Guld, guld, guld, guld! Inget annat duger känns det som.

Ok. Den här söndagen har bara ett fokus. Elfsborg - Djurgården. Silver eller guld. Det känns lite, nej förresten, det känns mycket, som om allt annat än ett guld är en besvikelse. Hela staden är liksom inställd på att Elfsborg står som slutgiltig segrare i ligan. Lokalblaskan är full av spelarintervjuver, spakultationer och guldsnack. Själv är jag nervös som aldirg förr. Både för själva matchen men också hur jag kommer att klara av att vara där nere på arenan. Jag som sista tiden knappt har pallat av att gå till affären ska ställa mig bland 16000 andra själar och följa matchen i 90 minuter. Men detta tänkar jag inte missa för allt i världen. Som tur är har jag ju lite farmakologiska substanser att ta till. Så jag kan bara hoppas att allt kommer gå bra. Men det gör det nog.

Solen skiner och på den blå himlen svävar några vilsna moln omkring. Hoppas det håller i sig. Guld kräver solsken för att gnistra sådär vackert som det kan. Nä, nu får jag bryta mitt tankemönster lite. Annars så blir jag galen av nervositet. Och det vill jag ju inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback