WoBWorld

Så har det börjat igen. Depression, oändlig oro, ångestattacker. Jag kan för mitt liv inte förstå vad det är som oroar mig. Jag har det ju så bra. Min Älskade kvinna tar hand om allt otrevligt, jag har inga tider att passa. Fri som fågeln omgärdad av mängder med kärlek. Så vad är det som är fel? Om jag bara visste. Det är om om medicinen inte hjälper ett dugg. Kanske skulle det vara värre utan den. Men ändå. Dagarna börjar försvinna för mig igen. Upp, röka, dricka kaffe eller thé. Oron finns där redan innan jag vaknat. Drömmer fruktansvärda mardrömmar varje natt så att jag är utmattad redan när jag vaknar. Spänd, spänd, spänd in till förbannelse. Ont överallt. Under dagen går jag bara och längtar efter att det skall bli kväll så att jag får gå och lägga mig igen. Ingen ro till nått. Lättirriterad. En total brist på förmåga att koncentrera mig.

Jag letar och letar efter vad det är som felar mig. Är det hösten? Är det något obehagligt jag behöver göra? jag vet inte. Jag vet bara att hjärnan går på overdrive och att det känns som om hela maskineriet skall skära snart. Försöker slappna av med Mozart, avslappningsövningar och positivt tänkande. Funkar inget vidare. Jag klarar inte att slappna av, det sliter i hela kroppen hela tiden.

Ska det vara så här vill jag inte vara med. Så det så.