Pissed off
Satt och funderade på hur jag mår och kom på att jag är fly förbannad. Att en verksamhet som psyk ens får fungera så djäkla dåligt som det gör. I alla fall här i Borås och ialla fall för mig. Att man som patient tar upp att läkemedlen håller på att ta slut och att man då bestämmer att detta skall fixas under nästföljande vecka. Att jag går och väntar på ett tefonsamtal i två dagar. När jag sen ringer upp får jag reda på man glömt av mig och att att jag måste komma upp och sätta mig i väntrummet och invänta en akuttid för det finns ju inga tider på en akutmottagning. Och medicinern som jag behöver skrevs ju bara ut till mig för att användas i väntan på att min remiss behandlas. Men den är det en väntetid på tre månader får jag veta.
Nå, jag skall alltså vänta i tre månader, vilket säkerligen blir mer eftersom sommaren står inför dörrren. Under tiden gör ingen läkare någon medicinjustering, fast det är vad de själva tror behövs. Att jag skall sluta med, byta preparat eller dossjustera min antidepressiva läkemedels behandling. Nä. ok. Ingen läkare vill ta i det eftersom det krävs kontinuitet vid medicinändringar eftersom jag reagerat mycket kraftigt vid justeringar tidigare. Och man vill inte lägga in mig, eftersom det räknas som kontraindikerat på gund av att jag är passiv och sluten. Jag mår alltså för dåligt för att bli inlagd och jag är för risig för att de skall våga byta mediciner på mig när jag går hemma.
Så, jag har en samtalskontakt en gång i veckan. 60 spänn som går till att jag får höra att jag skall rycka upp mig. Tjenare. TACK!
Och nu vägrar man slutligen ge mig lugnande mediciner medan jag väntar på den där remissen. Jag har under tiden besvär av kraftig, säger bara KRAFTIG ångest. Jag kan vakna av en ångekstattack, hur fan skall jag kunna styra ångesten då? Bland annat vågar jag inte gå utanför dörren. Inte utan sobril i alla fall. Under den tiden jag ätit sobril så har jag i alla fall kommit upp ur sängen och till och med kommit ut ibland på dagarna. Nu får jag inga nya tabletter förrän jag satt mig i bilen och åkt upp till psyk i egen hög person. För de skrevs ju bara ut förra gången i väntan på något annat. Men.. väntan var ju tre månader sa ni nyss. Om man nu vet det, varför inte skriva ut mediciner för hela den vänteperioden. Inte fan kommer jag att bli bättre helt sådär bara. Det har inte hänt under 15 år, varför skulle jag plötsligt miraluköst bli bättre nu?
TROR DOM ATT JAG LJUGER? SIMULERAR?
Sorry att jag skrek. Men jag blir så jävla sårad, kränkt och ledsen.
Så inihelvete arg och beklämd. Ger snart fan i allt.
Nå, jag skall alltså vänta i tre månader, vilket säkerligen blir mer eftersom sommaren står inför dörrren. Under tiden gör ingen läkare någon medicinjustering, fast det är vad de själva tror behövs. Att jag skall sluta med, byta preparat eller dossjustera min antidepressiva läkemedels behandling. Nä. ok. Ingen läkare vill ta i det eftersom det krävs kontinuitet vid medicinändringar eftersom jag reagerat mycket kraftigt vid justeringar tidigare. Och man vill inte lägga in mig, eftersom det räknas som kontraindikerat på gund av att jag är passiv och sluten. Jag mår alltså för dåligt för att bli inlagd och jag är för risig för att de skall våga byta mediciner på mig när jag går hemma.
Så, jag har en samtalskontakt en gång i veckan. 60 spänn som går till att jag får höra att jag skall rycka upp mig. Tjenare. TACK!
Och nu vägrar man slutligen ge mig lugnande mediciner medan jag väntar på den där remissen. Jag har under tiden besvär av kraftig, säger bara KRAFTIG ångest. Jag kan vakna av en ångekstattack, hur fan skall jag kunna styra ångesten då? Bland annat vågar jag inte gå utanför dörren. Inte utan sobril i alla fall. Under den tiden jag ätit sobril så har jag i alla fall kommit upp ur sängen och till och med kommit ut ibland på dagarna. Nu får jag inga nya tabletter förrän jag satt mig i bilen och åkt upp till psyk i egen hög person. För de skrevs ju bara ut förra gången i väntan på något annat. Men.. väntan var ju tre månader sa ni nyss. Om man nu vet det, varför inte skriva ut mediciner för hela den vänteperioden. Inte fan kommer jag att bli bättre helt sådär bara. Det har inte hänt under 15 år, varför skulle jag plötsligt miraluköst bli bättre nu?
TROR DOM ATT JAG LJUGER? SIMULERAR?
Sorry att jag skrek. Men jag blir så jävla sårad, kränkt och ledsen.
Så inihelvete arg och beklämd. Ger snart fan i allt.
Kommentarer
Trackback