Poco loco

Min fru måste vara galen. Spritt språngande helfnoskig, tokig, loco, vriden kanske även pervers. Jag menar; en sån som hon gifter sig med en sån som mig. Ni hör ju!

Om sunkiga Bettan med den sneda näsan och den dåliga anderdräkten skulle gift sig med mig skulle jaginte blvit så förvånad. Eller om Billiga Bosse hade visat intresse. Eller om Villiga Wilma hade viljat dela en öl och en lägenhet med mig. Inte så chockerande, jag menar jag är ju inte helt och hållet snuskig, ser åtminstone snäll ut om man kisar lite i motljus, och lönen är inte bra men ok.

Men att en gudinna som min fru skall vilja bli just det, min fru. Det är mig en gåta, ett enigma och en sällsam sång jag kan nynna vid lediga stunder.

Att hon gör det aktiva valet (ja, hon sa ju faktiskt JA! en gång i tiden) att bli min ledsagarinna, älskarinna, kamrat, mendämpe och avgudad drottning. Fattar inte varför. Vågar å andra sidan inte gräva allt för djupt i det för då kanske jag finner något obehagligt, som att min mor avlönar min fru till att var just det, eller att allt är ett stort skämt, och snart kommer draperierna falla och kullisserna braka ihop med ett dån, medans publiken skrattar och klappar i händerna för at visa sin uppskattning för det roliga skämtet, att jag trodde hon älskade mig.

Hon måste vara galen. Jag förtjänar henne inte. Men berätta inte det för min fru, snälla.


Kommentarer
Postat av: pernilla

en gång sa jag ja, och menar det än och för alltid.

2005-10-19 @ 20:22:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback