrerad. När sedan denna peron har makt över mitt liv, min familjs liv och de jag älskars liv blir jag arg, förbannad, förtvivlad, frustrerad osv osv.

FAN VAD JAG ÄR MAKTLÖS OCH FÖRBANNAD!!!!


50 bast

I år fyller min gamla arbetsplats 50 år. En av de saker som gör att jag saknar jobbet är att ja inte kan vara med i planerandet för detta. Men sen saknar ja inte mycket så mer hahaha

Värme i kylan

Fick just ett mail från min (gamla) arbetsplats.Jo de är väl vad man ska/kan/borde kalla det nu eftersom ja skall arbetspröva på annat håll när ja väl kommer så långt. Men nog blir man altid glad att man e ihågkommen. O när ja läser mailet så känner jag att jag allt skall hålla mig därifrån.

Tusan ja blev helstressad bara ja tänker på stället. Ja inte alla härliga människor, personal och boende, utan på jobbet i sig. Mycket stress blir det. Ja tänker på er alla ska ni veta.

Under tiden ja tänker på er tar ja en skopa glass till och tänder en ny cigarr. Så ni förstår vad ja lider här hemma ;-)

Synka...

Bäst idag måste vara att jättebra programmet  "sync2it"  blivit freeware så att ja alldeles gratis kan synka favoriter på alla datorer hemma ( 2 än så länge en 3dje på gång ) och de olika webläsarna på burkarna med. Så glad, så glad ja blev...

Lägga en kabel...

Vill bara rapportera att jag fortfarande inte lagt tillrätta kablarna mellan datorn och ljudanlägningen än. De ligger utkastade på golvet o flinar åt mig. Om nu kablar kunnat flina alltså.

Promenad del II

Jaha, så är detta "efterpromenadenjonas" som skriver. Jodå, jag gick. Först. Sedan släpade jag mig. Tillsist släpade min fru mig. Och allra sist tog vi bilen tillbaka från motionsspåret. För vem fan bryr sig om grusknak eller skogdoft i ett sådant läge. för att inte tala om hur mycket ja i det läget fullständigt sket i diverse harar eller dylikt. Hade ja sett en hade jag önskat livet ur det lilla pigga djuret.

Ja, alltså. Vi tog ju bilen dit oxå, men då var vi båda uppfyllda av olympiers glöd och gudars kraft. Tillbaka fick vi båda hjälpa till för att orka trycka ner kopplingen. Nä ärligt talat så klarade min hulda hustru detta mycket bättre än jag. Ja bara låtsat annat för att må bättre själv. Men men. 1200meter minnsan. Ett varv rund vackra Kypesjön blev det. Ett varv är mer än inget varv alls.

Så nu kan ja lata mig resten av dagen och äta vad eller vem jag vill. Eller...?

Vem vet. Om ja bara går ner tillräckligt kanske ja får litet sex. Min fru vågar inte som det (jag) ser ut nu eftersom det råder rasrisk i området runt mig.

Karaktär..

Jag måste ha mänsklighetens sämsta karaktär. Jag kan inte sluta med någon som helst av mina dåliga vanor, eller skaffa mig någon ny bra. Jag kan inet sluta äta, jag kan inte sluta snusa och röka. Jag skulle säkerligen vara sexmissbrukare om ja inte haft sån dålig rygg.

Illa är bara förnamnet när man från läkarvetenskapen studerar mitt fall och min lekamens förfall. Jag har säkerligen kropp som en jättesjuk 90-åring med skyhöga värden av de värdena som skall ligga jättelågt. Kort sagt, till och med jag själv tvivlar på att jag kommer att kunna gå ner några som helst kilo. Men man vet aldrig. Ibland slår jag mig själv med häpnad...

Promenad.

Hej, det är "förepromenadenjonas" som skriver. Alltså.. jag skall gå ut på en promenad har ja tänkt, pga att vågen visar 3 sifftigt måste ja ju göra något, vad som helst, för att gå ner till vackrare siffror, gärna typ... 30kg mindre tack. Så som sagt, jag har börjat med att planera att jag skall ta en promenad varje dag. Planera går ju alltid.

Jag föreställer mig en härlig promenad, höslöven glänser på träden, gruset knakar under  (hm, knakar grus tro?) de fotriktiga skorna, lungorna fylls av dova skogsdofter. Humöret är på topp och jag går med raska, lätta steg. Titta där en hare som skuttar glatt på barrmattan till vänster om mig. Till höger skymtar jag ett rådjur mellan träden. Sinnet fylls av lycka och tömmes på dystra tankar.

Ja, så har jag planerat iallafall. Vi får se vad "jonasefterpromenanden" tycker och tänker.

Mobb

 Jag hörde på radion i något program i morse att mobbing i skolan fortfarande är ack så vanligt. Eftersom jag har egen, personlig erfarenhet kan jag inte förstå att det i skolan fortfarande tillåts. Jag kan fortfarande 16-17 år senare drömma om det. Jag undrar om de mobbande gör det oxå.

Jag har inte förlåtit dem. Jag önskar faktiskt fortfarande att de har djupa och varaktiga 35 års kriser. Jag är inte bättre än så. Man blir sådan av att bli slagen, hånad, misshandlad, spottad på , talad om, aldrig med, sviken, kränkt och satt utanför hela den fina gruppgemensamhet en del kommer ihåg från sin skoltrid. Man urinerade i min mössa, gjorde sönder min nya fina skinnjacka, man, dom, utsåg mig till lovligt byte. Straffrihet åt dem som skadade mig.

Och de vuxna tittade bort, åt något annat håll. Endast två gånger bröt någon lärare barriären genom att avbryta deras handlingar. Jag är fortfarande evigt tacksam för detta. En gång bröt även en klasskamrat hela den "rättegång"  som hölls i gymnastiksalen där jag skulle straffas med, tja inte vet ja vart det hade slutat . Denna man, då pojke, Jukka P, som bröt förtrollningen genom att ställa sig upp och säga "nu räcker det" har min eviga tacksamhet.

Jag vet att jag ställde mig medvetet utanför genom kläder, musiksmak och "apperense" ´men däriftrån till att det skulle vara ok att skända mig är steget långt. Jag vet att många av mobbarna tröstar sig med att de var unga och inte visste bättre. Skitsnack. Nog fan vet en 12 åring,14 åring, 16 åring att det inte är ok att bränna någon i håret, på armarna, att sparka någon i huvudet när ett gäng står och håller det försvarslösa målet. Att det inte är ok att gåifrån bordet när en person sätter sig där för att äta.

För så var det, och så är det för många fortfarande. Jag gick ut ur det hela "halvhel".  Gymnasietiden var en underbar tid med sån där skön sammanhållning man ser på filmer. Jag är väl en rimligt social varelse  Men. Som sagt, jag vaknar fortfaarande med ett skri ibland. Gör dom det? Vaknar de genomblöta av svett och är säkra på att de kommer dö denna gången när man trycker ner deras huvudet i ett handfat fullt med vatten.

Gudskelov hade jag andra kamrater. Riktiga kompisar, ifrån dessa kunde jag tanka kraft och vila hos.Hos den var jag någon. Och med dessa växte jag upp till man. Tack Björn, Sami, Larsa Tommy, Andre´ men framför allt Chrille som fortfarande finns i mitt liv. Alla dessa som stod utanför systemet på min skola och som kunde se mig som ja vetrkligen var. Speciellt tack till Chrille igen för att jag tillsammans fick skrämma skiten ur några av mobbarna när vi mötte dem utanför skolan. Efter det lät de mig vara ifred. Tänk vad lätt det var.

Men som sagt, det kan bara vara i skolans värld detta kan få ske. Man kallar det att barnen "retas" med varandra. Skulle vi vuxna tillåta detta på en arbetsplats? Knappast. Gå på lärare, rektorer, vaktmästare, matsdalstanter, alla ni som jobbar i skolans värld, se er omkring, tillåt inte ett sådant beteende. Ni föräldrar, prata med era barn, det kan vara din som eller dotter som mobbar. Eller är mobbad.

För det ÄR inte ok, ens i skolans värld.

Panta sej

I morse bestämde jag mig för en stenhård bantning när vågen faktiskt visade på 100 kilo. Jag gick ut med ett rasande tempo. Men nu har 90 minuter gått o ja inte gått ner ett endaste dugg  så ja struntar i det.

No more Mr Nice guy

Jaha.. den matchen pratar vi inte om mera. 4-2 till Örgryte. Ve o ve du ovärdige och brutala värld.

En halv tid

Halvtid Elfsborg - Örgryte 2-0. Konstigt att jag upptäckt fotbollens tjusning så sent i livet. Min gode vän Chrille kan glatt vittna om att jag inte ens hade en svag tendens till att på något sätt visa min uppskattning för fotboll tidigarre i livet. Jag uppvisade snarare ett svagt löje i mina funderingar kring sporten. Betänk detta när jag säger att jag inte har missat en enda match de senaste två åren, att jag följer spelet med vad som nog kan anses vara ett intensivt intresse. En sak som jag går och lurar på är alla dessa matcher jag missat under de åren jag trodde att inte tycka det är kul att spela är samma sak som att inte tycka det är kul att titta på spelet.

Givetvis är det min hulda hustru, och framför allt hennes äldsta dotter, som fått mig att upptäcka den ärefulla sporten. Så nu har jag med glatt hjärta köpt säsongskorte på Canal+ och bänkar mig framför tvn varje vecka för att följa den ädla kampen. Även min dotter Emelie och min son Alexander, hustruns son (som svara på frågan "vem är bäst" med "Elfsborg") Någotr hjärntvättad.) och även hennes yngsta håller på Elfsborg. Det är bara min äldsta som som visar sitt förakt. Ungefär som pappa i yngre år. Faktiskt precis samma upphöjda förakt. Så det kan nog ändra sig det med hahaha.

Nä nu börjar snart andra halvlek så var tysta nu.

Inte fullt så arla stund

Trött trött trött. Sovit från och till under hela dagen. Huvudet bankar, halsen värker, lungorna hostar coh hostar och hostar återigen. Inge bra alltså. Men säg den förkylning som inte går över. Antingen tillfrisknar man eller så dör man. Jag gissar inte helt otippat på att ja kommer att tillfriskna till slut. För inte mår ja så dåligt att jag fruktar för mitt liv precis.

Nu har min hulda j´hustru och jag gått till tappen för att köpa dricka och tidning och lite snus med. O nu är det dags för match, Örgryte-Elfsborg på tv (jo du Cecília, det är några omgångar kvar o just nu ser det ut som om Elfsborg hamnar någonstans i mitten av tabellen, som vanligt).

Men nu får ni vara tysta, för nu skall jag titta på tv (veckans motion vet ni).

Arla morgonstund

Tusan. förut kunde ja aldrig somna utan låg o vred mig som en mask på krok i sängen. Nu sedan visa läkare slagit sina kloka huvuden ihop kring detta sover ja som en stock på natten. Har mycket sällan svårt att somna. Men däremot vaknar ja mycket tidigt vissa perioder. En del männsikr skulle se detta som något bra och det gör väl jag med. Men problemet är att det ibland blir så tidigt att ja inte "sovit färdigt" liksom. Jag är trött som en, som en... ja ja vet inte. SÅ trött är ja. Men men. Lite kaffe kanske gör susen. Ja ger det ett förök iaf...

Fan Kalsing

Jaha så har ännu en dag stillat sig till vila och dess glam och stoj sig nedlagt. Na, denna dagen blir väl kanske inte den dagen ja kommer att mest hålla kär när ja summerar mitt liv, men en helt ok dag blev det.

En snabb tur i knalleland hann vi med när vi handlade. Jag lämnade äntligen in min söndriga klocka för reparation. Det är en sådan där grej som legat o bara väntat på att ja skall få tummen ur... Men nu blev d som sagt av.

I kanllelaqnd träffade vi på Fru Ericssson med svärmor som spankulerade omkring, så där fick vi en snabb pratstund. Sedan gick vägen förbi min ömma mor så att vi kunde lämna av hennes varor. Vi brukar handla åt henne några gånger i veckan när vi ändå handlar själva.

Kvällen aslutades med att jag och äldsta sonen Daniel tittade på "van Helsing" på tv. En helt ok film, speciellt om man tänkte bort alla krav på logik o dylikt. Den innehöll en hel del humor, något som inte sällan borgar för mitt gillande, och en hel del fagra kvinnor, något som altid borgar för mitt gillande.

Gillande eller ej, min hulda hustru gick och lade sig eftersom hon var helt slut av bullbak och pajgörande. O ja bara äter och äter. (Sa ja att ja väger 100 kilo snart).

Nu torr ja att det är dags att även jag ger upp och uppsöker sängen. Sååå.

Helst då videon...

Bäst idag än så länge måste vara "Jem" med "just a ride". Helst då videon.

eXTReMe Tracker