WoBWorld

Hua. Är nervös. Idag skall jag träffa arbetsledaren på det ställe där jag skall arbetsträna. Är så nervös så. Konstigt att mina nerver inte tål mera nu för tiden. Men det är bara att göra det bästa av den situationen eftersom jag måste igenom mötet i vilket fall som helst. Problemet är väl att jag inte känner mig redo att börja arbetsträna. Fast när kommer jag göra det då? Troligen aldrig. Så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och blunda hårt.

Har lovat mig själv en promenad efteråt i det vackra höstvädret. Det är en perfekt promenaddag med hög klar höstluft, solen som skiner och träden som sprakar i sina vackra höstfärger. Hulda Hustrun skall arbeta i kväll så jag får gå helt fri och tänka på mitt. Som en liten lyx efter mötet.

Fast nu för tiden vet ja inte hur mycket jag uppskattar ensamheten. Förut, innnan jag mötte Hulda Hustrun hade jag ett omättligt behov av att vara ensam, helst en stund ialla fall varje dag, gärna mer. Men nu så går det inte många minuter utan henne innan jag börjar längta efter henne. Knepigt för vi tillbringar ju nästan varje sekund tillsammans. Det är ju först nu när hon börjat arbeta som vi är ifrån varandra någon längre stund.

Tja, knepigt är det. Men nu skall jag koncentera mig på att inte snurra upp i taket av nervositet.