WoBWorld

Tusan. I dag var det min tur att laga mat. Det är det då o då när Hulda Hustrn frigör sig från patriakatet och helt enkelt säger åt mig. Idag tänkte jag göra en av mina specialiteter, kokt fisk och potatis.Det låter inte mycket för världen, men när jag fått råda i köket med lite creme fraich och lite annat blir det faktiskt rätt smaskigt. Så, tänk er idyllen. Hulda Hustrun står o skalar potatis medan jag avsmakar maten. "Ah, lite peppar behövs" tänker jag. Sagt och gjort. Pepparburken tas fram och jag strör försiktigt i lite peppar. Eller, skulle strö försiktigt.

Nu var det så att jag tog fram en helt nu burk med citronpeppar, gjorde som vanlig att jag skruvade av locket och hällde. Ner faller peppar. Peppar "in mass", ett pepparfall, peppar i alla hörn, alla denna peppar, denna oerhörda mängd med peppar, rakt ner maten. Jag hade missat att denna burken hade två flärpar på locken. Flärpar dom man skulle öppna för att försiktigt administrera pepparn på vald maträtt. Skruvade man av locket var det inga hinder för att fullständigt tömma pepparburken.

Kul!

Så, det vara bara att börja försöka rädda vad som räddas kan, sleva upp peppar ur kastrullen och fram för allt, inte bli förbannat förbannad. Ett raserianfall låg helt klart på lut under min till synes lugna varelse.

Så nu har jag lärt mig. Skruva kolla hälla. Aldrig glömma kolla. Aldrig.