Konstig konst
Tänk om man bara förstod sig på konst. Om man bara vore en såndär kulturell människa som läser författare med svåra namn, uppskattar konst där man inte ser vad det föreställer och föredrar svartvit film från Azebadjan före billiga hollywoodkomedier. En som bär svarta kläder för att säga något och inte bara för att det är snyggt, en som rakar skallen och bär kavaj och polo. En som vet allt det där vi litet enklare männskor inte vet eller förstår sig på.
Här i vår stad blossar då o då upp en debatt mellan de kulturella och de folkliga kring konst i det allmäna utrymmet. I viskan som slingrar sigt runt och igenom vår stad står det nu en staty som avbildar konstnären själv. Den är inte helt liten utan syns klart och tydligt där den står. Från bröstet och uppåt står han där stolt och blundar av någon anledning. Samma ide som den där näsan som guppar kring i Stockholm. Nu har man i den där pågående debatten ställt denna staty mot en annan som avbildar en knalle. Den ena statyn modern och kulturell, den andra statyn folklig och enkel. Gissa vilken som är vilken.
Problemet är ju att de kulturella alltid kan köra över de folkliga med just det argumentet. "Konst skall skapa förundran", "väcka till eftertanke" och givetvis "roa och uppröra". Konst som inte gör det där, konst som helt enkelt föreställer en gubbe på en piedistal, sådan konst upprör ju inte, den roar möjligen, eller också, ve o fasa, är den bara vacker och vilsam att titta på.
Usch och fy ryser de kulturella. Tvi vale för smaken av konst som man kan förstå vid första anblicken, konst som inte är till för att uppröra utan står mitt ibland oss med syfte att väcka till liv det vackra och det enkla i oss. Hellre en ful gubbe i vattnet än en fin målning på biblioteksväggen.
Jag har absolut inget emot den moderna konsten. Jag förstår den inte ibland, och oftast skiter jag i vilket. Jag vet vad jag tycker om, och jag känner igen det jag inte tycker om.
Jag kan inte påstå att jag blir speciellt upprörd av gubbben i viskan, tycker nog att näsan i strömmen var litet roligare. Men jag bli alldeles trött när stadens kulturelit skall försvara det fula och det groteska med att det är finare än det vackra och lättförståeliga. För det betyder ju bara att kejsaren kan gå naken utan att någon vågar säga att han är både naken och ful.
Borås har ju av hävd och tradfition haft det litet kanckigt på kulturens område. Det är ofta allt eller inget. Riv teatern, spara den helt obehagliga och fula hästen utanför en av stadens gymnasium. Jag gick själv på sagda skola och ingen förstod sig på den där hästen. Tänk att man lyckades samla så många okunniga männsikor på ett o samma ställe.
Jag tycker faktiskt att konst i det publika rummet skall ta hänsyn till att det just skall befinna sig mitt bland folket. Låt kultureliten själva söka upp den aggresiva och progressiva konsten på museer eller i det egna hemmet. Låt våra torg och parker vara fria från den fördummande konsten, den som gör att vi alla går o tänker "fan va ful den statyn var".
Eller?
Här i vår stad blossar då o då upp en debatt mellan de kulturella och de folkliga kring konst i det allmäna utrymmet. I viskan som slingrar sigt runt och igenom vår stad står det nu en staty som avbildar konstnären själv. Den är inte helt liten utan syns klart och tydligt där den står. Från bröstet och uppåt står han där stolt och blundar av någon anledning. Samma ide som den där näsan som guppar kring i Stockholm. Nu har man i den där pågående debatten ställt denna staty mot en annan som avbildar en knalle. Den ena statyn modern och kulturell, den andra statyn folklig och enkel. Gissa vilken som är vilken.
Problemet är ju att de kulturella alltid kan köra över de folkliga med just det argumentet. "Konst skall skapa förundran", "väcka till eftertanke" och givetvis "roa och uppröra". Konst som inte gör det där, konst som helt enkelt föreställer en gubbe på en piedistal, sådan konst upprör ju inte, den roar möjligen, eller också, ve o fasa, är den bara vacker och vilsam att titta på.
Usch och fy ryser de kulturella. Tvi vale för smaken av konst som man kan förstå vid första anblicken, konst som inte är till för att uppröra utan står mitt ibland oss med syfte att väcka till liv det vackra och det enkla i oss. Hellre en ful gubbe i vattnet än en fin målning på biblioteksväggen.
Jag har absolut inget emot den moderna konsten. Jag förstår den inte ibland, och oftast skiter jag i vilket. Jag vet vad jag tycker om, och jag känner igen det jag inte tycker om.
Jag kan inte påstå att jag blir speciellt upprörd av gubbben i viskan, tycker nog att näsan i strömmen var litet roligare. Men jag bli alldeles trött när stadens kulturelit skall försvara det fula och det groteska med att det är finare än det vackra och lättförståeliga. För det betyder ju bara att kejsaren kan gå naken utan att någon vågar säga att han är både naken och ful.
Borås har ju av hävd och tradfition haft det litet kanckigt på kulturens område. Det är ofta allt eller inget. Riv teatern, spara den helt obehagliga och fula hästen utanför en av stadens gymnasium. Jag gick själv på sagda skola och ingen förstod sig på den där hästen. Tänk att man lyckades samla så många okunniga männsikor på ett o samma ställe.
Jag tycker faktiskt att konst i det publika rummet skall ta hänsyn till att det just skall befinna sig mitt bland folket. Låt kultureliten själva söka upp den aggresiva och progressiva konsten på museer eller i det egna hemmet. Låt våra torg och parker vara fria från den fördummande konsten, den som gör att vi alla går o tänker "fan va ful den statyn var".
Eller?
Kommentarer
Trackback