WoBWorld -

aaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrgggggggggggggggggg!!!!!!!

NEEEEEJ!. Nu får det vara nog. Jag är förbannat TRÖTT på att folk kör med mig hit och dit fram och tillbaka som nån jävla docka. Det tog mig en satans massa år och en satans massa mod att ta tag i mina problem. Före detta frun fick mer eller mindre skjuta iväg mig till psyk för att jag skulle söka hjälp. Nu har jag varit ärlig och berättat om mina tillkortakommande men ingen jäven lyssnar. Istället sätter man mig ännu mer i skiten. NEJ! Säger jag. Jag är förbannad. Snorarg.

Hade jag tigit still om mina återfall hade ingen jävel vetat om ett skit. Nu valde jag att vara ärlig och vad fan fick jag för det? Bara ett jävla satans helvete. FÖRBANNAD!!!

Min kontaktperson på soc frågade mig på vägen hem om jag alltid brukade vara så medgörlig. "Är du en sån där nockedocka eller" frågade han. NEJ, säger jag. Jag tänker inte må skit hela jävla veckan för att de ska se att jag tar tabletter som jag klarar att ta själv. Framför allt tänker jag inte gå med på att de ska göra det samtidigt som jag måste ta prover för att visa att jag inte dricker. Om mina prover är rena dricker jag inte. Så enkelt är det ju.

Satan vad arg jag är. Besviken, överkörd, slutkörd och framför allt jävligt trött på att ärlighet aldrig lönar sig. Genom ärlighet får man ingen respekt, bara misstro. Så,aldrig mer jag tänker medge något fel jag gjort. Fan heller. Jag är trött på att bli behandlad som nån jävla boskap som ska brännmärkas, stå innanför ett elstängsel tills de kommer och avrättar en.

JAg har pendlat mellan förtvivlan och hopp i 4 år nu. Jag är trött på att ständigt bli besviken på det mesta. JAg gör mitt jobb så gott jag kan. Jag går med på att läkarna experimenterar med min kropp med sina mediciner, att gå och ta prover för att visa att jag lever nyktert eller i alla fall inte är fullare än Svensson. Jag gör mitt jobb, försöker hitta ett liv i allt det jävla kaos som är min tillvaro. Jag vänder ut och in på mig själv för att passa in, för att bli accepterad. Men fan heller. Då får man bara ännu en boja att bära.

Om jag bara sagt till om att jag inte ville diagnosen skulle synas på första bladet på min sjukskrivning när jag låg inne för avgiftning skulle inget av detta vara. Men då fick jag rådet att "ärlighet vara alltid längst". Javla fitta som sa det. Det är lätt för henne att kläcka ur sig. Den jävla ärlgiheten har kostat mig så satans jävla mycket.

JAg sväljer inte mer. Det får vara nog, nog, nog, nog, nog, nog. Nu har jag blivit sparkad på, nerslagen, bortsjkjuten, förtvinat i så många år att det är dags att jag säger ifrån. "Kan ni hjälpa mig eller inte"? Om inte. Dra åt helvete.

2008-03-26 @ 18:49:36 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Shoot me again, i AIN´T DEAD YET

2008-03-26 @ 18:47:52 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu en mardröm II

Ok. Jag vet. Jag är en jäkla gnällspik. Men ska det vara så här precis hela jäkla tiden. Att det hela tiden ska finnas nått att bli hyperstressad av? Min kropp har gått på övervarv så länge sedan jag kan minnas. När jag var ung var det visserligen inte ett problem för då var jag i farten hela tiden, for och flög hit och dit, hade fullt upp hela dagarna och kvällarna långa.

Sen kom den förbannade, satans, jävla, kukfittasatanshelvetes ångesten och totalsabbade 80 % av min tillvaro. Sen jobbade jag, jobbade, jobbade, jobbade, jobbade, läste, läste, läste. Sen blev det mer jobb, jobb, jobb. Så klart det kraschade till slut. Man kan inte ha en vilopuls på 110 som jag hade det sista innan jag brakade ihop.

Sen har det varit en kamp mot depression och ångest och alkohol, den enda trösten jag hade var mina barn och före detta frun. Så klart orkade inte före detta frun med mig länge. Så, hon tog sin Mats ur skolan och stack, eller snarare sparkade ut mig. Helt rätt beslut.

Sen har det varit 13 månader utan egen bostad, depression, ångest. Morsan fick två strokar på kort tid.

Nu började äntligen saker och ting falla på plats. Jag har en underbar lägenhet, min lilla kompanjon i vått och torrt Chips. Vi har utsikten över Viskan. Jag känner mig lite starkare, lite mer redo att möta livet.

Så kommer den här skiten och slår mig i bakhuvudet. JAg lovar att det finns något du är livrädd för. Det kan handla om ormar, höjder, att flyga, att åka hiss, att, tja vad fan som helst. Tänk dig sedan att veta att du skulle göra det där du är så rädd för 6 gånger i veckan.

Äh, jag vet inte om det verkligen går att förklara. Jag har försökt så många gånger men de flesta säger bara att ?men, du får väl ta tag i det, ta tjuren i hornen? och annat skitsnack. Vad tusan tror ni jag gjort i 17 år?

Nu står jag inför en mardröm. Om jag hade bil så vore det hela inget som helst problem. Men jag har inte råd att betala för körkortet som det ser ut just nu. Sen ska jag ha råd att ha bilen igång också. Fan, jag ser ingen lösning på det hela hur jag än vänder mig. Vet bara att jag blir mer vettskrämd ju mer jag tänker på det. Och sluta tänka på det kan jag inte.

Som det ser ut just nu så ser det ut som att jag tänker vägra. Då får de väl dra mig sjuksköterskelegitimation då. Jag pallar bara inte trycket. En gång i veckan hade jag kanske fixat. Till och med troligen. Men måndag, onsdag, fredag. Vecka ut och vecka in i hur länge som helst.

Nä. Fan. Jag pallar bara inte. Jag har inte orken. Fan det tar musten av mig bara att ta mig till affären.

2008-03-26 @ 17:30:51 Permalink Sämst Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu en mardröm

Fasen. Jag blir allt med uppstressad av tanken på att behöva åka buss minst 6 gånger i veckan. Jag som knappt pallar att gå till affären utan att ladda upp i någon timma före och då får jag ändå pumpa mig full med lugnande förvantas sätta mig på en buss tre dagar i veckan, nått av det värsta som jag kan tänka mig. Jag vet helt enkelt inte om jag pallar det.

Eftersom läkeren vägrar skriva ut något starkare lugnande än de mycket milt lugnande jag har så finns det inget att ta till för att palla trycket. Jag vet att det låter obegripligt för de flesta att det skulle vara svårt att åka buss men det är för mig en mardröm när jag mår dåligt. Att sedan frivilligt utsätta mig för en 25-30 minuters lång busstur 6 gånger i veckan syns mig omöjligt.

Men jag ser ingen lösning på det hela. Kravet var att jag kom och tog mina Antabus på kliniken. Vägrar jag så vågar jag inte ens tänka på vad som skulle kunna hända. Det är så konsitgt för jag ska ju samtidigt lämna in prover på att jag inte dricker. Borde inte det räcka? Jag fattar inte riktigt.

Men sen känns det lite som om de har blandat bort korten för sig själva lite. Jag försökte få dem att förstå att jag dricker för att jag har ångest, jag har inte ångest för att jag dricker. Visst är baksmälleångesten total, men det är inte den som kommer först. De perioder jag mår bra behöver jag ju inte dricka. För då finns det ju inget att döva. Hjälp mig att hantera ångesten så är problemet löst. Känner jag i alla fall.

Det enda som kommer hända nu är att jag kommer må kass kass kass 5 dagar i veckan eftersom jag vet att det blir som det brukar när jag ska göra nått specieltl dagen efter. Jag börjar bli nervös redan dagen innan och kan inte sova på natten. Sen ska jag iväg och det blir en enda stor ångestattack, sen har jag en eftermiddag när jag mår bra för att det sedan ska börja om dagen efter igen. Tro mig, jag vet, Jag har haft panikångest i 17 år nu, jag känner till saker och ting kring mig själv och min sjukdom. Druckit har jag bara gjort i 8 år.

Jag har kämpat och kämpat så länge. Jag har gjort allt det som man skall göra. Utsatt mig för det jag är rädd för gång på gång på gång. Enligt alla läroböcker ska man må bättre och bättre av det men... Efter 17 år så tvivlar jag.

Jag känner mig trängd, lite smått panikslagen. Lite klaustrofobisk. Jag vet varken in eller ut. Ska jag skita i allt. Strunta i min legitimation? JAg förstår inte för mitt liv hur jag ska fixa detta. Jag blir alldels svettig i händerna bara jag tänker på att sätta mig på bussen tre, kanske 4 gånger i veckan.

Konstigt att det alltid ska vara nått som ställer till livet. Nu har jag äntligen fått ett underbart hem som jag trivs i så ligger fanskapet i Viskafors. I detta läget hade jag hellre tagit en sunkig etta i stan så att jag kunde gått till Beroendeenheten de där tre gångerna i veckan.

Kalla mig gärna otacksam. Men detta skrämmer ärligt talat livet ur mig. Det känns som en mardröm.

2008-03-26 @ 17:08:23 Permalink Sämst Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oj då vad mycket det blev på en gång

Gulp!!! Nu blev det hårdhandskarna på. Har varit på det där mötet så nu tillhör jag missbruksenheten och tillhör känns som rätt ord. Måndag, onsdag och fredag måste jag in mellan 09.00-11.00 för att ta mina Antabus, det är regelbundna provtagningar som jag ska börja med redan nu på fredag. De proverna kommer nog inte bli så vackra är jag rädd för. Sen är det återfallspreventionsterapi på missbruksenheten, ångestterapi med min vanliga terapeut och så sjukgymnastik på det. Fan, jag får fullt upp hela veckan lång med allt detta.

Det där med Antabusen retar mig lite. Räcker det inte med att jag visar upp proverna? Om jag dricker syns ju det på proverna liksom. Jaja, jag får väl börja så hår och se hur jag ska få ihop det. Sen gäller det ju att samordna det hela så att jag inte får en tid på sjukgymnastiken 13.00 och skall vara på missbruk senast 11 för att ta min medicin. Då är det två timmars väntan i stan som gäller.

Hua. Dyrt blir det med. Men men. Inte mycket att göra åt det hela misstänker jag. Legitimationen vill jag ju behålla.

Men som sagt. Jag känner mig lite överväldigad av det hela och vaninnigt stressad när jag tänker på det. Fan, jag som inte pallar att åka buss ska ta bussen till stan minst 3 gånger i veckan, kanske fler beroende på hur jag får tider hos min terapeut och min sjukgymnast.

"men det är väl bara att skärpa till sig och ta tjuren vid hornen" kanske den undrande tänker. Tja, men att få en 30 minuters panikattack 6 gånger i veckan är inget jag ser fram emot. Förhoppningsvis så mår jag bättre och bättre allt som våren kommer. Men som det ser ut just nu så känns det omöjligt.

Tja, den dagen den sorgen. Nykter lär jag ju inte ha några problem att hålla mig i alla fall, bara en sån sak.

Idag står det tvätt på schemat. Jag ska strax bege mig nerför trapporna för att inviga tvättstugan. Det har blivit lite pryttlar som behöver tvättas. Ska bli kul att se hur den funkar, tvättstugan.

Så, jag får väl smälta dagens besked och bege mig ner i källaren.

2008-03-26 @ 14:07:56 Permalink Början Kommentarer (1) Trackbacks ()

Överhettad igen

Så var det igång igen. Kroppen går på högarv och jag försöker lugna ner det hela genom att ta mina lugnande tabletter och ligga en stund på sängen men det funkar inget vidare. Händerna är våta av svett och hjärtat dunkar på som en stänghammare i kroppen på mig. Jag fattar inte att det inte går över. En dag utan allt detta vore trevligt.

Jag funderar skarpt på att gå till affären och köpa ett par-tre foklöl för att få ner systemet lite. En kass lösning, jag vet. Men att känna så här är totalt värdelöst. Jag är rädd att det slutar i en panikattack om det inte kommer ner i fart lite inom mig.Det har jag noll lust till. Jag har försökt att göra avskappningsövningar men det funkar bara inte. Det kryper i hela kroppen på mig och jag vågar inte varva upp genom att börja städa eller nått. Då mår man bättre den stunden man håller på men sen blir det sju resor värre efteråt.

Före detta frun smsade och ville jag skulle hämta mina saker som jag lovat att göra senast idag men jag får inte tag i någon som kan köra. Det gör mig änu mer stressad. Men nu är det nog försent ialla fall för hon skulle åka iväg vid 17.30 sen var det försent. Ännu en sak att skämmas över att man inte reder ut.

Nä. Jag ska prova en medicin till och sedan ta mig en promenad. Jag behöver komma ut lite i friska luften. Göra mig av med lite stresshormoner. Sen ska jag lägga mig och försöka läsa lite. Problemet är bara att jag inte kan koncentrera mig när jag mår såhär. Det finns ingen chans att hålla uppmärksamheten på något utanför mig i det läget. Men jag ska göra ett försök i alla fall. Ibland så funkar det. Om man hittar en riktigt bra bok så kan man försvinna in i bladens värld och då är man avkopplad en stund i alla fall så att överhettningen försvinner.

Jag är rätt nervös för mötet i morgon måste jag erkänna. Det ligger där och puttrar i mig utan att jag tänker speciellt mycket på det. Men det är min framtid och min behandling och mitt liv det handlar om. Vad ska de komma fram till? Kommer jag få behålla min sjukgymnastik och min teurapeut som jag för första gången känner mig trygg med? Är en alkoholläkare verkligen kapabel att ge mig rätt behandling mot min panikångest och socialal fobi?

Det är mycket frågor kring det hela som snurrar runt i mig.

Överhuvudtaget är det många frågor som snurrar i mig när jag tänker efter. Kommer jag någonsin finna kärlek igen? Hur kommer kontakten med mina barn se ut nu när jag hamnat så långt ifrån dem? Kommer jag att finna styrka att komma tillbaka till en vettig tillvaro? Kommer jag någonsin kunna jobba igen? Allt det där spritter omkring i mig utan att jag tänker på det. De tankarna bara finns där och ploppar upp lite då och då och skrämmer livet ur mig.

Men sen vet jag ju att livet går upp och ner. Det har varit mycket nu det sista med flytten, den totalhavererade relationen med före detta frun. Osäkerheten vilken vårdgivare jag ska ha i framtiden. När jag väl hunnit landa i allt det där så kommer jag säkerligen må bättre. Sen har jag ju varit utan en sort av mina mediciner i en vecka nu så det spelar nog roll det med. Jag får inte glömma om att be om ett nytt recept i morgon.

I höstas mådde jag så bra som man bara kan begära. Så jag vet ju att jag har potential att komma till det stadiet igen. Det gäller bara att stå ut nu när det känns lite risigt. Nu har jag ju dessutom ett eget hem, bara det är ju et enormt lyft.

Nä, jag får hålla ut, ta varje dag som den kommer och göra det bästa av situationen. De soliga dagarna kommer bara jag har lite tålamod.

Så måste det vara.

2008-03-25 @ 17:15:36 Permalink Funderingar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mycket bättre

Jaha. Så var helgen över och en ny vecka har tagit sin början. För mig känns det bara gott. Jag har haft noll påsk i år. Så nu känns det bara bra att allt tagit slut och man kan sluta tänka på hur förbaskat trevligt alla andra har det. Nu är det jag som vinner mysligan eftersom jag fortfarande kan skrota omkring utan att göra mer än det som faller mig in.

Det där med helger är mindre trevligt när man inte har någon att fira dem med. Man känner sig mer ensam än någonsin. Men nu känns det ok igen. Denna veckan har jag inte så mycket inspikat direkt. Det är det där mötet i morgon klockan 11, jag ska väl sätta upp en tvättid, ta mig till La Stada för att äntligen ta tag i den där storstädningen hos tant mamma. Försöka få med mig de allra sista sakerna som finns där. Sen har jag all tid i världen att göra vad jag vill på.

Ute ligger snön tjockare än den gjort på hela vintern. Men vackert det är det, något annat kan man inte säga.

Så, livet känns med en gång mycket bättre. Mycket mer kan man inte begära.

2008-03-25 @ 15:18:29 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

En obotlig ensamhet jag inte är van vid

Fy fan vad jag är uttråkad. Helt och totalt. Vädret tillåter inga promenader eftersom alla mina tjocka jackor har söndriga dragkedjor så jag skulle väl frysa ihjäl efter 5 meter. Nu står lite mat i ugnen på värmning så har jag något att pyssla med en stund i alla fall. Tröstäta. Sen funderar jag på att låta den här dagen ta slut genom att lägga mig och sova. Men lite sömntabletter borde det funka.

För lite tålamod för att läsa, titta på tv eller ens runka. Orkar bara inte ta tag i nått. Har redan städat hela lägenheten, gett katten mat och vatten. Rökat hundra cigaretter. Druckt för mycket kaffe. Fan vad kass jag har blivit på att vara ensam.

Tänk, innan kunde det gå veckor utan att jag saknade sällskap. jag läste, skrev, kollade film eller fixade med småsaker. Nu har jag en koncentrationstid på 5 sekunder, sen blir jag uttråkad. Kan det vara så att en och en halv vecka utan en sort av mina mediciner börjar påminna sig tro? Troligen.

Men, i morgon är det vardag igen. Då kan man bege sig ut i världen igen utan att vara helt ensam i tillvaron. På onsdag så är det möte med soc, psyk och missbruksenheten. Då har jag lite att göra en timma i alla fall. Sen får jag väl fortsätta städa här hemma. Igen.

Fan det där skämtet med en Rysk "mailorderbride" börjar nästan bli lockande.

Men sånt är livet. Ibland går det upp ibland går det ner. Just nu är allt bara tråkigt. Men å andra sidan så har jag ingen speciell ångest. Jag är nykter och fin. Det är bara det där med ensamheten som plågar mig. Men det hade nog varit lite mindre jobbigt om det inte hade varit påsk.

Nä, bädda ner sig, försöka hitta nog med koncetration för att läsa nått enkelt men bra. Finna lite frihet och ro i själen. En katt som hoppar upp bredvid kudden och lägger sig för att spinna. Magen full med mat. Jodå, det kunde vara värre kan jag tro.

Men det värsta i allt är det där hålet som före detta frun skapat i mig. En tomhet som jag inte rikigt kan beskriva. Jag kan inte längre skicka ett SMS när jag är uttråkad, slänga bort en stund med meningslöst tjatter. Det ska jag inte sticka under stol med om att jag saknar. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt för att slänga bort 5 års näst intll dagliga samtal. Jag önskar jag kunde göra det med. Men det tar emot. Jag saknar henne. Inte tu tal om annat.

Visst har jag andra att prata med, som jag inte hade innan. Kusin Esko, Polare M, Lena. En ny kontakt med Polare J. Men ändå. 5 år är liksom borta. Som om de aldirg funnits. Ändlösa diskussioner, mentala utmaningar. Borta, puts väck. Jag kanske är mer sentimental än de flesta men jag har svårt att bara låtsar att de aldrig funnits. Men det kan bero på att de gav mig mer än de gav henne. Hon har lite svårare att sätta ord på det hon känner och då blir det lätt att det haltar till slut. Att den ena personen kommer i underläge och känner sig pressad. Men det har ju aldrig varit min mening. Jag har ju hela tiden väntat mig lika fräna frågor och svar tillbaka. Som en utmaning för intellektet. Det fick jag i börjar men så hände nått som jag inte vet vad det berodde på.

Jaja, ingen idé att fundera mer på det som varit. Snart ska jag proppa magen full med en billig ungnsuppvärm middag och sedan lägga mig och försöka finna någon sort ro i mig själv.

2008-03-24 @ 18:36:21 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Mina lager

Herregud vad tråkigt det är att vara nykter. Det känns som om inget räcker. Men är man tankad kan man ju sitta i en garedob och ha det trevligt.

Men jag har skrivit av mig lite i min "hemliga blogg". Det är en tredje blogg jag skriver i, bara för mig och ingen annan. Det känns rätt ok att ha tre lager att röra sig mellan. Expressen-bloggen där jag håller det lite mer allmänt, den här som jag har där bara vissa har tillgång till mina lite "äktare" känslor och handlingar. Sen har jag min alldels egna blogg som jag använder som avfallskvarn. Där mal jag ner allt skit som rör sig i skallen på mig och som jag inte har lust att dela med mig av. Där kan jag även skriva vad jag tycker och känner utan att vara rädd för att såra någon. Ingen kommer ändå att läsa det jag skriver.

Men det är väl så vi lever våra liv. I olika lager, lite beroende på vem man pratar med eller lyssnar till. Man säger ju inte samma saker till sin älskade som man säger på jobbet. Man är en liten annorlunda person i kassan på Ica än man är på jobbet och ytterligare en annan när man vaknar hemma på lördagen.

Att skriva har blivit ett gift för mig. Jag är mycket medveten om att verkanshöjden inte är så hög direkt men det är mitt språk, mitt liv, mina tankar och min skalle det kommer ut. Visst balanserar jag hela tiden på gränsen mellan det privata och det personliga och ofta går jag över gränsen kanske. Men jag har svårt att låta saker finnas till i mig utan att berätta om dem . Det gäller även mig som privat person. "In real life" liksom.

Nä det är väl som de säger i "Shreck", människan består av lager som en lök. Jag har i alla fall tre när det gäller mitt skivande. Sen finns ju det fjärde lagret, min poesi och mina noveller där man hela tiden kan tolka det hela lite som man vill. Jag har märkt när jag lagt ut det hela på sockerdricka.nu och argus.nu att folk läser in nått helt annat än det jag tänkte på. Men det använder sina liv som förförståelse och ofta blir de nöjda med det som de läser i ialla fall.

Men ibland får man tänka sig för. Före detta frun blev klart missnöjd med en sak jag skrev häromdagen och jag som uppfattade saken på ett helt sannat sätt blev såklart förbannad. Så klart eftersom det sårar mig att hon stänger ute mig från sitt liv totalt. Så jag förbjöd henne att läsa min blogg. Men såklart var det ett totalt fel beslut. Om jag skriver om henne, vilket trots att jag sagt annat innan kommer ske, så har hon även rätt att läsa om det när andra personer kan läsa om det. Så jag ska skriva ett mail till henne och ta tillbaka det hela. Det betyder ju inte att hon kommer att läsa för hon har sagt att hon inte vill ha med mig att göra mer. Men det är i alla fall rätt att hon har rätt att läsa om det och även kommentera om hon uppfattar saker som fel.

Det där med att driva blogg är ett nytt sätt att uttrycka sig och det är lätt att det blir fel. Man glömmer lätt där man sitter i sin ensamhet att en massa andra läser det man skriver och kan bedöma saker helt efter eget huvud. Nu är ju denna bloggen extrem i sin litenhet. Det handlar om ett trettiotal människor som har tillgång till den. Jag ahr väl någonstans mellan 16-23 läsare om dagen kanske. En del lite oftare, en del slinker in nån gång i veckan bara. Men så har jag varit rätt så ogenerös med att ge ut lösenordet med. Jag vill vara säker på att inget av det jag skriver kommer fram till mina barn eller deras kompisar. De ska inte behöva lida för att pappa är sjuk och alkoholiserad och ensam.

Det hela ballade ur när mina stora barns moder blev anmäld till socialen för att jag var en olämplig far. Det var en stor tragedi för både henne och för mig. Givetvis så avskrev socialen det hela eftersom det mesta var taget ur luften och framför allt feltolkat. Att jag är som jag är försöker jag låta påverka mina stackars barn så lite som möjligt.

Detta plus att jag redan precenterat mitt liv och min kontakt med mina barn helt öppet till socialen gjorde det hela enklare. Men det var inte roligt. För någon. Så nu är jag desto restrektivare.

Jag vet att vissa här som läser denna bloggen känner mig relativt nära. Jag är även säker på att er bild av mig har justerats kraftigt sen när ni började läsa mig blogg. Men jag är inte varken det ena eller det andra. jag är allt. Den ni kände innan är en del av mig, lika mycket som den som skriver här. Det är bara olika lager av mig.

Så, summa summaron. Jag driver 3 bloggar. Kanske växer det till 4, fan vem vet. För man upptäcker olika lager hos sig själv allt som livet rullar på har jag märkt. Men det vore väl förbannat otrevligt att vara endemensionell?

2008-03-24 @ 17:02:47 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dags att rycka upp sig lite

Jag tycks ha hamnat i ett mellanläge. Jag knatar omkring härhemma och är så glad för att jag har detta som jag kan kalla hem. Samtidigt är jag lite ensammen. Man känner sig lite isolerad så långt från sina vana jaktmarker. Jag brukar inte ha så svårt för ensamhet men nu sliter det lite i sällksapstarmen måste jag erkänna.

Men, det är annandag påsk och hela världen laddar upp inför ännu en arbetsvecka. Själv har jag ju ingen sån så jag laddar upp inför... tja.. nått.

Det är i alla fall en Povel dag. Dags för lite positiva tongångar, lite glatt och lagom sådär.

I egentligen skulle jag helst öppna en öl eller 12 och sjunka in i alkoholens lugn och frid men det ska jag noga akta mig för. Man behöver ju inte gå tillbaka in i lejonburen när man just kommit ut därifrån med livet i behåll. Så det får bli annat att göra. Läsa kanske? Fan, jag har ingen koncentrationsförmåga alls. Jag läser samma rader gång på gång och kan för mitt liv inte komma igåg vad jag nyss har läst.

Titta på tv kanske. Lite lagom för lilla hjärnan att behandla. Fan, jag är inte sugen på tv. Sova? Nä, det har jag ju gjort i två dagar nu känns det som.

Så, vad ska en rasktlös latoxe som jag göra då? Ja den som det visste. Städat har jag redan gjort. Det gick ju relativt fort eftersom jag städade hela lägenheten för bara nån dag sedan. Sortera cd skivor kanske?

Äh, vem lyssnar någonsin till cd-skivor.

Nä, jag får rycka upp mig lite. Hitta på nått vettigt att göra i väntan på att nästa vecka tar sin början.

2008-03-24 @ 15:31:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu en mellandag

Sådär jag. Då har man piggnat till lite. Snön fortsätter att bara falla och falla som om ingen makt i världen kan stoppa den och alla tankar på att ta sig en promenad är bara dumma och fel en dag som denna. Så fast det spritter lite i kroppen så får jag knata omkring här hemma. Det är nog dags att dra fram lite städatiraljer igen eftersom det börjar gor igen här och var. Sedär, då har man lite att pyssla med.

Sen blir det väl som vanligt en sån här dag. Lite tv, lite läsa, lite slappa. Lite av allt. Inget av nått. Dessutom har jag några lådor med böcker som behöver komma upp i bohyllan. Inte för att alla mina böcker kommer plats i bara en bokhylla men jag kan ju i alla fall fylla den jag har.

Jag är rätt så rejält sällskapssjuk måste jag erkänna. För tusan, jag har ju knappt sett en människa på flera dagar. Katten är snäll på alla sätt men våra diskussioner blir tänligen enehanda.

Men, det är som det är med det där. Skulle någon verkligen ringa på dörren vette tusan om jag skulle orka med sällskap. Jag känner mig fortfarande lite sliten efter helgen execcer. Man är ju inte 20 längre, då när man skakade av sig en baksmälla ungeför som en hund skakar sig torr och sedan var man redo för livet igen. Nu för tiden tar det banne mig en vecka att bli som folk igen. Helt otroligt.

Men magen är bättre idag i alla fall. Jag var smart och åt lite redan på morgonen för en gång skull. Ok, kall lasagne kanske inte är det bästa i frukostväg men det är bättre än att gå med tom mage hela dagen och bara hälla i sig kaffe under tiden.

Tja. Det kan bli lite vad som helst av den här dagen märker jag så det är bara att hänga med liksom.

2008-03-24 @ 14:24:54 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snö snö snö och mer snö

Snön fullkomlig vräker ner. För tusan, precis på steget till April så kommer eländet. Hela vintern har man längtat efter lite ljus och snö så kommer snön när den ska smälta enligt alla påbud. Jaja, det töar väl snart kan jag tro.

Själv har jag tagit mig en rejäl sovmorgon, helt enkelt för att jag kunde. Det var skönt att sova måste jag erkänna. Man sover ju inget vidare när man är bakis så det var gott att kunna sova ut ordentligt. Nu är väl det värsta över kan jag tro, så idag ska jag njuta av stillheten i mitt inre och hoppas att det håller i sig.

Nä, än har jag inte så mycket att säga. Så jag tiger still.

2008-03-24 @ 12:48:11 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

På g

Så där ja. Då står Lasagnen på svalning och jag kan snart gå och lägga mig med magen full med mat och veta att jag varit en duktigt kille idag. Inte så illa. Det är ju ingen av de där höjdardagarna man kommer att komma ihåg när man blir gammal men heller ingen av de man kommer att avsky i flera år frammåt. En mellandag med en svag tipp mot det lite tråkiga, melankoliska och magonda.

I morgon vet jag av gammal erfarenhet att det bara kan bli bättre. Lite föda, lite sömn, lite vila. Sen så är snart Carlzon på benen igen och kan börja skrämma unga flickor och gamla tanter igen :-)

Det var rackars att man inte har lite samarin eller ännu bättre ranitidin hemma så att magen kommer i lag igen. Just nu så svider den som en brinnade påskbrasa inuti mig. Men det kanske blir lite bättre när jag fått lite mat i magen förstås. Jaja, bara man kan sova så är det ok.

Jag har fått ett lockande erbjudande från Polare M att komma hem till dem i kväll men jag ska nog vara tråkig och vara hemma och gnälla för att jag har det tråkigt. Se där en motsättning i lilla Jonas. Men bara tanken på att sätta sig på bussen blir lite för mycket. Nä, då är det bättre att hålla sig hemma och äta Lasagne och sedan nana hela natten gott.

Så får det bli.

2008-03-23 @ 20:01:05 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Fly on the windscreen

Fasen, jag blir tokig. Jag har letat över hela nätet efter tolvan till denna låten plus alla remixer. Jag hade dem på vinyl en gång för länge sedan men skivorna står ju fortfarande hos fd frun och jag har ändå ingen vinylspelare. Men den här låten gjorde mig på gott humör igen efter att jag deppat ihop en stund.

2008-03-23 @ 19:48:41 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Avgiftning på egen hand, lektion III

Det där med avgiftning är inte en hel enkel sak. Det går i vågor det hela. Ena stunden så känns det hela helt ok för att nästa minut vara nästan outhärdligt. Men jag har varit med om värre efter värre turer. Då har jag fått allt från kramper till hört olika ljudhallisar och varit klart rädd för mitt förstånd. Denna gången gick det ju inte så långt. Men ändå känns det att kroppen inte rikigt vill ha det så här torrt. Men inte mycket att göra åt det hela. Affären är gudskelov stängd så jag får äta min Lasagne, ta en sömntablett och gå och knoppa.

En tung skuld att betala för en kvälls trevlig känsla. I förrgår var det ju bara tal om att dämpa alla symptom. Igår var i särklass jobbigast. Jag är glad att jag har mina sömntabletter att ta till i det läget. Det är ju så man gör när man avgiftar oss alkisar. Man söver ner personen tills kroppen kommit i balans igen. Så sova är det enda rätta. Men det går ju fan inte när hela kroppen skriker efter lite lugn och ro. Så, som sagt, jag är glad att jag kunde peta i mig mina Imovane och sova bort det värsta.

Så, lite mat och ett litet piller så blir det det samma idag med. Tror jag. I alla fall som det känns just nu. Egentligen så vill jag inte äta alls eftersom hela magen är sur som ett citronextrakt, men jag vet ju att jag måste äta lite så jag får väl tvinga ner så mycket som möjligt och ta två vitaminpiller så B-vitaminbalansen blir som den skall igen. Så slipper man alla förbannade skakningar och allt det där.

Det var givetvis kass av mig att knata upp tidigt idag och dricka kaffe det första jag gjorde. Det jagar ju bara på systemet. Men när jag vaknade så mådde jag toppen. Som sagt, det går i vågor det hela. Just nu mår jag kass men det kan lika bra vända till totalt lugn och ro på bara en kvart.

Alkohol är inte att leka med. Alls. Det är giftigt det hela. Man vet aldrig vad som ska hända. Ibland så mår man helt ok, bara lite trött och hängig dagen efter. Ibland så mår man som ett vrak och det vägrar gå över. Är man då dum som jag så fortsätter man tills man mår bra igen. Visst, det funkar. Men det finns ju alltid en morgondag och då blir straffet mångdubblet multiplicerat. Ju längre tiden går ju slitnare blir man, ju mer behöver man för att funka bara normalt och ju värre blir baksmällorna.

Det värsta som kan hända är när man bara sover och vaknar, dricker en öl för att kunna sova nån timma. Och så håller det på, dag ut och dag in medan kroppen tar allt med stryk hela tiden. Det är då man kan dricka oändliga mängder, ha en promille på fyra eller nått och ändå känna sig både nykter och bakis. Fast man är full som en gris enligt alla papper.

Nä, där vill jag aldig mer hamna. Så även fast jag snavar mig fram på livets väg så har jag lärt mig lite i alla fall. Det är därför jag sitter här och har frossa och skakar som ett löv precis nu medan magen svider och munnen är totalt torr medan svetten porlar från rygg och panna på mig. Inte direkt i form men vid liv.

Det ska gå...

2008-03-23 @ 19:17:21 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Är det värt det?

Jag funderar på vad alla tabletter gör i min kropp egentligen. Biverkningslistan är ju telefonkatalogtjock på nästan alla de olika piller jag petar i mig. Just nu känner jag av kraftiga utsättningsymptom eftersom jag inte tagit en sorts medicin i en vecka nu. Det var inget medvetet beslut utan jag bara upptäckte att jag inte hade något recept en vacker dag och sen har dagarna rullat på och nu under påsken har jag ju inte kunnat göra nått åt det. Men det snurrar i hela skallen så fort jag rör mig

Jag vet ju att före detta frun sa att jag blivit annorlunda. Jag kan nog se det själv rätt lätt om jag tittar i efterhand. Jag har blivit mer tvär, mer lättretat, irriterad. Lite agressivare till sättet, mindre tålamod. Toppar och dalar i livet skär liksom av. Samtidigt som ångesten lindras så tappar man mycket av glädjen med. Man blir liksom passiv.

Jag vet att just det där med agressviteten har varit ett problem tidigare när jag tagit antirepressiva mediciner. Topplocken går rätt lätt kan jag säga. Ibland handlar det om passivt aggressivt beteende, kanske man säger oövertänkta saker eller bara är allmänt trumpen. Ibland handlar det om regelrätta raseriutbrott. Sån är jag inte när jag är omedicinerad. Men å andra sidan så mår jag ju kass då med så.

Frågan är bara om det är värt det. En viktökning på 30 kilo, humörsvängningar, sviktande potens, kanske leverpåverkan i det långa loppet. Inte vet jag.

Vissa dagar, när man mår kass fast man petar i sig alla de där pillren så undrar man om man inte skulle klara sig lika bra utan dem. Sen kommer man ihåg hur man mår då och plockar snällt ihop dagens pillerhög och sväljer.

Men jag hoppas det kommer bättre, mer riktade mediciner i framtiden. Som kanske inte har fullt så många bilverkningar och som kanske även ger ett bättre resultat. Forskningen går ju frammåt och en tröst i det hela är ju att det finns en satans massa pengar på att lindra ångest och depression så man vet att det sitter forskare i varje land och jobbar hårt på det.

Men, kanske hade jag haft kvar mitt äktenskap utan de där pillren?

Är det då värt det?

2008-03-23 @ 17:51:44 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

I väntan på Zletvana

I väntan på min Ryska mailorderbride så funderar jag på något ohyggligt. Jag går och tänker på att köpa en pizza. idag igen. Tredje dagen i rad i så fall. Kan det vara bra tro? Så undrar jag varför jag är fet. Och pank.

Nä, det blir nog ingen pizza idag. Det blir nog den där Lasagnen istället. Visst jag vet, skillnaden är minimal egenligen, men det känns lite bättre att ha värmt en Lasagne i ugnen istället för att ha köpt en fördig pizza för 60 spänn. Nästan som att göra mat själv liksom.

Det här med att vara ungkarl är inte så illa. Förutom att det blir så förbannat tråkigt att äta och ännu tråkigare att göra mat. Det blir liksom ett nödvändigt ont. Bara för att magen säger att den är tom. Så, man måste ju fylla den med nått. Ju lättare hela processen är ju bättre. Ställa sig att göra mat från grunden finns inte på kartan. Förresten har jag inga kastruller eller grytor.

Jaja, allt det där bli bättre när Zvetlana flyttar in.

2008-03-23 @ 17:14:10 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att vända på en tanke kräver lite jobb

Äh. Vilken urbota tråkig dag. Magen krånglar å det grövsta, det brinner som eld i buken på mig. Men jag får skylla mig själv. Fryser gör jag med. Inget roligt att titta på utanför fönstret. Jag har lite värk i en tå. Jag är uttråkad. Jag är nykter. Jag är ensam.

Låter det muntert? Nja, det är väl inte toppen precis men vad fan. Det kunde vara så mycket värre. Jag gör det bästa av det hela och ligger på sängen och lyssnat till musik, plöjer genom internet och bläddrar fram och tillbaka i nya Café. Inte så illa alls. Det magonda tar jag som något positivt. Det kanske gör att jag går ner nått kilo, vem vet? Fryser gör man inte under täcket. Jag får väl skita att titta ut genom fönstret om det nu är så tråkigt där ute. Mot värk i tån finns det Alvedon. Uttråkad? Tja, sånt är det vissa dagar bara. Bättre det är ihjälstressad. Nykter? Jo, lite boring sådär men bara bra för mig. Ensam? Tja. Men, jag slipper trängas i alla fall.

Så kan man också tänka. Det kräver lite ansträngning men det går det med.

Så, jag ska glädjas åt mitt magonda, tåonda, tråkighet och njuta av ensamheten.

Så får det bli.

2008-03-23 @ 17:07:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

I väntan på en brunett

Nä, nu vill jag har lite input i mitt liv. Jag blir ju tokig om jag ska sitta här i min ensamhet och bara prata rakt ut i luften eller i detta fallet då rakt ut i bloggen. Kan inte telefonen ringa? Eller kan det inte ringa på dörren och utanför står en sexig brunett i passande låg ålder och vilja låna en kopp socker eller ha hämningslös sex med en överviktig, småpittad medelålders looser?

Men det är väl lika otroligt att vardera sak skall hända. Kan jag tro. Så jag får knata här i min lägenhet eller helt enkelt avsluta den här dagen och gå och lägga mig för att sova. Hopplöst. Någon ro får jag inte så att jag kan läsa eller titta på en film eller så. Nä, jag går här fram och tillbaka mellan dator och köksfläkt och röker en cigarett medan jag tänker arga tankar om världens ovilja till att lyfta mig till de höjer jag borde vara på.

Fan det skulle gå med en blondin med om jag ska vara ärlig. Jag är inte så petig när det gäller hämningslös sex. Tro det eller ej.

2008-03-23 @ 14:38:29 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad jag ska skaffa till nästa påsk

Att det ska vara så svårt att få ändan ur vagnen. Visst, jag har gjort de basic sakerna, druckit mitt morgonkaffe, läst lokalblaksan från första sidan till sista. Duschat och rakat mig. Ställt in den rena disken i skåpen. Gått till affären och tillbaka och köpt kattmat och snus.

Men jag får liksom ingen snurr på det hela. Men så kommer jag på. Det är helt ok att inte göra nått. Det är helg för tusan. Påskdagen. Då får man sitta på arslet och inte göra nått på hela dagen. Ska man vara noga så har jag redan gjort för mycket rent av.

Gott så. Då kan jag ju med gott samvete ligga på sängen hela dagen och glo i taket och tänka snälla tankar om min omvärld. Skulle fan flyga i mig så kanske jag slänger med en elak eller två tankar med. Men det känns lite som att man ska vara snäll idag. Så jag ska försöka hålla mig till att vara det.

Katten har redan fattat det där från början. Hon har legat utslagen lite här och där i lägenheten hela dagen, ända sedan hon väckte mig tidigt i morse genom att enträget och tämligen påträngande kräva uppmärksamhet genom att krafsa mig på handen tills jag klappade henne. Slutade jag klappa så var tassen där med en gång. Jag vet inte om hon tyckte att jag negligerat henne under natten elller vad det var men det var rätt jobbigt klockan halv 6 på morgonen.

Men för tillfället ligger hon på lammullstäckte i sovrummet och sover den oskyldige kattens sömn helt utan att visa ett livstecken. Eftersom jag försöker banta ner det lilla pälsmonstret lite så får hon bara lite mat varje dag istället för att ha tillgång till torrfoder hela tiden. Det kanske är det som tröttar ut henne? Inte vet jag. Men hon har fattat grejen med helg i alla fall.

Själv ska jag nog göra likandant jag med. Alltså inte banta ner mig, det vore ju livsfarligt att gå ner ett kilo eller trettio. Nä, lägga mig på sängen och trivas med min egen lyckliga exxistens ett tag innan jag knatar till köket och tillagar någon utsäkt mat att äta. Värma ett paket lasagne i ugnen låter lämpligt så här på påskdagen. Det är ju inte riktigt lax och lamm, men vad tusan. Det är gott och då spelar resten ingen roll.

Till nästa påsk tänkte jag skaffa en såndär Rysk "mailorderbride" som kan stå i köket och fixa mat åt mig i French maid kläder och staypus med höga skor till. Sen ska jag sätta mig i soffan och titta på när hon städar golven med moppen, hur hon sakta vrider moppen så att allt vatten rinner av och sedan sveper golven med sensuella rörelser. Jajamen. Så ska jag ha det nästa påsk tänkte jag mig.

Men i år får det bli lasagne och ett varv med dammsugaren på egen hand. Man kan ju inte få allt på en gång, eller hur?

2008-03-23 @ 14:13:37 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Aj, min mage

Jo då, det blev en promenad till affären minsan. När jag väl kom hem var jag som vanligt efter att har rört på mig mer än vispat i kaffe i koppen helt slut och var tvungen att lägga mig på sängen en stund. Fan trot om jag inte somnade en stund.

Sen fick jag en liten överraskning när jag gick ut i köket och skulle dricka lite vatten och det sved som om vore det syra jag drack. Kul, jag har supit sönder lilla maggen. Nu tar det några dagar innan den blir som den ska igen. Det slår en i bakuvudet hela tiden, det där vinet och den där klara goda vodkan,

Så, nu ska jag ta en cigg och sedan lägga mig att läsa lite tänkte jag. Får se vad jag hittar att förlusta mig med.

2008-03-23 @ 13:10:49 Permalink Sämst Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så mycket bättre

Sådär jag, då vara man renskrubbad och fräsch igen. Bort med gammalt fyllesvett och ångesttårar. Ren, hel och pigg.

Nu ska jag bara sitta en stund med en cigarett och eftersvettas sen är det dags att dra på sig lite rena kläder och ge sig ut i snön och solen för den där promenaden till affären jag muttrat om hela morgonen.

Det känns lite bättre nu måste jag erkänna. Det är då märkligt vad livet går upp och ner utan att man kan göra så mycket åt det. Men det mesta överhettningen i systemet är över, tacka läkemedelsindustrin för det. Tur man lever i den tid man gör så att det går att göra nått åt sånt där innan det går överstyr.

Fasen, man skulle haft tops hemma. Jag riktigt känner hur öronen skriker efter ett tops eller tolv. Men, vissa saker kan man inte göra så mycket åt. Just nu så finns det inget tops i det Carlzonska hemmet och så får det vara. Jag menar, det skulle ju kunna vara värre. Sitta och gnälla efter tops på påskdagen. Hrmph.

Nä, nu var det kläder, cigg och lite vatten innan jag knatar ut i minusgraderna och släpar mig till affären och tillbaka igen.

2008-03-23 @ 10:34:33 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att vara ensam

Jaha, det fick bli ett litet nervpiller, bäst att stämma i bäcken kände jag. Bakruset har nog inte lagt sig total än, det tar ju ungeför 3 dagar att avgifta sig så jag får väl ha lite tålamod. Det är nog det som spökar och gör att jag inte mår totalt förnöjt. För jag har då inget att klaga på. Inte alls. Katten mår bra, jag mår hyggligt förutom lite otrivsel i själen och lägenheten är så fin som den bara kan vara. Till och med vädret visar sig från sin fina sida idag.

Så jag behöver bara komma ner lite i varv så att jag faktiskt kan få något gjort. Jag vet att det låter som en motsättning mellan de där parametrarna. Men när jag snurrar upp i varv så får jag absolut inget utfört. Jag är fullt upptagen med att försöka varva ner så att jag inte mår dåligt. Börjar jag göra något i det läget så att jag fortsätter snurra igång så kommer en panikattack som på beställning. Så konstigt nog får jag mer gjort när jag är lugn och harmonisk än när jag är fylld av energi.

Men jag känner för att göra något trevligt i dag. Inte bara sitta på arslet hela dagen. Till affären skall jag som sagt eftersom kattmaten är mer eller mindre slut. Då får jag ju samtidigt en trevlig promenad, det brukar göra gott för både systemet och samvetet. Men först får jag masa mig in i duschen. Jag har bara inte kommit för mig än. Istället har jag druckit för mycket kaffe och rökt för många cigaretter. Jag borde veta bättre men....

Uscha vad det skulle vara trevligt att ha en dam vid sin sida nu. Men det där bara måste vänta lite känner jag. Annars är risken stor att jag bara letar efter en ny före detta fru och det vore inte rättvist mot den nya kvinnan. Så jag får ge mig till tåls tills jag är redo igen. Det tar nog ett tag tror jag. Jag känner mig rätt så rejält bränd den här gången, mest eftersom jag verkligen trodde på vårt förhållande och att jag sedan märkte att jag inte var beredd att göra mitt jobb som partner utan flöt ut i nån sort egen existens där jag bodde som i en bubbla bredvid resten av familjen.

Så jag har nog en lång väg att gå innan jag är beredd att kasta mig ut i tvåsamhet igen. Tills dess får jag ge mig till tåls lite, lära känna mig själv lite bättre än jag gör. Uppnå några av mina mål, framförallt skrivandet då. Kanske kan jag må bättre om jag fatiskt tar tag i det där och gör mitt allra bästa. För en gång skull.

Jag säger inte att mitt skrivande är speciellt på något sätt, men jag har fått bra respons på sockerdricka.nu och argus.nu på det jag plitat ihop så nått måste det ju finnas där i. Jag tror att jag är redo att skriva på riktigt nu, efter att ha övat mig vartenda dag i snart 2,5 år med bloggande och diktskrivande. Jag börjar nå ett eget språk i alla fall, sen om man gillar det eller inte är ju en annan sak.

Men jag finner ro i att skriva av mig. Att omsätta tankar, ideér och känslor till bokstäver och ord som kanske kan förmedla lite av det jag upplever.

Så innan jag ger mig ut på köttmarknaden igen så ska jag "föreverkliga" mig själv tänkte jag. Den som inte försöker misslyckas ju ständigt liksom. Med lite bättre självförtroende och en fungerande ventlil i livet så kanske jag är beredd att ta mig an ett förhållande igen. Men inte än. Inte som det ser ut nu när jag bara saknar nån att ligga bredvid på natten. Då vill jag att jag ska ligga där för att jag vill ligga bredvid just den personen.

Var sak har sin plats, jag får påminna mig om det när det sliter i ensamhetstarmen.

2008-03-23 @ 10:03:45 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rastlös

Nä, jag får allt erkänna att jag fått lite lappsjuka här ute i Viskafors. Jag känner inte en kotte här och skall jag besöka mina vänner så måste jag ta bussen hela långa vägen in till staden. Inte för att jag brukar besöka mina vänner. JAg är alldeles för lat för det. Men ändå. Om jag skulle vilja vore det krångligt.

Så jag blir lite rastlös här där jag sitter. Ändå får jag inte ett skvatt gjort. En mäklig blandning av passivitet och effektsökeri. Druckit alldeles för mycket kaffe har jag gjort. Så hela kroppen går på högvarav och vill göra nått. Men jag kan bara inte bestämma mig för vad jag vill pyssla med. Alltså sitter jag med hjärklappning och får inget gjort. Lägenheten är nystädad och fräsch förutom att jag inte fått upp några gardiner än. Men det känns inte som någon katastrof och jag har inget att hänga upp dem i så det får vänta.

Fast man kanske skulle dra fram dammsugaren och gå ett varv med den, det finns säkert nya katthår både här och där. Tja, jag får se vad det blir. Det värsta är nog den där känslan av att vara alldelels ensam i hela världen. När man vet att andra sitter och trivs med varandra och har det gott så känns det lite ruttet. Men det är ju knappast nått jag är ensam om. Det finns gott om ensamhushåll där ute i landet.

Lite rädd för att jag ska förfalla till dryckerskap är jag. Det är lätt hänt när jag känner så här. Det blir liksom lite lättare att acceptera att man är ensam i världen om man är lite småtankad. Jag ska göra mitt bästa för att inte falla i den fällan. Jag får helt enkelt roa mig själv och hålla mig sysselsatt så gott jag kan.

Helt omöjligt ska det ju inte vara :-)

2008-03-23 @ 09:29:42 Permalink saker man inte gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Funderingar och dito ting

Oj vad jag skulle behöva tvätta. Det samlar på sig minsan. Men det vågar ingen börja med att tvätta så här under rofyllda påsken inte. Då står det säkert en granne där med högaffel och slägga och klagar på att det stör. Så jag får ge mig till tåls några dagar till.

Tur man har gott om kläder. Det är bara att knöka ner i tvättkorgen det som är smutsigt och starta om med nya frächa kläder. Men det blir några svettiga timmar i tvättstugan misstänker jag. Det står ju en påse hemma hos tant mamma med med smutskläder och dylikt.

Men, nu under påsken så är det bara att glömma slika tankar och koncentrerar sig på att påska så gott man kan här i sin ensamhet. Tant mamma ville ha det lugnt under påsken så inte ens till henne kan jag åka och fira med någon, utan jag får sitta här ute i buskarna och ha det lite lagom tråkigt medan hela världen, känns det som i alla fall, firar och har det gott tillsammans. Jag kan inte komma på en enda påsk jag firat i ensamhet. Inte för att jag brukar fira påsk så mycket, det blir mest lite extra ägg och en farlig massa godis, men ändå. Det känns lite lurigt det hela.

Jag funderar på att ta fram en tjock, bra bok och lägga mig för att läsa. Kanske det tar mig ur letargin lite. Man blir lätt passiv när inget händer och inget sker. I mitt fall så är det lätt att jag tar till lite folköl för att ha det lite roligare, så att sorgen i bröstet försvinner en stund. Men det ska jag hålla mig ifrån hade jag tänkt mig. Det var tillräckligt roligt i torsdags, fredags och inte alls roligt i går.

Nä, det där med att tvaga sig lite, borsta tänderna, raka sig kanske vore nått. Nu är det väl inte för tidigt att kicka igång duschen hoppas jag. På med lite nya, fräscha kläder och sen får jag se vad som händer. En liten promenad vore nog inte fel för vare sig kroppen eller intellektet och själen. Tja. Som jag så sorglustigt upprepar, "det blir som det blir med det hela". Kort och gott, jag märker vad som händer.

2008-03-23 @ 08:48:32 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

I väntan på nått

Jovars. Det är en viss skillnad på att krypa ur sängen bakfull och kliva ur sängen nykter. Jag måste påstå att jag förerdar att vakna vid mina sinnens fulla bruk. Om det inte bara vore så rofyllt att dricka så vore det inte alls svårt att avstå. Men det är ju som det är med det där.

Solen skiner in genom mina fönster och katten ligger på fönsterbrädan och tittar ut på allt det roliga som händer utanför förnstret. Det kan inte vara så farligt mycket för det är stilla som i ett begravningkapell där ute för tillfället. Hela världen ligger väl och sover kan jag tro.

Jag är lite sugen på att knata till affären för att köpa kattmat. Men den öppnar väl inte innan 10 eller 11 eller nått sånt idag kan jag tro. Så jag får väl passa på att ta det lugnt fram tills dess.

Jag har gått och blivit sällskapssjuk. Ett synnerligen gott tecken på att jag börjar komma ur depressionens djupaste grepp. När man är deprimerad vill man helst bara dra sig undan alla männiksor. Så funkar jag i alla fall. Men nu så känner jag för att ha någon att snattra med. Inte så illa. Både nykter och pigg på en och samma gång. Ett säkert vårtecken. Har man väl tagit sig kalla svarta vintern till påsk så vet man att våren står precis bakom dörren. Sen kommer sommaren, ljus och välkomnnade. Ljumna vindar, gräsmattor att ligga på.

Det ska bli så skönt. Synd bara att man inte har någon att dela den med. Jag måste erkänna att jag är lite less på att vara singel. Jag tror aldrig jag har varit singel så här länge i hela mitt liv. Men lite berodde nog på att jag och före detta frun var så goda vänner, länge, efter skillsmässan. Men nu har ju hon försvunnit i mitt liv och då blev det bra tomt efter henne.

Inte så att jag på något sätt är desperat och hoppar på första bästa tåg. Nä, inte så. Men det vore trevligt att bli kär igen. Men det löser sig misstänker jag. Det brukar göra det det där. Ena stunden är man så ensam man kan bli för att nästa önska att man fick en kväll för sig själv. Sällan är man helt nöjd förutom de där första spännande veckorna.

Nä, jag har min katt och mina böcker. En hel del filmer jag inte sett än. Snart kan man sitta på balkongen med en kaffe och en bok och bara njuta av livet. Jag har en miljard stället att uppsöka och upptäcka här i skogarna runt omkring. Jag tänkte jag skulle ta en promenad ner till den gamla Viskaforsfabriken där jag jobbade på lagret när jag var 17 för att titta mig omkring lite. Det var där jag sabbade min rygg genom att lasta traktordäck i parti och minut på lastbilar. 15 år i vården har inte gjort den bättre precis. Men så är det med det hela. Lite smärta då och då är inte farligt.

Nä, jag får väl ge mig till tåls lite. Passa på att bara njuta av att ta det lugnt. Nästa vecka så är det stormöte på missbruksenheten där det skall bestämmas om jag ska tillhöra dem eller psyk. Mig spelar det mindre roll så länge jag får adekvat hjälp med min ångest. Det där med alkolen och ångesten går ju lite hand i hand. Men nog är det lättare att avhålla sig från alkohol om man är ångestdämpad.

Så. det finns saker att göra, ting att upptäcka och männiksor att möta. Gott så.

2008-03-23 @ 07:59:50 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gott att vara nykter

Så gott att vakna nykter. Slippa alla skakningar och ångestsvettningar. Slippa suget efter mer alkohol. Känner mig som en ny människa. Ska försöka komma ihåg hur man måddde i går och förrgån nästa gång jag känner för att dricka vin och vodka. Tacka vet jag en hederlg folköl då och då.

Idag ska jag ta det rätt så lugnt tänkte jag. Bara sprätta omkring här hemma och njuta av livet. Först så står det en kopp kaffe på schemat sen ska jag lägga mig och läsa morgonblaskan. Sen tar jag det som det kommer.

2008-03-23 @ 06:34:55 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Till min egen stora förvåning

Hua, jag klarade det. Jag gick aldrig till affären och köpte mer folköl. Helt vettigt gjort, oväntat vettigt med tanke på att det är jag som tog beslutet. Men jag erkänner, jag fuskar lite. Tog faktiskt en sömntablett och gick och lade mig att sova så gott det nu gick när hela kroppen var i anfallsställning. Men nu känns det som att det inte kommer vara omöjligt det hela. Nu tog jag en sömntablett till och tror jag kommer sova hela natten. Fan, sen är man ju nästan som folk igen i morgon.

Jag kände att det höll på att balla ur det hela så jag tänkte att det är lika bra att bita i det sura äpplet nu istället för om några veckor när jag supit ner mig totalt. Ibland funkar det inbland gör det inte det. Det beror nog mycket på omstänigheter är jag rädd för. Man ska ha lite tur oxå. Hade det varit sommar och 23 grader varmt så kanske promenaden till affären varit mer lockande och lätt att ta. Men nu är det minusgrader och snälblåst och snö så då tar den late i mig överhand.

Nä, som sagt. Det fick bli en mellandag det hela, men jag tror det värsta är över. Det kommer bli några dagar med lite skak och brak men det kommer nog gå vägen. Hoppas jag.

2008-03-22 @ 23:07:27 Permalink saker man inte gör Kommentarer (1) Trackbacks ()

Största möjliga tystnad

Det är så tyst i det här huset. Totalt stilla. Inte ett ljud från grannarna hör jag. Det är stor skillnad mot när jag bodde hemma hos tant mamma och man blev påmind om att grannarna levde vart femte minut. Antingen är detta ett väldigt lugnt hus och då blir det lätt att en nattuggla som jag bli boven i dramat och det vågar jag inte ens tänka på. Eller så är här helt enkelt väldigt god ljudisolering.

Fan vet vilket som är korrekt. Det lär jag väl märka. Men det gör att man smyger omkring i lägenhet som en tjyv om natten även dagtid. Det är knappt att jag vågar pinka ju. Jag tror aldrig att jag bott i en sån här tyst kåk nån gång, förutom när jag och min yngsta sons moder köpte hus på landet. Där var det med knäpptyst på nätterna, men då visste man ju att närmsta granne bodde tvärs över den lilla grusvägen och att han hade 80 kor i en lada som råmade lite titt som tätt. En dag när jag tittade ut genom fönstret från mitt arbetsrum så stod det en ko i vår trädgård. Det vara bara att knata över till grannen och be honom föra bort djuret. Jag är rädd för kor. De är vansinningt stora och har horn. Inte en chans i helvete att jag själv skulle gått ner och motat bort köttberget.

Det var vansinningt trevligt att bo på landet. På sommaren. Sen kom hösten med hösttormar, takpannor flög av taket, elen var borta i två dagar, telefonen likaså. Efter det blev det vinter. Kallt i hela kåken hur mycket man än eldade i pannan, skotta, skotta, skotta. Idyllen förvandlades till ett litet privat helvete. Jag är stadsunge liksom. Jag är van vid att snöplogen kommer, att elen försvinner i max 15 minuter och att man kan knata till affären. Men där fick man ta bilen för att handla mjölken till morgonkaffet.

Nä, det var inget för mig inte. Nu kan jag ju inte påstå att jag lever i staden, men jag lever i alla fall i ett samhälle med gångavstånd till affär. Mycket bättre kan jag berätta.

Men tyst får man nog vara här. Eller så märker jag att man kan bröta mest man vill här uppe på den gamla ombygda vinden.

2008-03-22 @ 15:44:20 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Detox

Det går lite tungt idag, minst sagt. Jag har av någon för mig helt outgrundlig anledning bestämt mig för att avstå mer alkohol idag. Vet inte om det håller hela vägen men affären stänger om två och en halv timma så kanske det funkar.

Men det gör även att hela kroppen strejkar på mig. Svettningar, hjärtklappning, djup evig ångest. Men vad fan. Man kan inte hålla på och dricka heller. Nån gång får man sätta lite stopp eller i alla fall fartdämpare på det hela, annars hamnar man på avgiftning på psyk. Det har jag gjort en gång och jag säger bara "aldrig mer". Nä, då är det bättre att sköta det själv medan man fortfarande kan. Annars blir det en evig nedåtågende spiral som bara går fortare och fortare.

Så jag knatar omkring här hemma och svettas. Det är väl ungefär det jag gör. Min ena toffla har helt plötsligt bara fösvunnit. Totalt väck, jag har letat överallt. Ok, ingen av livets större katastrofer, men ändå. Det vore gott med två fleecetofflor känner jag.

Jag sitter och funderar på om jag ska leta upp hur man stämmer en balalajka och en mandolin på nätet och ägna en stund åt att göra det. Just mandolinen är jag lite sugen på att lära mig att behärska i alla fall lite. Det är ett sånt undebart vackert instrument. Balalajkan lockar med, men det är nog mina Ryska rötter som ropar på mig.

Eller så får jag släpa ut Esko en dag så får han hjälpa mig. Han är ju en fena på allt som har strängar.

Nä, nu kryper det i hela kroppen. Så nu får jag hitta på nått vettigt att göra. Kanske ska jag avsluta den där pizzan jag köpte igår. Lite mat i magen kan ju knappast skada ett vrak som mig. Lite näring. Energi. Kan behövas när man ska avgifta sig själv på egen hand.

Äh, vem försöker jag lura. Jag kommer säkert att knata till affären innan klockan slår 18. Katten behöver ju mat menar jag.. eller nått.

Men kanske reder jag ut det hela. Det har ju funkat innan menar jag.

2008-03-22 @ 15:29:04 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så får det bli

Rackarns. Jag får ingen ro i kroppen. Uppe och snurrar mest hela tiden, röker och grejar i köket. Ska det vara så svårt att få en gnutta vila? Hm, nu gnäller jag igen. Det är väl bra att vara full av liv liksom. Jag lurar på att ta den där duschen och knata till affären för att inhandla lite påsköl och lite kattmat. Bara för att det spritter i benen.

Men, jag ska lura och fundera en stund till. Kattmaten är ju inte slut här hemma och frågan är om jag verkligen behöver mer öl. Kanske vore det bäst att vakna nykter och glad i morgon istället för surögd och tvär än en dag? Fast... hm, det vore gott, nu när det är påsk och allt. Jo jag vet, jag lurar mig själv men jag bjuder på den läxan.

Nä, detta kräver läng eftertanke och kontemplation. Jag får nog ta en pilsner medan jag funderar. Det brukar lätta upp tänkandet, sätta sprätt på hjärnsubstansen med alla nervkopplingar och all kemi i skallen.

Så får det bli.

2008-03-22 @ 12:27:39 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oj vad många ord det blev

Så vansinnigt bedrövad jag var igår kväll. Var kom det ifrån tro? Nja, jag gissar fortfarande på en massa spänningar som släppte. Mitt nya hem står mer eller mindre klart och när det väl sjunkit in så släppte en satans massa oro och ledsamhet och landade rakt i mitt knä.

Men, i dag är det nya tag som gäller. Eller snarare inga tag alls tänkte jag. Jag ska bara ligga i sängen och läsa den extratjocka lokalblaskan, klappa katten och ha det alldels underbart.

Snöstormen har gått över och kvar är bara en milt blå himmel och gnistrande snö. Jag måste erkänna att det är lite kallt här i min lägenhet. Eller så är det jag som har fyllefrossa. Kan så vara. Men det lockar bara ännu mer att bädda ner sig i sängen under varma täcken och bland mjuka kuddar och bara ligga och lura. Det enda vettiga jag ska göra är väl att ducha tänkte jag. Det står en skum doft, eller kalla det stank, kring mig. Salta tårar, ångestsvett och annat som skapar en inte speciellt behaglig lukt. Dags för en helrengöring tänkte jag. Varmt vatten över mina värkande axlar. Så kan jag passa på att städa badrummet samtidigt. både nytta och nöje vill jag mena.

Nu ser jag fram mot att ta emot mina vänner och mina barn här i mitt nya hem. Det vore underbart med en sovande unge i "lilla sovrummet". Eller unge och unge. De är stora nu, mina små. Men jag längtar efter att veta att det ligger en älskad person innanför den där dörren. Fast, det blir nog bara min dotter som sover här. Inte så att jag menar att det inte är värt lika mycket, men det känns lite ledsamt att jag har så dålig kontakt med speciellt min äldsta son. Men, han fyller 18 i år och är strax vuxen på alla sätt. Min yngsta son har jag ju god kontakt med men han får ju inte sova över hos mig för hans ömma moder. Hon tror väl att vi ska dricka öl hela natten och börja dagen med en kaffe, cigg och tre sobril var. Eller nått.

Men min stackar dotter som är mellanbarn och dessutom en ung kvinna kan så klart inte säga nej till pappa. Hon hjälpte ju till med flytten stackaren. Hon måste lära sig att säga nej den tösen. Fast enligt hennes mor så är hon nog så giftig mellan varven. Jag vet inte, jag har inte sett nått sånt men det är så klart annorlunda om man bor ihop än när man bara träffar sin far varannan helg.

Oj vad jag pladdrar. Men jag känner mig sån idag. Lite bättre, lite vackrare, lite gladare. En satans massa tröttare men det finns ju inga hinder mellan sängen och mig så varför inte?

Nä, sängen var det ju.

2008-03-22 @ 11:37:43 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min katt

Chips kliar sig bakom örat och ser obekymrad ut men jag vet nog. Hon älskar mig den lilla pälsbollen. Jag har inte tänkt på det innan men hon följer mig som en liten hund i lägenheten. Sitter jag vid datorn som nu så ligger hon på mattan på golvet, sitter jag i köket och röker så vips är hon där och ligger som av en händelse vid fönstret och värmer sig av elemente under henne.

När jag lägger mig i sängen så hamnar hon bredvid mig inom en minut.

Det är gott att vara älskad. Om så bara av en katt som låtsas som om hon inte bryr sig.

2008-03-22 @ 01:34:25 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

En dag har börjat, en anna har slutat

Långfredagen är över, Jesu lidande är överstökat och vi andra får leva våra liv med magarna fulla med godis och vodka. Själv äter jag inte godis. Men jag dricke vodka. Bara en sån sak.

Jag sitter och funderar och lurar på att låta den här dagen ta slut nu. Dags att lägga sig till lite vila. I morgon är en annan dag som det sjöngs om. Men jag vet inte. Kanske sitter jag uppe nån timma till. Eller två.

Tänk om jag bara kunde bestämma mig för en sak nån enda gång. Men inte då. Nä, jag sitter och funderar tills natten har blivt dag igen och blir bara trött och grinig av det hela. Lite som att vänta på bussen och sen smita bakom busshållplatsen när väl bussen kommer och sedan tjura för att man missade busshelvetet.

Fan vad jag är dum.

2008-03-22 @ 01:24:27 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att dö

Jag har genom mitt yrke sett så många människor dö. Jag var även med när min mormor och morfar dog. Jag har sett hur livet har lämnat kroppen. Det sker, man bara vet att nu försvann det vi kallar liv. Allt i rummet ändras. Jag är inte längre rädd för att dö. Men jag är livrädd för att vara död. Att allt bara tar slut. Upphör. Inte som att sova, drömma och vakna upp igen. Utan att bara upphöra att existera. Det fyller mig med den största av fasor.

Livet, hur det än ser ut är det allra vackraste som finns. Att se en stjärnklar himmel, att känna solen på huden, att kyssa en vacker kvinnas mage. Höra bra musik, läsa en bra bok. Klappa katten innna man somnar. Se sitt barn sova. Allt det där är så ofantligt. Så stort. Så undebart. Att bara tänka att allt det där ska ta slut är för mig ofattbart.

Jag är inte vän med döden. Jag vet de som är eller har varit det. En gammal man jag träffade genom mitt jobb sa bara att "det blir intressant att se vad som sker". Han stod på tröskeln till döden och var förnöjd med det. Jag hoppas att jag blir lika intresserad när den dagen kommer.

Jag vill inte dö. Någonsin. Men jag vet att det måste ske. Vissa saker kan man inte smita undan. Hur mycket man än vill.

Så, jag hoppas, av hela mitt hjärta att jag ska finna någon skön tanke i döden. För som det är nu så finns det ingen alls.

2008-03-22 @ 01:13:29 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Inget är omöjligt

Se där en tanke. Jag kom genom musikens makt på en sak som jag alltid vetat och ständigt säger "Allt går, det ska gå". Ingenting är omöjligt. Ok, så jag kanske sitter i en viss hög med skit, men jag satt i en högre hög med skit för två månader sen. Nu har jag ett eget hem, som banne mig blivit riktigt hemtrevligt med allt som jag satt saker på sin rätta plats.

Visst saknas det saker i mitt liv. Jag skulle gärna träffa en kvinna att dela min vardag med. Kanske inte flytta ihop med, kanske inte än. Men nån som finns där. Nån att dricka kaffe med, älska med och som kan kyssa min panna när den blir feberhet av ångest.

Jag vill gärna komma tillbaka till ett arbete igen. Nån form av sysselsättning, en social gemenskap. Men det kan vänta. Var sak har sin tid. Sen vill jag få ut mitt skivande, jag har redan samlat på mig nog med poesi för en bok och jobbar lite då och då på mina romaner. Det är ett mål jag satt upp. Att få något utgivet. Inte behöver jag många läsare, men en och annan kujnde nog finna nått bra bland alla de sandkorn jag samlat på mig.

Som sagt. Inget är omöjligt. Och jag kom på det genom min allra bästa vän i livet, musiken.

Så håll tillgodo så kanske du förstår.

2008-03-22 @ 00:46:45 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om man bara kunde bestämma sig

Jag önskar jag vore religiös. Men givetvis är jag agnostiker in i själen. Som med allt annat i livet vet jag inte vad jag ska tycka. Ena stunden tycker jag si andra stunden tycker jag så.

Likadant med politik. Ena stunden är jag hyperliberal för att nästa sekund bli råkommunist.

Fan, jag kan bara inte bestämma mig. För nått. Det enda jag vet är att jag älskar mina barn och min katt. Allt annat svajar hela tiden.

Knepigt.

2008-03-22 @ 00:06:15 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Passus

Jag sitter och funderar på hur länge min kropp orkar med. För lite sömn, för mycket nikotin, koffein, alkohol, en grav övervikt. Ångest som sätter hela systemet i brand 24 timmar om dygnet.

Jag blir nog inte gammal. Jag vill gärna bli gammal. Jag vill för allt i världen inte dö. Men... jag är 38 och fet, alkis och storrökare. Tja, av ren yrkeserfarenhet vet jag att såna inte blir gamla. Inte ofta i alla fall.

Fan, där fick jag något att fundera över.

2008-03-22 @ 00:02:48 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En dåres försvalstal

Jag blir så jääääääävla trött på mig själv och allt som är jag. När i hela fridens namn ska jag bli nöjd, få frid? Ska livet vara så här? Ständigt missnöjd, småtankad och nere? För helvete, detta är inte jag. Sån var jag inte när jag var ung. Jag stod emot allt möjlig skit som livet kastade på mig och var lycklig. Glad, välansad och lycklig.

Tills den där dagen på Läckö slott när jag fick min första panikattack i bilen på väg hem. 21 år gammal förvandlades jag från en glad skit till en... tja, bara skit. Jag kan inte sköta ett jobb, jag super alldeles åt helvete för mycket. Jag har taskig kontakt med min äldsta son, han som var bara 1 år och satt bredvid mig i bilen i barnstolen då där på vägen från Läckö.

Jag är så förbannat trött på mig själv. Ännu tröttare är jag på alla satar som kommer med pekpinnar. "Skärp dig, sluta dricka, det kunde jag, sluta lipa det gjorde jag, börja jobba, skaffa en hobby, skaffa ett liv". Oftast från får man såna kommentarer från folk som själva är övertygade om att de är lyckliga och lyckade fast de egentligen är arslen på två ben.

Fan, finns det ens människor som tror att jag ramlade ner från att var chef och familjefar till att sitta i en övergångslägenhet i Viskafors med bara katten som sällskap för att jag ville det? Eller att det är lathet? Finns det ens folk som tror att jag dricker för att det är kul att vara full? Skitsnack. Jag dricker för att döva den totala ångesten som färgar vartenda nykter minut jag lever. En stunds stillhet. En smula ro i själen. Slippa all hjärtklappning, alla muskelkramper, all svett.

Satan vad trött jag är på mig själv och den jag blivit. En satans gnällspik som bara lipar och tycker synd om sig själv vad som än händer. Men jag lovar, jag har inte valt att bli sån här. Det bara skedde, på en landsväg på väg hen från Läckö slott. En vacker sommardag 1991. Sen dess har varje dag varit en prövning. En evig tid som aldrig tar slut. Dag ut och dag in. Timme för timme, minut för minut.

Jag kräver inte mycket. Jag har märkt att pengar spelar ingen som helst roll i livet. Så länge man har mat i magen och tak över huvudet så spelar all makt och rikedom ingen som helst roll. Fan, barn dör varje dag, varje minut av svält. Så visst har jag det bra. Men det känns vissa stunder rätt så orättvist att just jag ska behöva lida av den här skiten. ÅNGEST!!! Ett rent helvete. Men det går inte att beskriva. Det finns inget sätt jag kan berätta för dig hur det är. Du får bara tro på mitt ord.

Men jag har mycket att vara glad över i livet, inte tu tal om annat. Jag har älskat och blivt älskad av fantastiska kvinnor, jag har tre underbara barn, jag är kreativ och empatisk. Om jag bara gick ner de där satans 30 kilona jag gick upp när jag började min medicinering så vore jag tämligen snygg. Jag har min lilla katt som följer mig i lägenheten som en hund. Jag har äntligen ett eget hem som jag trivs i.

Så visst skall jag vara tacksam. Men det vore så skönt att en dag bara vakna upp och veta att ångesten har gått iväg. Lika snabbt som det kom. Men det kommer inte att hända.

Så, jag super. Visst, jag är en satans parasit som lever på dina skattepengar och din välvilja. Jag tackar och tar emot. Jag är en syndare in i själen. Jag har gått vartenda felsteg som finns, vandrat den smala stigens väg. Hela mitt liv. Jag förfaller till dryckjom och horskap så fort jag bara kan.

Men vad ska jag göra då?

2008-03-21 @ 23:46:30 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bluestolva

Fan jag vet inte. Nått känns fel. Vet inte alls vad det kan vara. Jag som har det så förbannat bra. Men nått är fel, skevt, fult. Jag sitter framför tvn och drar samma bluesackord på gitarren gång på gång. En hederlig gammal blusetolva.

Det är som om syndaren i mig kommit fatt mig på något sätt. Jag lipar, spelar och dricker. Inte full men inte heller nykter. Ett mellanting, ett land man sällan når. På tv dansar Tinas ben fram på rutan men jag finner inget nöje i dem. De är för magra, för knotiga.

I morse drömde jag om sex med en undebar kvinna. Hon var så vacker och jag var så lycklig som fick vara i henne. Men nu har jag glömt hennes ansikte. Kvar har jag bara minnen av nått som nästan hände på riktigt. Jag vet inte, men nått är fel.

När man nått ett mål så är det som om livets baksmälla ställer till det med en gång. Jag har längtat efter ett eget hem i ett år och när jag väl får det så borde jag väl vara lycklig. Men jag är bara ledsen. Just nu i alla fall.

Fast, skit samma. Jag har det förbannat bra. Jag skämms över att klaga. Kanske är jag bortskämd med lycka i livet? Troligen. Jag har slarvat och syndat och supit och förstört i så många år och ändå har jag alltid haft någpn vid min sida som torkat min bakfyllesvett och mina ångesttårar. Nu är det dags att växa upp, sluta lipa och bli den man jag föddes till.

2008-03-21 @ 22:46:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lipar

Det måste vara spänningar som släpper eller nått men det var väl själva fan, jag bara lipar hela tiden. Jag gråter åt Let´s dance för sjutton.

Men, jag har fått ordning på lägenheten ialla fall. tavlor på väggarna, köksbordet monterat efter en viss vedermöda och alla golv dammsugna och moppade. Så nu känner jag verkligen att jag har ett hem. Det är nog det som gör det misstänker jag. Som sagt, en massa spänningar, typ 13 månaders spänningar som släppt.

Katten leker med sin leksaksmus och jag har ätit pizza och kollar på tv och gråter titt som tätt.

Inte så illa.

2008-03-21 @ 21:17:48 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sömnens gåva

Rackarns. Jag har sovit några timmar och det gjorde susen vill jag mena. Nu mår jag bara skitkass istället för totalkass som var stadiet i morse. Jajamen, det går åt rätt håll. Hua, vinet, det vinet. En fördömmelse. Fattar inte varför Jesus hade fnatt på just vin, han verkar ju vara en hygglig prick förutom det eviga vinpimplandet. Men det är ju en tröst i bedrövelsen att även en storhet som Jesus måste ha vaknat med betonkeps en och annan morgon.

Nu tänkte jag få i mig någon form av föda sen är det dags att ställa i ordning allt som står huller om buller i lägenheten, dammsuga med min nya dammsugare och moppa med min nya mopp. Hej och hå. Även jag har en Golgatavandring att gå på långredagen.

Min tant mamma berättar ofta om hur längredagen såg ut när hon var ung. Då fick man inte ens knyta skosnörena för hennes mormor. I shit You not. På riktigt alltså. Nu är det ju lite annorlunda.

Själv tänker jag blankt förneka min Lutherska uppfostran och ta tag i saker och ting. Jajamen. Hej och hå.

Men först.... en pilsner.

2008-03-21 @ 15:09:52 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tokigheter

Chips, min katt har fått tuppjuck. Hon har en hel jäkla lägenhet att vara i men så väljer hon att vara i skåpet under diskbänken. Hela nätterna så hör jag hur hon desperat, närmast febriskt, försöker öppna den förbaskade skåpsluckan till paradiset, sen när hon väl kommit in så hör jag hur hon lika desperat krafsar på dörren för att komma ut. Jag menar, det måste väl finnas roligare ställen att vara på än under diskbänken. Kan man tycka.

Själv har jag tydligen valt sovrummet som mitt favoritrum. Där ligger jag på sängen och stirrar i taket, läser lokalblaskan eller helt enkelt sover. Mest hela tiden. Jag gör små korta utflykter till toaletten eller till datorn. Men sen är det inte mycket mer. Se där en tillvaro.

Men vi kanske inte är så tokiga varken katten eller jag. Nu sitter jag ju i vardagsrummet och katten ligger på en hoprullar matta bredvid mig. Så vem vet? Det kanske blir folk av oss med.

2008-03-21 @ 11:46:34 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Man borde...

Ojojoj. Det slog mig nyss. Idag är en "borde-dag". Jag borde sluta dricka, jag borde städa upp här hemma. Jag borde sova lite till. Jag borde tömma diskmaskinen. Jag borde tömma kattlådan. Jag borde, jag borde.

Äh. Jag skiter i det hela, tar en pilsner och ger fan i allt.

2008-03-21 @ 11:39:43 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Återkomsten

Jo minsan Mr Nelson. Jag har totalt snurrat in mig på gamla hederliga Depeche Mode. Totalt och sinneslöst. Framför allt "Ultra" som snurrar varv på varv i datorn. Det är SÅ bra. Den skivan innehåller allt av livets vemod och glädje. Som en blandning av Ac/dc, Bach och Sinatra. En underbar coctail som jag inte kan få nog av. Troligen så är det sjukligt för det var länge sedan jag snöade in på en enda skiva så. Men Marin Gores melodier, harmonier, texter och en nyss heroinavgiftad David Gahan är genialt ta mig tusan.

Tänk vem kunde tro det när man var 15 och hade DM som husgudar att de skulle funka 23 år senare? Nu laddar jag ner hela Kraftwerks skivkatalog med.

Fan, jag har blivit zynthare igen. Det som de gjorde allt för att försöka slå ut mig i skolan för 20 år sedan. Det gick inte. HA, där fick ni.

2008-03-21 @ 11:36:42 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Eländes bedrövelse

Nu ska vi lista alla livets eländen som spökar.

Jag är bakfull som ett troll efter att druckit alldeles för mycket vin igår
Det är snöstorm ute
Jag har hela lägenheten full av saker som ligger precis överallt
Jag har ont i hela kroppen efter att ha flyttat alla mina saker som var i före detta fruns förråd igår
Kattlådan behöver tömmas
Mina gittarrer är ostämda, alla tre
Min balalaika vet jag inte hur jag ska stämma alls
Min mandolin är det likadant med. Jag menar, det är en farlig massa strängar att stämma.
Jag är bakfull... hm, det har jag redan sagt, så var det ja.
Pizzan jag köpte igår smakade inte alls gott.

Så vad har vi lärt oss av det hela? Jo, vin skall drickas måttligt, man ska inte flytta tunga saker, det finns flyttfirmor till sånt. Man ska inte skaffa sig en massa instrument som man inte vet hur man ska stämma. De man vet hur man ska stämma skall man stämma. Pizza smakar bättre på Sjöbo.

Se där. En liten lektion i konsten att vara vuxen.

2008-03-21 @ 11:28:33 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livet går enna som upp och ner

Tänk hur fort livet kan svänga. Visst är det fantastiskt. Just nu mår jag skit. Men det gör mig inte så mycket för jag vet att det kan ändra sig tillbaka till högsta lycka igen i ett enda huj. Före detta frun, ni vet hon jag inte skulle skriva om mer eftersom jag lämnat henne bakom mig har tjaffsat hela dagen. Allt har man fått ta och svälja som en duktigt hora. Jag är inte vatten värd och det värsta hon någonsin hört var att vi skulle varit ihop ett år innan hon lämnade sin före detta. Eller före före detta vid detta laget. Ok, hon hade en poäng där, det handlade bara om 8 månader. Men ändå.

Men jag orkar inte bry mig längre. Helt plötsligt är man inte vatten värd och hon påstår att det inte har det allra minsta med att hon träffat en ny. Tja, vem vet. Jag är inte lätt att tas med, det vet jag. Men ändå. Borde man inte kunna ha någon form av kommunikation som inte inbegriper förolämpningar?

Jaja, som sagt. Livet ligger framför mig och jag har allt tid i världen på att vänta på nästa byte.

Till henne, kvinnan jag kommer möta, eller kanske redan har mött har jag bara att säga:

2008-03-19 @ 22:55:06 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Poem i mars

Stjärnorna ser ljusare ut i natt. Lite varmare, lite mer eldiga. Mer kol, syre och aska för oss att begrunda. Låt mig räcka dig en hand fylld med allt det jag har att erbjuda. Skulder, fulhet och all den kärlek du kan begära. Se på mig. Se allt jag är, kan bli, för dig. Se mig in i ögonen och ljug inte. Säg att du älskar mig och jag skall ge dig allt du vill ha, begär och strävar efter. Söndrig är jag, för dig att laga. Låt mig hela dig, plocka ihop allt det som du spillt och måla en tavla fylld av kärlek och lycka bara för oss att sluka.

Jag dör sakta från dig, innan du fått fatt på mig. Men du, ditt innersta, fyller mig med hopp om liv efter det eviga svarta, kalla och försvinnande. Värmen från din själ, dina innersta läppar, sin andes vingar når min mun, fyller mina lungor med livsbringade luft, likt en respirator. En själens maskin. Ett snabbt bloss, uppflammande som hopp en sommarmorgon. Som en fylla en midsommarafton. Kort och precist. Utan nåd. Min kärlek, mitt hopp, min tanke bara på dig och allt det som är du, din doft, din perfekta hy och ditt skimrande hår.

Långa hårstrån i min hand, din hjässas krona mellan mina fingrar. Dina läppars kyss på mitt bröst, min mage. Dina läppar, dina läppar, dina läppar. Vita perfekta tänder mot min panna. En sval puss innan natten når oss. Innan sömnen tar över och mardrömmarna härskar. Mitt enda försvar mot mina barndoms mörka hav.

2008-03-19 @ 18:15:12 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Någon som tar emot

En del personer har man med sig hela livet. Mina stora barns moder är en sådan. En som tar emot när jag faller, en som sopar undan all skit jag lämnar efter mig. Sällan oförberedd på mina dumheter, alltid beredd på att ställa upp.

Visst, hon är speciell på sitt sätt, lite tvär och lite hård i kanterna. Men vi växte upp ihop med två barn att ta hand om. Sedan dess har jag alltid kunnat vända mig till henne när livet varit hårt och svårt. Om jag vore en perfekt människa, om jag kunde låta syndaren försvinna från mig, om jag vore fri från alla frestelser skulle både hennes liv och mitt vara enklare. Jag är inte känd för mitt tålamod, min godhet eller för min storsinthet. Mest för mina skulder och synder och fula, skeva ord och handlingar. Men jag tackar S för att hon alltid funnits till för mig, för att trösta, skyffla skit eller helt enkelt bara finnas där.

För jag behöver någon som tar emot när jag faller.

2008-03-19 @ 18:14:10 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En förklaring är på sin plats

Om någon undrar. Det som sårade mig var inte det att före detta frun träffade någon ny. Det hade jag noga förberett mig för i 13 månader. Fan, i 18 månader snarare. Men att hon ljög om det när jag frågade om det, att hon blev arg på mig för att jag ställde raka frågor eftersom jag inte är så jäkla dum att jag inte förstår när nått händer. Det blev jag ledsen av. Att hon försökte skuldbelägga mig för att jag blev irriterad när hon slingrade sig och att jag fick se på facebook att hon var i ett förhållande, bara dagar efter att hon skällt ut mig för att jag anklagade henne för sånt som inte var sant. Det sårade.

Men märkligt nog så gick det hela över konstigt snabbt. För jag upptäckte att allt varit en lögn. Jag visste ju sedan förr att hon har svårt för att leva efter sanningen. Jag menar, vi hade ju ett förhållande bakom hennes före dettas rygg i nästan ett år. När hon väl sedan lämnat honom och vi blev ihop ville hon fortfarande inte berätta för honom att vi var ihop fast jag sade att jag inte tänkte ställa upp på att leva i en lögn.

När jag summerat allt det där så blev det inte svårt att lämna henne bakom mig. När väl mina ögon öppnades genom att hon var beredd att behandla mig på samma sätt som hon behandlade honom.

Detta skriver jag inte av hämnd eller av svartsjuka eller nått sånt. Det ligger bakom mig, även om jag ska erkänna att det varit svårt många gånger. Men just det, att hon inte kunde stå för vad hon gjorde ens mot mig gjorde ju att jag förstod att hon var ingen vän alls. inte alls som jag trodde. Enda anledningen till att jag skriver detta är för att förklara varför hon plötsligt försvann från min blogg, varför jag inte längre skriver om henne. Hon har gått vidare, för länge, länge sedan. Hon har till och med bytt tillbaka till sitt gamla flicknamn och vägrar förklara varför. Nu har även jag gått vidare.

Det verkar som om mitt liv faller på plats, bit efter bit. Jag får nya vänner, nya bekantskaper. Min Kusin Esko vars sällskap och samtal med jag finner största nöje i, Polare M som jag kan prata om viktiga saker med, en vag återknuten bekantskap med Polare J.

Ett nytt hem i ett nytt paket. Många, många småvägar att upptäcka med mopeden till våren. Böcker att läsa, filmer att se. Kvinnor att träffa.

Det bästa ligger inte bakom mig. Det allra, allra bästa ligger framför mig. Se där en upptäckt att glädjas åt.

2008-03-19 @ 18:01:14 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En klar förbättring

Jag vet inte. Kanske har jag blivit immun mot smärtan i mig. För just nu kan jag inte känna av den det allra minsta. Egentligen har ju inget hänt förutom att jag fått en dörr att stänga om mig. Men allt känns... annorlunda. Bättre. Lite mjukare, lite mer vanilj liksom.

Kanske har jag vant mig vid att det gör ont i själen. Ungefär som när huden domnar när man gör en tatuering. Det som från början gör ont känns till slut inte som annat än ett svagt raspande i huden. Eller som när man vänjer sig vid en tandvärk så att man nästan saknar den när den försvinner.

Jag vet inte. Jag vet bara att jag mår helt ok. Riktigt bra till och med. Jag kan inte påminna mig när jag gjorde det sist. Det måste varit i höstas, då när jag mådde så bra och började träna och gå på promenader och allt vad det var. Då nrä jag åt på restaurang utan att få en ångestattack.

Nu när jag skriver detta så kom jag på en möjlig lösning förutom det att jag de facto fått ett eget hem. Det är vår. Vinterns mörka kalla rike är över. SÅKLART. Det är mars. Då brukar den värsta depressionen släppa alldeles av sig självt.

Den brukar krypa på i september och lugna ner sig någonstans i mars-april. Nu klarade jag mig hyggligt fram tills december förra året men sen satte deppen klorna i mig ordentligt så att allt gick överstyr som vanligt när jag blir deprimerad. Jag gör saker, säger saker jag inte menar. Går ner mig i alkohålet och tappar all gnista.

Men nu är det mars och jag lever ett fritt liv. Det kan bara bli bättre. Detta är början på ett nytt liv, en ny tillvaro och en spännande resa där vad som helst spännande kan hända. Gräset kan bara bli längre och grönare, vattnet bara mer glittrande och solen bara gulare och varmare. Morgondimman bara mildare och isen har inget annat val än att släppa taget.

Nu vänter knoppande blad, prunkande rabatter och milda vindar. Stekheta dagar och vindstilla nätter. En stjärnklar himmel och nakenbad i nattsvarta sjöar. Midsommar med sill och potatis, doften av nyklippt gräs och solvarm jord. Vår, sommar och tidig höst. Allt det vackra ligger framför oss och hur i hela fridens namn ska man kunna må dåligt då?

2008-03-18 @ 21:37:24 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att känna sig älskad

Konstigt. Fast jag är ensammare här ute i Viskafors än jag någonsin varit så känner jag mig älskad. Av livet. Det har slutligen slutat med att trampa ner mig. Jag har fått en chans. På nytt. En chans att bevisa att jag är värd att älskas och att älska. Vad mer kan jag säga? (Om någon undrar, jo jag har snöat in på Depeche mode. Går igenom alla skivor från "Speak and spell" till "Playing the angel" plus en massa remixer och b-sidor. Nått ska man ju ha att göra).

Depeche Mode "I feel loved"

"Its the dark night of my soul
And temptations taking hold
But through the pain and the suffering
Through the heartache and trembling

I feel loved
I feel loved

As the darkness closes in
In my head I hear whispering
Questioning and beckoning
But Im not taken in

I feel loved
I feel loved

From the depths of my emptiness
Comes a feeling of inner bliss
I feel wanted, I feel desired
I can feel my soul on fire

I feel loved
I feel loved"

2008-03-18 @ 21:00:40 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livets kovändningar

Något har hänt i mig. Jag märker det själv på mitt skrivande. Det är lite mindre gnälligt, mindre självupptaget. Lite mer kåserande. Tanken är ju att jag ska driva mina två bloggar sida vid sida där det mer personliga hamnar här medan det lite enklare, lite mer allmängiltiga hamnar i Expressenbloggen. Men som det ser ut just nu så kör jag bara dubbla bloggar. Samma innehåll på båda två. Vad är då meningen med det liksom? Jag får fundera på det hela.

Men något har som sagt hänt i mig. Det sade även min kontaktperson i mobila teamet. Han tyckte jag går lite rakare, verkar lite gladare.

Fast är det så konstigt. I 13 månader har jag levt ett skuggliv. I 18 månader har jag levt med depression. I 4 år har jag levet med ångest och oro. Så helt plötsligt händer detta. Jag har ett eget liv igen.

Så klart jag inte är frisk. Inte alls. Jag är egentligen ett nersupet vrak med ångest upp över öronen. Men jag står på egna ben igen. Efter att ha varit hemlös och haft före detta frun som en krycka i livet är jag självständig i mitt eget hem.

Det är en satans skillnad. Jag har 51,3kvm att leva på, eftersom det är snedtak så är nog golvytan snarare närmare 80kvm. Före detta frun har gått vidare och äntligen jag med. Men det krävdes att hon träffade en ny man för att jag skulle våga släppa taget. Eller snarare, jag var tvungen och då föll allt på plats.

Klart jag saknar henne. Finge jag bestämma skulle vi fortfarande vara vänner. Men så är det nu inte så jag fattar budskapet.

Så. Bror Jonas Harald Carlzon Jr är ensam i världen igen. Fri att upptäcka tillvaron. Älska vem jag vill, bli älskad om så bara av min katt.

2008-03-18 @ 20:39:13 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Att jaga livet ur en katt

Nu vart det kvällen igen. En dag går förvånansvärt snabbt om man sover bort 70 % av den. Vips säger det så är det kallt och svart ute igen.

Jag har ägnat en stund åt att aktivera katten. Kattivera kanske man kan kalla det. Vi har haft omåttligt skoj med en liten gul muskopia som jag slängt iväg och Chips sedan har jagat som om det vore en tunna med guld vid den lilla musen. Min stackars tjockis till katt blev alldeles slut av det hela och ligger nu på golvet och flämtar för glatta livet.

Tur att man själv är lite mindre lättlurad. Jag skulle minsann inte slita ut mig för att jaga en plastmus. Men så är jag fet med.

Jag träffade på grannen tvärs över trappan idag. En trevlig prick som dessutom bott i den här lägenheten. Tydligen var det inga störra skillnader på hans nya lgh och min förutom att hans har större sovrum. Så man får hoppas att det var det som lockade med den andra lägenheten så att jag inte har hamnat över nån terrorgranne som klagar så fort man fjärtar eller nått.

Jag sitter just och funderar på hur jag ska spendera kvällen. Kanske går det nått trevligt på tv, fast fan vet om jag orkar sitta och titta på tv ännu en kväll. Kanske skulle jag rota fram en bra bok och lägga mig att läsa i sovrummet nu när jag fått lite ljus där. Jag skruvade lite på glödlampan och vips varde ljus.

Eller så sätter jag mig i köket under spisfläkten med en cigarr och lurar på livet och alla dess mysterium. Som en man. Fan vet.

Det löser sig kan jag tro.

2008-03-18 @ 20:11:35 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur ett rykte når en

Tja. Ibland bjuder livet på överraskningar. Oftast beroende på att man själv inte föreberett sig själv tillräckligt noga. Men så ibland så får man dem slängda på sig fast man gjort allt man kunnat för att det inte ska bli en överraskning. Så handlar det oftast om att någon annan inte berätta allt, ibland kanske de inte ens gjort det fast man bett dem göra det, oavsett om det svider eller inte. Men svider gör det desto värre då när saker och ting kommer fram.

Då spelar det liksom ingen roll hur mycket den andra personen rullar med ögonen och bedyrar att den absolut inte ville såra.

Depeche mode. "Breathe"

"I heard a rumour
They travel far
You know what its like
The way people are
They talk and they talk
Though they dont understand
Theyll whisper and whisper
And lie on demand
Please tell me now
I want to know
I have to hear it from your lips
Say its not so

I heard it on monday
And I laughed a while
I heard it on tuesday
I managed to smile
I heard it on wednesday
My patience was tried
I heard it on thursday
And I hurt inside
I want to know
The depths of your mind
Tell me this whole thing is madness
And were doing fine
Put your little hand in mine
And believe in love
Put your head on my chest
And breathe love
Breathe love
Breathe love
Breathe love

I heard it from peter
Who heard it from paul
Who heard it from someone
I dont know at all
I heard it from mary
Who heard it from ruth
Who swore on the bible
Shes telling the truth
I heard it from simon
Who heard it from james
Confirming with sarah
That I was to blame
I heard it from joseph
Who heard it from john
Who said with conviction
That all hope was gone
So I need to know
Your alibis
I need to hear that you love me
Before you say goodbye
Before you say goodbye
Before you say goodbye
Before you say goodbye"

2008-03-18 @ 19:43:41 Permalink Vän av ordning... Kommentarer (0) Trackbacks ()

På schemat

Herreje vilken huvudvärk jag har fått. Jag har gått den mycket uppiggande promenaden till affären i skönt väder. MEn problemet är att jag inte tagit en sort av mina tabletter på några dagar nu så jag känner av det rätt ordentligt genom att jag får en speciell sorts yrsel som liksom känns som om man får små stötat i hela kroppen och allt snurrar till.

Givetvis borde jag masat mig iväg till apoteket redan för några dagar sedan innan tabletterna tog slut men jag har liksom inte kommit för mig. Så nu blev det en rätt besvärlig promenad där hela världen skakade till vartannat steg.

Men jag fick köpt det jag skulle och har rent av lite pengar kvar på kontot. Inte illa alls. Kommer inte ihåg när det hände senast. Och i morgon ramlar det ner ännu mer pengar. Fast det klart. Nu har jag ju en hyra att betala på egen hand. Tidigare har jag ju delat allt med morsan så det blir väl lite fattigare frammåt. Men vad tusan. Jag kommer klara mig bra i vilket fall som helst har jag räknat ut. I alla fall så länge jag inte ställer på bilen igen. Då kan det bli lite tight med försäkringar och bensin och allt sånt. Men den dagen den sorgen. Först måste jag ju ordna pengar till körkortet.

Var sak har sin tid och plats.

Så i morgon blir det till att masa sig ur sängen betydligt tidigare än jag gjort de senaste dagarna. Mobila teamet skall hämta mig så att jag kan storhandla. Jag tror inte jag skulle palla att åka bussen själv. Inte utan alkohol i kroppen och det är ju inte aktuellt. Speciellt nu när jag inte tagit de där pillren som jag ska, då kan jag tänka mig att en bussresa kan utvecklas till rena skräckfärden. Så jag är tacksam för att mobila teamet hjälper mig.

Tänk, vem trodde att man skulle behöva hjälp med att handla när man inte ens har fyllt 38? Fan, jag måste få ordning på den där ångesten. Risken finns ju att jag blir tämligen isolerad här ute i buschen (förlåt alla Viskaforsare men så känns det lite än, även fast jag börjar upptäcka saker med Viskafors som är ack så bra som jag inte visste om tidigare).

Apoteket får jag inte för allt i världen glömma i morgon. Jag har en vag aning om att jag behöver de där pillren, vare sig jag vill eller inte.

Sen måste jag på något sätt lösa det där med mina saker som är kvar hos före detta frun så att jag slipper gå och grubbla på det där. Men det är mycket som ska stämma för att få ihop det. Jag ska få ihop folk, en bil som kan ta släp, det skall passa före detta frun tidsmässigt. Man vill ju inte ramla in och förstöra påsken för henne och hennes nära och kära.

Sen måste jag hämta mina sista saker hos tant mamma och "flyttstäda" vardagsrummet från alla rester av mig och mina katter. Gudskelov så har hon fattat att hon måste ha hjälp med städningen så hon ska be om att få städning av hemtjänsten beviljat. Hoppas det går igenom för hon kan då rakt inte städa själv. Visst jag vet. Jag skulle kunna åka in till La Stada en gång i veckan och dra igenom lägenheten, men det är ett lite osäkert sätt att lösa det hela på eftersom jag aldrig vet hur jag kommer må själv från vecka til vecka eller ens från dag till dag.

Jaja, kort sagt så har jag lite smått och gott att göra här i veckan. Köpa gipsskruv inte att förglömma.

Så det får bli en tidigt sorti i kväll så att jag kommer upp till morgonkaffet och duschen i vettig tid. Nu borde jag ju ha samlat på mig ett antal sovmorgonar de sista dagarna. Kan man tycka i alla fall.

2008-03-18 @ 19:09:53 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur jag blev rik

Sådär ja. Nu har man duschat, rakat sig och borstat tänderna och skiner som en ebenholtsstaty från topp till tå. Luktar gott gör jag med. Så nu ska jag bara hälla i mig en kopp kaffe sen blir det en rask promenad till affären där det skall inhandlas diverse specerier och nikotinprodukter. Jag har lyckats med konststrycket att ha 221 kronor kvar dagen innan pansionen kommer så jag är mäkta stolt. Här ser ni en ekonom i världsklass. Och det utan att ha rört fondkontot. Sen har jag ytterligare 141 kronor på ett annat kort så jag är rena rama Krösus Sork i dessa dagar.

Inte illa för en som brukar spendera en femma för varje tre kronor han äger.

Nä. Kaffe var det. Sen som sagt en rask och uppiggande promenad till den lokala handlaren.

Tänk vad man har att göra...

2008-03-18 @ 18:03:52 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Möbeltassar

Ok. Möbeltassar. Jag är i kraftigt behov av möbeltassar. Varje gång jag flyttar fotöljen det allra minsta så skrapar det embarmligt i golvet och jag är livrädd att grannarna ska stå med vässade högafflar utanför dörren och kräva min avgång. Eftersom jag bor som jag gör, i en övergångslägenhet med soc på kontraktet så är det ju knappast läge att göra sig ovän med grannarna. Då kanske jag åker ut med baken före i snöhögarna här utanför.

Det är mycket i det där kontraktet som man inte får göra. Alltså, det är egentligen ungeför samma regler som gäller för en vanlig lägenhet med några justeringar. Jag får ju ha katten på nåder. Jag får inte ha någon sovandens över här, ialla fall inte någon längre period. Barnen däremot får givetvis sova över. Jag får inte dricka. Jag får under inge som helst omständigheter störa mina grannar.

Så jag vågar inte ens spola toan efter klockan 22 på kvällen. Man smyger omkring som en indian i lägenheten. Inte direkt läge för inflyttningsfest om man säger.

Så, bland annat möbeltassar står högt på inköpslistan.

Men skit samma. Jag har i alla fall en lägenhet som jag ska hålla stenhårt i. Här ska det inte slarvas det allra minsta med nått. Hälsa glatt och nyktert på grannarna och tiga still efter 22.00. Inga dumheter här inte.

Har man väl fått en sån här chans så sumpar man det bara inte.

2008-03-18 @ 17:27:07 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett sammelsurium av ord

Vädret är underbart vackert. Snön gnistrar, solen skiner och himlen är blå. Precis hur trevligt som helst. I januari det vill säga. I mars är jag mer tveksam. Vore trevligt med lite vårkänslor liksom. Fasen, är det inte dags snart att damerna tar på sig de korta kjolarna och visar benen lite. Men det går ju inte när snön ligger på gator och gräsmattor.

Jaja, jag får väl ge mig till tåls lite kan jag tro. Kjolarna kommer väl kan jag tro. Fram tills dess får jag drömma om vackrare dagar.

För tillfället gör det mig inte det allra minsta hur vädret är. Jag sitter och retar gallfeber på mig själv med att vara irriterad på att golven är så lortiga. Konstigt att man kan bli så handikappad utan en dammsugare, mopp eller ens borste. Golven gror sakta igen och jag kan inte göra så mycket åt det. Det ska bli ett sant nöje att plocka upp dammsugaren ur förpackningen i morgon och dra runt den på golven så att de blir grus och dammfria.

Men det där med golven är det ju bara 50% av innevånarna i det Carlzonska hemmet som bryr sig om. Chips ligger längt uppe på bokhyllan och sover den oskyldiges sömn och struntar fullkomligt om det så växer raps på golvet. Även fast hon är en av dammbovarna med alla katthår som hon obekymrat släpper ifrån sig när hon vandrar runt i lägenheten.

Tja. Nu ska jag ta en kopp kaffe, en cigg och sedan masa mig in i duschen, allt som förberedelse till promenaden bort till affären där det skall inköpas cigaretter och mjölk.

Så, istället för att sitta här och svamla så sätter jag väl igång då :-)

2008-03-18 @ 16:57:11 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

När inget blir gjort

Ok. Innan någon annan påpekar det uppenbara. Jag vet. Det har blivit väl många sovmorgnar nu. Eller ska vi kalla det sovdagar kanske. Knatade inte upp ur bädden förrän vid 14.50 idag. Jaja, jag vet. Man ska inte sova bort livet och allt det där.

Men det är så förbannat gott att kunna sova precis hur man vill utan att någon kan säga nått om det, så jag sover av rent trots liksom. Men jag misstar inget speciellt kan jag säga. Det finns inte så mycket jag kan göra ändå. Eller det finns det ju, men det finns inget jag måste göra som jag kan göra så att säga. Jag borde städa, dammsuga golvet och våttorka dem men jag har ju ingen dammsugare och ingen mopp så det går bara inte.

Hade jag haft mina saker som står i före detta fruns förråd skulle jag kunna montera ihop köksbordet och barnen sängar men det går inte heller eftersom... ja som sagt, de står ju i före detta fruns förråd.

Så, jag tar det lugnt. Hasar omkring i mina tofflor och morgonrock och bara njuter av livet. Knäpper lite på gitarren, röker en cigg eller två och dricker lite kaffe. Strax tänkte jag läsa dagens lokalblaska. Så helt sysslolös är jag inte. Jag gör inget vettigt bara.

Men i morgon är det storhandling på schemat. Då ramlar det manna från himlen nämligen. Eller snarare, så får jag pengar på kontot. Det kan jag inte säga annat än att jag ser fram mot. Då ska jag köpa en dammsugare, mopp, ketchup och lite annat av allt det goda livet kan bjuda på.

Men fram tills dess så ska jag gå här och skrota tänkte jag.

2008-03-18 @ 16:02:13 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Livets märkliga vändningar

Tänk var märkligt livet kan vara. I ungefär 18 månader så har alla kurvor pekat nedåt för lilla Jonas. Först var det min dunderdepression som började på våren 2006 och som blev allt värre. På det följde den haltande relationen med före detta frun som kom sig av att jag allt med tappade fotfästet i tillvaron och slöt mig allt mer inom mig själv. Under hösten så blev allt bara svartare och svartare och slutade med att jag masade omkring i morgonrock i veckor i stöten utan att vare sig komma in i duschen eller ens borsta tänderna, det var knappt jag kom upp ur sängen överhuvudtaget.

Sen följde skillsmässan, upptäckten att jag inte kunde få en lägenhet och 13 tröstlösa månader boende antingen i tant mammas vardagsrum eller i det lilla träslottet. Som grädde på moset fick tant mamma sina två strokar och allt liksom bara ballade ur vart jag än vände mig.

Men nu sitter jag här. I min egen lilla lägenhet och har det precis hur bra som helst. Vem trodde att det kunde bli så bra? Nu finns det bara en väg att gå och den går uppåt.

Jag säger inte att mitt liv är perfekt. Men det är precis så bra som man kan begära. Bakslag och motgångar hör livet till. Men jag har det bra. Riktigt bra.

Precis så är det här i livet. Det går upp och det går ner. Men jag ska inte klaga. Jag har hela tiden haft tak över huvudet, nog med pengar att kunna dricka mitt morgonkaffe och blossa på mina cigaretter samtigt som jag inte gått riktigt hungrig en enda dag. Jag har min dator där jag kan utrycka mig och sätta ord till mina tankar, hålla kontakt med mina vänner, läsa nyheter eller säga vad jag tycker på olika forum. Jag har min lilla Chips och förhoppningsvis snart även Lancelot.

Jag har absolut inget att klaga på för tillfället. Inte så illa. Inte illa alls.

2008-03-17 @ 19:02:53 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Svaga lux

Ok. Jag lider av en kraftig brist på lampor. Visst är det mysigt med lite halvskymning sådär, men det betyder även att det enda stället jag kan läsa på är vid köksbänken vilket förtar läsglädjen lite. Jag har en vag aning om att jag har ett gäng lampor liggande i förråden hos före detta frun, så det gäller bara att få hit dem.

Fram tills dess får jag nöja mig med att läsa på dagtid eller som sagt hängande över diskbänken.

Men, man har ju tv och film att roa sig med på kvällstid. Det är inte så illa det heller. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och det finns ju större problem att oroa sig i världen än lite brist på ljus. Får jag bara köpt de där gipsskruvarna så kan jag sätta upp en lampa som jag har på väggen och skapa en perfekt läshörna i vardagsrummet.

För tusan, det skulle kunna vara tusen resor värre, den saken har jag lärt mig.

2008-03-17 @ 18:51:32 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tiden har gått ur led

Vad tusan är detta? Hela vintern har man gått och längtat efter lite snö som skulle kunnat lysa upp i mörkret men inte en flinga har singlat ner. Men nu, när våren står för dörren vräker helt plötsligt snön ner som om den inte hade annat att göra. Jag blev så paff när jag vaknade i morse att jag gick och lade mig igen i rent trots. Sen har jag sovit, slumrat och läst hela dagen tills jag bestämde mig för att jag för tillfället var färdig med det och rumpade upp vid 16-tiden.

Nu har jag druckit "morgonkaffet" och sitter och orienterar mig i livet utanför min lilla bubbla här i lägenheten. Men det är det samma som det brukar vara i världen märker jag. Lite krig, nån politiker som sagt nått om någon annan politiker. Lite ditten och datten, ungefär som det brukar.

Resten av dagen tänker jag spendera framför tvn eller gömd bakom en bok. Det får helt enkelt bli en mellandag. En sån där när man bara finns till och bara ägnar sig åt att täcka de basala behoven av mat, dryck och lite lagom intelektuell stimulans.

Jag försöker banta ner stackars Chips som med tiden blivit tämligen fet. I vanliga fall så brukar jag hälla upp torrfoder i matskålen så att det räcker och blir över så att katten bara kan knata och äta när hon är hungrig. Men nu har jag börjat hälla upp lite mer lagom munsbitar och den stackars pälsbollen springer runt fötterna på mig och jamar mest hela tiden, djupt olycklig. Man riktigt ser hur hon kastar blickar av bedrövelse på mig.

Tur att jag kan utfordra mig själv. Inte skulle jag vilja bli tvångsbantad på det sättet. Men jag tror inte kattstackaren lider några hemska kval om jag ska bara ärlig. Det är inte så att hon inte får någon mat alls, bara lite mer sparsamt.

Nä, nu är det dags för lite kaffe och sen ska jag lusläsa helgens tidningar som jag inte gått igenom än. Gott så i snöyran.

2008-03-17 @ 17:28:35 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

En summering

Man ska inte tro på allt man ser på nätet. På nätet stod det att Viskafors affär är öppen till 19.00 på helger men när jag kom dit så var den redan stängd eftersom den de facto stänger 18.00 på helgen.

Som tur var så kom ju Polare M med hund så jag fick lite cigg av henne. Annars vet ingen hur det gått.

Vi satt och tittade på melodifestlivalen. Jag höll på Bentgtzing, hon höll på Nordman men vi var väl rätt överrens om att Perelli skulle vinna det hela och så blev det ju.

När Polare M åkt hem så blev jag sittande framför en film först och sedan så låg jag och vände mig och vred mig i sängen till sent på natten. Så det blev en ordentlig sovmorgon kan man säga.

Så, nu sitter jag med morgonkaffet och förbereder mig för promenaden till affären för att införskaffa lite cigaretter.

Resten av dagen tänker jag inte göra ett skvatt kan jag lova. Förutom en lång härlig dusch och raka mig. Sen ska jag nog titta på någon film tror jag. Ta det lugnt i största möhliga mån. Det är söndag gubevars. Jag försöker hålla min helgrutin med att ägna lördagen åt något lustfyllt som att umgås med vänner, kanske festa eller iallla fall göra nått trevligt. Söndagen är vikt åt eftertanke och lugn.

Nästa vecka har jag inget på schemat alls. Men jag måste försöka få loss mina saker från före detta frun så att jag slipper den bördan på axlarna.

På onsdag är det dags att pensionen ramlar i, så då ska jag storhandla. Blir gott att äntligen få fullt i frys och kyl och även inhandla lite smått och gott som jag inte har, som konservöppnare och sånt.

Tja. jag sätter väl igång med att sätta igång.

2008-03-16 @ 16:07:36 Permalink Början Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kaffe, kläder och en kam

Oj vilken villrådighet jag råkade ut för. Jag fick för mig att affären här ute stänger 16.00 på helgen och upptäckte att jag knappt har några cigaretter kvar. Total katastrof. Men jag lugnade ner mig när nätet upplyste mig om att de har öppet till 19.00 på helger. *Pust*.

Det där med att flytta till okänd mark bjuder på överaskning efter överaskning. Man ställs inför små problem att lösa mest hela tiden känns det som. Men det är ett kärt besvär måste jag erkänna. Jag trivs allt bättre för varje dag här ute. I dag när jag masade mig ur sängen lös solen och Viskan glittrade i solskenet utanför mitt fönster. Bättre kan man inte hade känns det som.

Nu ska det bli riktigt intressant att se hur stackars Chips handskas med en hund. Polare M kommer på besök och har med sin jycke. Min stackars katt ligger intet ont anande på sängen och halvsover. Det lär ju bli mer fart på henne när 40 kilo hund kommer på besök.

Själv ska jag ta en kopp kaffe och äntligne komma i kläderna. Jag hittade min älskade morgonrock när jag plockade upp alla kläder så den har jag gått omkring och såsat i hela dagen. Men får man gäster så kan man ju inte sprätta omkring i morgonrock inte.

Så, kaffe, kläder, kam. Det är vad som behövs för tillfället.

2008-03-15 @ 17:19:15 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite lagom pyssel

Sådär jag. Nu har jag nyckel till en tvättkolv och har passat på att boka en tvättid. Sen tog jag reda på vilket källarförråd som var mitt och fick med mig en märklapp att sätta upp på dörren till det.

Nu ska jag snart in till La Stada Borås för att hämta lite mer pryttlar hemma hos modern och dessutom kanske jag kan få med mig min dammsugare om jag fjärskar med min moster lite så att hon tar omvägen förbi stugan. Vore gott. Har jag ännu mer tur så kan jag smita in på rusta eller nått och köpa en mopp och lite rengöringsmedel. Golvetn börjar bli skitna och det orkar jag inte med riktigt.

Det är konstigt det där. När ajg bor ensam så städar jag näst intill dagligen, men så fort jag flyttar ihop med någon så lägger jag av totalt. En inbyggt fel på mig som jag i nästa förhållande får arbeta stenhårt med.

Så nu har jag inte så mycket att göra i en timma innan min moster skulle ringa igen så får vi se om tant mamma är på humör för att låta mig hämta mina saker. Hon har visst vaknat på fel sida idag om jag fattat allt rätt.

Så nu ska jag njuta av en kopp kaffe och en cigarett sen ska jag ta en dusch och raka mig. Det hann jag inte med före att mobila kom. Så nu får et vara dags.

2008-03-14 @ 11:18:58 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Äntligen fredag

Det blev mer eller mindre en sovdag igår. Lika gott det. Nu känner jag mig vederkvickad igen, relativt pigg och glad. Det enda som fattas mig är en dammsugare eller mopp eftersom golven börjar bli lite grusiga och katthåriga. Jag ska försöka få ut dammsugaren nu i helgen tänkte jag.

Sen är det ju problemet med sakerna som står hos före detta frun. Där måste jag få en lösning snabbt, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till än.

Snart kommer de från mobila teamet. Så ska vi ta en trask till bovärdskontoret så att jag kan hämta min tvättkolvsnyckel. Jag ska boka en tvättid så fort jag kan.

Tja. I övrigt är det fredag och jag har snart bott här i en vecka. Helt otroligt vad dagarna har rusat iväg. Det känns som om jag bara suttit här i några få dagar. Men det är bra när tiden rusar mot våren. Just nu är väl vädret inget att hänga upp på väggen men det kan ju bara bli bättre så det oroar mig inte speciellt.

Nä, nu väntar en kopp kaffe till, en dusch och så ska jag raka mig för första gången på en vecka. Man vill ju inte se ut som en lodis när folk från socialen kommer hem till en.

2008-03-14 @ 09:12:37 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bara finnas till

Ja det var faslig vad trött jag är fortfarande. Men det klart, det har varit en intensiv vecka. Men jag kan inte sova bort min tid precis hur jag vill inte. Dags att börja sortera kläder vettja.

I morggon 10.30 kommer mobila teamet hit och då ska vi till bovärden och bland annat hämta tvättnyckel och ta reda på vilket källarförråd som är mitt. De är numrerade lite huller om buller och en del saknar märkning överhuvudtaget. Vore gott att bli av med alla tomkartonger som står i ena "minirummet" nu.

Men innan jag tar ett enda steg till ska jag ta en kopp kaffe minsan. Röka en cigarett och må lite gott och bara finnas till.

2008-03-13 @ 15:45:39 Permalink Saker man gör Kommentarer (1) Trackbacks ()

Seg

Idag är jag seg som kola. Kommer bara inte igång. Men jag får väl ta en kopp kaffe till och hoppas att jag piggnar till. För här finns det att göra fortfarande. Projekten kläder till garderober och böcker till bokhylla står inför dörren. Köket är jag klar med. Nu fattas bara köksbordet och stolarna.

Jag vaknade rätt spänd efter en natt med många drömmar och turer. Men nu börjar det släppa lite, fast jag fuskar med mediciner så.

Idag var första gången tidninge ramlade ner i brevlådan. Så nu känner jag verkligen att "här bor jag". SÅ gott.

Nä, lite mer kaffe var det ju.

2008-03-13 @ 11:45:40 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Grå färg

En tanke en själ. En regnbåge i grått. Vinter i sikte, vår i minne. En tanke två själar. Hela mig. Gör allt det trasiga som är jag lite bättre, lite finare, lite helare.

En tanke tre själar. En familj som gick sönder. Men låt oss samla det som var oss och väva en matta. Ett konstverk att trampa på och beskåda. Finn mig bland allt det jag spridit ut. Älska den sorgens man jag är.

En Charlie Chaplin utan humor, utan tanke eller ande. Som en tv utan antenn. Dyr med meningslös. En tanke fyra själar. Du och jag och våra barn. Allt det vi trodde vi var. Allt det andra trodde vi var. Allt, allt, allt.

2008-03-12 @ 19:27:22 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

För dig

Uppför backarna till Hässleholmens slum, mot ditt hjärta. Ner till parken, under löven där vi fann varandra. Mjuk sand under fötterna, skrattande barn, hisnande känslor.

Uppför backen, den eviga, till min stadsdel där jag stammar från, där mina rötter bygger mitt liv. Kåda, sav och klorofyll. Grönt, grönt och återigen oändligt grönt.

En skog, en gran, tjock mylla under din rygg. Vägen till de två sjöarna, knastrande grus, doften av höst blandad med lukten av knoppande blad.

En annan sida av oss. En dröm att leta efter, att söka, att finna. Jag ger dig mina drömmar, min ande, min själ. Allt mitt svett och mina tankar är dina.

För dig.

2008-03-12 @ 19:25:30 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kanske en dag

Kanske en dag ändrar du dig. Finner att frosten i ditt hjärta töar, att snön i din själ smälter, bort, bort från det som är vi.

Grå aska falnande eld. Bitar av plast och utbrunnen ved. Skillnaden mellan det som är rasande eld och bitande kyla. En murstock, varm av eld eller kall av is.

I går så såg jag döden. Hon log åt mitt håll med löften om sömn. Igår fann jag tegelstenarna i min eldstad mjuka, formbara. Öppna för det som smakar av mig.

Du gick när åskan drog över vår himmel, försann i regnet, smälte i värmen från oräkneliga blixtar. En smak av död mot mina läppar. Kall vämen, varm kyla

2008-03-12 @ 19:24:29 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pustar ut lite

Sådär ja. Då var allt i köket uppackat och diskat och inställt i skåp och lådor. Så gott. Tallrikar, glas och kaffekoppar/muggar har jag gott om, men inte ett enda kokkärl eller stekpanna. Visserligen, en fisk-kastrull och en gammal rostig plåtpanna som ska likna stekpanna har jag. Men vart alla mina andra kokkärl tagit vägen fattar jag inte. Borta. Puts väck. Eller så ligger de på före detta fruns vind vilket bara gör behovet av att hämta mina pryttlar desperatare. Fasen också att det skulle krångla till sig så.

MEn men, jag får lösa uppgiften på något sätt. Det kan ju inte vara omöjligt det hela. Tycker jag.

2008-03-12 @ 18:06:53 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fullt upp hela dagen minsan

Det är nog bara bra för mig att affären ligger en bit bort för det är utmärkt motion för både tanke, själ och kropp. Så nu har jag varit där och köpt lite pyttipanna och ägg eftersom jag hittade en stekpanna. Eller i allafall nått som någon gång varit en stekpanna. Min var den definitivt inte från början för jag hade en gjutjärnspanna och en teflonpanna med mig in i det gemensamma hemmet. Men det är väl petitesser. Vem orkar liksom bråka om en sån sak?

Nu är snart köksskåpen klara. Bara en disk till, möjligen två. Sen är köksgrejorna på plats. Sen är nästa stora projekt alla kläder. En faslig massa sådana äger jag om jag ska bedöma mängden genom att titta på de 10 plastsäckar som är fulla med kläder. Hua.

Men, det är bara att gneta på. I sista änden så vet jag ju att jag vinner.

2008-03-12 @ 16:59:33 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Medan disken torkar

Ny dag nya uppgifter. Idag ska jag fortsätta att diska upp allt som ska in i skåpen i köket, fylla bohyllan och sen får jag se om jag tar en tripp in till staden för att handla lite småsaker.

Jag sov länge och väl och kom inte upp ur sängen förrän vid 12 tiden. Vad tusan, jag har inga tåg att passa. Lika bra att ta det i en lugn takt och göra lite vad som faller mig in.

Det enda som retar mig är att jag inte kan hämta mina saker hos före detta frun. Det är till besvär både för henne och för mig. Men eftersom jag inte har något körkort och ingen bil så får jag förlita mig på andra att hjälpa mig med det där och folk har ju egna liv liksom.

Men, det löser sig väl till slut på något sätt. Saker tenderar att göra det har jag märkt. Så fram tills dess så får jag klara mig utan köksbord och allt det andra.

Nä, nu får jag sätta lite fart kan man tycka. Men jag ska bara ta en kopp kaffe till och röka en cigg. Sen så ska jag börja sortera in koppar och glas i skåpen och fylla på diskmaskinen med nytt.

2008-03-12 @ 13:21:16 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Cigg och alkohålet

Cigg och alkohål

" Is it my imagination
Or have I finally found something worth living for?
I was looking for some action
But all I found was cigarettes and alcohol

You could wait for a lifetime
To spend your days in the sunshine
You might as well do the white line
Cos when it comes on top . . .

You gotta make it happen!

Is it worth the aggravation
To find yourself a job when there's nothing worth working for?
It's a crazy situation
But all I need are cigarettes and alcohol!

You could wait for a lifetime
To spend your days in the sunshine
You might as well do the white line
Cos when it comes on top . . .

You gotta make it happen! "

2008-03-12 @ 01:48:42 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite ditten och datten och allmänt småprat

Nu har jag varit duktig igen och tagit en rask promenad till affären och tillbaka. Det småregnade på vägen dit men på vägen hem var det helt ok att promenera, rensar skallen en hel det att röra på sig.

Nu har jag börjat med att diska alla tallrickar och glas som jag haft med mig. De har ju stått i ett förråd i ett år så jag tror det är bäst att diska dem innan jag använder dem. Men det där sköter ju maskinen så bra själv så.

Nu börjar det likna ett hem här. Men jag måste ta tag i alla kläder som ligger i svarta plastpåsar huller om buller. Några galgar har jag inte upptäckt än i mitt letande men de kanske ligger där någonstans. Vet i alla fall att jag har ägt en faslig massa blå och vita plastgalgar.

Alla böckerna lär jag inte få plats med i den bokhyllan jag har så jag får väl göra slag i saken och köpa en här framåt våren. Jag har böcker nog för att fylla en bokhylla till tror jag.

Jag skickade ett sms till före detta frun om hon visste vart espressobryggaren finns men inte ens det svarar hon på. Hon har verkligen suddat ut allt som är jag ur sitt liv. Tja, bara hon är lycklig så är jag glad för hennes skull.

Nä, nu är det lite tv som gäller och så diska mellan varven. Helt ok slut på en dag.

2008-03-11 @ 18:51:19 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bilder från mitt hem

Här har ni lite bilder från mitt nya hem. Men de blev bedrövligt suddiga eftersom linsen på mobilen är smutsig och jag skulle behöva en tops eller nått för att rengöra den. Men eftersom jag är man så äger jag inga tops. Så ni får hålla till godo med de suddiga bilderna.

2008-03-11 @ 16:08:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bt på väg

Så var dagens första uppgift klar. Jag har ringt till Bt och ordnat upp det där som gjorde att jag inte fått någon tidning. Tydligen hade de förväxlat min pågående prenumeration med den gamla jag hade när jag bodde med före detta frun, så de trodde att min prenumeration låg vilande. Men så är ju inte fallet.

Tja, nu ska jag få´min tidning i alla fall. Inte illa det inte. Gott att få det löst så smidigt.

2008-03-11 @ 15:05:32 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi går här och skrotar

Det är roligt att se katten Chips gå på upptäcktsfärd i lägenheten. Hon provar ut olika stället att ligga på, hoppar upp på möbler och snusar sig fram som en dammsugare genom rummen. Men jag tror att hon trivs rätt bra verkar det som. Det enda var väl att hon hade kräkts på en av mina fotäljer, men det var bara att torka upp och se glad ut.

Å vi går här och skotar, Chips och jag. Givetvis glömde jag sladden till telefonen annars hade jag lagt upp lite bilder på hur det ser ut här. Men det får bli vid ett senare tillfälle.

Det var gott att jag kunde hämta ut mina tabletter igår. För just nu behövs de rätt mycket. Jag har ett pirr i kroppen som jag inte blir av med. Troligen är det väl ett pirr av glädje och förväntan men eftersom jag tolkar allt jag känner som ångest så blir det inte lika trevligt som det skulle vara annars. MEn nu har jag mina piller så jag kommer ner lite i varv.

Enda smogen på min himmel är att min lokalblaska inte kommit än. Den ramlar fortfarande ner hos tant mamma misstänker jag, fast jag gjort en flyttanmälan. Så jag tänkte jag skulle ringa direkt till prenuerationsavdelningen och prata med någon om det där. Man betalar ju dyra pengar för det där så det vill jag inte missa. Plus att det känns med "hemma" att ha Bt.

Men, det problemet löser man ju lätt med ett telfonsamtal och det gör jag i detta nu.

2008-03-11 @ 14:41:01 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

En ny dagn nya utmaningar

Gott att den värsta träningsvärken gått över även om mina vader fortfarande värker när jag går så jag får trippa fram. Jag är kort och gott ett fysiskt vrak. Som Kusin Esko sa när han såg ett kort på mig när jag var ung "vad hände?"

Det kan man fråga sig. Hua. Men nu blir det betydligt lättare att hålla en vettig diet eftersom jag köper in maten själv. Plockar man sedan bort ölen från ekvationen så borde jag gå ner relativt lätt. Sen får jag börja träna igen, sannerligen. Både för att må fysiskt och psykiskt bättre.

Men jag får väl börja med att få iordning mitt hem innan jag tar på mig några andra projekt. Jag har en liten lista på vad som behövs införskaffas. Mopp med spann, gipsskruv så att jag får upp mina tavlor och ett väggskåp i köket. Jag måste hämta mina grejor hos före detta frun, bland annat ett köksbord med stolar, barnens sängar och lite annat snått och gott. Framför allt alla mina verktyg så att jag kan skruva upp tavlorna med nått när jag väl köpt gipsskruvarna.

Det är mycket som skall göras innan jag har "bott in mig" på riktigt, men det är kärt arbete. Jag trivs med lägenheten lite mer för varje minut. Det än ju mycket, mycket bättre än den jag hade på Lindormsgatan innan jag träffade före detta frun. Mycket fräshare och luftigare, plus de där rummen som räknas som garerober men som är som små sovrum. Det är visserligen väldigt lågt i tag i båda två men vad gör det.

Nä, bättre kunde jag inte fått. Det klart, jag hade ju helst haft en likadan lägehet på Sjöbo men jag ska nog vänja mig vid Viskafors med känns det som. Allt kurvor pekar uppåt. Här kan jag sitta och grotta ner mig de dagar jag känner för det. Och när jag tröttnade på det så kan jag gå ut på vägen utanför och ta bussen som stannar precis bredvid huset och ta en tripp till La Stada Borås.

Inget större problem egentligen på min himmel. Livet leker och jag har en alldeles egna lägenhet och får äntligen leva vuxen liv igen efter 13 månader med tant mamma.

En ny start i livet är kommen. Nu gäller det för mig att ta tillvara den och vårda den ömt så att jag ger mig själv de bästa förutsättningarna i livet. Men det känns som om jag är redo för det nu.

2008-03-11 @ 14:06:35 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

När jag faktiskt fått nått gjort

Jodå. Det blev lite fart och fläkt på mig igår. Till att börja med så tog jag den långa promenaden bort till apoteket och hämtade lite mediciner. Det ligger en bit bort så det blev en uppfriskande vandring. Sen svängde jag förbi affären på vägen hem och köpte lite mjölk och annat.

Väl hemma igen så började jag sortera lite lådor och påsar, hittade bland annat en massa lakan och handukar. De lådor jag inte plockade upp ställde jag i det ena "lilla sovrummet". Det är en faslig massa böcker som helt enkelt inte får plats i bokhyllan så en sådan får jag införskaffa på IKEA nån gång frammåt våren när jag har pengar och tillgång till någon som kan åka med mig dit.

Så nu är det riktigt fint här hemma. Nu är det bara att ta låda för låda och packa upp lite när andan faller på. Jag tänkte ta alla lådor i köket idag.

Jag skulle behöva en dammsugare och lite städatrirailer för det är lite lortigt på golvet så jag får väl i alla fall köpa en mopp och rengöringsmedel. Sen har jag ju en dammsugare i det lilla träslottet som jag får hämta så snart någon kan hjälpa mig med det. Då ska jag passa på att hämta micron med.

Idag blev det en rejäl sovmorgon. Jag satt uppe och tjattrade i telefon med Polare M till 03.00 eller nått så det var gott att sova ut ordentligt.

Nä, här kan jag inte sitta och slappa. Dags att ta tag i dagen.

2008-03-11 @ 12:57:26 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

För en gångs skull

Ojojoj, jag skulle flytta på en låda och det högg till i ryggen som av knivar. Jag känner på mig att detta kommer bli en lång dag. Egentligen har jag lovat att åka till min tant mamma för att städa men det fixar jag inte idag. Det får bli i morgon eftersom jag ändå ska in till stan då för att vara med på min dotters utvecklingssamtal. Då ska jag passa på att köra ut mopeden med så att jag har den här.

Hua, det tar på den late att få iordning på allt känner jag. Sen retar det mig att jag inte har allt här. Jag kan tillexempel inte hänga upp några tavlor eftersom alla mina verktyg ligger antinge hos före detta frun i hennes källarförråd eller i det lilla träslottet. Så tavlorna står där i ett hörn och retar mig. Jag kan inte ens skruva ihop mitt skrivbord utan verktyg. Fasen jag måste lösa det här med att få loss alla saker från de där förråden.

Det är lite lustigt. Jag sitter här och lurar på allt som jag behöver göra men jag får inget av det gjort. Jag bara maler om samma saker om och om igen utan att ens lyfta på arslet för annat än att koka kaffe. Illa.

Nä. Lite fart nu Carlzon, för en gångs skull.

2008-03-10 @ 12:32:53 Permalink saker man inte gör Kommentarer (1) Trackbacks ()

Att finna sig själv i någon annan

Jag är så glad över att jag fått ny kontakt med min kusin Esko. Vi är en stor, stor släkt men sedan mina morföäldrar dog 1994 så har kontakten med dem varit sporadisk. Men nu har jag fått en god kontakt med Esko och är hur glad som helst över det. Hade det inte varit för honom och Polare M så hade jag inte kommit en meter i lördags till exempel.

Sen finns det ju så många nyanser när man är med sin slkt, sitt "kött och blod". Man kan dela minnen av bortgågna släktingar, skratta åt gamla minnen och personer man känt. Plus att man vet att man delar många av livets problem och grubblerier.

Men Hiiri-släkten är en mycket brokig samling männiksor. Som en liten minivärld i världen på något sätt, men det som är gemensamt, själva grundessensen är att vi skrattar mycket. Både när livet är som allra bäst och vi skrattar många gånger ur oss sorgen när saker och ting blir jobbiga. Det är inte det att vi inte lider när vi har ont, men vi har skrattet som en ventil mot allt det sorgsna och ledsama som livet bjuder på.

Man mår liksom gott på något märkligt när man sitter med sin kusin och svamlar rena dumheter blandat med blodigt allvar. Våra föräldrar var syskon och deras föräldrar var knytpunkten i vårt liv, stammen på det träd som är hela släkten. Det är rätt häftigt när man tänker efter.

2008-03-10 @ 12:23:03 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Villrådig

Det är elt klart krångligt att flytta. Först ska man kånka och bära allt man äger upp och ner för trappor. Sen ska man packa upp det hela och lista ut vart man tycker att möblerna ska stå, vart tavlor ska hänga och slika ting. Man måste lösa problemen med att det givetvis inte finns någon elkontakt där man vill ställa lampor eller att man har en bokhylla för lite för alla sina böcker.

Sen så kommer man ju till allt det där som man vid en separation helt enkelt inte äger. En så enkel liten pryl som en toaborste. Vem har tänkt på att man behöver det liksom?

Egenligen känner jag mest för att bara lägga mig i sängen och sova och hoppas att allt är i ordning när jag vaknar, men jag har en vag misstanke om att det helt enkelt inte sker. Men jag drar mig för att sätta igång. Ska jag börja med böckerna? Tja, då får jag bort en hel del lådor i vardagsrummet. Eller ska jag börja med det tröstlösa arbetet med att sortera alla kläder som just nu ligger i svarta plassäckar i ena "megagarederoben"? Eller det kanske är sakerna till köket jag ska börja plocka in?

Fan vet vilket som är bäst. Nä, det får bli en kaffe till medan jag listar ut det hela så att det blir ett bra flöde i arbetsprocessen :-)

2008-03-10 @ 12:06:57 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Träningsvärk

Hahahah. Vilken träningsvärk jag har. Helt otroligt. Idag är det ännu värre än igår. Jag hoppas vid gudarna att Kusin Esko och Polare M inte har lika ont som jag för då får jag ruggigt dåligt samvete.

Jag drömde inatt att jag var tillbaka på gymmet. Kanske mitt undermedvetna som försöker berätta nått för mig? Det är nog dags att återuppta träningen igen för i sämre form än jag är nu kan man nog inte bli tror jag.

Idag blir det krafttag trots allt. Jag måste få lite ordning här hemma. Igår gick tiden mest åt till att bara insupa atmosfären och bara finnas till. Men nu har jag tröttnat på alla lådor som står överallt så jag får göra något åt det helt enkelt.

Besticken har jag funnit, men inga tallrikar eller kastruller eller nått sånt. Kanske ligger det kvar i förrådet hos före detta frun. Jag måste hämta mina pryttlar så snabbt som möjligt. Till exempel har jag inget kökbord för tillfället. Det står på vinden hos före detta frun. Sen vet jag att hon vill bli av med sakerna med så det där får jag försöka lösa på något sätt.

Men innan jag gör något ska jag ta mig en kopp kaffe till. Hittade i alla fall en kastrull som jag kan värma lite vatten i. Vart espressomaskinen är har jag ingen aning om. Jag har inte hittat den här i alla fall. Än så länge. Men vem vet vad som gömmer sig i alla dessa lådor?

Sen ska jag leta upp en handuk och ta mig en dusch. Behöver sannerligen en sådan. Det blev inte av igår eftersom jag slocknade när jag lade mig för att vila en stund på eftermiddagen, sen vaknade jag inte förrän vid midnatt och då kan man ju inte sätta igång att duscha. Vill inte börja min karriär här med att reta upp grannarna.

Men jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i att ta upp bäddsoffan. Vi gick ju bet på att få upp den i lördags eftersom den helt enkelt är både för tung och trappan dessuton är för trång. Så den blev stående i källaren. Men jag har märkt att jag sover rätt hyggligt på madrassen som tillhör soffan. Det är rejält tjock och dessutom bred och bra så jag kör på det tills jag fått hit sängarna som står på före detta fruns vind.

Så, nu får jag jaga bort latmasken i mig och sätta igång med dagen. Här kan man inte sitta och tjockna till inte.

2008-03-10 @ 11:40:44 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matte, allas vår Matte

För allt i världen. Om du någonsin sett en fotboll sparkas, om så bara på gympan i skolan, så läs Mats Olssons krönika om Matte Svensson. Precis så är det ju. Du finner den här.

2008-03-09 @ 17:20:12 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite att pyssla med

Hjälp vilka priser de har här ute. Kalla mig stadsbo, eller bortskämd eller inbiten Boråsare, men det var fasen vilka priser de tar för allt här ute. Jag blev mörkrädd. Det gäller att handla på sig när man är i stan för att slippa punga ut med en massa pengar i onödan.

Men nu har jag dasspapper, kaffe och en kam bland annat. Inte så illa.

Det var inte så farligt långt till affären. En liten lagom promenad. Men jag hade en faslig tur och träffade på Polare T i affären. Han huserar ju här ute sedan många år. Vi hade en dataservicefirma tillsammans på fritiden förr i tiden. Men vi orkade väl aldrig satsa ordentligt så vi avskrev firman förra året. Så gudskelov så skjutsade han hem mig. Vilken vansinnig tur man kan ha.

Så nu finns det ine något att skylla på. Nu ska jag äta lite sen sätta igång och fortsätta städa iordning här inne.

Man har lite att pyssla med.

2008-03-09 @ 15:40:52 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Svåra val

Vilka lyxproblem man kan ha. Jag har en diskmaskin som jag för mitt liv inte kan förstå mig på. Det är typ tusen knappar och val man ska göra innan eländet sätter igång. Har letat efter en manual på nätet men det finns så klart inte. Jaja, jag får prova mig fram. En god sak är ju att elen ingår i hyran så jag behöver inte tänka på att spara nån el. Gott i dessa miljömedvetna tider :-)

Just nu så har jag drabbats at total trötthet, orkar inte ens tänka på att reda ut nått här hemma (hihih, jag har ett hem). Men klockan går så jag får väl försöka ta mig i den berömda kragen och börja plocka och dona, gå till affären och allt det där. Sen ska jag leta upp en handuk om jag nu hittar nån och ta en välförtjänt dusch. Jag har en vag aning om att jag borde finna handukar någonstans bland lådor och annat. Just nu så stinker jag så det osar om mig efter all svett igår så det vore gott att duscha, raka sig och känna sig lite fräsch.

Givetvis har jag glömt alla kläder jag hade hos tant mamma så jag får väl köra Italienskt tills jag åker in till stan och hämtar pryttlarna. Rena tröjor har jag hittat i alla fall. Så jag får köra byxorna ett varv till och hoppas att ingen ställer sig i kön bakom mig i kön på affären.

Nä, här kan jag inte sitta längre. Dags att agera. Lite i alla fall.

2008-03-09 @ 13:31:39 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ont

Aj. Jag har ont i precis vartenda muskel jag har. En del muskler visste jag inte ens att jag hade. Det tar på den late att arbeta hårt. Men det är det värt. Just nu sitter jag och laddar upp inför att knata iväg till affären. Men fasen vet om det inte vore lättare att ta bussen till stan för det är en bit att gå bort till affären om jag fattat allt rätt. Jag har en busshållplats precis utanför dörren mer eller mindre.

Fast det klart, hade det varit trevligt väder ute hade en söndagspromenad inte varit fel, men nu spöregnar det ute så jag är tveksam till nöjet att traska i allt det där våta.

Jaja, värre kunde man ha det :-)

2008-03-09 @ 12:19:31 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Funderingar

Fasen vilket kaos det är här. En enda röra av saker och jag borde väl ta tag i det där är jag rädd för. Men jag blir itsället sittande framför datorn och bara njuter av vilan och ensamheten.

Nu har jag bara ett problem och det är hur i hela fridens namn ska jag få tag i folk som kan hjälpa mig med det andra förrådet. Men det får jag helt enkelt lösa. Ett mindre problem när man har så mycket att glädja sig åt.

Hungrig som tusan är jag med. Det spöregnar ute så min lust att gå ut i världen och ta den halvlånga promenaden till affären är lite begränsad får jag erkänna. Men det är ju tvunget. Men jag väntar ett tag, tror jag ska lägga mig en stund till på madrassen i sovrummet. Bara för att jag kan liksom.

2008-03-09 @ 10:50:38 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min första morgon

Herregud, det är knappt jag kan tro det. Men jag vaknade i mitt eget hem idag. Förutom att jag har vansinnigt ont i hela kroppen efter allt kånkande igår så mår jag så förbannat bra. Ok, allt är kaos, lådor, påsar och möbler står lite här och var men det är väl bara att starta att sortera det hela. Det är en ljuvlig känsla.

Chips, min katt, låg bredvid mig hela natten, hon är väl lite ovan hon med. Nu sitter hon på fönsterbrädan och kikar ut på världen där ute. En ny värld både för henne och för mig. En börjar på ett nytt liv. Tänk att det blev så bra av den soppan jag satt i under 13 månader.

Men det enda är att jag får knata bort till affären för att köpa en del saker. Toalettpapper, wettextrasa, nått att äta och sånt. Sen kan jag inte hitta några gafflar eller knivar nånstans, men jag vet att jag äger sådana ting så jag får väl köpa plastsaker fram tills jag hittar "the real stuff".

Underbara ting väntar.

2008-03-09 @ 10:16:54 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min favorit i repris. Igen.

Jag vet, jag tjatar. Men texten betyder så mycket för mig.

Text / Ingenting
Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Skiva: Tillbaka till samtiden
Uppdaterad: 071020

Visa texten | Visa ackorden | Köp låten i iTunes | Se videon

I Hagnesta Hill
blinkar tv-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnesta Hill
bland de identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)
De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Jag älskar dig så
som att vara beväpnad
Och under belägring kan jag skjuta dig ut

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)
De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

Ingenting
Först kom ingenting
Sen kom ingenting
Sen kom ingenting
men ingenting är (ingenting, inget, inget)
De jävlarna tog oss
en efter en
De ljög och bedrog oss
med sanningen
De jävlarna tog min älskling där
Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld

2008-03-09 @ 00:03:02 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Strax innan jag svimmar

Första kvällen i min egen lägenhet. Jag tror inte känslan har landat än. Hela lägenheten är upp och ner, det står lådor och påsar och möbler precis överallt. Chips, min katt, har fullt upp med att upptäcka det nya landskapet.

Det har varit en hård dag. Att flytta en massa tunga möbler när man röker 80 cigg om dagen är inte helt lätt. Tack gode gud för den hjälp jag fick av Kusin Esko och Polare M. Och min dotter. Utan dem hade inte detta varit möjligt.

Vi bar och bar och bar och bar och bar. Uppför trappor, nerför trappor, in bland trappor, mellan trappor. Jag är så jäkla glad över att de ställde upp på en lördag med att bära min skräp.

Bäddsoffan fick vi lämna i källaren. Aset väger typ tusen ton så jag får försöka få ihop mer folk till att bära den. Sen har jag ett vindsförråd och en källarförråd kvar hos före detta frun. Gudskelov lät hon mig behålla sakerna där under veckan så att jag kunde låta Esko och Polare M få ett liv.

Men nu ska jag sova, sova, sova. Jag hade tänkt mig att äta lite lasagne men kom på att jag inte hittar några gafflar, skedar eller knivar. Så jag åt lite Keso ur en äggkopp. Får räcka för idag.

Återkommer med mer i morgon. Nu ska jag svimma :-)

2008-03-08 @ 23:54:16 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Motstridiga känslor

Ok, jag har ingen aning om vad som händer i mig men jag känner mig ledsen. Fan vet varför eftersom jag står inför flytten i morgon och början på ett eget liv. Kanske är det helt enkelt så att jag inte kan sortera känslorna i mig och att jag misstar lycka för sorg. Jag vet inte ärligt talat. Men det är konstigt. Jag har kommit på mig själv att vara nära att ta till lipen flera gånger idag.

Tanken var ju att jag och mina två yngsta barn skulle åka ut till lägenheten i dag men jag upptäckte att jag helt enkelt inte har råd att betala bussen så jag fick ringa dem och skjuta upp allt till i morgon. Det kändes minst sagt ruttet. Men i morgon så ska vi alla hjälpas åt att flytta och man kan inte önska sig bättre barn än jag har som förstår även om jag fattar att de blev lite besvikna på mig som inte kunde hålla mitt löfte. Men jag har helt enkelt inte den hundralapp det skulle kosta att ta bussen.

Sen skulle jag vilja bli förlåten av före detta frun, men jag vågar inte ens skicka ett sms eftersom jag vet att hon helt enkelt inte kommer att svara. Det gör mig så förbannad på mig själv som inte kunde säga till henne att jag blev ledsen när hon dissade mig på morgonen då för någon vecka sedan. Istället för att berätta att jag blev besviken så skällde jag på henne. Så jävla dumt.

Men det hela har gått mig ur händerna, hela situationen.

Nä, nu får jag sluta grotta ner mig i negativa känslor och ta tag i mitt liv. Om ett dygn så borde det mesta av flytten vara klar. Så sitter jag ute i Viskafors och har så mycket att göra. Möblera, packa upp ur lådor. Bara njuta av den stängda dörren. Sätta mig vid köksbordet och titta ut över Viskan och bara finnas till. Det ska bli så skönt.

Sen börjar en annan resa i mitt liv. Autonomi åter igen. Jag hoppas och tror att mycket kommer att falla på plats av sig självt bara genom att jag får ett eget hem. Äntligen känna sig vuxen och självständig igen.

Det har varit 13 turbulenta månader, samtidigt som jag inte kommit någonstans i livet. Jag har bara stått och stampat på samma plats. Nu börjar ett nytt kapitel i livet.

2008-03-07 @ 15:56:50 Permalink Början Kommentarer (3) Trackbacks ()

Passus

Förlåt. Glömde ju Polare S. Bror till Polare C. En man som alltid låtit sitt hem stå öppet för mig, alltid tagit emot mig med den allra största givmildhet och gästvänlighet.

Sorry S. Vet inte varför i hela fridens namn du föll bort.

2008-03-06 @ 16:54:47 Permalink Vän av ordning... Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mina Polare

Ringde efter många om och men till Polare J. Nu känner jag mig nästan lipig. Jag har 3 bra kompisar. Polare C, Polare R och Polare J. Jag är så lyckligt lottad att mina vänner är vänner på riktigt.

Det var som om ingen tid gått alls när vi pratade. Vi snattrade på, visserligen mycket om vad som hänt i våra liv, men det fanns inga barriärer fyllda med bitterhet eller besvikelse. När han sa att "jag låter dig vara ifred tills du är beredd att ta kontakt" så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Jag är så tacksam för mina vänner.

De har lite olika funktion mina vänner. Polare C dricker jag med, vi har hållt ihop sedan vi möttes i skidbacken typ 1978. Vi har gått igenom allt från den första fyllan till att bli fäder. Polare R är den som jag filofoserat kring solnedgångar och moln på himlen. Polare J har jag pratat intellekt kontra hjärta så många gånger med.

Min dröm, en liten av alla de jag har, är att sammanföra dessa tre. Jag vet av hela mitt hjärta att jag skulle bli hel en sån stund.

Tja. Jag får väl ordna det då.

2008-03-06 @ 16:46:00 Permalink Funderingar Kommentarer (3) Trackbacks ()

Is

Idag är för länge sedan nu. Vi famlar bland tidens alla hål. Stapplar mellan klockans visare och pekar mot det vi tror ska bli. Hallå, ser du mig? Luften är tunn på denna höjden. Vi kippar efter andan, suger girigt i oss syre och vatten. Ännu ett glas med genomskinligt vin, en drog för oss om inte vågar.

Vaknar på ett golv, fortfarande full. Utan vett eller etikett. Ingen stämpel, inte än. Men ni väntar på mitt fall, se hur jag skrapar knän och armbågar. Väntar på det kalla blodet. Mina vänner är en dröm och min kärlek ett misstag. Var inte oroligt, snart är det din tur. Att falla, ramla, tumla nerför livets allra blankaste backe.

2008-03-06 @ 15:41:34 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Problem så klart

Hua. Har lite panik om jag ska vara ärlig. Har ruggigt svårt att få ihop folk som kan hjälpa mig att flytta. Som jag tidigare sagt så är det bara min dotter och min kusin som är klara. Hur jag ska ordna fram en bil med krok har jag inten aning. Ringer runt lite smådesperat men ingen svarar. Hua. Har ingen lust att utsätta min stackars snälla kusin för en dag med ett evigt kånkande. Får inte ens tag i min son. Han känner doften av arbete och vägrar svara i mobilen.

Fan det såg ju så bra ut för nån vecka sedan det hela. Men en efter en har ballat ur och nu sitter jag och lurar på hur jag ska få ihop det. Jag får köpa nått riktigt dyrt till min kusin och min dotter. Jag ska kolla med min yngsta son med om han kan hjälpa till. Han och dottern kan ju alltid ta smågrejor, de lätta lådorna och så. Sen får väl jag och kusinen kånka de tunga sakerna.

Jag funderar på att ringa Polare J, men fan, jag har knappt hört av mig på 3 år, hur ska jag då kunna med att höra av mig med en förfrågan om han vill slösa bort en ledig lördag på att hjälpa mig att flytta?

Vore man några stycken skulle det hela gå på nån timma, är det bara jag och kusin E så kommer det ta hela jäkla dagen och frågan om det blir klart då ens.

Tänk att livet alltid ska vara krångligt. Kan det inte vara lätt nån gång? Bara flyta liksom. Men inte då.

Jaja, jag får jobba på och söka folk med sms, msn, telefonsamtal där man bara mäter mobilosvar och köra på och se glad ut. Fan det borde väl inte vara helt omöjligt att lösa denna uppgiften. Jag har löst värre soppor så vad tusan.

Dags att greppa luren igen :-)

2008-03-06 @ 14:09:10 Permalink typiskt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ingentin någonsin

Text / Ingenting någonsin
Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Skiva: Kent
Uppdaterad:

Visa texten | Visa ackorden | Köp låten i iTunes

Dom säger att jag varit trasig
Aldrig har jag varit hel
Dom säger det är nåt med benen
men ingenting har någonsin
varit mer fel

Dom säger att jag varit elak
Alltid har jag varit rak
Dom säger det är fel på hjärtat
men ingenting har någonsin
slagit så hårda slag

Dom säger jag varit farlig
Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

2008-03-06 @ 13:54:10 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dan före dan före dan

Ok. 2 dagar kvar, sen smäller det :-) Sen går flyttlasset till Viskafors med möbler, lådor och katt. Det ska bli underbart. Det enda problemet jag har är att jag har lite svårt att få tag i folk som kan hjälpa mig. De enda jag är säker på är kusin Esko och min dotter. Det är ju lite tunt. Polare M har lovat hjälpa till med men jag får inte tag på männskan så jag är inte säker på det hela.

Men det löser sig. Jag får väl springa för två själv. Det är ju egentligen bara att bära ner allt som ligger förpackat i förråden och sedan kånka upp det för trapporna till min lägenhet. Det blir nog bra med det,

i morgon ska jag och min yngsta son och min dotter ta bussen ut till Viskafors så jag får visa lägenheten. Det ska bli synnerligen trevligt :-)

Nä, nu ska jag ta en kopp kaffe till.

2008-03-06 @ 12:59:21 Permalink Början Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ut och rört på mig

Sådär ja. Då har man varit ute i världen och rört sig lite. La på min bekräftelse på flyttanmälan på brevlådan. Så gott!!!

Sen tog jag vägen förbi affären men givetvis fick jag en panikattack i kön. Sen sprang så klart kassörskan iväg mitt i allt så att väntan i den där evighetskön bara tog ännu längre tid. När det väl var min tur att betala snurrade hela stället i skallen på mig och jag svettades så att det droppade från mitt ansikte. Men, jag fick min liter med mjölk och mina cigaretter så jag vann över ångesten åter en gång.

Nu ska jag titta på tv hela kvällen, först Cops sen Simpson på tv 6 sen får jag se vad det blir.

Man gör så gott man kan. En såndär liten utflykt till affären kan göra mig helt slut tro det eller ej. Det tar så mycket kraft när hela kroppen skenar som om man sprungit så fort man bara kan i 400 meter fast man bara står still.

Knepigt.

2008-03-05 @ 19:09:15 Permalink Saker man gör Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mathias Svensson slutar spela

Mathias Svensson, en av de stora Elfsborgsprofilerna slutar sin karriär 33 år gammal på grund av ett krånglande knä. Det känns lite sorgligt och ledsamt eftersom Mathias har tillfört laget så mycket genom åren. Alltid positiv och trevlig i kontakten med oss fans, en ledare på plan som alltid slitit hårt och aldrig vikit ner sig.

Han har även stått för ett hårt spel, han har varit känd som en tuff spelare under sin karriär i England så då kanske man förstår att han inte skonat vare sig själv eller motståndarna.

Nu hoppas vi bara att Elfsborg använder hans kompetens på ett positivt sätt och låter honom få en framskjuten roll även i framtiden.

Tack Herr Svensson för många, många goda stunder.

2008-03-05 @ 16:32:03 Permalink Fotbolll Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så tråkigt att det blev så

Nu har jag egentligen bara en sak som tynger mig, men det tynger mig desto mer. Det är den nya ovänskapen med före detta frun. Det känns sorgligt att det skulle sluta såhär. Jag är glad för hennes skull att hon äntligen har fått gåvan av att vara kär igen. Men det känns så eländigt illa att vi skulle bli såna ovänner bara för att jag inte kan hålla käften. Jag har sagt för mycket allt för många gånger för att vår vänskap skulle hålla och det kan jag ju kicka mig själv i baken för.

Men förutom det sorgliga i historien om en man och en kvinna så fick vi ett bra slut. Vi åt en lunch på en kinakrog och hade det trevligt en dag före jul. Sedan dess har vi knappt träffats känns det som så jag skär bort allt det fula och vinda som blev efter det. Jag väljer att se den där lunchen som slutet på en epok.

Kanske kan hon finna i sitt hjärta att förlåta mig om något år så att vi kan vara vänner igen. Men jag betvivlar det.

Det svåraste kommer väl att vara när Allsvenskan börjar igen. Jag får finna ett nytt ställe att stå på eftersom vi så många gånger stått tillsammans på samma ställer och tittat på Elfsborg. Kommer hon ens att hälsa om jag går förbi? Jag vet inte. Jag tvivlar. Det känns ruttet. Men saker är som de är. Hon gav mig den lyckligaste tiden i mitt liv samtidigt som jag själv gick igenom den allra olyckligaste och jobbiga persioden som jag någonsin gått igenom. Det är inte illa att lyckas ge lite lycka till någon som ligger på botten.

2008-03-05 @ 14:54:36 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Allt jag lärt mig

Nu skulle man ha 10000 spänn över och åka til IKEA och shoppa loss lite. Men det blir det ju inget av. Jag kom på till exempel att jag definitivt vet att jag inte har några gardinstänger. Så vad spelar det då för roll om man har gardiner eller inte? Kanske kan man spika upp gardinerna? :-)

Tja, det löser sig över tid. Får väl köpa saker lite då och då när jag har nått öre över. Men det ska bli intressant att se vad som gömmer sig i lådorna i förrådet. Det var före detta frun som packade ner allt så jag har faktiskt inte en susning om vad som finns i dem. Men det är sånt som gör livet intressant. Men vissa saker vet jag. Som att jag inte har en kaffebryggare till exempel. Eller micro. Men jag har en espessomaskin så det där med kaffe ordnar sig. Micro är ju inte så dyrt så det får jag väl köpa lite senare. Man kan ju faktisk leva utan micro. Tror jag.

Som sagt. Det ordnar sig det hela är jag tämligen säker på. Man behöver inte så många saker har jag märkt. Så länge jag har datorn, mina gitarrer och rena kläder i en garderob så är jag nöjd. Resten är bara lullulll som man fyller sitt liv med i brist på annat.

Missförstå mig inte nu. Jag är prylgalen, det erkänner jag. Och mitt hem är min borg, där vill jag ha det trevligt och mysigt. Men det här året har lärt mig en hel del av vad man behöver för att klara sig i livet. Det är betydligt mindre än vad jag trodde för ett år sedan. Framförallt är det lite andra saker än jag trodde då.

Att kunna erbjuda sina barn en säng att sova i, att ha en katt som ligger bredvid om natten när man sover. Värme och trygghet. Goda vänner och helst en livskamrat. Allt det där är saker som jag tog för givet och därför slösade jag bort allt det vackra jag hade i livet. Jag hoppas verkligen att jag aldrig glömmer bort den här känslan av att vara lycklig för saker som vi tar för givet men som är så viktiga.

Det roliga i hela kråksången är att jag ändå klarat mig relativt gott undan, om man jämför. Min fysiska hälsa är god även om jag har lite problem med en gammal whiplashskada och att det värker i ryggen lite då och då efter att jag stått och lastat därck på gummifabrik när jag var 16 och sedan jobbat i vården i många år. Men det är ju inget som hindrar mig i mitt dagliga liv. Jag har hela tiden haft någonstans att bo, även om det inte varit mitt eget. Jag fick glädjen att "fasa ut" min relation med före detta frun under en längre tid och vänja mig vid tanken på att leva utan henne.

Det kunde varit så mycket värre. Jag har inte behövt sova ute i någon park eller i nån trappuppgång. Jag går och står och kan röra mig fritt. Jag har hela tiden haft pengar över till att köpa saker och ting som roar mig. Mina barn har inte tagit avstånd från mig. Jag har min mor i livet och jag har nog med saker för att möblera mitt nyvunna hem med.

Så så illa har det inte varit, även om det varit lite ansträngt vissa dagar. Men summan av kardemumman är att jag har lärt mig en farlig massa för ett relativt billigt pris.

Inte så illa. :-)

2008-03-05 @ 14:42:05 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Mitt egna hem

Oj då. Det var värst vad jag sov idag då. Måste ha varit bra trött tydligen. Men det är bra. Sömn helar och läker det mesta så kanske min lite sargade själ får lite luft. Egentligen så har jag väl ställt livet på paus på något sätt i väntan på helgen när det gäller att både orka med att bära och släpa saker samtidigt som jag ska vänja mig vid tanken på att jag har ett eget hem, allt på en och samma gång.

Så nu sitter jag med "morgonkaffet" och har det rätt så bra, även om den lilla motorn i kroppen är igång. Det är inte speciellt långt till ångestattackerna i dessa dagar, men det får väl vara så då. Om en vecka borde jag fått iordning i lägenheten, upp med tavlor och gardiner (om jag nu äger några sådana förstås) och kan sitta och bara slappna av i köket med en kopp kaffe.

Jag har nog lite svårt att fatta än så länge tror jag. Det känns lite drömlikt på något sätt. Som om det inte vore sant. Livet är ju sällan någon picnic men mitt är just nu en schysst utflykt i alla fall :-)

2008-03-05 @ 14:15:03 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Motgång föder tillväxt

Det är märkligt hur livet alltid på något sätt jämnar ut sig. Samtidigt som jag äntligen efter 13 månader fått en egen lägenhet, som dessutom är toppen snygg och trevlig så förlorar jag min allra bästa samtalspartner. Märkligt. Det är som att karma liksom jämnar ut, slätar till och fixar så att man alltid har nått att kämpa mot.

Men det betyder nödvändingtvis inte att det behöver vara något fel. För det är genom kampen mot det onda i livet man växer, lär sig och blir en bättre människa. Jag tror att man behöver ett visst mått av motgång för att kunna uppskatta det goda i livet. Ju större problemet är ju ner uppskattar man de små sakerna.

Däremot så tror jag man måste omfamna tanken på att det är så för att komma någonstans. För om man stirrar sig blind på problemen så blir man till slut paralyserad av det hela och genom det växer man inte ett enda gram.

Så jag är tacksam för att livet inte går som på räls. För jag uppför mig ibland som en idiot och det känns skönt att jag sedan får leva med konsekvenserna av det för då lär jag mig att undvika att göra bort mig igen. Sen lrä ajg mig otroligt sakta, det får jag erkänna. Det tar ett tag innan saker och ting sjunker in. Men jag utvecklas hela tiden märker jag om jag tänker mig 5 år tillbaka i tiden. Att jag sedan gjort en rad med misstag sedan dess betyder förhoppningsvis att jag kommer att vara visare, klokare och en större och bättre männiksa om 5 år framåt i tiden.

Om jag någonsin finner en livskamrat igen så kommer jag förhoppningsvis inte stänga in mig i mig själv och sedan låta all frustration och ledsenhet gå ut över den kvinnan. Jag kommer förhoppningsvis tänka innan jag talar och jag hoppas att jag kan ge henne det jag gav Pernilla i början av vårt förhållande innan alla piller tog över mig och förändrade mig. Jag hoppas det i alla fall.

2008-03-04 @ 16:13:34 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

I väntans tider

Solen skiner ute som om den hade betalt för det. Det är vår i luften och jag har ett eget hem. Kan det bli bättre än så här tro? Det kryper lite i kroppen på mig men det är nog mest förväntan jag känner. Lusten att flytta ut är nästan oemmotståndlig. Men jag kanske ska vänta till helgen när jag ska flytta alla mina grejor. Fast som sagt så känner jag för att ta luftmadrassen, datorn och lite handukar och kläder och sånt och sätta mig i lägenheten redan nu. Stänga dörren och bara finnas till i mitt nya, vackra hem.

Men jag kanske ska vänta. Den som väntar på nått gott och allt det där.

2008-03-04 @ 12:21:17 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min egna nyckel

Oj vilken fin lägenhet jag fick. Takvåning med snedtak, balkong med utsikt över Viskan, diskmaskin, nyrenoverat, fräsch tvättstuga. Precis allt man kan begära. Dessutom två garderober som är superstora, den ena kan jag nästan ha som ett eget litet rum. Finns inget fönster i den givetvis men jag lurar på om jag ska ha datorn där inne. Som ett lite arbetsrum liksom.

Det enda problemet är att sovrummet har just snedtak så jag vet inte om jag får plats med barnens våningssäng. Men det löser sig.

Så nu har jag en nyckel i min knippa till min alldeles egna lägnehet. Knappt jag tror det är sant. Jag ska börja köra lite småsaker idag med hjälp av Polare M.

Det var en faslig massa tankar som for genom mitt huvud när jag fick nyckeln i min hand. Givetvis fick en en dunderpanikattack senare på kvällen. Självfallet eftersom jag känner en massa, då kommer de som på beställning. Men det gjorde bara att jag somnade gott i går efter att pumpat i mig en massa lugnande och sen fick jag en rikitgt god natts sömn. Det var skönt att samla på sig lite av den vackra sömnen efter att ha slarvat med sovandet i några veckor.

Ah, vad livet är vackert!!!

2008-03-04 @ 11:41:22 Permalink Början Kommentarer (1) Trackbacks ()

Solsken och svarta tankar

Solen skiner ute men här är fönstren täckta av gardiner och persienner. Jag vill inte se solen. Vill inte påminnas om allt det vackra i världen. Själv så känner jag att livet är smutsigt och fult. Trots att jag om mindre än en kvart ska hämta nycklarna till min egna lägenhet så finner jag inget nöje i det. Det är inte hur man bor eller vilka saker man omger sig med som är det viktiga. Det har de här 13 månaderna lärt mig. Det är männiksorna runt dig som spelar roll. Du kan bo i en trädkoja och ändå ha det rätt så bra om du bara har folk som älskar dig runt omkring dig.

På fredag kommer min minsta grabb, att besöka mig. Jag tänkte att vi tar väl bussen ut till Viskafors så att jag kan visa upp hur jag bor. Jag saknar honom och mina 2 andra barn någon vansinnigt.

2008-03-03 @ 14:15:50 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Motsatta känslor på en och samma gång

Sitter och väntar på att mobila teamet kommer så att vi kan åka ut till lägenheten. Jag borde vara euforsk men jag kan inte komma upp till ytan ens. Före detta frun är sur, sur, sur på mig och vill inte ens prata med mig och jag blir så ledsen. Att det skulle bli annorlunda när hon träffade någon förstod jag givetvis. Men sen tillkommer ju mitt utbrott häromveckan och hon har helt enkelt skurit av mig från sitt liv. Det känns.... inte så bra. Så när jag egenligen borde vara glad så är jag istället så ledsen för att jag förlorat den allra bästa samtalskamrat jag haft. Jag tror inte jag kommer finna nått sånt med i mitt liv.

En kvinna givetvis. Sånt går inte att undvika, men inte en sån kvinna. Inte en sån livskamrat. Det är inte det att hon träffat en ny man som gör mig ledsen. För det blir jag bara glad för hennes skull. Men det känns så fel att hon inte ska finnas i mitt liv överhuvudtaget mera.

2008-03-03 @ 14:04:32 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Like a rolling stone

Lysande. Helt enkelt lysande. Min egen historia berättad av en Amerikan som sjunger om en kvinna.

"Once upon a time you dressed so fine
You threw the bums a dime in your prime, didn't you?
People'd call, say, "Beware doll, you're bound to fall"
You thought they were all kiddin' you
You used to laugh about
Everybody that was hangin' out
Now you don't talk so loud
Now you don't seem so proud
About having to be scrounging for your next meal.

How does it feel
How does it feel
To be without a home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?

You've gone to the finest school all right, Miss Lonely
But you know you only used to get juiced in it
And nobody has ever taught you how to live on the street
And now you find out you're gonna have to get used to it
You said you'd never compromise
With the mystery tramp, but now you realize
He's not selling any alibis
As you stare into the vacuum of his eyes
And ask him do you want to make a deal?

How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?

You never turned around to see the frowns on the jugglers and the clowns
When they all come down and did tricks for you
You never understood that it ain't no good
You shouldn't let other people get your kicks for you
You used to ride on the chrome horse with your diplomat
Who carried on his shoulder a Siamese cat
Ain't it hard when you discover that
He really wasn't where it's at
After he took from you everything he could steal.

How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?

Princess on the steeple and all the pretty people
They're drinkin', thinkin' that they got it made
Exchanging all kinds of precious gifts and things
But you'd better lift your diamond ring, you'd better pawn it babe
You used to be so amused
At Napoleon in rags and the language that he used
Go to him now, he calls you, you can't refuse
When you got nothing, you got nothing to lose
You're invisible now, you got no secrets to conceal.

How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?"

2008-03-02 @ 09:56:15 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Redo eller inte...

Jag känner att jag inte alls är redo att träffa en kvinna, ändå så suktar jag efter henne. Mitt nya hopp om liv. Det ska bli intressant att se vem det blir. Hur kommer hon se ut? Hur kommer hon tänka? Hur älskar hon?

Men, det där får vänta. Först och främst ska jag skapa mig en tillvaro i Viskafors. I min egen lägenhet efter at ha bott i kappsäck i 13 månader.

På tisdag kommer jag vakna upp efter att ha sovit min första natt i min egen lägenhet. Det är knappt jag tror det själv. Men så är det. Något som bara för 14 månader sedan var en självklarhet kommer att lysa som solen på en blå himmel.

En fri man igen.

2008-03-02 @ 09:05:00 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sammelsurium av tankar

Det är Vasalopp i dag och jag lyssnar till Bob Dylan, " Highway 61 Revisited" och livet på min sida av stan är helt ok. Jag kan bara inte för mitt liv förstå varför man ger sig ut i snön och åker skidor så snabbt man bara orkar när man inte har ett annat mål än att komma i mål. Borde inte´en sån jakt inbegripa en massa gevär i ryggen och ett hot om livet?

Själv är jag lite lagom darrig och skakig efter Vodkan igår. Billig Explorer och folköl är kanske inte den bästa lördagsmiddagen. Men jag var glad i några sekunder, det var jag. Men det mesta av Vodkan gav jag bort till tant mamma. Jag kände att det inte skulle funka att dra i sig en kvarting på egen hand. Jag var "in a flow" med ord som bara ramlade ur mig. Dåliga, bra, lysande, stinkande ord som jag bara var tvungen att plita ner.

Alkohol i lagom mängd underlättar det hela, men det är en tunn linje att dansa på. För mycket skämmer hela korgen med frukt. Man rapar ur sig plattetyder som man tycker är lysande just i tillfället men som visar sig vara fruktansvärt tunna och tomma dagen efter.

Det finns några ackord som både Dylan använder i "Ballad Of A Thin Man" och Lennon i "Steel and glass" som jag bara älskar. Ackordföljden är helt enkelt underbar. Den ger mig kalla kårar ner för ryggen för den är så undergångsbetonad. Måste lära mig den på gitarren.

Förövrigt så gör jag inte så mycket. Röker, dricker kaffe och har det rätt så bra :-)

2008-03-02 @ 08:56:13 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utbrunnen passion

Ok. Det där med att sova verkar inte vara min grej för tillfället. Somnade vid 03.00 efter att ha varit vaken i ett dygn och vaknade igen vid 07.30. Pigg som en lärka.

Jag, manisk? inte då :-)

Men livet känns ok. På Facebook fick jag reda på att före detta frun är i ett nytt förhållande. Jag visste det givetvis redan före jag såg det på nätet, men det hade varit trevligt av henne att berätta en sån sak för sin före detta make själv. Men det hela förklarar allt. Varför hon bara försvann. Precis som jag sagt tidigare i nått blogginlägg, "det var precis detta hon lovade inte skulle ske". Men där ser man. Lita inte på någon.

Konstigt nog, med tanke på vilken passion jag haft för henne så känner jag ingenting förutom en nyfikenhet på vem den lycklige kan vara. Jag tippar på nån från gymmet, speciellt den där tränaren som hon tjattrat om så länge. Men jag kan ha fel.

Det är märkligt, men eftersom jag kände på mig detta så kanske kroppen säger till att stänga av alla ventiler. MEn jag känner absolut ingenting inför henne längre. Visst glädjs jag åt det hon gav mig, alla turer i hennes lilla bil, "non***". Men resten av känslorna verkar vara borta.

Eller så slår det hela till om någon dag när jag fått smälta det hela. Jag vet inte. Just nu känns det bara lite tomt eftersom jag förlorat min bästa vän. Inga mer samtal om livet, döden, barn, krig och fred. Det måste jag erkänna.

Men det var dags. Det har ju ändå gått ett helt år liksom. Så. Det är bara att tugga i sig och se glad ut och framförallt vara glad för hennes skull. Jag önskar henne lite lycka efter all misär jag skapade i hennes liv.

2008-03-02 @ 08:39:57 Permalink Början Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett dygn i sikte

Jag har varit vaken i 23 timmar nu. Strax ett dygn och det tar liksom inte slut. Försöker sova men det vill sig inte. Livet bara rullar på, helt utan styrsel. Utan köl jagar jag fram på livets... äh, skit i orden. Jag är helt enkelt för jävla trött.

Ska sova. Strax.

2008-03-02 @ 02:15:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

När verkligeten slår dig

När verkligheten slår dig rakt i veka livet. När du finner att dina armar domnar. När magen knyter sig och strupen snör ihop sig. Det är då du vet att du lever. Allt det som gjort dig fel och vind och ful kommer upp till ytan, smeker din kind och drabbar ditt hjärta. Dina misstag slår tillbaka. Dina felsteg välter ner dig i diket.

Allt det som är verkligtheten gör att du finner dig... trängd. Mellan livets klossar. Söndermald, som om inget fanns att se mer.

Ska det vara så?

2008-03-02 @ 01:53:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kassa filmer på en gång

I Amerikat vet de verkligen hur man gör film, Lysande blandas med rent jäkla skräp. På ettan går just nu "U-boat", en överdramatsisk skildring av motsättnigar mellan amerikanska och tyska soldater, eller nått i andra världskriget. Förresten, en film för min favvosågning, Persbrandt. I den filmen skulle han kunna bräka och mumla eller överartikulera bäst han ville. På 3an kan man se "Karate kid 3". En film full av usla repliker, kassa stunts och ännu sämre intrig.

Tänk ända på allt bra film som kommer från USA. Betänk sedan att de ens får exportera sån skit som ovanstående.

Skrämmande.

2008-03-02 @ 01:13:16 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Go´natt

Funderar på att ta livet av mig. Näää, bara skoja. Inga såna tankar. Jag har pumpat kroppen full med vodka och folköl. Funkar bra förutom att det känns som om det brinner i skallen på mig. Livet anfaller som en woolfpack. Men det var trevligt att tömma själen på allt jag hade att säga. trängslen blev allt mindre tills det inte fanns några ord kvar att skriva.

Inga tankar som ville ut. Jag tömde lagret tills nästa gång. Kanske blir det i morgon, kanske om en månad. Vem vet? Men nu ska jag strax ta en folkis till, röka en cigarett och somna till nån musik som jag inte än bestämt.

Sov gott. Natti natti.

2008-03-02 @ 00:19:14 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vart får jag allt ifrån?

Ah. Ännu ett underbart avsnitt av "Kommisarie Lynley". En tät intrig, även om jag redan från början började misstänka huvudskurken så var det en njutning att se engelsk tvkonst på högsta nivå.

Att jag sedan blev helt lipig när internpolisen grep Lynley eftersom han spårat ur i sitt arbetsliv på grund av det privata dito gjorde ju inte saken sämre. Jag kände liksom igen mig :-)

Tänk om vi kunde producera nått som var i närheten av Engelska deckare i vårt land. Men vi har bara en överspelande Persbrandt och snåriga, tråkiga intriger att erbjuda.

Micke, du behöver inte vifta mer armarna så eller prata så högt. Det är inte teater, det är tv. Du vet, de har mickar.

Fattar ni, Micke, mickar. Hahah. Vart får jag allt ifrån?

2008-03-01 @ 23:58:03 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mysko

Det känns i luften nu att flytten är nära. För en gångs skull så kunde jag och min mor sitta ner och ha ett samtal. Hur mysko som helst.

Tänk vad som kan hända i vår värld.

2008-03-01 @ 22:17:16 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vackra ben och ett min Linda

Ty fusan vilken lång dag det har varit idag. Jag har varit vaken sedan 03.00 i morse och vill egentligen bara sova. Jag har fått se Linda Bengtzing vara så vacker som bara en kvinna kan vara och dessutom Perellis ben. Resten klarar jag mig utan men hennes ben. Hmmm, kan tänka mig tusen saker att göra med dem.

Jo visst. Hon sjöng visst med. Jo det var väl fint. Men vilka ben.

Nu skulle jag som sagt bara vilja sova lite men på tv väntar "Kommisarie Lynley" så inte går det att sova då. Fast det klart. Det går ju att spela in. Hm. får lura på det där. Tror jag ska ställa in datorn på att spela in, för säkerhets skull. Så jag inte missar nått trevligt mord.

Men om jag somnar ska jag drömma om Linda Bengtzing. Hela långa natten och en stund in på förmiddagen med...

2008-03-01 @ 21:52:42 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En sann hjälte

Jag bara måste se

?Morgan Pålsson - Världsreporter?

Så snart som möjligt känner jag.

2008-03-01 @ 21:17:20 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Som om någon bryr sig :-)

En mycket inträngande analys av melodifestivalen finner ni på http://blogg.expressen.se/wob/

2008-03-01 @ 21:14:29 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Niclas Powers

Kollar på Melodifestivalen. Första låten är visst Niclas Strömstedt. Men hur kommer det sig att karln ser ut precis som han gjorde för 10 år sedan? Förutom att han klätt sig som Austin Powers då förstås.

2008-03-01 @ 20:11:16 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite på samma tema

Ok. Jag skulle kunna fylla hela bloggen med kent. Med då blev det ju bra Kents hemsida och det vill jag ju inte. Men jag kunde inte hålla mig. Mest eftersom jag snott, rakt av, J. Bergs formspråk och bildspråk. Sen är det en kanontext som jag vill dela med mig av. Plus att videon är lite rolig där de har klippt ihop en massa gamla videos till en ny. Men mest är det en tribut till bandet i mitt hjärta. (Förutom Beatles, Stones, Cream, Hendrix, Elvis, Sinatra, Depeche, Kraftwerk, Stefan Sundström, Povel Ramel, Just D, Beasty boys, Snoop dog, Eminem, Dylan, Tom Petty, den magnifike Johnny Cash, Dean Martin, Bob Marley, Bo Kaspers, Britney Spears, Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Christina Aguilera, Cypress Hill, Elton John, Jakob Hellman, James Brown, Jay-Z, Janis Joplin, Justin Timberlake, Timberland, Kylie Minouge, Metallica, Oasis, Petter,Peter LeMarc, Pharell, Robbie Williams, Rage against the machine, Soundtrack of our lives, Teddybears Sthlm, Sugarbabes, Prodigy, Timbuktu, U2, Mange, Acdc, John Lee Hooker, Ray Charles, Leadbelly, Muddy Waters, Lightnin-Hopkins, Blind-John-Davis, Memphis-Slim, Bruce Springsteen, Eric Clapton, Led Zeppelin, Mozart, Vivaldi och tusen andra som jag glömmer just nu).

Men här är ialla fall Kent:

Text / Chans
Text: J. Berg
Musik:
Skiva: B-sidor 95-00
Uppdaterad: 001115

Visa texten | Visa ackorden | Se videon

I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent

2008-03-01 @ 19:53:07 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bas riff

Ännu en gång återvänder jag till Kent. Deppigt tycker en del. Lysande tycker vi andra. Så, det jag inte kan säga låter jag dem säga.

Text / Bas riff
Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Skiva: Från singeln Musik non stop
Uppdaterad: 991117

Visa texten | Visa ackorden | Köp låten i iTunes

På vägarna i natt
så jagar vi ifatt
Med karta & kompass
ingen vila, ingen rast

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel
Vad som än har gjort dig vänlig, ren
Allting är försent

På vägarna i natt
kan jag hålla mig för skratt
Mitt leende som sköld
mot tårarna som föll

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel
Vad som än har gjort dig vänlig, ren
Allting är försent

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel
Vad som än har gjort dig vänlig, ren
Allting är försent

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel
Vad som än har gjort dig vänlig, ren
Allting är försent

2008-03-01 @ 19:23:53 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ännu en egen favorit i repris

En text jag skrev för några år sedan och som jag tror jag lagt ut förut på nån blogg. Den ingår i en liten novell som kanske blir en roman lite beroende på hur flitig jag är. Men jag är ärligt talat rätt nöjd med den i alla fall.

? Min kärlek till dig är ingalunda ren. Min åtrå är
sällan fri från synd. Min kärlek är uppblandad med svett, synd och
stank. Dina länder minner mig om dina kroppsvätskor. Ditt leende
påminner mig om vårens dofter. Vätskans doft. Dina starka bröst jagar
mig. Är du allt som livet var?

Ser det kalla blodet ut som dit varma
kön? Rinner ditt kön i min kropp, i min ande? Hud, avskalad från det
nakna köttet. Sprickande knoppar. Du har blivit en sjukdom, livsfarlig
för mitt system. Ditt avstånd växer med min lem. Min svaga lem växer på
dig, genom dig. Tvätta mitt sinne. Svalka min kropp med din tänkta mun,
med din tänkta tunga.

Vita tänder mot min hud. Rädda min själ. Bädda
min själ. Rädda själ. Rädd själ. Svala lakan. Din röst smeker min dröm.
Allt förbi. Du förbi. Ren kärlek. Ren avvund. Avvund till den tänkte
näste. Den som finns, men inte just nu. Som sitter, men inte nu. Du och
den värme du sparar till denne man som inte är jag. Den kyla du ger
mig. Ren kärlek. Smutsig tanke. Min tanke. Jag ger dig min tanke. Det
blir din tanke. Jag ger dig min kärlek. Det blir din kärlek?.

2008-03-01 @ 19:09:12 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lördag

Mjölk. Ost. En sexpack öl. Kalvkorv. Makaroner. Socker. Margarin. En korg full med allt det vi inte behöver men lever för. Chips, dipp och gräddfil. En risifrutti i farten. Godis till barnen. Ketchup. En kö som aldrig vill ta slut. Köra kortet genom maskinen. En gång, två gånger. En kod som bara jag vet om. Kassar, påsar. packa, packa, packa. Bära hem. Plocka upp. Dricka en öl, ta ett chips. Blanda dipp, koka pasta. Kolhydrater och fett. Ost på det hela. Rött blod ur en Felixflaska blandat med allt det andra. En grogg åt pappa, cola åt barnen. Tv. En film. Vi är vakna. Väntar. På att sömnen ska överfalla oss. Somnar på golvet till Sinatra. Men. Jag kan ha fel.

2008-03-01 @ 17:29:04 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kritik tack!

Nu har den uppmärksamme läsaren fått ta del av en del av det jag kallar min poetiska ådra. Nu vill jag veta om det är någon jag skall fortsätta med eller bara lägga ner. Själv har jag fått bra kritik på sidor som "sockerdricka.se" och "argus.nu". Men nu vill jag veta vad du tycker. Ska jag göra ett försök och skicka in skiten till ett förlag eller ska jag stunta i det. Jag har redan gått ut med ett erbjudande att skicka över mina samlade försök till poesi som en pdf-.fil och det gick väl sådär. Inte många som nappade på det direkt.

Men idag har jag bombat er med mina taffliga försök. Ge mig kritik för h-vete. Jag behöver verkligen veta om jag ska fortsätta eller lägga ner.

Snälla!!!!

2008-03-01 @ 17:08:16 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommentera!!!

Men säg nått då! Jag blöder ju för helvete. Säg vad ni tycker om det. Ge mig din kritik oavsett om den är bra eller dålig. Jag har suttit hela dagen och blodat ner din dator, gett av min själ. Nu är det din tur. Kommentera för helvete!!!!

2008-03-01 @ 17:02:45 Permalink Vän av ordning... Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kan man säga det bättre?

"... Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still..."

J. berg

2008-03-01 @ 16:59:51 Permalink hjältar Kommentarer (0) Trackbacks ()

En annan kvinna

När jag ligger ensam tänker jag på dig. Under täcken och över lakan, bland kuddar och svett så vakar jag dig till sömns. En tanke på dig och en annan på mat. Ute viner vinden runt knuten och jag kurar ner mig, bredvid katten och tomma ölburkar. Det kan vara så att jag tänker på ett snett och vint sätt. Kanske är du inte värd mina tankar. Kanske borde jag tänka på en annan kvinna. En vackrare. Med jämnare hud, fastare rumpa, fastare bröst. Kanske är du fel, fel, fel.

Men det är fortfarande så att jag tänker på dig när jag strax ska somna. Min belöning är alla minnen jag har av dig. Inget annat. Borstar mina tänder och spottar ur mig smaken av dig. Ett kontokort som är övertrasserat. Du bleknar allt som dagarna går. En passus i mitt liv. En tillfällighet som drabbade mig som en jordbävning.
Kanske är du inte värd mina tankar. Kanske borde jag tänka på en annan kvinna.

2008-03-01 @ 16:36:52 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag äger rätten att skydda dig

Ditt liv i mina händer. Jag räddar allt som är du och dina drömmar. Jag räddar ditt liv. Du är min himmel, du är mitt hopp. Din nakna kropp skyddar jag mot vassa piler och vinande skott. Jag lovar dig min slösaktiga tillvaro. Om du var här i min dag skulle jag ge dig allt som jag har. När du är nära är jag en kung. En Don Quixote, ständigt beredd att slåtss mot dina väderkvarnar.

Din själ i min tanke. Alltid på dig min vän. Min kära kvinna. Alltid på dig. Jag är din sköld mot livet. Jag är din vakt mot tillvaro. Jag är allt du drömt om, allt du önskat dig. Allt du vill ha, allt du vill vara. Med. Ditt hopp och ditt trots, din tanke och ditt mörker. Den ljusa solen i ditt ansikte och den leende månen mot dina läppar. Jag är bara en av millioner som vill ha min plats. Men jag äger den.

2008-03-01 @ 16:22:45 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ensambarn

Jag är ensambarn. Ett ensamt barn. Eget rum, egna leksaker. Egen ånget. Inget att dela mina minnen med. Fick du nog av att din bror tog din tid? Jag hade all tid i världen. Min egen tid. Därför har jag blivit som jag är. Ensamvarg. Det är bara ett ord. Som någon hittat på. Alla vargar är ensamma innan de funnit någon att dela tid med. Jag är ingen varg. Jag är en människa. Som du och din syster. Som du och din bror. Som du och din mamma och pappa.

Kan du slå lite hårdare på mig, du kära liv? Vart vill du rikta din vrede när du är klar med mig? Som ensamt barn lär man sig snabbt att slå snabbare än andra. Fortare, hårdare. För det finns ingen att luta sig mot. Ingen att viska hemligheter till på natten. Det är så det ska vara. Det är så vi vill att livet ska vara. Att lära sig gå som en karl.

Men, jag går som en katt. Smygande, mellan livets stolsben. Drar mig för att stöta mot dig. Vill inte störa dig fast jag vill ta all plats som du kan finna. Vill ta upp all din luft, dina lungor, för det är min natur. Att ta över. Jag är ensamt barn. En tragisk figur i livets stora spektakel. Visst avundas du mig?

2008-03-01 @ 15:00:41 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att få stryk av en bög

Det blinkar till. Minnet av dig och dina vänner. Ni som slog mot mina hårda tänder. Du lever, någonstans där ute. I världen. Jag lever här. Drömmer om dig var natt, hur du tryckte upp mig mot väggen. Hånskrattade åt mig och det jag ville vara. Hur du slog, slog, slog mot min skalle, mot mitt bröst, mot min magen. Din väns fot i min rygg. Hur ni ägde världen och jag var er slav.

Jag var inte som du, som ni. Men du var heller inte det du ville vara. Det vet jag nu. Nu inser du att det är så ditt liv ser ut. Ni drog i mitt hår, sparkade på mig, spottade åt mig, hånade allt det som jag stod för. Men jag var jag, en stolt individ. Du var offer för vad du trodde alla förväntade sig av dig. Det var dig det var synd om, inte mig.

Nu har du kommit ur din garderob. Vågar vara den du redan då var. Sin vän är död och begraven, ett offer för sitt eget liv. Men det hade varit skönt att veta allt det där redan då. Det hade varit lättare att känna smaken av blod i munnen efter att ni slagit mig.

Så mycket lättare.

2008-03-01 @ 14:22:34 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

till Polare C

Kommer du ihåg? Hur vi slogs mot en hel stad, mot en hel värld. Vi var tre, världen var oändlig. Kalla kängor mot snön, snabba ben i solen. Svarta kläder, märkliga frisyrer. En tid då vi ägde vår värld. Då när vi stal allt vi behövde och brände upp resten. När vi sniffade tippex och drack billigt rödvin. Hur vi var oförstående till döden och vi trodde på alla livets möjligheter.

Kommer du ihåg? Hur vi älskade samma kvinna. Gång på gång. Hur vi gömde oss i källarförråd och vindar eller skogar med tallar och granar att huka under. Hur vi vandrade staden runt på jakt efter äventyr. En moped, en cykel. Tunga steg på morgonar när solen låg under horrisonten och värmen lockade. Hur vi vägrade se problemen och slog ner på alla som ville krossa vår dröm.

En cykelkedja i en hand på en buss. En flaska som krossas mot en värnlös skalle. Du stod emot mina utbrott. Du stod med din rygg rak inför mig och jag bugar mig för det. Vi levde som dagen ville och dagen blev som vi tänkte. Sova när man är trött, vaka när själen kräver det. Du min bäste vän. Min allra käresta vän.

Då, innan ångesten tog sitt tag i oss. När våra droger var frihet och alkohol. Långt innan alla piller och pulver. Långt innan sura magar, fettvalkar och en meningslös tid. För visst var vi bäst? Visst så ägde vi världen ett litet tag? För inte kan jag ha så fel? Nu äger vi inget. Vi är fattiga och menlösa och på väg att bli gamla. Men då min vän. Då...

2008-03-01 @ 13:53:41 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

När du sov

Jag tänkte inte ta ett steg utan dig. Jag var 14 och alla slog på mig. Jag var lovligt byte men du kysste mig med tungan och kramade min ande. Du gav mig en chans att leva, att andas. Du kom klockan 16 och lade dig bredvid mig i min pojkrumssäng. Lade en arm om min rygg och viskade löften i mitt öra. Jag smekte dina bröst, kysste din hals. Din hand rörde det som var jag. Ingen kunde nå mig. Det lovliga bytet var bortom alla ord och alla nävar.

Dina långa ben runt mina höfter. Dina långa naglar på min rygg. Din hungriga mun. 200 hjärtslag från mig, i mig, på mig, över mig, under mig. Snabba andetag. Snabba rörelser. Ett allt för snabbt slut. Snö utanför mitt fönster men din värme nära, nära mig. Ditt namn var de vilda djurens och jaktens gudinna.

Men så klart, som all ung kärlek tog vår slut. I fylla och vrede skildes vi åt. Som torra blomster smulades vi sönder och samman, försvann i tidens vatten och nu finns bara ett minne av mjuka läppar och långa ben kvar. 200000 hjärtslag från varandra. I samma stad men långt, långt bort. Egna barn, egna drömmar.

Men jag kommer aldrig att glömma dina andetag mot min hals när du sov.

2008-03-01 @ 13:41:15 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att klämma en ordfinne

Ok. Det är en Torsten Flink dag. En sån där dag när jag har så mycket att säga att fingrarna inte hinner med. En dag när jag skulle vilja ha en stenografist (eller vad fan det nu heter) som kunde skriva ner det jag vill säga. Jag bubblar av ord, av liv. Ingen hejd finns att se. Jag vill nå dig, beröra dig, tränga in i dig. Livet är så förbannat kort att jag inte ahr tid att sova, att tiga, att äta. Jag vill bara skriva, skriva och skriva mera.

Som en vulkan stiger de i mig, ord, bokstäver, meningar, texter. Dikter. En del är bra, en del är förbannat bra och en del är kass. Men jag måste få ur mig dem. Som en mogen varklump, redo att klämmas ut väller det ur mig. Jag tänker inte ge mig förrän skallen är tom på ord.

2008-03-01 @ 13:22:46 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Favorit i repris

Det tar på krafterna att inte ha något som helst att göra. Det liksom äter upp en inifrån. Som en själens cancer kanske man kan säga. Dag läggs till dag och klockan tickar fram sekund för sekund, minut för minut. Tick tack. Allt medan livet rinner ifrån en och man allt mer töms på vitalitet och kraft. Ett steg närmare döden för varje tick, för varje tack. Om jag vore en lugnare själ, inte så orolig och ängslig jämt kanske jag inte skulle tänka på det där ljudet. De flesta gör nog inte det. De låter dag läggas till dag, jul blir till midsommar och år lägger sig tillrätta bredvid år.

Men nu är jag ju sådär ängslig och orolig. Rädd för att livet springer ifrån mig. Rädd för att en dag finna mig själv gammal och grå utan att ha något att visa upp. Jag är inte mer än en medelmåttig förälder, pengar rinner mig ur handen som vore det vatten och kvinnor förstår jag mig inte på. Jag gör så gott jag kan. Visst, det gör jag. Men tänk om det inte räcker? Tänk om jag slänger bort mitt liv på allt och ingenting. Tänk om minnet efter mig försvinner i samma sekund som kyrkovaktmästaren kör fram grävmaskinen för att täcka över min grav? Så förfärligt det vore. Att försvinna, att inte kommas ihåg. Kan det vara så?

Men så var det ju det där med att jag är så orolig. Jag är ju rädd för allt. Så kanske min oro för att glömmas bort, att inte vara behövd är lika orationell och falsk som min rädsla för höga höjder eller att fastna i hissen. Kanske är det just min oro för att leva mitt liv på fel sätt som är grunden till allt det där. Kanske är det just det jag gör fel med? Men, i så fall så är det ju på ett sätt rätt i alla fall. Det som är fel är det som gör felet rätt. Knepigt. Troligen skulle jag må mycket bättre om jag kopplade av mer. Spände av och sluta noja upp mig för allt. Kanske börja i yoga, meditera. Nått som varvade ner maskinen lite. Fick hjärtat att sluta dunka så envist fort i mitt bröst utan finna en lugnare rytm och tog bort allt det där vita bruset i min skalle.

När man har saker att göra så tänker man inte alltid på det där. I alla fall inbillar jag mig det. Fast jag vet ju inte var andra tänker. Kanske är alla andra lika rädda som jag fast de döljer det med lådvin, grillkvällar och semestrar i Thailand. Men hur ska det egentligen vara? Ska man gå omkring och behöva vara orolig hela tiden. För att räntorna ska höjas, för att bilen inte ska klara besiktningen eller för att frugan har träffat någon annan, någon bättre. Någon som inte oroar sig så mycket. Eller är det kanske bra med ett visst mått oro? Om i fall att liksom? För annars kanske man slutar vara rädd om det man har, man kanske blir slarvig och vips tappar man fotfästet.

Fast jag tappar ju fotfästet titt som tätt. Faller fritt genom livet och dundrar i marken hårt, hårt. Men beror det på att jag oroar mig? Eller beror det på att jag oroar mig för fel saker? Kanske ska jag vara rädd, men för andra saker än de jag fruktar? För varje gång foten släpper från underlaget så blir jag ju lika förvånad. Hur kunde detta hända? Man plockar ihop sin stolthet, samlar ihop delarna av sin tillvaro, de som ligger utspridda på marken bredvid en och fortsätter. Lika ängslig, lika orolig och lika rädd.

Just nu har jag precis börjat falla. Jag har väl inte riktigt förstått än att jag faller. Det är liksom bara en känsla i magen, en föraning om det hårda underlaget och en tanke på att skydda mig så gott det går. Jag kryper ihop som en boll, försöker styra kroppen i fallet i ett fruktlöst försök att klara fallet med så lite skador som möjligt. Snart kommer känslan av att snurra genom världsaltet. Känslan av att vara en liten, liten prick i universum. Kanske kommer tårar, kanske ljuder mitt skri genom strupen som en sårig pil genom tystnaden. Kanske klarar jag mig helskinnad denna gång. Man gör ju det ibland. Eller så slår jag mig sönder och fördärvad. Kanske spricker huden, kanske blöder jag. Jag vet inte än. Än så länge faller jag.

2008-03-01 @ 13:15:45 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Silvergrönt gräs

Lägg dig här bredvid mig under den mäktiga granen på varm mull och gammal jord. Titta med mig upp mot allt det gröna och det blå som vi kan skymta genom barrens konungarike. Känner du min puls? Ser du hur mina pupiller vidgas när jag ser på dig, för att mina ögon ska kunna insupa allt det som jag ser. Stanna bredvid. Somna, om så bara för en sekund, så att jag kan smeka din kropp, ditt ansikte med mitt inre sinne. Du är allt jag vill ha. Kvar.

Lägg dig här bredvid mig vid stranden. Låt solen smeka din mage. Kisa mot mig på det där oemotståndliga sättet som alltid får mig att må sådär bra. Som en tv-kvinna i motljus. Blöt ner dina fötter i sjön, skratta dig in i mig själ. Du är min och jag är din. För evigt. Kärleken brinner i oss utan att sveda våra själar. Det skall vara du och jag tills den dagen vi slutar andas, sluter våra ögon och möts igen.

Det du ger mig kan ingen annan ge. Det finns ord för att förklara det hela. Unikt. Men ord räcker inte till för oss. Jag kräver din kropp, du behagar min. Våra ögons färger blandas till nya, okända färger. Våra munnar möts, tysta läppar, hungriga tungor. En kär lek. Din hud under mina fingrar, ditt salt på min kropp. Du är den drog jag så länge sökt. Låt mig gå ner på knä, lova min kärlek, min trohet. Allt det som gör mig speciellt är ditt. Gör vad du vill med det.

Lägg dig här bredvid mig på gräset. Titta upp på molnen som format sig endast för att behaga oss. Låt din själv vandra bort, in mot min, in i min. Låt oss andas tillsammans och finna ord som inte tidigare fanns. En dom är fälld över oss. Obotlig kärlek utan skada. Som en själens kondom. Låt dina vackra tår gripa tag i gräset, låt dina fötter fläckas av det silvergröna gräset. Dagg i ditt fotvalv, mig i ditt kön. Vi skall alltid leva, döden når oss inte. Låt oss dricka ur livets vinbutelj tills vi faller samman tillsammans i en hög av armar och ben och munnar.

För dig är jag född. För dig glömmer jag mina svagheter, mina tillkortakommanden och allt det som förmörkar min sol. Jag växte upp på en äng, fylld av gömda stenar och skatter för dig. En grusgrop att skjuta pil i, på. En barndom i väntan på dig, en ungdom när jag lärde mig att lära mig att älska dig. En fantasi om dig, utan bild eller tanke. Men jag visste att du fanns där ute. Nu har jag funnit dig och jag släpper dig inte...

2008-03-01 @ 13:06:29 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att lära sig leka

Min lilla Chips, min katt, är på lekhumör. Hon sitter på fönsterbrädan och leker med blommorna och gardinerna. Helt inne i sin lek är hon. Som om världen slutat existera. Jag önskar jag kunde finna samma frid i en sån enkel sak som att tvätta mig och leka med en död växt.

Men jag jagar ständigt lyckan. Som i en feberhet vandring över en stekhet öken på jakt efter vatten. Livet blir en enda lång plåga där man endast finner nöje inuti en kvinna eller i ett glas. Så, jag röker och dricker och runkar. Vad annars kan man göra när revolten nummer 9 är långt borta.

Men katten leker, helt omedveten om att jag betraktar henne. För i hennes liv verkar det som bara nuet existerar och är det inte så vi all vill leva våra liv? Just i nuet, utan bekymmer om det som var eller det som komma skall. Utan en tanke på restskatt eller dyra julklappar. Bara leka med en gardin.

Kanske är det en doft av himlen?

2008-03-01 @ 12:24:17 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är ingen riktigt karl

Jag har inget av det som gör en karl. Jag är kort, fet och feg. Jag skulle vilja skära bort allt det som gör mig till den löjliga figur jag är. Vara klok, sett världen och gjort karriär. Men hela mitt liv har pekat mot detta. En soffa, ett bord. En dator, texter som verkligen inte spelar någon som helst roll för någon.

Jag är kass på det mesta men kan lite av allt. Den enda varelse som är nöjd med mig är min katt. Hon lägger sig bredvid mig på natten och spinner i mitt öra. Hon har inga mer krav än att få mat och lite närhet. Mer kan jag inte erbjuda någon.

Jag har inget av det som gör en karl. Jag är kobent och finnig. Jag skulle vilja ta bort allt det som gör mig till den clown jag representerar. Kommer du att älska mig då? Om jag bara resar mig upp ur skiten, tar tre steg ut i livet och omfamnar dig? Om jag lovar att försvara dig mot allt ont och smeker din rygg tills du somnar.

Jag har ingen som helt koll på nått. Ytterst få har tyckt om mig, men många har dunkat mig i ryggen och bett mig fortsätta roa dem. Men det är ju inte jag. Det är någon annan. Nån jag inte känner som tar över. Nån med snabb tunga och ett rungande skratt. Mer kan jag inte erbjuda någon.

Jag har inget av det som gör en karl. Jag är tunnhårig och luktar rök och öl och smutsiga kalsonger. Jag skulle vilja duscha bort allt det som stinker men det sitter i mig, inuti min själ. Ville du köpa mig om jag doftade gott?

2008-03-01 @ 12:03:47 Permalink Funderingar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Poem på morgonkvisten

Allt jag är kommer från dig. Doften av snö, smaken av salt. Mjuka läppar mot min hals, spröda hårstrån i min hand. En känsla av en puls mot min hand, ditt hjärta i min ande. Knoppande blad, strilande vatten, varmt och mjukt mot min rygg. En varm kyla som ger mig det själen kräver. Men stopp. Det är över nu. Du får kliva tillbaka, ta ett steg, två, tillbaka.

Spriten i mitt glas är snart slut. Dimman växer mig över huvudet. En känsla som kommer smygande, då slutar jag tänka. Morgonen växer utanför mitt ensamma fönster och det kall viker för dagens värme. Men du bor i hålet där mitt blod läcker ut, sakta men stadigt pumpande. En skyddsväst skyddar mig men jag förblöder ihjäl. Med din smak på min tunga och ditt ansikte för mina ögon.

Jag tänder ännu en cigarett. Häller upp lite mer död i mitt glas. Super in allt av rök och vinter kan jag få. Ditt mobilnummer har blivit obegripligt för mig. Jag gråter för det som var vi, det som fanns. Du var mitt allt, mitt liv och min anledning att stanna kvar. Nu har jag bara kvar en rad med isiga dagar, som fast i det som gjorde mig till det jag är. Kraften i min kärlek är slut. Den har slagit sig sönder och samman mot dig.

2008-03-01 @ 11:47:29 Permalink Funderingar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Med risk för att återupprepa mig. Till P

Text / Stoppa mig juni (Lilla Ego)
Text: J. Berg
Musik: J. Berg
Skiva: Hagnesta Hill
Uppdaterad: 991216

Visa texten | Visa ackorden | Köp låten i iTunes

Någon hade sagt att jag var feg
Lilla Ego fy skäms
Att Jag alltid stod där bakom och höll med
Sanningen känns
Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som Jag stal

Tar 2:an sitter ensam längst bak
Lilla Ego sitt still
Jag har gått i dina fotspår hela dan
till Hagnesta Hill
Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan...

Jag samlar allt mitt mod där vid allén
Lilla Ego har rymt
Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym
Den här känslan som Jag har
är inte min
Den blev kvar, är den din?
Den smakar som Du...

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred