Shopmaniacs

Att gå i en matvaruaffär klockan 18.00 en fredag med två barn, 3 och 5, är inte speciellt vilsamt för själen. Faktiskt skulle jag vilja påstå att det är en 9 på en 10gradig stresskala. Nästintill en svag 10:a. Folk trängs, barnen far omkring i hela affären som labbråttor på flykt undan den stora nålen, man räknar till 10, till 15, till 28, till 20054, för att inte explodera sådär pinsamt som man vet att man löper risk att göra. Man håller andan och hoppas att någon annan skall bryta ihop och börja skälla på sina barn så att man själv kan fnysa ogillande åt det hela. Bara det inte blir en själv.

Milslång kö, man hittar inte plånboken. Panik, vart är den. Där var den. Tappar betalkortet på golvet. Plocka upp det. Tappar bonuskortet på golvet. Tar upp det. Barnen springer omkring. "Får vi en krona, får vi en krona". Det måste vara djävulen själv som uppfann de där godis och leksaks automaterna som alltid finns i varje affär. Svett i pannan. Svett som droppar sakta utefter ryggen. "Får vi en krona, får vi en krona"? "det blir 403kronor, skall vi ta på beloppet"? "men vi vill ha en krona, dom barnen fick ju en krona" Fan, man har tagit minst en kasse för lite. "NEJ, ingen krona nu".

Brytet ligger precis under ytan. Fan bara frun inte märker det och blir sådär tyst som hon blir när man är arg. Räkna, räkna. Ut genom portarna, fan vart är bilnycklarna, jag hittar inte de jävlakukfittabilnycklarna. Frun har dem. In i bilen. Iväg. Tom, dov, tung tystnad. "Mamma? MAMMA!!!" Fan nu spricker jag snart. "Mamma, det är så roligt att handla med dig o Jonas". Där, POFF, spack bubblan. Man skrattar lättat ihop. Snart är vi hemma med kassarna fulla med cola, chips, cornflakes till frukosten i morgon och det är fredag kväll. Allt är väl i världen och en fröjdefull jul närmar sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback